Jag och M åkte upp till akuten och fick vänta ett bra tag innan en sköterska
kom och hämta oss. Hon satte M i ett rum, och bad mig lämna ett urinprov.
Sen nr jag satt mig i rummet med M, kom hon in och kolla tempen(inte i rumpan,
nu gör dom faktiskt de i örat). Jag ahde 38,2, som alltså är lite feber, dock inte
farligt för barnet. Sen stack hon mig fort i fingret för att kolla blodvärdet.
Och jag tror allt är bra, eftersom ingen kommenterae något om proverna efteråt.

Sen eftersom gynläkaren som skulle komma och göra ultraljudet var på operation,
så läste M 2 barnböcker för mig. En om en anka som gick runt och sa 'Kvack-Kvack'
till en rad massa djur. Och den andra var en skum barnbok om Pelle Svanslös.
Men mysigt att M satt och läste dem för mig.

Sen kom en läkare. En invandrarman i 50års åldern. Han hade problem med sin
svenska, så de var ltie svårt för honom i bland att förstå oss, och samma för oss.
Men han var vädligt trevlig och skämtade mycket.
Men vi gick iaf inte i ett rum och jag la mig på en brits och var skitnervös, tänk om
inte bebisen lever, tänk om inte hjärtat slår.
Men så var de inte, där inne låg de en liten frisk bebis med armar och ben och ett
hjärta som slåg precis som de ska.
Vi fick medoss 5 suddiga bilder hem och en granti av läkaren att barnet mådde bra.


Suddigt, men där är våran lilla bebis i alla fall, i vecka 16.

Nu är de ungefär 1½ timma kvar till M ska komma hem.
Sen blir de inte så mycket mer än att åka upp till aukten och säkert vänta i flera
timmar. Jag ramlade oc slog i mig rejält igår, och har sedan dess hafr rejält
"mensvärk" och kramper i ryggen. Och för att vara på säkra sidan att faktiskt
bebisen mår bra mår vi åka och göra ett ultraljud på sjukhuset.
Jag hoppas verkligen att allt är bra, jag känner mig sjuk orolig. Jag vill inte att de
ska vara något fel på vårann lilla bebis. Det får de inte vara.

Nu sitter jag här med en kopp varmchocklad och grädde. Jag lyssnar på
Billie the vison - A man from Argentina.
Jag har rejäl huvudvärk, och är mörbultat psykiskt. Igår ställde jag till med
de värsta man kan tänka sig, och jag vill bara glömma allt. Jag vill glömma igår.
Jag vill bara att M ska komma hem.

Jag vaknade vid kvart över 10 och smög in från sovrummet till vardagsrummet
där Markus sov på soffan. Han var full igår när han kom hem och vi beslöt att
han skulle sova på soffan om han skulle börja må dåligt. Och eftersom jag
mådde dåligt och bara ville sova och tyckte de vara jobbigt att känna lukten av
alkohol. Klart att de är tråkigt att sova ensam, men de var mysigt att krypa ner
brevid M på morgonen.

Idag flyttade jag ut de sista ur lägenheten. Nu är de bara ett gäng krukor kvar,
och såklart alla städgrejjor eftersom jag måste städa ur den.
När jag och pappa körde hem grejjorna till M's och min lägenhet så tror jag allt
att jag kände bebisen. 4ggr, små "stötar" som om någon petade på mig
innefrån. Jag är nästan helt säker på att de var vårann lilla bebis, och om de
var de kanske man snart kan få känna den igen.

Nu ser vi på Svensson Svensson filmen efter en god måltid med kyckling, potatis,
sallad och såser. Förhoppningsvis ska vi äta lite apelsinchocklad sen, när vi orkar.

Jävla sktifredag.
Jag gjrode planer med Hanna och Fia, vi skulle gå ut och käka för att sedan gå på bio.
Skitkul tycker jag, jag har kanppt varit ute något sedan jag blev gravid.
Jag har mått för dåligt, varit sjuk, alla dricker och jag är inte sugen på att vara med ett
gäng fulla ungdomar som senare spyr eller får problem att gå.
Idag var en perfekt fredag, äntligen kunde jag vara med på något.

Men vi har bara ett par nycklar, för jag har varit slarvigt och förlagt mina nycklar.
De är ingen mer än mitt egna fel. Och eftersom våran portdörr låser sig klockan 18
skulle jag vara tvungen att vänta på att M kommer hem från jobbet idag.
Jag skulle träffa Hanna & Fia istan klockan kvart i 7. Jag pratade med M vid 18, och då
hade dom fortfarande inte slutat i Gbg.
Och eftersom varken mitt studiebidrag eller barnpension kommit ännu skulle jag lånat
pengar av M idag så jag kunde delta i käkades och bion.
Men eftersom M måste jobba över har jag inget val än att igen, som alla andra fredagar
sitta hemma och ha jävligt tråkigt.

Jag är inte arg på M, eftersom han trodde att han skulle vara hemma tidigare.
Men jag är jävligt sur och ledsen på någon. Gud eller någon ande som verkligen inte
vill unna mig något kul någongång.
Visst jag har M och i ska ha barn, allt är sött på sådana punkter.
Men de är inte kul att vara 18 år, och alltid sitta hemma under helgerna och leta skabb
i öronen på min katt. Jag vill faktiskt också göra något kul någon gång.

Tråkigt att jag kommer vara helt ensam sen med, eftersom M ska till krogen med en
arbetskollega, när han väl kommer hem.
Så idag för jag väl dricka te ioch se på Gilmore girls, något som är mysigt, men som man
helst inte vill göra varjedag i 4 månader.

Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca100g.
Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar
i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan
nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på
hjärnans signaler. De är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar
och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet
fungerar som ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder
runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer oftast några veckor till innan du
känner att de sparkar.

De går nu att avgöra barnets kön med hjälp av ultraljud. I fostervattnet finns celler
och kemiska ämnen från barnet. Dessa kan fångas upp vid ett fostervattensprov
och ge viktig information om barnets hälsa.

Jag kom precis hem från möte med Soc. Kändes väl sådär, jag gillar inte sådana
möten. Jag går och är orolig i flera dagar innan. Och så är jag hypernervös under
mötet, och sedan efteråt så tar de dagar att varva ner. Men förhoppningsvis är det slut
på dessa möten snart. Den 16 januari går min inskrivning ut på Boda familjecenter,
och kommer nog inte förlängas, om jag inte vill(som jag inte villl).
Och den 15 januari slutar min socialsekretare, och jag kommer nog inte behöva någon
ny. Och det känns bra, och jag hoppas att det går som jag vill.

Imorgon går jag i i vecka 16, då är det bara 24 veckor kvar tills våran bebis kommer.
Fast man vet ju aldrig säkert. Och om 2 veckor ska vi på ultaljud, så då kanske BF
blir ändrat till längre, eller kortare. Man vet aldrig. Men det ska bli kul att få se sin lilla
bebis. Men jag är hypernervös att den inte skulle vara frisk.

Idag blir det faktiskt som alla andra dagar.
Ensam hemma tills M kommer från jobbet. Sedan upp till min lägenhet för att flytta
ur lådor och möbler. Nu har jag faktiskt bara mitt vitrinskåp, köksbord och 4 lådor
med julsaker kvar. Sen är det lite saker i kökslådorna och städa ut lägenheten, sen
behövs de inte så mycket mer från mig.

Jag satt och tänkte på hur glad jag är som har M.
Att jag faktiskt har någon som står ut med mig(och det är inte lätt).
Och att det rä just M, jag kan knappt beskriva hur glad jag är att jag just har honom.

Jag saknar Hanna med, jag måste få träffa henne. Det börjar bli sljukligt.

Jag är fortfarande jätteförkyld. Näsan bara rinner, jag nyser hela tiden.
Det fruktansvärt frustrerande. Jag kollade mig i speglen för en stund sedan, och det
var ingen vacker syn. En illröd näsa och alldeles blek.

En vän jag gick i parralellklass med på högstadiet ploppade upp på msn och frågade
om jag ville bli fotad för henns projektarbete. Jag undrade naturligtvis avd de handlande
om, och hon svarade: "Mitt projektarbete går ut på att jag ska fotografera människor och
vem dem är innerst inne och vad vad de är som gör att är de människorna. Jag ska
senare ha en utställning. och under utsställningen ska jag försöka spegla på vad människor
har för fördomar, genom att först  visa endast ett studioporträtt sedan vem människan
är innerst inne."
Det låter interessant, även fast jag itne ritkigt förstår allt. Men jag funderar på ställa upp
på det. Man bli ganska smikrad när man får höra helt plötsligt av någon man tycker om
att man är en speciell och intressant människa på ett underbart sätt.
Jag får väl höra av mig till 'mamma'(ja, det är så jag kallar henne)i slutet på veckan.

Jag tror minnsan förresten att jag smått smått börjat känna min och Ms lilla bebis.
Ibland känner man några cm under navlen ett litet bubbel, eller fladdrande följt av ett kurr.
Och då är jag inte hungirg, för man känner att de inte är magen som låter.
Och om jag redan känner bebisen nu, så kanske jag kommer känna mycket av den.
De kanske är en liten karatebebis där inne. Hoppas jag får känna en ritkigt spark snart.

