11 Maj 2013

Datum:2013-07-30 Tid:20:15:18
 

Julafton.

Datum:2010-12-24 Tid:11:04:07
Nu sitter jag och Ellickan och kollar på en film som för mig är julen, som för mig är
mycket kär.. Mupparnas Julsaga. Den är så underbar! Vi väntar på hennes morbröder
ska komma hit och duscha. Hela pappas område är utan vatten idag pga av ett rör
har gått sönder. Så vi får se hur de fungerar under dagen, julfriande utan vatten.
Dock så har v de såpass bra i Sverige, så jag ska inte klaga. I vissa länder har dom
ju varken vatten eller mat, och inte bara på jul, utan året runt.

God Jul alla!

20 December.

Datum:2010-12-20 Tid:10:42:12
Julledigheten, som egentligen inte ens är en ledighet börjat några dagar tidigare för
oss än planerar. Vi har gått och blivit smått magsjuka. Kul såhär till jul. Har panik.
Egentligen är jag inte ens ledig över jul. Skolan har ingen paus för det. Och Ellicka
är ledig tills 10 Januari nästa år, så ja, panik.

Sedan är de mycket annat som är stress. Lägengheten ska visas eftersom vi flyttar
snart. Ny dagisplats håller på att fixas, den gamla ska sägas upp. Jag måste prata
med skolan pga av flytt. Eftersom de är kommunen som betalar att man går på NTI,
så måste kommunen godkänna ansökan. Mycket mycket.

Just nu sitter jag och ringer tusen telefonsamtal. Ellicka springer omrking och körbil,
de är iaf vad hon påstår att hon gör. Hoppas vi hinner blir bättre till Julafton iaf.

En vanlig sjuhelvetes morgon, nästan som alla andra.

Datum:2010-12-03 Tid:10:28:18
Jag som redan känner mig som världens sämsta mamma, ganska ofta och många gånger
under dagens lopp. Gillar därför inte morgonar som denna. När man väl lyckas komma
iväg till dagis, och Ellicka sitter glatt i vagnen och skrattar åt att mamma sjunger på
Schnappi, das kleine krokodil. Sedan passera vi de tre stora krukorna med ljung, några
hundra meter bort från huset. Ellicka är nöjd, tittar på ljungen och berättar för mig,
att växten i varje kruka heter ljug. Jag försöker säga att de är våran landskapsväxt här
där vi bor, vilket jag märker att Ellicka inte förstår vad jag menar utan bara svara med
en följd fråga "Mamma, vad är de?" och pekar på ljungen. Jag säger "Det är ljung",
vilken i sin tur Ellicka skinner upp och säger "Bra mamma, jättebra!", och blir stolt över
mig.

Se, allt är frid och föjd. Tills jag skyndar mig igenom den bitande bittra vinterkylan så
att min dotter inte ska förfrysa. Jag går förbi den lilla butiken, och svänger vagnen. Vi
går på vägen mot dagis, Ellicka ser dagis och låter mig förtjust veta att hon gör det.

Det är nu jag gör fel. Jättefel. Jag passerar den fjärde krukan med ljung påväg till dagis,
en kruka jag inte ens visste om stod där. Men den där jäkla Ellicka ska naturligvis envisas
med att se allt, ALLT! Jag fattar naturligtvis ingeting. Men börjar undrar lite hur hon kunde
slå om i sitt glada humör till något aggresivt, hoppandes i vagnens, skrikandes. Jag förstår
ingeting. Inte för ens vi ska gå över sista vägen till dagis, för komma in på området då
Ellicka mitt i alla gråt skrikr ut "Ljung!", och jag börjar fundera. Vänder mig om, och visst,
ett par hundra meter bort står ju de en ljungkruka. Men jag kan ju inte vända om nu.
Dela för de är kallt, vi är på dagis och jag har hört att man inte ska låta barnen få vinna.

Så jag glider in på dagis området med en unge som har ett dussintals tårar i ansiktet,
skrikandes efter den där förbannade jävla ljungen. Medsan jag förösker vara mild som
en en mjukost på tub och fråga om hon inte ska hoppa ur vagnen och följa med mig in
på dagis. