Här sitter jag och äter uppvärmd fiskgratäng från gårdagen. Brände såklart
fingrarna på tallriken när jag skulle ta ut maten från micron. Sedan när jag väl
skulle ta första tuggan var maten jättevarm och jag brände såklart tungan.
Jag är iaf vrålhungirg och har hällt på fusk citron i hopp om att maten ska bli
lite svalare. Sedan har jag såklart ett stort glas vatten brevid om de skulle börja
brinna i munnen på mig.

Hos BM idag gick allt bra och snabbt. Pratade lite snabbt om bristningarna jag
fått. Hon sa att även fast de är hormonellt är de bra att smörja. Så de får jag helt
enkelt fortsätta med. Vi kollade blodtryck som såg jättebra ut. Fick höra Skruttens
hjärta som slog så fint. Vi mätte magen och SF-måttet låg på 35cm, alltså har
jag växt 2cm på 2 veckor. Skrutten var nästan helt fixerad. Mitt blodvärde har ökat
med ca 12, och de är skitbra eftersom jag haft jättedåligt. (Så att missbruka ätor
med M lönar sig.) Jag fick även väga mig och till min chock vägde jag hela 77kg!
Alltså har jag gått upp 19kg sedan jag blev gravid. Inte konstigt på att jag tycker att
allt är jobbigt. Att mina ben är möra hela tiden och att de är en mardröm att komma
ur sängen.

Och min huvudvärk berode troligvtis på att jag aldrig blir ordentligt utvilad. Utan
måste vila ännu mer(?!). Jag som tycker jag är som en kubbad säl hela tiden.
Men eftersom nattsömnen blir störd av alla kissepauser och att min kropp domnar
bort på den sidan jag sover på så blir väl jag aldrig utvilad. Så vatten och vila är
som står på mitt schema.
Något som även står på mitt schema nu är 4 tider till BM. En gång i veckan ska jag
dit och göra allt som jag annars gör. Så de är bara att acceptera, bebisen kommer
inte komma ut förens efter v.42. H*n kommer ligga där tills jag blir igångsatt.
Eller så kommer jag förbli gravid och plöja fram med min mage.

Vecka 38:



Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck,
barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner
sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika
saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att
graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska
på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och
för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när
värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets
huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig
för snabbt på en hård stol.

Barnet är ca 36 cm från huvud till stjärt och vikten ungefär 3,2 kg. Barnet vikt ökar
snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De
stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre
organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans
som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmält-
ningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen.
Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.

Vid det här laget kan din barnmorska förmodligen säga på ett ungefär hur stort
barnet är. Men glöm inte att det bara är en uppskattning. Exakt hur stort barnet är
kan ingen säga innan det föds. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag
att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra
näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.

Just nu tar jag en liten paus från matlagningen. Jag gör 2 fiskgratänger, en som
ska ätas ikväll, och en som ska delas upp tills oss båda för lunch imorgon.
Jag har nog aldrig kokat så mycket potatis som jag gjorde idag. Så de blev lite
jobbigt när jag försökte mig på att göra allt till potatismos på en gång i samma
plasybytta. Min stackars elvisp orkade inte och blev alldeles varm, och potatis
bitarna flög ur och la sig fint upp lite här och där i köket.
När väl fisken som låg och värmdes sig i ugnen var klar tog jag ut den och ställde
den på spisen för att lägga upp potatismoset och såsen. Mobiltelefonen ringde
och jag blev såklart jättestressad och tog tag i den glödheta formen med händerna.
Väldigt ont, men lyckades tillslut få in gratängen i spisen igen. M verkade inte fatta
att jag behövde hjälp med saker oting när jag bankade på dörren till badrummet,
där han står och duschar sig frisk.

Kollade på 'Barnmorskorna' förut. Ett program som började på SVT igår. Där dom
helt enkelt filmat hur de går till när barn kommer till världen på Karoliska Sjukhuset.
Första scenen grep tag i mig direkt och jag fick för första gången faktiskt lite panik
av att veta att de där ska jag snart göra. Jag vill inte föda barn! Men sedan när barnet
väl kom ut så de så underbart ut, så jag tror inte de ska vara någon fara.
Programet var förövrigt bra, och jag kommer nog att se de nästa måndag igen.

För övrigt kan jag meddelea att jag återingen tvättar! Jag hade lyckats roffa åt mig
en tid och vad såklart glad. Tyvär hade vi inte direkt något att tvätta. Så jag la i alla
småsaker jag kunde hitta i tvättmaskinen. De där med tvättningen måste vara ett
beroende för mig, för så fort jag får chansen springer jag ner i källaren och tvättar.
Kanske iofs är bra att känna att tvätt är något roligt och bra nu när man ska bli
småbarnsförälder. Jag har hört att bebisar kräks, kissar & bajsar lite här och där.

Imorgon går jag in i v.38. Då blir det ett besök hos BM Åsa. Får se om de står rätt till.
Det hoppas jag allt. Men jag hoppas ännu mer att Skrutten tittat ut innan dess.

Just nu tar jag en liten paus från matlagningen. Jag gör 2 fiskgratänger, en som
ska ätas ikväll, och en som ska delas upp tills oss båda för lunch imorgon.
Jag har nog aldrig kokat så mycket potatis som jag gjorde idag. Så de blev lite
jobbigt när jag försökte mig på att göra allt till potatismos på en gång i samma
plastybytta. Min stackars elvisp orkade inte och blev alldeles varm, och potatis
bitarna flög ur och la upp sig lite här och där i köket.
När väl fisken som låg och värmdes sig i ugnen var klar tog jag ut den och ställde
den på spisen för att lägga upp potatismoset och såsen. Mobiltelefonen ringde
och jag blev såklart jättestressad och tog tag i den glödheta formen med händerna.
Väldigt ont, men lyckades tillslut få in gratängen i spisen igen. M verkade inte fatta
att jag behövde hjälp med saker & ting när jag bankade på dörren till badrummet,
där han står och duschar sig frisk.

Kollade på 'Barnmorskorna' förut. Ett program som började på SVT igår. Där dom
helt enkelt filmat hur de går till när barn kommer till världen på Karoliska Sjukhuset.
Första scenen grep tag i mig direkt och jag fick för första gången faktiskt lite panik
av att veta att de där ska jag snart göra. Jag vill inte föda barn mer! Men sedan när
barnet väl kom ut så de så underbart ut, så jag tror inte de ska vara någon fara.
Programet var förövrigt bra, och jag kommer nog att se de nästa gång igen.

För övrigt kan jag meddelea att jag återingen tvättar! Jag hade lyckats roffa åt mig
en tid och vad såklart glad. Tyvär hade vi inte direkt något att tvätta. Så jag la i alla
småsaker jag kunde hitta i tvättmaskinen. De där med tvättningen måste vara ett
beroende för mig, för så fort jag får chansen springer jag ner i källaren och tvättar.
Kanske iofs är bra att känna att tvätt är något roligt och bra nu när man ska bli
småbarnsförälder. Jag har hört att bebisar kräks, kissar & bajsar lite här och där.

Imorgon går jag in i v.38. Då blir det ett besök hos BM Åsa. Får se om de står rätt till.
Det hoppas jag allt. Men jag hoppas ännu mer att Skrutten tittat ut innan dess.

Dagen började dålig med att M glömde säga hejdå i morses när han gick. Jag
låg i sängen och väntade på den där morgonpussen med råkade slurma till. När
jag sedan vaknade, en halvtimma senare var de helt knäppt tyst i lägenheten.
Jag smög mig ut och och såg och M's skor och hans mammas saker var borta.
Snällt tyckte jag, alla andra dagar har han ingra problem med att väcka mig och
säga hejdå. Men idag hade dom båda bara gått hemifrån utan att säga hejdå.

Sedan har M's bästa vän gjort något riktigt elakt. Han har fyllt på våra Wow
account. Som Alex skrev: "Det är som att ge en person som slutat knarka
en massa knark", och ja, jag håller med. De tog bara några timmar innan jag kom
på mig själv sitta vid datorn och smygspela. Och nu kommer de sista veckorna jag
& M har för oss gå åt till wow, de kan jag lova. M & M ska tydligen ha lan här i helgen,
så då kommer dom bara spela enmassa. Och eftersom M's mamma sov här inatt,
och kommer att göra de på måndag så kommer de betyda att vi inte får en stund
själva. Och jag som tyckte vi hade de mysigt nu i helgen när vi satt och spelade Zelda
tillsammans i soffan. Då var de inga skåp i mellan, bara någon kudde då och då.

Sedan när jag nyss tittade in på BT's hemsida så såg jag till mina fasa på första
artiklen att Evas pappas klockbutik i stan idag har blivit rånad under lunchrusningen.
Och klockor för en halv miljon har blivit stulna. Blir riktigt ordentligt sur. Den klockaffären
är de enda den mannen har. Jävla idioter, orka att folk ska förstöra hela tiden.
Jag får nog en uppdatering ikväll från far eller Eva. Hoppas iaf att Björn & Klas är okej.

Fikan igår med Fia, Hanna & Tovan var riktigt mysig. Något jag tycker att vi måste
göra om snart igen. Vi alla träffas alltför sällan, och de är tråkigt. Och sedan när
Tovan sa att hon har fudnerar på sluta blogga blev jag ledsen. Jag älskar hennes
blogg och kollar minst någon gång per dag om hon inte uppdaterat. Så skulle den
försvinna skulle jag tycka de var riktigt tråkigt.

Nu ska jag äta M's biskvi som straff att jag inte fick ett hejdå i morses.

Saker som idag har irriterat mig och gjort mig ledsen sedan jag vaknade:
- Att se sig själv i speglen på morgonen är aldrig kul. Speciellt inte när man ser ut
som en tant som inte färgat om håret på månader, så allt de gråa håret syns.
- När man blir halvt blind att att kolla ut genom fönstret för att de är så vitt.
- Att M jobbar och jag saknar honom jättemycket när han är iväg.
- Att huvudvärken och förkylningen inte försvinner. Hur mycket vatten jag försöker
dricka så finns problemen fortfarande där.
- Att de verkar som min mage verkligen gått in för de där att få bristningar. För varje
ny dag jag vaknar är de yttligare en bristning på magen.
- Att duschen är krånglig. Antingen kommer de bara kallt vatten, eller hur varmt som
helst så man bränner sig. Och att de blivit något stopp långt nere i avloppet som vi
inte kan fixa, så man står i en flod av vatten.

Sedan ska jag inte bara klaga, vissa saker gör mig faktiskt glad också:
- Att påskliljorna jag köpte förra veckan har blommat ut rejält. Så köket luktar verkligen
vår och blommor.
- Att de faktiskt är solsken som lyste upp badrummet i morses, och inte lampan.
- Att veckorna faktiskt går ganska snabbt. Idag är de redan onsdag och bara 22 dagar
tills Skrutten är beräknad.
- Att BT hade en lång artikel om hur det går till att föda barn på SÄS. Väldigt passande.
- Att idag ska jag få träffa Fia, Hanna & Tovan.

Dock är listan för dåliga saker längre. Tyspkit. Men man får vara glad över de finns
något som faktiskt gör mig glad.
Jag snodde förövrigt M's lunch han skulle ha på jobbet imorgon. Åt den med ett leende.
Inte så snällt. Men jag får väl göra ny mat till honom ikväll. Så han ska se de som ett
plus att han får färskare mat till jobbet, och inte en 2 dagar gammal pasta.