Jag satt och kollat lite på bebisprylar. Mest på Ikeas hemsida, men kollade lite på vagnar
med från Emmljunga. Det är ju inte precis dags ännu, men det kliar så i fingrarna.
Jag vill också gärna vara förberedd, man vet ju aldrig om den vill tittat ut lite tidigare.



En säng, lakan, skötbord och en liten gosedjurs kanin från Ikea.
Inte allts säkert på att vi kommer köpa just detta, men jag tycker det iaf just nu är fint.

Haha, vissa tanter är ju för underbara: "That's something. I'm invisible, not bad."
Så här roligt har jag idag, så jag små kollar på klipp, och ibland se lite Förhäxad.
Nu tycker jag M ska komma hem från jobbet.

Jag har gått 102 dagar av 280. Nu är det 'bara' 178 dagar kvar till förlossning.

Jag saknar Hanna något så fruktansvärt.
Det var skönt att få träffa henne igår, men det känns inte som om det var nog.
Jag måste få träffa henne mera.
Jag fick träffa Em igår med, men det kändes inte heller som om det var nog.

M är på jobbet och jag ligger ensam hemma och är sjuk.
Saga fastnade i en flyttlåda och låg och mjauade på mig till jag fann henne i havet
av flyttlådor i vardagsrummet.

Detta är ett sådant här tråkigt mellan-inlägg, alltså ett inlägg som dyker upp i mellan
de som är lite mer seriösa. Även fast dem andra kanske inte verkar seriösare. Punkt.

Gick upp halv 7 för att duscha, försöka trycka i mig något att äta. Platta hår och
allt annat som tar långt tid som man inte vill göra på morgonen.
Och att jag har feber, rejäl förkylnin & svullen hals gjorde inte driekt att allt gick fortare.
Jag hade allt planderat, jag skulle hinna till skolan som började 9, som ja & min lärare
sagt per telefon i fredags. Så vid 5 i 8 fick jag ett sms från min lärare att vi ska träffas 10
över 8 utanför skolan för att åka någonstans på ett studiebesök.
Och jag har varken pengar på telefonen, eller tiden att hinna till Sjöbo på en kvart,
så jag sket i det. Vid 20 över 8 ringde min lärare och undrade vart jag höll hus, och jag sa
som de var, att hon get mig fel tid i fredags, så att jag inte kunde komma. Hon lät sur.

Hanna & Teddina kom förbi hit under deras lunchrast. Vi kollade på 70s show
och åt riskakor. Jag & Hanna drack te. Jag har saknar att träffat vänner. Nu får det
inte gå så långt ifrån att vi träffas igen. Nästa vecka är de lov, och då ska jag allt tvinga
hit dem, elelr iaf tvinga med dem på något.

Ikväll ska vi hätma lite mer skit från min lägehet. Återstående porslin, kläder, maten som
står i skafferiet. Min tv förhoppningsvis, så jag kan få börja vara lat och se på tv från sängen igen.
Sen senare på kvällen ska Emelie komma förbi en stund. För hon ska ge något till M.
Det ska bli kul, var längesedan jag såg henne.
Det är ganska drygt bara att jag inte ritkgit kan njuta när jag träffer mina vänner nu,
eftersom jag mest ligger och koncentrerar mig på altl som måste göras innan 1 nov,
och att jag har ont här och där.
Men nu ska jag värma mig en kopp med te och fortsätte se på Förhäxad.


1-2. En vädligt glad Hanna och en pizza ätande Teddina från 18 Juli.
3. Emelie sitter och väntar i Örebro på tåget som skulle ta oss sista biten till Peace&Love.

Jag är en mes mes mes.
Jag vågar inte vara ensam inne i de tysta sovrummet. Jag försöker skruva upp musiken,
och tända alla lampori hela lägenheten. Men jag är inte så modig när inte M är hemma.
Jag är så rädd för spöken, jag är en ritkigt mes.

Idag har jag inte gjort så mycket.
M jobbade hela dagen, så jag har varit ensam hemma med katten.
Jag har tvättat och försökt slappna av framför Gilmore girls, men det gick inte.
Fick ett jädrans hormonryck och kunde inte sluta gråta.
Tykcte de var jättejobbigt att jag har blivit tjock och inte får plats i några kläder.
Pappa ringde mig mitt i hormonrycket och tyckte synd om mig. Så vi åkte fort en sväng
till H&Ms fyndbutik och köpte lite mjukiskläder och några mammatoppar, så att jag
faktiskt kan ta på mig något. Dock hittade vi ingen vinterjacka, så det får vi kolla på sen.
Väldigt snällt av pappa som bjöd på kläder och bjusade på lunch.

Sen när M kom hem så vilade vi en stund. Gick till Coop för att handla för kvällen.
De fick bli nudlar med wokgrönsaker och någon sötsur sås med annans & mango smak.
Gott var det. Vi satt och åt det samtidigt som vi(inkl Saga) satt och kollade på Ratatouille.
Väldigt söt film, och bland de bästa jag sett på länge. Den & Hitta Nemo är nog de bästa
från Pixar. Hur som helst, se den. Nu ska vi sova, godnatt.



En liten bild från filmen. Då faktiskt både jag & M satt och sa "åhh, så sött av honom".

2 bilder på min mage nu i vecka 15.

Bild från 1 April när vi hade en kubb och öl drickar dag. Jag ser så keff ut, haha.



Nu sitter jag här och lyssnar på Miss Lis nya album. Bra, men jag tycker alla hennes
är bra. I bakrunden hör jag Gilmore Girls. Eftersom jag kan ungefär varenda scen
behöver jag inte mer än höra dialogen för att se scenen i mitt huvud.
Något som dock stör mig vädligt mycket är att i ett avsnitt i säsong 4 gör dom en
ganska stor deal av att Lorelai sagt Cul-de-sacs som plural åt Cul-de-sac när
det egentligen är Culs-de-sac- Men vafan betyder de, jag har ingen anning.
Det gör min vansinig.

Annars idag har jag spruning omkring halv stan under 1½ timma.
Banken, skatteverket, Ab Bostäder och Försäkringskassan. Massa papper som ska
fixas och skickas in. Dock blev de inget fixat med mitt sjukintyg, så jag får inga pengar.

Jag lyckades, för andra dagen i rad förstöra min lunch.
Jag envisas alltid med att göra pulvermoset först, så det hinner kallna tills fiksen är klar.
Men jag är dryg och sätter plattan på 5, och går sedan och sätter mig framför tv.
Och när jag börjar känna att det luktar bränt kadaver i köket så kommer jag på fisken,
som är svart på ena sidan, och alldeles beige på andra. Dock har jag inteså mycket mer
val än att tugga i mig mina fiskpinnar och det kalla moset. Men det är lite oroväckande
när inte ens katten(som äter allt)inte ens vågar att ta sig en tugga.

Ikväll väntar helvetet på oss. Klockan 6 kommer en bil och hämtar mig och Markus.
Och vi ska, för första gången, ha middag med pappa. Jag, far & Markus i mitt barndomshem.
Det känns jättetungt, och rä ritkigt irriterande att Markus är så postivt inställt med middagen.
Och här sitter med gåshud på bara av tanken.
Jag får feaka en öroninflammation och låtsas att jag inte kan prata eller höra något,
och mest ligga plågandes framför brasan och gosa med den tjocka katten Rudolf istället.
Så får männen sköta sitt.




1. Gräslig bild på mig och Rudolf. Han är stor och tung, stackars 12kg katt.
2. Rudolf och min katt Saga. 3. Rudolf slöar. 4.Saga busar med mig och mattan.
Alla kort är tagna den 11 Juli i år när jag var nere över dagen i stugan för att lämna Saga.

Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g.
Barnets revben, blodkräl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden.
Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera
kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former
som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.

Hörslen fortsätter att utvecklas och i mellanörat ett antal mycket små ben att hårdna.
Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla
ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet
att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre
hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna
producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av
din barnmorska.

Andra natten i Markus 2a var väl sådär. Som vanligt kan jag inte sova på ställen
jag inte känner mig trygg i. Jag är inte rädd här, men jag är fortafarande inte "hemma".
Så jag lov väl ungefär vaken till Markus skulle till jobebt vid 6 imorses.
Sen somnade jag när det började ljusna ute, och så sov jag ungefär till klockan 1.
Jag får nästan ångest av att sova så länge, men vad ska jag göra?

Nu är jag iaf vaken och dricker någon annanas saft. Kollar på Futurama samtidigt
som jag plockar upp alla mina filmer i hyllor. (Och jag måste sortera varenda dvd i bokastavs
ordning, annars kommer jag få panik sedan, jättewierd.)