Nu ska jag dricka upp min 1a kopp te för dagen och kamma mitt hår. Sedan måste jag
platta håret(som ändå kommer bli risigt i vinden och snön). Ska föröska levla lite i Puzzle
Quest också, eftersom M lyckades levla om mig igår.

Vaknade vis 11. Huvudvärk, snorig näsa. Jag hatar förkylningar. Får hoppas den
försvinner om man äter och dricker något. Kanske kan duscha av sig den, men
tror inte de. För denna jävla huvudvärken har ju hållt i sig hela helgen. Så den
verkar vara här för att stanna. Ska väl ändå försöka bli kvitt den med lite frukost.

Igår när jag skulle sova hade Fia skrivit och undrat om de kommit någon bebis.
Men nej, bara för jag inte uppdaterat min blogg en dag, så betyder de tyvär inte
att Skrutten har tittat ut. Gulligt av henne iaf att tro det. Men jag orkade faktiskt inte
att skriva igår.

Annandag Påsk var mest lugn. Vaknade vid elva. Spelade något Zelda spel i
timmar och åt godis. Lagade mat. M's vän Micke kom förbi en snabbis och spöade
mig i spelat Puzzle Quest. Sedan försvann M & Micke ut på en promenad i snön.
Jag hade huvudvärk och försökte vila, men de gick inte.
Sedan när M kom hem blev de Coop och köpte saker vi behöve till tacos. Vi hade
köttfärs över sedan i söndags, så vi tänkte att vi lika väl kunde äta tacos igår också.
Vi testade några nya tortillasbröd. Dom var tydligen smaksatta med tomat och örter.
Jag tyckte dock dom luktade mer än vad dom smakade, och sedan var dom vädligt
små, så man kunde knappt stänga dom när man lagt på vad man skulle ha.
Vi köpte även en dyr burk med O'boy. Egentligen var den inte så dyr, men ändå dyr
när man inte har hur mycket pengar som helst. Men jag får väl hoppas att den kan
tåla att ha o'boy i sig i några år. Och när jag & M väl ska köpa en ny burk om några år
så kan vi skratta för vi tyckte att våran gamla burk var dyr, och att vi nu kan köpa 2 bara
för vi kan.

Jag har börjat känna ett litet sug efter Wow, men jag vill verkligen inte fylla på mitt
account och börja spela så intensivt igen. Känns redan som jag & M knappt har
någon tid för något eller för varann. Så jag vill inte att Wow ska komma och förstöra
de sista veckorna/dagarna som vi har för oss själva. Kanske låter elakt mot Skrutten,
men de är nog viktigt ändå att vi faktiskt få vara lite i fred också.
Jag tycker de är mycket mysigare att ligga i soffan och spela Zelda på gamecube,
än att sitta vid varsin dator och spela samma spel, men inte med varann. Så Nej
tack till Wow.

Idag kommer Mickis från Stockholm hit och stannar i Borås. Skulle vara väldigt
trevligt att träffa henne. Men tror faktiskt inte jag orkar. Känner mig jättedum. Men
de är inte lätt att gå ner och vara glad när man har huvudvärk och svårt att andas
genom näsan och sitta med de tajsta jeansen som stryper blodcirkulationen.
Jag får väl se i eftermiddag hur jag känner mig.

Nu ska jag dricka en stor kopp varm o'boy och hoppas på de bästa. Kommer väl
ångra mig efter jag druckigt den, men jag måste trösta mig med något när M jobbar.
De har varit jätteskönt att ha honom hemma från tors-mån. Han borde ha långledigt
varje helg. Men de tillåter inte vardagen, tråkigt nog.

Idag gör jag något som jag tydligen måste älska att göra, eftersom jag alltid gör
det. Tvättar. Idag igen springer jag upp och ner för trapporna med kassar med
kläder. Tvättade först de enda lastet med kläder jag & M hade vid lunch. Sa till
M att de var tråkigt att när vi väl har tid i tvättstugan har vi inget att tvätta.
M's pappa kom hit en stund och höll oss sällskap. Sedan, efter lite övertalning
så beslöt M att följa sin far ner till stan när han skulle hem. Så jag hade inget att
göra. Efter jag hämtat de nytvättade underkläderna och vikit dom fint i sängen
samtidigt som jag tittade på Gilmore Girls så kom jag på något...

I våran hallgarderob står de kassar med kläder från när jag/vi Hässleholmen.
Inte smutsiga, mest dammiga eftersom dom legat nerpackade i månader. Så jag
röjde fram 3 kassar och hittade massa saker. Några byxor M undrat vart dom vairt.
Jag hittade en halvfull kasse med underkläder. Jag hittade även alla mina klänningar.
Så även fast jag inte får plats i några av mina kläder tänkte jag att jag skulle tvätta
upp allt som låg i kassarna idag. Så nu väntar jag på maskin nr1 ska bli klar.

Ikväll på menyn står de tacos. M blev så sugen efter jag berättat att jag åt tacos med
dagisgänget i fredags. Och desto mer han sa att han ville äta de, desto mer sugen
blev jag på de. VI har såpass mycket köttfärs så vi kommer nog även kunna äta tacos
imorgon också.
Om de inte blir så att vi åker ner till M's mamma över dagen. Eller att jag följer med
far & Eva till Halmstad för att träffa mina bröder. Vet dock inte om jag vågar åka bort.
Varberg är ju hyfsat nära hem till Borås om bebisen får för sig att titta ut. Men Halmstad
är ju faktiskt några timmar bort, så den risken vet jag inte om jag vågar ta.

Idag efter vi duschat och jag stod och tog på mig märkte jag till min fasa att jag börjat
få bristningar på magen. Inte för att de är jordensundergång, utan blev mest ledsen
och besviken eftersom jag gått och varit gravid i 37 veckor utan några bristningar på
magen, så då tyckte jag väl att dom kunde skippa komma alls. För någon dag sedan
märkte vi en liten bristning på sidan av magen, och igår såg jag den tydligare. Och nu
under natten så hade de ploppat fram några st. Känns inte som magen växer så
jättemycket mera, så antagligen är de väl hormonella bristningar.

Förövrigt fyller min pappa 53 idag. Så grattis till honom!
Nu ska jag till tvättstugan.

Vi var uppe ganska tidigt idag. Efter en gemensam frukost kom far & Eva hit.
Eva hade sytt gardiner till sovrummet, så nu kommer vi förhoppningsvis inte
behöva vakna av att solen lyser in. Dom stannade inte speciellt länge. Vi satte
mest upp gardierna, önskade varann glad påsk och så fick vi lite godis av dem.
Sedan satte vi oss och spelade något Zelda spel på Gamecube. Jag spelade
inte länge, utan låg mest och halv vilade på M. Hade huvudvärk. Jag kunde inte
hur jag än försökte hitta en bekväm position i soffan. Antingen sträcktes hela
ryggen, eller så sträcktes magen. Jag fick ingen luft om jag satt på vissa sätt,
eller så blev magen så tung på låren. Vissa stunder hade jag nog problem hur
jag än satt.

Vi lagade lunch. M klagade på att jag kryddat alldeles för mycket. Men jag är
förkyld, så jag tyckte svartpepparn var ganska god. Och blev de för starkt kunde
man faktiskt skölja ner med någon klunk vatten.
Vi konstaterade även att de är mer snö nu än vad de var i Julas. För i Julas var
de ingen snö, men nu är det väldigt mycket. Eftersom de annars inte varit någon.

Nu sitter jag här ensam och är trött. Funderar på lägga mig och vila en stund.
M och Matte gick till stan för köpa godis på Videomix(som nu heter Hemmakväll,
jag hatar de namnet). Egentligen hade jag och M inga mer planer än faktiskt bara
sitta och ta de lungt idag, eftersom vi var ute båda två igår. Men så blev de tydligen
inte. När väl Matte kom hit så pratade M med Robert, och så nu ska tydligen Robert
och Maria komma hit också. Det blir väl säkert trevligt, ska inte klaga. Jag är mest
vädligt trött och har fortfarande huvudvärk och är egentligen inte sugen på träffa folk.

Och nej, ingen bebis ännu. Tror inte den vill komma ut. Tråkigt.

Så var man nyss hemkommen från en lyckad påskträff med dagisgänget och
andra människor. Vi träffades i stan kring 12. Jag, fia, Linn & Hanna för att ta
bussen upp till Hannas mamma. Så efter dom kallade mig "Pingu" och Pingvin
några gånger hoppade vi på 1an och åkte dit. När vi kom fram upptäckte Hanna
och Fia att de inte fanns något mat alls hemma hos deras mor. Så efter dom
skrivit en liten käck inköpslista åkte jag & Fia och handlade på Coop. (Får väl
säga grattis till Fia igen som fått körkort utan att berätta något.)

Väl hemma från affären började vi alla delta i matlagningen. Jag hackade sallad.
Paaso gjorde några gulliga försök att hacka tomater, innan Hanna visade hur man
ska skära en tomat. Förövrigt lagade vi tacos, inte så påskigt, men gott var det!

Linn lämnade oss efter maten. Så då började vi andra spela NE spelet. Jag
& Hanna som var i samma lag vann nästan, men när Sebastian kom och hoppade
in i Paasos och Fias lag så förlorade vi.
Efter spelt bestämde vi oss för att forstätta spela. Så vi åkte och köpte dricka och
godis, hämtade spel hos Paaso(för Hanna hade typ bara Fia med Knuff annars).
Optical tittade även förbi och vi började spela något spel jag naturligtvis glömt namnet
på. Men jag kan ju erkänna att dom 2 rundorna vi körde så förlorade mitt lag varjegång.
Och de berode varken på Fia eller Sebastian. Tydligen har inte jag logiska tankebanor.

Så nu sitter jag här, efter jag fått skjuts hem av Optical och är allmänt trött. Jag skulle
kunna somna pga av allt sött jag stoppat i mig, men jag är trött i huvudet av alla ljud
och all stress efter spelen. Idag var iaf en vädligt lyckad dag och jag önskar att vi alla
kan träffas snart igen.


Jag glömde bort att jag hade kameran med mig. Så jag tog inga kort, förtum några
innan vi åkte och hämtade spelen. Detta är väl de bästa som blev. Ett kort på Fia,
Sebastian och en halkande Paaso.

Nu ska jag fortsätta ha en trevlig Påsk.

Så var man nyss hemkommen från en lyckad påskträff med dagisgänget och
andra människor. Vi träffades i stan kring 12. Jag, Fia, Linn & Hanna för att ta
bussen upp till Hannas mamma. Så efter dom kallade mig "Pingu" och Pingvin
några gånger hoppade vi på 1an och åkte dit. När vi kom fram upptäckte Hanna
och Fia att de inte fanns något mat alls hemma hos deras mor. Så efter dom
skrivit en liten käck inköpslista åkte jag & Fia och handlade på Coop. (Får väl
säga grattis till Fia igen som fått körkort utan att berätta något.)

Väl hemma från affären började vi alla delta i matlagningen. Jag hackade sallad.
Paaso gjorde några gulliga försök att hacka tomater, innan Hanna visade hur man
ska skära en tomat. Förövrigt lagade vi tacos, inte så påskigt, men gott var det!