Jag borde jag även äta något, men det vi köpte hit igår som jag skulle äta, får min nästan
att spy i munnen. Men det är väl bara försöka tugga i sig och skölja ner med saft.
Sen ska jag väl försöka våga på mig att duscha, men jag vet inte om jag vågar det här.
Haha, jag är en stor mes. Men snart, om ett tag har jag vant mig, och kommer nog trivas här.

Eftersom vi inte har kabel tv ännu, så har jag vädligt tråkigt på eftermiddagar och kvällar.
Mina serier jag brukar följa fortsätter sädas utan mig. Men jag får väl överleva.

Nu har jag äntligen gjort det. Orden är ute, inga mer hemligheter.
Pappa vet att jag är gravid. Och på den vägen är det nu.

Nu sitter jag här och smuttar på mitt te och är något nervös.
Jag som alltid tycker det är jobbigt att träffa människor, speciellt okända människor.
Och nu släpper jag in en okänd människa i mitt "hem" för att hon ska kunna gå omrking
för en stund, rynka på näsan och fråga: "-Hur fan kan du leva såhär?"
Och jag som faktiskt inte vet varför jag levt såhär de senaste 13 månaderna får ju
bara säga som det är: "-Jadu, det vet jag faktiskt inte."

Nu sitter jag här med en kopp te, som inte alls smakar som jag vill.
Jag borde göra nytta. Städa och fixa innan personen som ska komma och kolla på
lägenheten kommer. För lägenheten ser ju redan hemskt ut om man har städat den.
Och så måste jag lägga på mig en falsk personlighet och ljuga för den här stackars
tjejen.(Men om hon ser ut som en tjej som mer än gärna skratta högt åt mitt utsende
på bussen, så ljuger jag nog mer än gärna, helst lite extra.)
Men det känns dumt att ljuga, stå där och le och säga:

"-Nejdå, här är det så underbart att bo. Grannarna försöker inte sälja kokain till dig,
och mitt fönstret har ju aldrig blivit upp brytit, speciellt inte för 2 veckor sedan.
Och du får alltid en tvättid när du vill, och jag har aldrig varit med om att någon klädd i lakan
som luktar vitlök tagit min tvätttid och sedan låtsat inte förstå svenska. Min katt har alltid kunnat
vara ute ensam på balkongen utan att alla ungar i grannskapet försökt sno henne.
Jehovas vittnen kommer inte hit varje söndag för att väcka dig när du är bakfull för att disskutera
den 'röda linjen' i biblen. Och även fast lägenheten är på första vårningen så har de aldrig hänt att
några fyllon klockan halv 4 på nätterna och har glömt sin nyckel och slår på rutorna för att få
komma in. Lägenheten är ett riktigt kap."

Sen sitter jag och ser på MTV, jävlar vilken skit. 9 av 10 låtar är ju groteska.
Som när man ser en rasta gubbe på en strand som undrar: "Girls, where did you get your
body from?" Och tjejerna i bikini vickar till rejält på höfterna för att köra tillbaka:
"I've got it from my mama".
Eller när det kommer en sådana där halvdan artist som Rihanna. Jag som fortfarande går
och hade ångst för att jag ratat henne länge, och sedan började älska hennes 'Umbrella'.
Men nu när jag ser hennes nya video till 'Shut up and drive' så börjar jag få ångest
att jag faktiskt hade ångest för jag ratat henne. För nu när man ser den där lilla tjejen som
ska vara så 'bad' nu, som går i högklackat på grus och ser ut som en katt i ansiket samtidigt
som hon pillar i en bil och sjunger: "Shut up and drive".
Har inte varje action film sedan tidernas bergynelse haft en sådan mening med i filmen?
Fast i filmerna känns ju meningen lite mer meningsfull, eftersom dom inte vill hat en påle
i huvudet.

Nu är jag töntigt. Dåligt humör gör mig mesig.
Så nu ska jag värma lite mer te. Dansa runt i mina pyjamas byxor och skratta ritkgit evilt
åt alla dammråttor som ska få se sitt slut i dammsugarpåsen.

Kort från 2 oktober 2006. Den dagen jag flyttat in i lägenheten.
Den var väldigt tom. Och nej, det är ju inte jag på bilden, det är ju Marlene.

Så gjorde jag det igen. Ställde klockan på 10, och vaknade såklart när klockan ringde,
men somnade om direkt efter, och vaknade vid 1. Så jävla typskit mig.
Jag som hade ärenden att springa idag, och inget blev ju gjort. Jag hann inte så mycket
mer än må illa, duscha, långsamt tryxka i mgi några mackor under CItyakuten och
Sjunde Himlen. Sen bråka med flyttlådor, och sedan kom Markus & han mamma hem.
(Och det var första gången jag träffade henne idag.)

Och de började ju bra. När dem kom instaplande genom yterdörren sitter jag
på golvet med en liten kniv i högsta högg och slår allt jag kan på en bunt hushålls
papper. För mig var de en helt naturlig sak, för under hushålls pappret låg det en
tvestjärt som jag var tvungen att döda. Dom såg väl lite förvånande ut.
Men visst hade jag fått ihjäl den lilla skiten, och Markus slänge ut den efteråt.

Sen började vi packa ner porslin i flyttlådor. Letade upp papper.
Sen åkte Markus & han mama iväg med några lådor, och andra prylar till hans 2a.
Jag fick inte plats i bilen, och fick stanna hemma och försöka vika flyttlådor i 1 timma.

Så nu ska vi egentligen mest flytta över de saker vi använder mest.
Kläder, hygienartiklar, mat från skafferiet och andra saker. Sedan kommer vi bo där.
Det känns konstigt att flytta ur från min lägenhet, den har ju varit mitt hem för de
senaste året.
Fast det känns nig nästan mer konstigt att de faktiskt ska komma en tjej imorgon och
kolla på svinstian. Vi får väl hoppas hon tycker den duger, och att hon tar den.

Mer O'boy nu och tv tittande.

Inatt vaknade jag & Markus ett flertal gånger. De flesta gångerna var för att Markus
skulle panik klia sig över hela kroppen, för han har antagligen fått någon allergisk
reaktion mot någon isoloering han har jobbat med i veckan. jag får så dåligt samvete
att jag blir irriterad på honom, men det är jävligt störande.
Men iaf, den sista gången vi vaknade var av ett jävla surrande från min dator. Lät
skräckinjagande och jag var bombsäker på att min dator skulle explodera och göra
min blind för livet. Markus vågade stänga av den iaf, och sedan somnade vi om.
Men idag när jag skulle sätta på den, så gick det inte. Utan de surrande ljudet betyde
något inatt, och min dator är sönder. Markus har försökt pilla med den ett tag,
men den vägrar och funka. Jag minns inte vad han sa hade gått pajj, men det behövs
att köpas nytt. Så jävla tyspikt när ingen av oss har pengar jist nu.

Och jag sitter hemma i min lägenhet och gör ingenting.
För jag har redan flyttat över alla min filmer, serieboxar och böcker till Markus lägenhet.
Och nu eftersom min dator är sönder, men alla mina kris serier & filmer så har jag
ingeting att göra.
Folk tycker jag & Markus kan dela på hans dator. Men det känns sktigt av mig, speciellt
när Markus spelar mycket wow. Och jag förstår att det inte bara går och sluta, eftersom
jag själv är fast i det träsket till och från, och har varit de de senaste 15 månaderna.

Allt känns bara så typsikt idag. Jag mår jätteilla, och känner mig småsjuk.
Vi lyckas aldrig få en tvätttid här, och går omrking i alldeles för små kläder. Disken
bara växer och växer, även fast jag tycker att jag står och diskar hela tiden.
Pengarna är het slut, och löningen är inte än på ett tag.

Nu klagar jag mycket, men jag känner mig bara så less på vissa saker.
Jag är glad att vi har några månader på oss kvar innan bebisen kommer, så vi hinner
ordna upp ett och annat.
Nu ska jag ta en ostmacka och en kopp te och försöka slappna av, jag får inte stressa
upp mig såhär mycket i onödan.

Idag var jag och Markus rediga.
Vi gjorde hemlagade köttbullar med kokt potatis, gräddsås och sallad.
De är inte varje lördag vi är så nyttiga. Men det var vädligt gott, och nu är jag mätt.

Haha, detta gillar vi. Gnällig boråsare.
Jag vill inte flytta härifrån.

Trög dag som vanligt för mig. En trög start. Vaknade när Markus skulle till jobbet
vid 6, och kunde inte somna om. Mådde superilla och låg och hulkade på toaletten
en stund. Sen började Beverly Hills, och jag blev jätteparanoid att någon förföljer
mig, att de satt någon utanför och tryckte med ett vapen för att i rätt stunden hoppa
in för att döda mig. men de berode mest på att Donna I Bevrerly Hills blir förföljd.
Markus försökte intyga på sms att så är inte fallet för mig.
Och tillslut framåt elva lyckades jag somna om, och sov till 14.

Sedan skämdes jag för att jag sovit så långt in på dagen, och bestämde
mig för att ta ett städ ryck hemma.
Så jag diskade all disk, tvättade rent i köket. Dammsög hela lägenheten.
Och när Markus kom hem såg han iaf att jag hade diskat.