Linn lämnade oss efter maten. Så då började vi andra spela NE spelet. Jag
& Hanna som var i samma lag vann nästan, men när Sebastian kom och hoppade
in i Paasos och Fias lag så förlorade vi.
Efter spelt bestämde vi oss för att forstätta spela. Så vi åkte och köpte dricka och
godis, hämtade spel hos Paaso(för Hanna hade typ bara Fia med Knuff annars).
Optical tittade även förbi och vi började spela något spel jag naturligtvis glömt namnet
på. Men jag kan ju erkänna att dom 2 rundorna vi körde så förlorade mitt lag varjegång.
Och de berode varken på Fia eller Sebastian. Tydligen har inte jag logiska tankebanor.

Så efter jag fått skjuts hem av Optcial sitter jag här och är allmänt trött. Jag skulle
inte kunna somna pga av allt sött jag stoppat i mig, men jag är trött i huvudet av alla
ljud och all stress efter spelen. Idag var iaf en vädligt lyckad dag och jag hoppas att vi
alla kan träffas snart igen.
Jag får iaf träffa Fia & Hanna nästa vecka när vi nu äntligen lyckats boka en en fika med
Tovan, något som inträffar alltför sällan. Vi alla är alldeles för upptaga nu förtiden.


Jag glömde bort att jag hade kameran med mig. Så jag tog inga kort, förtum några
innan vi åkte och hämtade spelen. Detta är väl de bästa som blev. Ett kort på Fia,
Sebastian och en halkande Paaso.

Nu ska jag fortsätta ha en trevlig Påsk.

Så var de långfredagen. Sitter här och äter en bit tårta som M hade med sig hem
från jobbet igår. Den är väldigt god, men mår illa av allt socker och grädden. De
satt en liten gul kyckling i marzipan på tårtan, men jag kunde inte mer att äta upp
den. Så nu har jag dåligt samvete när jag kollar på den ensamma kyckling i tårt-
förpackningen, för nu måste jag slänga honom. Känns ledsamt.

Snart ska jag ta på mig och fixa iordning mig. Jag & M ska promenera i snövädret
till stan. Klockan 20 i 12 ska möta Fia på busstorget för att ta bussen upp tills Hanna.
Lite påsklunch har Hanna bokat in med mig, Fia, Paaso & Linn. Men nu verkar ingen
riktigt vara säker på hur de ska bli, eftersom ingen pratat med Hanna. Men vi åker
väl upp en ändå har vi sagt, så får vi väl överaska Hanna om hon glömt bort det.

Idag gick jag in i v.37, alltså är de bara 3 veckor kvar. Det är 27 dagar exakt till BF.
Helt otroligt. Och 3 veckor tidigare är inget ovanligt att föda, och barnet anses vara
fullgånget nu. Så egentligen kan de bli bebis när som helst. Eller så kommer den
komma om 5 veckor, alltså 2 veckor övertid. Kanske lite jobbigt iofs att föda nu när
de är sådant snöväder. Skulle inte förvåna mig om Skrutten får för sig att titta ut på
Söndag, för då fyller min pappa år. Och folk i våran familj verkar gilla att dela födelse-
dagar, så varför skulle Skrutten göra något undantag? (Iofs är de mer ett önskan
av mig att Skrutten ska komma ut nu.)

Fruksot nu med en kopp te nu.

Vecka 37:



Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position
kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på
studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är
det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och
sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger
nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas
barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet
ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det
vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger
nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra
förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv
producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner,
men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln
fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som
kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den
egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp
av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger
ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna
sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar
detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget
att oroa sig för.

Nu kan det vara bra att börja planera BBväskan, saker som är bra att ha med till BB.
Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när
det är dags att åka in!

Fick brev idag om att jag skulle betala tillbaka ett studiebidrag till försäkrings-
kassan. Eftersom som min lärare skrev ut mig från skolan i November utan
att ens bry sig om att näman något till mig, så hade jag inte en anning om att
pengarna jag fick då egentligen inte tillhörde mig. Så jag brukade dom som
jag annars gjorde för mina pengar.. Hyra, mat etc. Men eftersom min post har
krånglat sedan jag flyttade från Hässleholmen har jag inte fått reda på de förens
idag. Dock fick jag med en blankett som jag ska fylla i varför jag tycker att jag
inte ska behöva betala tillbaka pengarna. De är ju bra att jag iaf får de erbjudandet.
Jag och far pusslade ihop ett lite snyggt svarsbrev hemma hos honom idag.

Väl hemma hos far fick jag även träffa på min lilla kisse. Saga verkade ha de
bra där. Hon hade nu gått ner i vikt och så inte lika hängig ut under magen.
Antagligen eftersom hon har ett helt hus att springa i, och inte bara 2 rum.
Men hon har blivit en ritktig liten morrhoppa mot Rudolf. Stackarn som knappt
kan gå pga av sin vikt och ålder har inte de lätt. Under den timman jag var hemma
hos far hann hon hoppa på kattstackaren ett antal gånger som föll ner på golvet
utan att kunna försvara sig. Dom bråkade ju inte, men hon leker inte snällt.
Rudolf hade tappat lite hårtussar här och där efter Sagas lekande. Som tur kan
Rudolf iaf få in rediga slag mot henne, så att hon kryper undan en stund och förstår
att den gamla tjockisen är den som styr i huset.
(Lägger in en bild på tjockis Rudolf och Saga i somras. Taget den 11 Juli i Espevik.)



Jag & Far passade även på att åka till Coop och handla inför helgen. Egentligen
skulle jag och M handla idag efter han jobbat. Men far påminde mig om att de är
ju faktiskt påsk, så de kommer vara ett helvete att handla ikväll. Speciellt när man
inte har en sådan där käck scaner så man slipper ställa sig i kö. Så istället var far
snäll nog att handla med mig nu efter lunch. Och då kunde jag plocka på mig lite
extra eftersom jag fick skjuts hem med varorna. T:ex köpte jag en säck med 5kg
potatis, något jag och M aldrig kunnat göra annars. Jag köpte dubbelt av de mesta
och plockade småsaker som egetligen inte var nödvändigt att ta än på ett tag, med
då slipper vi släppa hem de en annan gång.
Far föröskte få mig att köpa alla möjlig påskmat som Lax, Ägg eller ingridienser
så jag kunde göra en påsktårta. Men var inte direkt på humör för något av de. Istället
blev de 2 krukor med påskliljor. Dock fanns de ännu inga blommor, så de ser mer
ut som otroligt tjockt och yvigt gräs. Men blommorna kommer nog snart, hoppas jag.

Nu ska jag äta äpple och kanske lägga mig i sängen och se lite Gilmore Girls.
Känner mig lite konstig. När vi var på Coop hade jag förvärkar hela tiden och fick
som vanligt panik att vattnet skulle gå. De liksom till och från små tickande hack-
ningar i underlivet, och jag bad till Gud att vattnet inte skulle gå när jag hade ljusgrå
mjukisbyxer på mig. Bebis får gärna komma idag, h*n är mer än välkommen, men
jag vill nog helst vara hemma när något sådant händer. Inte inne på Coop för 10000
andra människor som alla kommer tro att jag är ovanlgit svettig eller har svårt för att
hålla tätt.
Så vila nu, och så kommer jag hoppas på bebis snart. (Jag vet att jag gnäller som
någon som har gått över BF datumet med 3 veckor, även fast jag faktiskt har 3 veckor
kvar till BF.)

De är dagar som denna som jag faktiskt önskar att de var jag och inte M
som skulle ta sig till ett jobb eller skola. Nu har jag varit vaken i mer än en
timma pga av att M råkade väcka mig. Kunde såklart inte somna om..
De var för ljust. Jag var inte pigg men inte heller tillräckligt trött för att somna
om. Och vilken ställningar jag en la mig i skulle Skrutten envisas med att
sparka allt h*n kunde i revbenen. Sedan skulle även brösten jävlas med mig
och läcka mjölk på mina nytvättade lakan. När jag satte mig upp så droppade
de mjölk ner på magen så tillslut fick jag nog och gick upp. Tog på mig en
gul klänning, tog 2 godisar och satte mig här.
Nu är äntligen M uppe och jag lovar att han kommer komma försent eftersom
klockan nu är 06:55 och han börjar 07:00. Skönt för honom att de är lång helg
nu så han får sova så länge han(jag) vill.

Lägger in några bilder på magen. Jag är fan inge bra alls på de här med
att ta bilder på den. Men här är några där man ser lite iaf. Magen känns
konstig, iaf ser den vädligt konstig ut. Någon skillnad från förra veckan tro?

Trotts att jag försov mig har jag tvättat effektivt under dagen. Sista maskinen är
utplockad och väntar nu på tvättlinan att bli torktumlad. Iofs är de en granne som
har tid i tvättstugan nu. Men han verkar inte dykt upp ännu, eller så har han inget
emot att jag använder halva klädlinan och torktumlaren. Skrev en artig lapp och la
på tvättmaskinen där jag frågade om de var okej och om de inte var de så kunde
han plinga på så skulle jag hämta upp allt på en gång.
Jag tycker jag fått tvättat mycket idag, speciellt eftersom jag tvättat under så kort
tid. Har faktiskt fått tvättat ungefär lika mycket jag annars får tvättat under en hel
dag, om inte mer. 2 uppsättningar av påslakan. Alla underkläder, alltså trosor,
kalsonger, BHar och strumpor som skulle tvättas. Våra handdukar. Och såklart
våra vanliga kläder. Hittade dock en mammatröja under M's kläder i fotöljen i sov-
rummet, en tröja som jag var 100% säker på att den låg i BB-väskan ren och vikt.
Men icke. Så jag fick lägga den i tvättkorgen och hoppas att vi lyckas haffa åt oss
en tid snart så jag kan få den tvättad.

Känner att jag varit ganska redig idag. Dammsög hela lägenheten fort förut. Efteråt
kom jag på att jag ville damma, men de ska man ju göra innan man dammsuger,
så jag la ner den idén fort. Jag dammade hela lägenheten i lördags, så några
dagar till tror jag faktiskt att saker klarar sig. Diskade nyss upp all disk i köket och
torkade lätt av spis och diskbänk. Funderar på att småplocka undan saker som
står på felställen i lägenheten snart, även gå ut med soporna.
Känner mig som en dräktig hund eller något som boar inför sina valpar. Jag brukar
inte vara så uppmanad att städa annars som nu.

Är nästan säker på att de är bebisen som fixerat sig. För nu "vilar" magen mer än
förut på låren när jag sitter ner. Magen känns också mer spänd nertill och "tom"
upptill. Och de liksom stramar och bränner i underlivet, och ibland tror jag nästan
att jag ska spricka till lite(förlåt om jag skriver för mycket detaljer).
Sedan att jag är kissenödig hela tiden, men att jag inte lyckas få ut mer än några
droppar är väl ett tecken på att bebisen ligger och trycket på urinblåsan.

Nu ska jag dricka upp min kopp te och kolla på Gilmore Girls. Vara nöjd och lukta
på de nytvättade och känna mig stolt över hur fint jag bäddat rent i sovrummet och
hur fint jag vek ihop alla underkläder. Strumpa efter strumpa.

Här sitter jag med en kopp te med lite ångest över att jag försov mig. Jag
lyckades haffa åt mig en tvätttid under hela veckan igår, och den var såklart
idag på morgonen. Kl 7-14. Jag vaknade kvart i 11 och fick väldigt bråttom.
Vi har väldigt mycket att tvätta. Sängkläder, underkläder våra vanliga kläder.
Slängde in en tvätt med sängkläder och underkläder i samma, mest för att
spara tid. Luckan på tvättmasiken gick knappt att stänga, så undrar om de
verkligen kommer bli rent. Sedan har ju Peter-hyresvärd fortfarande inte
fixat saken som torkar kläderna i tvättstugan, så man kan bara torktumla
saker. Men gejjen är att nästan inga av mina kläder går att torktumla. Så om
jag tvättar de jag verkligen MÅSTE ha rent, så kommer jag ändå inte kunna
gå med de på flera dagar. Och nu är de påsk också, då måste jag ha rena
kläder. Så jävla typsikt.

Igårkväll hade jag återigen "mensvärk". Tänkte inte så mycket på de. Vi satt
och spelade betapet som vanligt. Kollade på 100 höjdare, som för övrigt höll
måttet åter igen. Sedan några hets rundor betapet igen, eftersom klockan
började rinna iväg, och vi ville hinna se lite 'Two and a half men' innan vi skulle
sova. M försvann in i sovrummet lite tidigare än mig. Och jag skulle gå in i köket
med mitt vattenglas och fylla de inför natten. Och jag hann inte mer än resa på
mig så bara högg de till i ena sidan längs ner i magen. Jag flög verkligen fram,
och tur för mig att vi hade en bänk precis framför mig som jag kunde luta mig
mot och ställa ner glaset och andas tills smärtan gick över. Kved till och fattade
ingenting. När smärtan väl försvann vände jag mig om och såg M sticka ut
huvudet från sovrummet frågandes: "Vadå, ska du föda nu?"
Givetvis var de ju inte så, även fast jag faktiskt låg i sängen senare och hoppades
på att smärtan de skulle komma tillbaka så Skrutten skulle komma ut. Men icke,
hade bara min jävla "mensvärk" hela kvällen. Så avsnitten av 'Two and a half men'
rullade förbi utan någon riktigt värk eller vattenavgång.

Nu idag har jag fått för mig att de kanske vara bebisen som fixerade sig, för de
ska ju tydligen vara ganska smärtsamt i några sekunder. Så jag gisar på att de
var de som hände. Så då kommer Skrutten aldrig komma ut.
De är 3 veckor kvar, men jag känner mig som om jag gått över tiden 3 veckor.
Borde inte önska mig ut Skrutten egentligen, h*n kommer när h*n vill. Och nu
borde jag egentligen lägga allt energi och tid på att bara få vara med M, för när
Skrutten väl är här så kommer vi aldrig mera bara vara vi.

Verkar som en liten del av slemproppen börjar ta sig ut. Är ju inte 100% säker
på att de var delar av den, men de låter ju vädligt mycket åt de hållet. Får väl se
om de kommer mer idag, eller imorgon. Det behöver ju inte alls vara tecken på
att de är dags, men hoppas går ju alltid. Vi får väl se.

Här sitter jag och väntar på att vattnet till pastan ska börja koka. Hade råkat
sätta på fel platta, så köket var jättevarmt och de luktade lätt bränt. Tur att
jag kom på att gå och kolla till vattnet, annars kanske de börjat brinna.
Lyssnar på 'Death cab for cutie' och är jättetrött. Har sovit riktigt dåligt inatt.
Har vaknat massa gånger av antingen att jag varit akut kissenödig, eller så
har jag vaknat i panik och varit bomsäker på att vattnet skulle gå. Såklart gick
ju aldrig vattnet, även fast jag var sten säker. Jättejobbigt att ligga där och få
panik för ingenting. Jag har än så länge under graviditeten inte varit orolig för
förlossningen, och de är jag fortfarande inte. Men nu den senaste veckan har
jag blivit mer och mer orolig över att jag inte kommer veta när de är dags, eller
att jag råkar missa när vattnet gått. Än så länge har inte slemproppen gått, så
bebis kommer nog lika där inne ett bra tag till. Önskar att jag bara kunde lugna
ner mig.

Gick upp som vanligt när M gick till jobbet. Duschade, plattade håret. Rostade
2 mackor och åt ett äpple. Var dödstrött så jag orkade inte laga någon direkt
riktigt frukost. Men huvudsaken är väl att jag fick i mig något.
Beslutade mig för att slänga igång 5e säsongen av Gilmore Girls, för de var
ett tag sedan jag kollade på de nu. Då kunde jag sluta ögonen med ändå se
scenen i huvudet om jag bara hörde dialogen. Och de skulle inte vara hela
världen om jag somnade ifrån den. Och mycket riktigt, redan under första
avsnittet slöt jag ögonen och somnade. Vaknade till då och då under de andra
avsnitten, och vaknade till på riktigt när sista avsnittet på skivan precis skulle
ta slut. Började om på skvivan från början för att se. Tog ett äpple och ett glas
vatten för att försöka göra mig lite piggare. Fungerade inte, så jag stoppade i
mig några godisar som var kvar sedan igår, men blev nästan ännu tröttare av det.

När jag låg i sängen och kisade för solen insåg jag hur hungirg jag var, eftersom
jag tänkte på biffar med gräddsås. Fiskgratäng. Eller någon skinkstek med kokt
potatis, gräddsås och massavis med broccoli. Något asiatiskt med nudlar.
Men i vårat hem råder brist på allt sådant, så istället blir de torr pasta och någon
fiskgratängssås. Kommer säkert smaka skit, men är så jävla hungirg så de glider
nog ner ändå.

Saknar M jättemycket. De är faktiskt ett rent helvete att vara ensam hemma. Även
fast jag är fri att göra vad jag vill så kan jag inte eller orkar inte. Och känner mig
mest handikappad(ursäkta ordvalet) och vädligt ledsen hela tiden. Visst, de är
underbart att ha en bebis i sig, men de är också vädligt skönt att kunna ligga
hur man vill i sängen utan att de gör ont. Att kunna dricka 2 glas vatten och inte
fortfarande vara törstig efteråt, och inte heller behöva kissa innom de närmsta
minuterna. Jag vill verkligen bara föda barn nu, och hålla skrutten istället för att
bära runt på dessa extra 15kg som dödar mina ben.
Vill att M ska komma hem så jag får ligga och tycka synd om mig själv i hans famn
istället för att ligga och sucka framför Gilmore Girls, för dom förstår mig inte alls.



Ett klipp från Gilmore Girls säsong 5. Rory som journalist för The Yale daily
news och skriver en artikel om The life and death brigade.

Nu sitter jag här och har tråkgit och skriver mitt andra inlägg för dagen. Och jag måste
säga att den här jävla snön är odräglig. Snön yrar verkligen utanför och jag vill verkligen
inte behöva gå utanför dörren idag. Fryser till i hela ryggmärgen när jag tittar ut.
Stackars M som kommer behöva gå hem från jobbet i detta vädret ikväll. För snön lär väl
inte slutat snöa, eller iaf försvinna tills ikväll. Pratade med M i telefon förut, och han sa
att snön inte lägger sig. Han har nog annan snö nere vid sitt jobb än den som täcker
trägården och gatan utanför oss.

Jag har verkligen skit tråkigt. Nu när helgen har varit har man blivit van att ha M
hemma igen hos mig. Så de blir jättetomt när han inte är hemma. Jag sitter och
pratar med mig själv. Jag pratar med vårann stackars bebis som säkert bara vill
att jag ska vara tyst. Ska snart iaf gå och lägga mig i sovrummet under täcket, med
en stor flaska iste och se på 'Djävulen bär Prada'. Men eftersom min dvd-brännare
har fått för sig att han ska sluta bränna ut skivor, utan bara förstöra dom så måste
jag vänta tills filmen kommit över till M's dator så jag kan bränna ut den där. Men
filmen verkar inte vilja komma dit, för de tar hur jälva lång tid som helst att få över den.



Åt fullkornsmakaroner med laxbullar i citronsås förut. De var faktiskt mycket godare
än vad jag trodde. Åt faktistk upp allt, rediga jag. Kräktes nästan efteråt för att magen
var så full.

Imorgon är de bara exakt 1 månad kvar till beräknad födelse. Helt sjukt så fort dessa
månader faktiskt gått. Minns ju som igår när plusset kom på stickan. Trodde nästan
att jag skulle svimma. Fick svårt att svälja salivet, ändå var jag nästan helt torr i min
mun. Benen skakade och jag kände mig verkligen helt hopplös. Men det gick ju bra
sedan när de lagt sig, så var iaf jag, men troligtvis M också, vädligt glad.
Nu sitter jag hemma här ett antal hundra dagar senare med svullna fötter och en
tjock mage. Idag har min "mensvärk" kommit tillbaka igen. Inte lika kraftig som sist,
men känner ändå att den växer långsamt sig starkare. Antagligen är de väl bara för-
värkar, eftersom kroppen och bebisen gillar att jävlas med mig.
Det är iaf max 5 veckor kvar tills jag och M kommer vara föräldrar. Max 45 dagar tills
vi kommer få veta vem Skrutten i magen är. Finns ingen annan än M jag någonsin
skulle vilja dela den upplevelsen med. Är så fruktansvärt glad att jag har honom.

Kunde såklart inte somna om efter M vaknat och traskat iväg till jobbet. Kände
av kissenödigheten direkt och fick stappla mig upp. När jag gick in i sovrummet
igen såg jag att de snöade. Blev lite ledsen. Under hela Nov och Dec tänkte jag
att de skulle bli så mysigt med snö ute(Eftersom jag hade 2 wowchars i winter-
spring, nördiga jag). Snön kom aldrig och nu har man verkligen blivit inställd på
våren. Tyckte igår att de var så skönt och varmt när jag var ute, och man kände
att de är påskväder och hoppades på att de skulle hålla i sig tills Skrutten kommer.
Men tydligen inte, eftersom de snöar nu. Blir så fruktansvärt less. Fick till och med
en julkänsla när jag gick in i köket och värmde te nyss, riktigt obehagligt.
Så jag fick sätta mig och dricka te framför datorn, eftersom jag inte ser något
fönster här ifrån. Så fick jag lägga in The Smiths alla plattor i playlisten, så man
fick en gnutta känsla av vår(lyssnade på dem hela förra våren och somaren).

Satt och funderade på barndommen lite förut. Om en hemligtklubb jag fick vara
med i när jag gick på dagis på Södergården. Jennie och hennes "coola" vänner
startade en klubb som gick ut på att alla skulle sno smycken från deras mammor
och lägga i en låda som Jennie skulle förvara eller gräva ner. Och den klubben
var ju inte så lätt för mig att delta i. Jag hade ju ingen mamma att sno smycken av,
och min pappas ringar från tekniskaprogramet var väl inte något som skulle charma
Jennie och hennes undersåtar. Istället kom jag uppsmygandes på kullen med mina
hårspännen med jörjungfruar i plast och liknande tofsar, något som dom inte blev
glada över. Speciellt inte Jennie, ändå tog hon dom och la i sin lilla låda. (I hoppet om
att jag skulle få tillbaka dom.) Efter några tips från de andra flickorna om hur man snor
smycken från sina mammor gick vi ner från kullen och klubben glömdes bort. Jag
fick alrig tillbaka mina plastspännen och jag kan väl nästan lova att de andra tjejerna
inte fick tillbaka sina broscher och halsband dom snott från deras mammor. Och
de var ju riktigt fina smycken, som säkert gått i arv eller köpts för resterna på någon
lön. Och idag kanske dom fortfarande ligger nergrävda på Södergården, om dom
ens blev nergrävad. Men jag tror mer på att Jennie har burken med smycken kvar
någonstans, eller så har hon sålt smyckerna(och säkert använt min hårspännen).
Jennie, idag beskyller jag dig för att folk inte alltid gillade mig på dagis och förskolan.