Nu sitter jag här, på en fredag. En av 2dagar i veckan då Markus faktiskt inte
behöver sova tididgt, för att åka och jobba dagen efter.
Han var trött efter dagens bygge, så vi beslöt oss för vila en timma.
Och jag sa: "Går du och lägger dig och sover kommer du inte vilja vakna,
och sova bort hela fredagen". Och mycket riktigt.
Jag sov en timma och en kvart, och Markus ligger fortfarande och sover i sängen.

Förövrigt så slog det mig ganska hårt idag när jag stod i duschen att jag är gravid.
De är helt sjukt. Just nu har jag en liten människa som hoppas omkring innom mig
och bara växer och växer.
Nästa år(om allt går bra), så ska jag bli mamma, det är helt sjukt, men väldigt kul.

Nya Kent albumet var mycket bättre än vad jag trodde.
Jag kommer sakna gamla Kent soundet, men detta duger med.
Och vissa texter fastnade man för direkt. Men jag måste säga att låten "ingeting"
är bland de sämsta spåren på skivan, och förstår inte hur den kunde bli första singlen.

En bild som Lennart Nilsson tagit
inne i livmodern på ett foster i vecka 14.


Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt.
Vikten är nästan 25gram. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar.
Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida handlederna, händer, fingrar, ben,
knän och tår.

Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas.Ögonbryn
börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets
hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker fostervätska och kan kissa.
Nu får den all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.

Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men de
använder inte sina lungor i sin vattenfylla värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via
navelsträng och moderkakan.

Jag & Markus åkte för att handla nu på kvällen
Och när vi kom in blev jag alldeles förtjust. För där, i frukhyllan låg det ett paket med
färska jordgubbar. Dock inte från Sverige, utan från Holland. Men oj, fortfarande
nästna lika goda som svenska. Och jag som inte fått några ritkiga chanser att trycka
i mig några jordgubbar i år blev riktigt glad när Markus köpte paketet med jordgubbar
till mig. Så nu sitter jag här i en husvagns jumper och äter jordgubbar och är glad.
Och är jag glad, är säkert bebisen glad.

Förövrigt hade 128st besökt min blogg idag. Blev riktigt förvånad.

Vilken bra dag. Jag har egentligen inte gjort ett skit.
Vaknade någon gång i förmiddags, och var vrål hungrig. Men sen jag blev gravid så
kan jag aldrig gilla något i matväg 2dagar i rad. Skit irriterande.
Jag försökte äta morotsbröd med paprikaost till frukost, men blev katastrof.
Smakade inte alls något vidare, och paprikaosten smakade alldeles för mycket paperika.
Så mackan for direkt ner i soporna. och frukosten fick istället bestå av bröd med torr
hushållsost och ett glad saft. Inte så nyttigt, men jag lyckades iaf hålla det nere.

Sen blev de ett 2 timmar möte på Boda.
Jag gillar inte dem, jag mår alltid psykisgt dåligt när jag träffar dem.
Känns som dem verkligen inte alls tror på mig, och inte tycker att jag växt och förändrats
som en person under de senaste året. Och det är verkligen jättetrist.
Men jag fick iaf en kanelbulle och 2glas saft, och det är alltid ett plus.

Senare idag skulle jag, Emelie, Simon & Hanna fika.
Synd nog blev de inte av, men det är inte mycket att göra åt. Utan vi får göra, som Simon
sa, "ett tappert försök en annan dag", och det låter som en bra idé.

Nu sitter jag mest här och lider av mina för tajta byxor och rapar pyttipanna.
Är extremt törstig, men har inget som faller mig i smaken hemma.
Glassbilen åkte förbi nyss och tuttade sin eländiga melodi. Dock idag så sprang
kvarterets alla ungar inte efter glassbilen med pinnar i högsta hugg sjungandes:
"-Vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng".


En bild på mig, Simon & Anders från en kubb & öl dag i våras.


Kom och tänka på att jag och Emelie ska på Kent snart. Blir glad då. Bara 56 dagar kvar.

Denna dagen började väl sådär. Vi vaknade en timma innan Markus skulle upp och jobba.
Markus lyckades somna om fort. Men jag somnade bara för en kort stund, och drömde
mardrömar. Vaknade i panik och kröp så nära jag kunde.
Men så ringde klockan och Markus tvingades iväg till jobbet, och jag låg kvar, klarvaken.
De var så tidigt att de var bara nyheter och tv-shop som gick på tv.
Och plötsligt, från ingenstans blev jag livrädd.
Förra veckan hade någon brytit upp de lilla fönstret i vardagsrummet när jag låg och sov.
Ingenting blev ju snott, dom hade antaglien vänt när de sätt mig sova några meter bort.
Men jag var livrädd, tänkt om dem skulla komma tillbaka idag, och inte bara gå.
Utan nu skulle dem tortera mig, släppa ut min katt och ta allt.
Efter några timmar lyckades jag somna, och vaknade inte förens Markus kom hem vid 3.


Egentligen skulle vi köra över flyttlådor till Markus lägenhet idag.
Men eftersom vi bara hade 1låda klar var de onödigt tyckte vi.
Bättre att vi väntar tills fredags då vi packat ner allt mitt porslin och jag hunnit städa
ut min sista garderob.

Idag har jag förövrigt var väldigt glad att jag har Markus.
När jag låg rädd i min säng imorses tänkte jag på hur skönt de är alltid annars ha
Markus där, vi sidan. Varje natt när jag drömmer något skumt eller ser på någon
tv-serie om andar och väsen, så finna Markus alltid där att krypa upp hos.
Jag är glad att jag ahr Markus, att vi ska flytta ihop och att i vi ska få en liten bebis
i April. Jag kan inte ens beskriva de, men de går inte att beskriva i ord.
Men det är underbart att veta att jag alltid har någon där i slutändan.

Nu ska jag blanda lite saft, och snart börjar Married with children.
Sen får man inte glömma att det är Grey's Antatomy ikväll, 21:00 på kanal5.

Idag har det varit i en ganska vanlig dag.
Sov ganska länge, eftersom jag var uppe halva natten och kollade
på något program och fluglarver i polisarbete. Sen när dem började prata om
andar och väsen i programet efteråt fick jag panik och kunde knappt somna.
Så jag låg mest och var rädd för spöken tills Markus skulle till jobbet.

När Markus kom hem från jobbet så tog vi oss en tripp till Knalleland.
Kollade lite på en diskmaskin. Markus köpte tofsar, en mösa.
Sen upptäckte jag att det fanns en ICA butik i Knalleland, Josefssons.
Jag trodde inte den fanns på ritkgit, utan att den var nerlagt för årsedan.
Men icke, utan Markus visade mig och vi köpte varsin TV-dinner och en Pigall.

Senare kom Hanna och Alex och hämtade mig för att åka till ett litet besök på Max.
Vi brukar göra det, och det är stunder jag faktiskt gillar, och saknar om det
går för långt tid. Jag har faktiskt trevligt med Hanna & Alex.

Idag har jag varit lite fundersam, ltie små ledsen.
För man vet ju faktiskt aldirg när man kan förlorar någon man tycker om och älskar.
Men man glömmer alldeles för ofta det. Speciellt jag, som bråkar med alla och alla.
Jag måste börja värdera allt så mycket högre än jag redan gör.
För en dag kanske jag kommer ångra att jag inte gjorde det, och tog alla chanser jag fick.


Lite bilder från idag. Först är den en bild på magen i v.13.
Nästa är på mig och magen som Hanna tog. 3e är på Hanna & Alex.
Och sista är på Markus, som inte ville vara med på kort.

Nu har jag äntligen gjort det, skaffat en ny blogg.
Så nu vågar jag äntligen sitta och skriva skit varje dag igen.
Men när jag väl skaffat en ny blogg och skulle skriva kom jag på att jag egentligen inte har
något att skriva om.

Jag är gravid, kanske var intressant för över 3 månader, då vi fick reda på det.
Men nu sitter jag här och ser mellanstadie fet ut och känner fortfarande inga sparkar.
De är 5 månader kvar, så de är inte så mycket att rappotera om det nu.

Jag ska flytta ut ur min 1a. Men de vet de flesta redan.
Jag & Markus flyttar in i has 2a nu i veckorna. Bredbandet och kabel tv kommer nästa
vecka till 2an. Sen ska vi köpa en diskmaskin också. Intressant? Nej.

Just nu sitter jag med rejäla kramper i mitt bäckängben, surar och ser på
"Married with children", en tv-serie jag gillar i perioder. Men som jag oftast mest
ser på när den dyker upp mitt i natten, eller på eftermiddagen, när du inte har några
andra alternativ.
Jag kokar pasta, och ska jag någon röd burksås med basilika smak.
Smakar säkert skit, som dem alltid brukar göra. Men om jag äter upp denna burken
med kemikalisk sås, så är det en burk mindre att släpa över till 2an.
Så jag ska forsätta sura och låta ännu en måndags eftermiddag & kväll passera.