Idag har de verkligen varit en slö söndag. Vi sov länge, väcktes av ett telefon-
samtal M fick. Vi gick upp och åt kladdkakan som var över sedan inatt till
frukost. En gemensam dusch som gjorde att mina fötter svullnade upp och
gjorde vädligt ont. Så efter låg vi mest i sängen och pillade på varandras fötter
och ben och gjorde desperata försökt på ordlekar(eftersom betapet var nere
under förmiddagen, och engelska betapet var jättesvårt och inget roligt alls).
Namnleken slutade med att M gav upp, för de finns tydlige inte mycket namn på
bokstaven N. Sedan försökte vi väl hitta på egna ordlekar. T:ex att jag sa ett
ord så skulle M säga motsattsen eller en synonym. De blev för svårt.
Så då föröskte vi på oss någon ordlek om allt som finns utomhus, men de blev
också svårt och spårade ut i något som kan anses vara rastistisk. Tur för oss
att min pappa ringde och avbröt och att M's pappa kom på besök.

Jag åkte ut med far & Eva en sväng. Vi köpte nappflaska, termometer, badbalja,
blöjor, nappar, lakan och krämer till Skruttens ankomst. Så nu kan egentligen
Skrutten komma när han/hon vill. För nu är de bara lite småplock till mig som
behövs, och kanske köpa lite mer av de vi redan har. Gick även ut från butiken
men en ganska stor påse påskgodis. (Något som jag suttit ätit ur nu efter vi åt
mat, och jag kan säga att jag ångrar mig, mår riktigt illa och känner mig jäst.)
Måste även säga till min lycka har Coop börjat sälja Liptons iste i pulverform
igen, så jag köpte glatt med mig en påse med persikosmak hem. Dock har jag
ställt undan varenda tillbringare vi har, så de blev inget iste idag.

Just nu sitter jag & M och spelare betapet(som vanligt). M spelar In Flames nya
platta, något som jag inte är så entusiastisk över. Men vafan, någon gång ska
han väl få spela musik hemma. Jag går ju aldrig ut, så han kan ju inte göra som
jag gör, spela när han är på jobbet.
Egentligen vill jag gå och sova nu, men jag vet att jag kommer bara vakna vid
midnatt och vara superpigg, medans M kommer sova som vanligt. Så jag får
försöka hålla mig vaken i några timmar till.
Detta har varit en väldigt lugn helg. Men nuförtiden är alla helger lugna. Skönt.

Lördagen började med frukost. Rostat bröd(som inte smakade gott) med
leverpastej och te. M gick upp och duschade i en timma och jag som var
super kissenödig blev såklart jättearg och började banka på dörren och be
honom komma ut. Men han hörde inte vad jag sa, och jag hörde inte vad han
sa = bråk direkt på lördags morgonen. Inget roligt alls.
Men jag blev så sur att jag var tvungen att göra något. Så jag dammsög hela
lägenheten, dammade fönster och hyllor. Torkade spisen och diskbänken.
Tänkte även moppa, men vi hann bli vänner, så moppa får jag göra en annan
dag.

Annars har vi väl inte gjort något speciellt idag. Spelat betapet och ätit upp
den sista glassen. Testat färdknäppen, utan resultat. Men de är ju ändå
4 veckor kvar. Skrutten kommer nog när han/hon vill, så antagligen kommer
h*n ligga på övertid, allt för att reta mamma.

Just nu är M's vän Gurra här på ett litet fort besök och lånar lite filmer.
Något säger mig att dom båda även träffas för att dom ska kunna smygröka.
Snart blir de kanske kladdkakebak och någon film. Lördagar är inget speciellt
längre. De enda är att M är ledig. Så jag får vara med honom hela dagen, istället
för att vara ensam och vänta på honom.

Helgerna är ju inte direkt så som de var för mer än ett år sedan, när man skulle
ut och göra något "roligt", som nästan alltid involverade alkohol.
Minns hur jag gjorde allt för att festa på fredagar och lördagar så att man kunde
ringa M och föreslå eller fråga om man skulle ses eller kanske komma till honom
på efterfest. Folk måste väl egentligen förstått att jag egentligen bara ville till M,
eftersom nästan varje festkväll eller dylikt slutade med att jag sprang iväg lite
tidigare än alla andra med mobilen i högsta hugg och försökte fåtag på M eller
pratandes med honom. Haha. Så töntig jag var. Men de gick ju tydligen hem efter-
som vi idag bor med varann, och jag är fortfarande kär som aldrig förr.

Mera betapet nu.

Hos barnmorskan idag disskuterade vi om lite allt möjligt. Först gav hon oss
yttligare ett papper som ska med i våran journal till förlossningen. Ett papper
från ROS-mötet i måndags. De stod mest att dom på BB skulle konakta våran
BVC sköterska så fort skrutten kommit ut. Och att jag och M vill stanna på BB
tills vi vet att amning och allt sådant praktiskt fungerar. Och att om jag känner
att behovet finns så ska jag få konakt med en psykolog från MVC. Känns bra att
veta att dom har såpass mycket information när man kommer dit, så vi inte bara
står där sedan. BM Åsa sa även att hennes kollegor från ROS-mötet hade tyckt
att mötet var lite pinsamt, eftersom dom inte kunde se "vart de brann", utan att
jag och M verkar ha saker under kontroll som de är. Skönt och veta att dom inte
tycker de är något "konstigt" med oss.

Vi pratade lite om förlossningen om smärtlindrig etc. M undrade vad som händer
direkt efter barnet kommer ut. Så hon förklarade ganska snabbt om vad som
händer före, under och efter förlossningen. Lungnade även M med att de inte är
ofta dom bara "springer ut" med barnet från förlossningssalen. Utan de är bara
i extrem fall när ex: barnet inte lyckas sätta igång med andningen. Då får pappan
följa med läkare in till ett 'Akutrum' dom har på förlossningen medans mamman
ligger kvar med någon personal så hon inte ska bli ensam. De är väl tur det iaf.

Mitt blodtryck hade gått upp lite, men inte något som ansågs farligt alls. Mitt SFmått
låg på 33cm, så de hade växt 1cm sedan v.34. Så de såg bra ut tyckte BM Åsa.
Skruttens hjärta låg på 145 slag per minut, alltså såg precis allt bra ut. Men eftersom
jag tyckte att bebisen rört sig jättemycket, och vi var lite osäkra på om de var huvudet
som låg ner eller rumpan så tyckte BM att vi skulle göra ett ultraljud fort. Riktigt mys.
Man såg verkligen hur stor bebisen är. Helt sjukt! Bebisen fick ju inte plats på skär-
men längre, utan de behövdes 2½ skärmar för att kunna se hela bebisen. Vi fick
se näsan och hur bebis låg och kliade sig på den. När h*n sparkade mig i revbenen.
Vi såg navelsträngen som mer såg ut som en krullig telefonsladd. Sedan fick vi se
hjärtat slå. Jättemysigt. Knubbiga ben hade den också. Huvudet låg iaf neråt, och att
de är rumpan som jag ligger och klappar på jämt. Min lilla skrutt.

Efter barnmorskan blev de en snabb lunch på Lilla Krogen med M och hans mamma.
Maria åt lax med någon sås. Jag och M åt stekt lövbiff med stektpotatis och någon
rödlökssås(som hade konsistens som cheesecake). De var hur som välligt gott.

Nu blir de vila på något sätt. Kanske ser på lite Grey's Anatomy eller någon film.
En kopp te och en bulle eller något. Måste vila iaf, för jag orkar inte ännu en natt till
med förvärkar och ingen sömn. Då kommer jag aldrig orka med en förlossning om
jag inte är lite utvilad.

Vaknade när M's telefon ringde i morses. Kunde aldrig somna om sedan.
De var för ljust i rummet och magen skrek efter mat. Bebisen låg på något
konstigt sätt så jag fick knappt någon luft och hjärtat pumpade jättehårt. Låg
och drog mig i en halvtimma innan jag tröttnade och gick upp för att ta mig en
snabb dusch. När håret torkade passade jag på att slänga i mig lite havre-
grynsgröt, något som jag inte alls gillade idag. Åt bara upp halva tallriken
sedan började jag må illa och trodde jag skulle kräkas. Tog en koppe te så
jag inte skulle vara helt tom i magen, satte mig och kollade på 'Sydney White'
och plattade håret. (Jag blir alltid irriterad nu när jag plattar håret eftersom jag
inte har en ritkigt plattång, utan en jättegammal som inte gör håret riktigt rakt.)

Igår fick jag faktiskt alla bebiskläder tvättade. Så jag och M har packat ner alla
bebiskläderna i BB-väskan som vi ska ha med oss. Blev för de mesta vita kläder,
men lite färgklickat fanns de ändå här och där. Men de är så svårt att välja färger
när man inte vet om de är en pojk eller tös där inne. Packade även ner lite kläder
till mig & M om de skulle hända något snart. Så slipper vi stå där som höns och
inte veta vad vi ska ha med oss, eller inte veta om det finns några kläder till oss
som är rena.

Snart ska jag byta om och fixa iordning mig. Ska hämta påslakanen till spjäl-
sängen som hänger på torkning nere i tvättstugan. Sedan bär de av till stan för
att möta upp M för att gå till barnmorskan. Vi ska snacka om förlossningen idag,
om jag förstod BM Åsa rätt sist. Sedan ska vi väll göra de vanliga sakerna, väga,
mäta magen, kolla HB och mäta blodtryck, lyssna på bebisens hjärtljud. Så får vi
väl se om magen växt något sedan v.34. De känns så iaf.

Vecka 36:



Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan
vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäcken-
öppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske
behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen.
Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga.
Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34
cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara
livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har
förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen
bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten
och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som
kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl
som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag
förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om
rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer
att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

Laddar upp 2 dåliga bilder på magen under sista dagen i v.35. Magen känns
fortfarande stor men ändå mindre. Den känns slapp och lite "tom".
Annars brukar den vara vädliga stor och spänd men nu tycker jag att jag kan
trycka lite här och så sjunker fingrarna in lite. Vet inte hur jag ska tolka det.

Igår kväll började jag få en mollande "mensvärk" i magen. Från revbenen
ner till låren. Tog en alvedon(som man ska) vid halv 8, men tyckte inte att
de hjälpte nåogt. Tog yttligare en vid midnatt, de hjälpte inget vidare heller.
Men framåt natten så började de försvinna av sig själv och jag kunde få några
timmars sömn.
Vaknade vid 10 idag och känner mig lite konstig idag också. Dock ingen
"mensvärk" ännu, men om de kommer vara som igår lär väl den komma sen
när M kommit hem. Jag tror nog inte de är någon bebis på G, utan de är väl
mest kroppen som övar sig inför de riktiga. Pratade med pappa, och han sa
som många andra säger, att 3 veckor innan är ju faktiskt inte ovanligt. Så om
de skulle stämma för oss så skulle skrutten komma nästa vecka.

Skrutten känns för övrigt väldigt livlig. De senaste dygnet har han/hon rört sig
mer än vad de någonsin gjort. Vet inte om den kanske försöka hitta en mysig
ställning att ligga på den sista tiden nu i magen. De är nog vädligt trång för min
lilla skrutt. Har varit lite orolig att bebisen kanske försöker säga mig något, men
tror mer på att de kanske är påväg att fixera sig än att de är någon fara.
Ska till BM imorgon, så får väl se vad hon säger. Men något säger mig att hon
kommer nog säga att de inte är någon fara etc.

Har även precis slängt in de första lasset med babykläder. Låg och kollade på
en Harry Potter film när jag helst plötsligt kände att jag var tvungen att tvätta alla
bebiskläder idag. Tur för mig att tvättstugan var ledig idag. Dock är ju inte saken
som tar bort luftfuktigheten lagad, så jag får väl hänga de som inte gå att torktumla
i lägenheten. Känns skönt iaf att få de gjort. Så kan jag packa ner lite saker i BB-
väskan så om bebisen skulle få för sig att titta ut snart så behöver jag inte springa
runt och inte ha något rent till BB alls.

Ska lägga mig och forsätta se på Harry Potter filmen nu och vila. Vila kännns som
de enda vettiga och de enda jag faktiskt orka göra nu. Vågar inte direkt springa ut
och handla ensam, utan får vänta tills M kommer hem.
För övrigt klippte M sig igår efter jobbet. Nu är de kort. Såg inte dumt ut alls, han
passar i det. Men såklart är de alltid ovant att se någon eller sig själv i en ny frisyr.
Nu är de nog iaf lättare för mig att platta hans hår.

Imorgon går jag även in i v.36. Så idag är de sista dagen i v.35. Idag är de även
35 dagar kvar till beräknad födsel.

Känner mig "konstig". Vet inte hur jag ska beskriva det bättre. Jag känner mig
matt och trött, fast jag gå och lägga mig i sängen skulle aldrig kunna somna nu.
Jag känner mig skakig, fast jag skakar inte. Känner mig allmänt "konstig" och vet
inte ritkigt vad som är fel. Har ju känt mig nervös och konstig inatt för att jag trodde
att de var dags för bebisen att komma ut. Men nu känns det inte så, nu är de
någon känsla som jag inte alls kan beskriva. Jag har ju inga förvärkar eller något
sådant, så de kan väl omöjligt vara på G. Önskar hur som att känslan försvinner
snart. Känns som jag ska hoppa ur skinnet när som helst.

Igår träffade jag Malla. Vi hade inte träffats sedan i somras, så det var vädligt
trevligt. Hon hade med sin pojkvänn Sam, någon jag aldrig träffat tidigare. Han
verkade vara en trevligt prick. Synd nog var han tvungen att gå nästan direkt.
Men jag och Malla klarade oss bra ändå. Vi satte igång och baka dubbel sats
av bullar. Såklart åt vi nästan upp en plåt direkt när dom var klara. Sedan tog
Malla med sig några hem. Och kvar fanns ändå 3 påsar, som jag inte riktigt
vet hur jag och M ska lyckas få ner. Vi har jag godis, tårta och kakor kvar sedan
han fyllde år.
Efter Malla gått så satt jag och M och spelade betapet med hans pappa. Sedan
blev de en snabb kvällsmat, för att vi skulle hinna med och spela några rundor
betapet till. Klockan blev mycket och vi hann bara se 1/3 av kvällsfilmen, som var
den verklighets baserade 'Pojkarna i mitt liv'. Vi får väl se resten ikväll.



Vi hade även tvättid igår. Men eftersom Peter-hyresvärd inte varit här och lagat
saken som tar bort fukten i tvättstugan, så var de ingen idé att tvätta nästan.
De är så kallt och rått där nere i tvättstugan, att kläderna hinner nästan mögla
innan dom torkat. Så jag fick slänga in underkläder, handukar och 2 linnen.
Så planen att tvätta upp allt till bebisen fungerade ju inte. Får försöka fixa det
en annan dag. Om saken lagas, eller så får jag åka hem till far & Eva och tvätta.
Som tur var gick ju iaf underkläderna och handukarna att torka i torktummlaren.
Linnerna fick ju hänga övernatt. Något som de lesbiska paret inte verkat gilla.
För dom har vairt här och panik ringt på dörren. Och jag har inte vågat öppna,
för jag orkar inte tjafsa med dom jämt. Så jag smög mig ner till tvättstugan kort
efter dom varit och plingat på och tog med mig de 2 linnerna och 2 handukar som
låg i torkltummlaren. Och jag förstår inte hur dom kan vara så sura över de. 2
handukar är väl inte hela världen att behöva ta ur torktummlaren, och linnerna var
ju såpass små att dom inte tog någon plats alls på tvättlinnan. Dom hade för övrigt
precis börjat tvätta, för tvättmaskinen var precis i början på sitt tvättpass.

Något jag inte förstår är hur dom 2 kan ta upp 2½ dag i veckan i tvättstugan. Och
då menar jag verkligen att varje vecka bokar dom upp 2½ dag i tvättstugan. Så vi i
dom andra 5 lägenheterna får ju nästan bråka om dom tiderna som finns kvar.
Och något som stör mig ännu mer är att dom tvättar samma jävla kläder varje gång.
Så var tredje dag när man går ner i tvättstugan för göra något ärende hänger deras
jävla jeans, skepparlinnen och militärtröjor på linnan. Hur lyckas dom smutsa ner
en hel garderob på 3 dagar?

Nu ska jag duscha, sedan blir de platta håret och antagligen vila framför en film.
Har knappt sovit något inatt för av någon anledning har jag varit jätteorolig att bebisen
skulle komma inatt. Ändå är det 36 dagar kvar, så jag tror egentligen inte att jag
behöver ligga vaken och oroa mig på nätterna.

Jag hatar att jag gjorde musik jag älskar till depp/wow musik förr våren och i
somras. För nu när jag sitter och lyssnar på den så tycker jag såklart den är
jättebra, men jag får ändå en sådan där orokänsla och fylls av obehag. Tråkigt.

Efter en snabbdusch ska jag och M nog snart krypa oss till korgs. Vi ska
först försöka spela en snabb runda betapet. Men vi verkar inte finna någon
att spela med, tråkigt nog. Jag är inte speciellt trött heller. Eller trött är jag,
men inte sova trött.

Födelsedagsfikan ikväll för M var mysig. M & hans mamma kom inte hem
den tiden dom lovat. Dom skulle hem till M's morbror fort och köpa kaffe
efter dom slutat jobba. Så efter två samtal till M, och några timmar senare
ramlade M och hans mamma in i lägenheten. Dom lyckades få med sig
grannens katt in, som genast sprang och gömnde sig under våran säng.
Såklart kom min pappa och M's pappa in i lägenheten då jag ligger på
golvet som en fet säl och försöker sträcka mig efter katten. Kändes lite dumt
eftersom jag inte träffat M's pappa speciellt många gånger.
Jag hittade iaf en gammal lekasmus efter Saga, så jag kastade ut den i
trapphuset, och grannens katt sprang lekfullt efter.

Fikat bestod av en underbar chockladtårta med hallonmouse som fyllning.
(Jag verkligen älskar den tårtan, för den blir inte lika mäktig och jobbig som
en gräddtårta.) Och förutom tårtan hade far lyckats köpa med sig lite vetebröd
och någon jäkligt god bakelsetårta med vaniljfyllning.
Fikat gick smärtfritt och höll på i 2 timmar, något som jag aldrig kunde tro.
Nu har iaf min pappa träffat M's föräldrar, så då behöver dom inte vara okända
för varann. Kanske är bra för dom att veta vem som är morfar, farfar och farmor
till deras första barnbarn.

Födelsedagsbarnet som fyllde 23 fick en läkarbok som kan vara käck nu inför
skrutten. Där de står mycket om vanliga saker. Allt ifrån feber till kvalster.
Jag får dock inte läsa i den, för då kommer jag tro att jag har allt, hypokondriker
som jag är.

Godnatt.

Vårat trapphus är riktigt snuskigt. Smutsigt och dammigt och ser fruktansvärt
tråkigt ut. Men är de något jag älskar så är de att öppna huset och känna
doften av nytvättat och tvättmedel från tvättstugan. De ger mig ett litet lyckorus.
Både här och när jag bodde i 1an på Hässleholmen har de luktat nytvättat i
trapphuset. Så hur trött jag än är varje gång jag kommer in ger ändå doften
mig några sekunders lycka.

ROS-mötet idag gick väl helt okej. Barnläkaren försökte slänga på hårdansiktet,
och ville försöka gräva fram minsta lilla om varför vi skulle behöva ett ROS-möte.
Men hur han än vred och vände på allt kunde han inte hitta något som gjorde att
jag och M var kvalificerade för ett sådant möte. Visst är jag ung, men som han sa:
"Du är ju inte rekord ung". Vi fick iaf träffa Ylva, en kvinna från BVC som ska
vara min, M och bebisens konaktperson där. Så hon är personen som ska sköta
vägandet och mätandet på skrutten. Hon är även personen som ska vara är och
ge mig och M svar och råd på saker vi undrar över. Både jag & M tyckte att hon
verkade trevligt och lätt. Våran BM Åsa var sjuk, så en kollega till henne hoppade
in istället och förde anteckningar åt Åsa. Även hon var trevlig.

Efter blev det Lilla Krogen med M och hans mamma för en kort lunch.
Och dom bestämde att dom skulle gemenast åka hem till M's morbror efter dom
slutat jobba och hämta en skrivbordstol, så att M slipper sitta på en köksstol
framför datorn. Dom skulle även plocka upp lite kaffe och dylikt tills ikväll när våra
föräldrar kommer hita för att fira M's födelsedag. Tur var de för mig, för då slipper
jag hasa mig bort till Coop och fixa sådant. Då räcker de att jag får dammsuga och
småplocka lite, så kan jag vila innan alla kommer sedan.

Varit en lugn helg. Mest sovit länge, gottat sig och spelar age 2 med M.
M somnade på soffan igår kväll efter vi ätit vädligt sen kvällsmat och kollat
på 'Hur man förlorar en kille på 10 dagar'. Jag satt uppe och såg klart på
filmen i en fåtölj, medans M låg och snarkade med benen utstickandes i
våran lilla soffa.

Imorgon blir det mera spring. M ska som vanligt till jobbet tidigt. Sedan ska
han och ja mötas upp vid lite innan 11 för att ha ROS-möte med våran BM,
en barnläkare och någon från BVC. De ska nog mest disskuteras om hur jag
mår fysikt och psykiskt. Hur M tycker jag mår. Hur vi känner nu inför barnets
ankomst. Sedan också för att vi ska få en chans att träffa personen som vi
ska ha på BVC efter skrutten är född. Jag tror inte de ska bli några problem.

På eftermiddagen ska M's mamma och pappa och min far komma hit och
äta tårta och fira M, eftersom han fyller 23 imorgon. Så på eftermiddagen, efter
vårat möte blir de till för mig att åter igen dammsuga hela lägenheten. Damma
och torka i ordning så att de är någorlunda fint här när dom kommer. Måste
även leta fram en kaffekokare som vi ska ha någonstans. Jag och M dricker ju
inte kaffe, så jag tryckte in kaffekokaren i en låda eller skåp någongång när vi
plockade undan i köket.

På tisdag ser de ut som att Malla komemr hit och bakar bullar och dricker te.
Får hoppas att de blir av. Jag har inte träffat henne sedan jag och M fick reda på
att jag var gravid. Och de är väldigt konstigt, för jag & Malla har träffats vädligt
mycket annars.

Nu ska jag fortsätta spela betapet med M. Sedan blir de väl av till Coop för att
köpa mat och fika. Munkar till mig, om de finns några kvar. Man ska ju aldrig vara
bered på att de finns bröd och kakor på en söndag.

Nu tycker jag för övrigt att min mage är för stor och osmidigt. Bebisen är för tung,
och de känns som magen börjat "hänga", fast de gör den ju inte. Men de är
jättejobbigt att inte ens kunna ta på sig sina vnliga trosor, utan att jag knappt ska
få något blod i benen. Uscha, nu vill jag verkligen att skrutten ska komma ut.
Då skulle jag varit en gladare mamma. 39 dagar kvar till BF idag. Kan bebis inte
komma i veckan istället? Fast är de någon förstföderska, eller gravid över huvud-
taget som fött 5 till 4 veckor för tidigt? Inte någon jag känner iaf. Bara folk jag läst
om i tidningar att fått barn så tidigt. Och då har dom fött i bilar och på fält.

Arg, så in i helvete arg!
Kvinnan som var min lärare/rektor och psykolog på den skolan jag gick på
förut. Våran lilla specialskola för oss som inte vet vad vi vill göra, eller som haft
problem och missat gymnasiet. Där dom skulle stötta oss och tahand om oss,
där regerade hon. Och såfort hon fick reda på att jag var gravid och hade
jobbigt att komma till skolan pga av allt illamående etc, så slutade hon vara
snäll. Hon blev en ännu värre surtankt än vad hon redan var. Tillslut kallade hon
in mig på ett möte för att enbart skälla ut mig och berätta hor dåligt hon mår av
att se att någon som jag skulle bli mamma. Hur synd de är om mitt barn.
Jag sprang ifrån de mötet gråtandes och vågade mig aldrig tillbaka till skolan.
Men något jag fått reda på månader efter var att hon gick direkt efter mötet och
skrev ut mig från utbidlningen och nämnde de aldrig till mig. Inte ens ett sms.

Idag fick jag reda på att en vän som gick i den klassen, som också är gravid,
inte heller får gå kvar. För tydligen är de för mycket strul kring oss som är gravida.
Och eftersom hon redan har ett barn sedan innan, där de är lite strul om vårdnaden,
så att hon måste gå på möten då och då så får hon inte gå kvar.
Konstigt nog såfort hon får reda på att någon är gravid så blri de för mycket problem.

Jag är så in i helvete arg. Alltså hade jag rätt när jag sa till alla att de inte var mig
de var fel på, utan att hon utan anledning slutade gilla mig när hon fick reda på
att jag var gravid. För jag var fan inte till något problem, mer än att vara gravid.
Jag var aldrig full i skolan. Jag sa inget illa om invandrarna utanför salen. Jag skrek
aldrig att "bögjävlar är äckliga". Jag ställde mig aldrig upp och började rycka
i borden så dom skakade och så pennor och papper flög i salen. Som andra gjorde.
Jag kom dit, satt tyst och gjorde vad hon bad mig att göra, så att jag kunde få gå hem.

Jag förstår inte hur hon kan komma undan med detta. Jag avskyr verkligen henne.

De blev en tidigmorgon. Vaknade av M's väckarklocka och kunda inte somna
om. Så direkt när han gick till jobbet gick jag upp för att göra frukost. Var ingen
idé att försöka somna om i vårat överdrivet ljusa sovrum.
Passade på ringa far när jag väntade på frukosten skulle bli klar. Så vi bestämde
att nästa måndag när M fyller 23 så ska far komma hit med en tårta, så får min
pappa och M's föräldrar en chans att träffas innan bebisen föds. Så får M(och
jag) tårta när han fyller år. Lyx.

Ska försöka våga mig ner till tvättstugan snart och tvätta handukar och lakan.
Funderar på att börja tvätta upp alla bebiskläderna och påslakanen till bebis
och spjälsängen. Fast de kanske är för tidigt? Men de vore ändå skönt att få
BBväskan packad. Om skruttena av någon anledning skulle vilja komma ut tidigare
än planerat. Men jag tror ändå att han/hon kommer ligga kvar där tills jag blir igångsatt.
Sitter och ser på 7th heaven nu och försöker glömma bort att jag precis läste en
artikel om spöken i Sverige på Aftonbladet. Jag som är jätterädd för spöken, så jag
sitter nästan och hoppas här på datorstolen av minsta lilla ljud.

Vecka 35:



Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet.
Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp
av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att
vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg.
Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten
är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för
andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några
veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever
utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och
fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern
och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Japp. Det blev 2 pyjamasar till skrutten. M valde en gul han tyckte om, så jag
följde i hans spår och tog en Dinsey-pyjamas också. Vi hittade även 2 vita
mössor och 2 vita kortärmade bodies. När vi kom in på H&M's barnavdelning
såg i att den mjukisdressen vi köpte sist vi var där sålde nu ut för halva priset.
Något jag först blev lite småsur av, att vi betalat fullt pris för något andra nu
kunde köpa för hälften. Men sedan kom jag på hur bra de var att dom reade ut
dom, för då kunde vi köpa en till i annan färg. Så det gjorde vi, köpte en mjukis-
dress i ljugrönt. (Även fast den ser ljusgul ut på bilderna.)




Försökte även knäppa några bilder på magen, men det blev ingevidare bra.
Är så fruktansvärt klumpig och osmidig nu, så det blev bara dåligt.
Men i en smutsigspegel(som nu är tvättad), blev de 2 bilder på magen i den
sista dagen i v.34(33+6).




För övrigt kan jag berätta att när hon på förlossningen berättade för mig att
2 alvedon tar bort huvudvärk och förvärkar så ljög hon. För jag har tagit de,
som hon sa. Och denna molande "mensvärk" fortsätter lik förbannat.
Så typiskt, de går inte rikitgt att slappna av. Hoppas innerligt att de stoppar
innan jag ska sova. M är inte hemma heller, han fick chansen att jobba över
till 21 idag, och den tog han. Extra pengar = väldigt bra för oss.
Men det är jobbigt att vara ensam hemma när jag har ont, blir nervös då.
Men vafan, jag får väl bita ihop och ta det som en kvinna.

Woho, äntligen har jag orkat dammsuga hela lägenhten. Men insåg hur jävla
smutsigt, så jag kommer nog behöva dra igenom hela lägenheten senare
ikväll igen, när de dammet som yrar lagt sig. Skäms riktigt över hur de ser ut.
Hittade min gula klänning jag bar mycket förra våren och i somras, något som
bara legat i garderoben enda tills idag. Den är ju såpass löst sittande och
ganska stor som den. Så jag passade på att ha på mig den nu när jag städa,
och jag ser verkligen hemskt ut i det. Som ett 6 persons tält. Det är helt sanslöst
hur stor man kan bli under så kort tid.

Jag har även varit ganska redig och tvättat lite smått. Ska även tvätta imorgon på
förmiddagen så jag får lakan och andra kläder tvättade. Idag var det mest tröjor
och underkläder som blev rena.
När jag satt och vek underkläderna, strumpa efter strumpa. En trosa och en BH
etc, så insåg jag hur rogivande jag finner det är. Att vika underkläder. Att sitta på
sängen och gräva i tvättpåsen efter en strumpa, och sedan hitta hans matchande
kompis. Eller vika trosor och kalsonger till små högar. Känner mig så duktig.
Glad att sådana småsaker kan göra mig glad.

Nu ska jag sminka mig och vandra ner till staden och träffa M. Vi måste kolla på
pyjamas till den lilla och någon kortärmad bodie. Någon ny BH hade inte vairt
fel heller, eftersom dom jag har nu har blivit för små. Tuttarna liksom rullar ur dom,
eller börjar hänga under. Inge vidare snygg och absolut inte bekvämt!

Jag ville verkligen ha vår nu. Jag hoppas verkligen att de inte skulle komma
någon snö, eftersom de inte gjort de under jultiden. Jag trodde faktiskt nästan
också på att nu skulle de inte vara något kallt och dåligt väder längre, nu är
våren på G. Då kunde de kanske vara fint vänder när M fyller 23 nästa vecka.
Vara varmt och skönt ute när bebis kommer i April.

Men jag har tappat hoppet helt. Igår när vi skulle äta kvällsmat ser ju hur det
yr omkring snöflingor åt alla håll. När vi senare skulle släcka lampan efter
kvällens film så såg vi att snön lagt sig som ett tjockt vitt täcke.
Jag vaknade som vanligt inatt av att jag behövde kissa. Då hör jag hur det
smattrar på rutan. Så jag tittar ut och ser hur de spöregnar.
Jag blir så less på detta. Jag vill ha vår och värme. Jag vill kunna sitta ute i
parken eller på ett café innan bebisen kommer. Bara en sista gång som vi
alltid gör annars. Men det är nog för mycket att hoppas på.

Nu ska jag försöka hitta något att äta. Men jag tror inte jag kommer lyckas med
det, för jag har inte handlat. Något som jag MÅSTE göra idag, annars kommer
jag, M & bebisen att svälta.

Ännu en eftermiddag sitter jag och väntar på att M ska komma hem från jobbet.
Och som vanligt är tiden som han säger att han ska komma hem aldrig den tiden
som är när han väl hasar sig in genom dörren. Och ännu en gång är det jag som
sitter ledsen och lämnad ensam med gråten i halsen för att jag är ensam och att
M träffar någon annan(idag hans mor för ifyllnings av viktigapapper), istället för mig.

Men jag vet att han inte gör något fel. Och egentligen är de jag som M borde sitta
och skriva om i någon blogg någonstans, men de vet jag att han inte gör.
Egentligen är de jag som borde komma hem sent varje dag och vara trött från
tårna upp till huvudet. M är just nu personern som fixar mest av oss. Personen som
drar hem alla pengar, personen som handlar oftare än mig(även fast han glömmer
mitt te).

Jag känner mig jävligt usel för jag sitter hemma och på min rumpa(som för övrigt
växer enormt för varje dag som går).
Men jag är även 34(nästan 35) veckor gravid och släpar på 13kg extra. Jag är öm
i hela kroppen och har förvärkar rejält svullna ben. Jag är vädligt hormonell just nu,
något som jag annars även är, så nu är jag ett extremfall.
Men det är jobbigt att vara ensam hemma och bara vänta hela dagarna på att
inte vara ensam längre. På att slippa vara ensam med bebisen i magen, utan faktiskt
ha den jag tycker om mest i hela världen hemma med mig.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med dett inlägget, var mest sugen på att få
skriva av mig lite.

Jag känner att jag inte direkt har mina vänner kvar. Men de kanske är mitt fel.
Jag känner knappt gemenskap alls med människor längre, och jag tror inte dom förstår
vad de är med mig. Dom förstår nog inte heller vad jag går igenom. Och jag tycker de
dom gör är tråkigt, för jag kan inte delta i det för 5öre.
Sedan att folk smått börjat höra av sig nu(när det börjar närma sig BF datumet) känns
inte så roligt. Känns inte som dom egentligen vill vara med mig, utan är mer nyfikna
på vad som ligger i mig och hur de ska komma ut.
Om folk planerar att försvinna lika fort igen när skrutten kommer ut, så behöver dom
inte ens bry sig att höra av sig. För jag vill ha mina vänner omkring mig, inte dom jag
trodde var det. Inte heller dom som tycker de jag gör är dumt och ondöigt, men ändå
tycker att de är intressant nog att ta en del av.
Jag kanske är dum i huvudet och begär alldeles för mycket(något jag alltid varit känd
för). Men ändå, jag vill ändå kunna ha folk som verkligen bryr sig om mig, och kommer
att kunna fortsätta göra det, som mina vänner.

Vi bakade äppelpaj igår kväll. M ville såklart ha mycket vaniljvisp på, vem vill inte det?
Jag försökte desperat ta kort på M in action, men de funkade inte. Han vill ju inte vara
med på kort. Folk måste nästan tro att jag hittat på M, för de finns knappt några
bildbevis på att han faktiskt finns.

Såklart fanns de ingen ledig tvätttid idag, imorgon eller i övermorgon. Det finns aldrig
någon ledig tvätttid längre. Ända sedan de lesbiskaparet flyttade in så finns de aldrig
någon ledigtid. Och de är kvinnorna som tycker att jag och M tar får stor plats i detta
hyreshuset(ändå har vi inte ens våra cyklar och barnvagn nere i cykelförådet för att de
är för trångt, de står istället i våran lägenhet). Men dom flyttade in hit och saker
började hända. Som t:ex dom bokar upp heldagar i tvättstugan och tvättar samma
jävla kläder varje gång dom gör det. Men om vi tvättar en eftermiddag så är vi ivägen.
Jag fick hursom bokad en tid om några dagar, en halv dag. Irriterade, efetrsom vi
knappt har några rena kläder nu. Och vi måste tvätta gardinerna till sovrummet och
våra andra uppsättningar av påslakan till oss. Och snart skulle jag också väldigt gärna
tvätta upp kläderna och påslakanen till skrutten, så att jag kan fixa klart allt innan jag
når v.36. 2 veckor dit.

Igår blev det inget dammsugande och inget diskade. Ingen äppelpaj. Ingeting.
Idag har jag iaf diskat allt och hoppas på att jag ska få upp lite energi så jag kan
dammsuga lägenheten. Men alla elutag som fungerar sitter på så konstiga ställen, att
de är riktigt svårt att komma fram med magen. Man är inte så vig längre.
Men jag är trött på att ha ångest för att jag inte dammsugit, så jag får försöka göra det.
Äppelpaj kommer de nog iaf bli ikväll, efter M kommer hem från jobbet, besök hos hans
mor och sedan hos hans vän Gurra.

Det känns verkligen som jag har träningsverk ändå från ryggslutet ner till knäna.
Måste väl vara foglossningen som spökar igång rejält nu. Jag känner mig som ett nyfött
föl när jag stapplar omkring mellan rummen i lägenheten. Balansen och benstöder är
som borta. Och har jag stått upp för länge så skakar benen som om jag sprungit 10 mil.

Jag känner av själv hur jag bara klagar och klagar. Har dåligt samvete för det. Men att
vara gravid är riktigt riktigt jobbigt. Men jag kom på något idag som jag inte tänkt på
förut. Nu när jag är gravid har jag ju ingen mens, och de är något jag är riktigt tacksam
över. Och så fort bebisen ploppat ut så lär jag ju tvingas boxas med de problemen igen.

Nu ska jag titta på 7th heaven(den enda saken jag faktiskt gör varjedag), och önska att
de var lite lite varmare i solen som man kunde suttit ute och druckigt te. Men de är inte
så roligt ensam. Önskar att grannarna ställer ut sina utemöbler snart i trägården så
man kan sitta där och mysa med myggen.


Bild från i somras på M's vän Robert och M på våran baksida. Bilden är snodd från Emelie.
(Hoppas de var okej Emelie.)

Vårsol. Jag är riktigt förbannat på mig själv att jag inte är ute och andas. Istället
sitter jag inne med förvärkar och ser på 7th heaven och dricker te. Jag som längtat
i ett år efter att de ska bli vårväder så man kan gå ut i behagligt väder och kanske
sätta sig på en bänk i 2 minuter. Men jag hade ändå knappt orkat mig ner till stan.
Jag vet att jag hade tyckt de skulle vara jättejobbigt att ta sig hem från stan när jag
väl knattat mig dit. 13kg extra att bära på känns verkligen i benen.

Jag har suttit och varit dum. Längtat till att bebisen i magen ska ut. Så att jag slipper
bära all vikt. Så jag kan få på mig mina gamla byxor. Att jag skulle kunna för införskaffa
några roliga vårkläder. Att faktiskt kunna fåplats i något fint från Gina eller H&M.
Är så trött att dras med dessa mammabyxor, mjukisbyxor och enfärgade tröjor.
Blir så arg på mig själv att jag känner så. Hur ofta får man chansen att vara gravid?
Det är inte varje år i mitt liv jag kommer ha en bebis i magen, och nu när jag väl har
det vill jag inget hellre än att den ska komma ut.


Lite eftermiddags sol från lilla köksfönstret. Jag vill ut.

Nu ska jag och platta mitt hår, så jag slipper dras med detta risiga som inte går att
hantera alls.
Jag vill verkligen klippa mig. Och färga håret. Min utväxt jag har nu är inte direkt sexig,
och den gör inget bra för mitt självförtroende. Och dessa slitna toppar och frisyren
som inte ens är en frisyr gör mig galen. Jag skulle nog känna mig lite bättre och tryggare
i min svullna vader och stora rumpa och mitt hår såg någorlunda ut.
Men jag hatar att gå till en frisör. Och nu när jag måste kissa varann sekund skulle de
kännas jätte obekvämt att sitta i en frisörstol och bara önska att jag fick gå.
Jag borde klippa mig själv hemma. Men de är något som jag inte vågar mig på, speciellt
inte eftersom jag vet hur jag såg ut sist jag & M försökte oss på det i Oktober förra året.

Nu ska jag och Skrutten titta vidare på 7th heaven, ta en ny kopp te och platta håret.
M kommer nog om några timmar med alvedon för förvärkarna. Och sedan ikväll ska
jag baka äppelpaj, något som jag tycker vi förtjänar.

Som vanlgit sitter jag och ser en serie och äter frukost. 7th heaven är dagens
frukostprogram. Slemmig havregrynsgröt med hallonsylt, te och några ost
smörgåsar står på frukostmenyn. De smakar verkligen inte som en hotellfrukost.
Men man måste ju äta. För både jag och bebis måste ha ny energi så vi orkar.

Inatt har de varit en jättejobbig natt, som vanligt. Alldeles för varmt i sovrummet,
eller så var de för kallt. Och när jag precis somnat, och hamnat i någon jobbig
dröm så vaknade jag av att jag var panik kissenödig och fick rulla mig ut sängen
och stappla mig till badrummet. Sedan tillbaka, varva ner och försöka somna.
Så var de för varmt eller för kallt. Och grannens utomhuslampa lyste in och störde
mig hela tiden. Så blir jag sur att M ligger brevid och verkar vara i någon ljuv sömn
och sussar som om han vore en kattunge.

Idag ska jag försöka dammsuga hela lägenheten. Något som egentligen borde
blivit gjort för några dagar sedan, och någon som stod på "måste listan" igår,
men som såklart aldrig blev gjort för jag orkade aldrig. Man börjar se dammråttor
i hörnerna, något som inte alls känns roligt.
Boka tvättid är något jag måste göra idag. Annars kommer gardinerna till sovrummet
aldrig bli tvättade, och då kommer jag fortsätta att se grannens jobbiga ljus.

Idag är de 45 dagar kvar till BF. Så nu börjar de verkligen rinna iväg.
Pappa pratade med mig igår om att bebisen likaväl kan komma 3 veckor tidigare.
Så om den kommer 3 veckor tidigare så kommer den om 3 veckor. Och det är ju
närsomhelst. Men något säger mig att bebis vill ligga kvar inne i mig och sparka
på mig. Så h*n kommer nog 2 veckor försent, och jag tvingar bli igångsatt och föda
en jättebebis. Önskar att skrutten kommer ut snart iaf. Vill verkligen kunna ha min
lilla bebis i famnen, och jag vill att M ska kunna få komma nära bebisen.

Blev väckt av telefonen kvart i 10 imorses. Far & Eva ville veta ett exakt mått till
ett fönster i köket som Eva höll på att sy gardiner till. När vi berättat måttet så
vi på. Så M och jag yrade upp och spelade lite Age 2. Telefonen ringde igen
och åter igen var de far på andra sidan som ville berätta att han och Eva var
påväg hem till oss för att fixa lite. Så dom kom och satte upp gardiner i köket.
Eva hade även passat på att sy en köksduk som var i samma tyg som gardinerna.
Vädligt snällt av dom tyckte vi.
Men efter gardinerna var uppsatta så ville far & Eva forstätta att pilla. Så vi fick
alla våra fönster putsade och 2 taklampor uppsatta. Sedan berättade M att Eva
skrubbade hela spisen och diskbänken när jag & far var och köpte nya lampor.
Och de syntes när vi kom hem. Skinande rent. Väldigt snällt.



Bilder från köket. Fortfarande lite tomt. Men bättre än förut.
Känner mig väldigt snäll som bara ger mig soppa innan vi äter mat, M får ingen.
Ändå ger M mig efterrätt. Så han gjorde den goda desserten, och sedan spelade
vi Age 2 tillsammans. Idag har de väl varit en Södag som alla andra Söndagar.
För övrigt kan jag meddelea att jag var och kissa 5ggr inatt efter vi sett klart på våra
filmer. Hur många ggr jag kissade när vi såg på film räknade jag inte. Jag längtar
tills man kan sova en hel natt utan att behöva kissa, för det var lyx.

Jag har inget göstlösen till min bilddagbok. Man måste vara en inloggad medlem för
att kunna besöka min bilddagbok.

Trött.
IKEA idag var inte långvarigt. Men vi fick ändå i oss en lunch och alla saker vi
skulle ha med oss hem. Gardinhållare. Spjälsängen + några uppsättningar av
påslakan. Madrass, täcke och kudde. M fick äran att välja färg på sängen, trä
eller vit. Jag tycker båda är fina, M tyckte den i trä var finast. Så det fick bli så,
en Gulliver i trä. Tur var väl de, för dom vita var slut på lagret.
Vi har iaf plockat upp sängen och skruvat ihop den. Så nu står den i ena hörnet
i vårat sovrum. Ganska onödigt, eftersom bebis inte är beräknad ännu på 6 veckor.
Nu ska vi se en film och sedan sova. Godnatt.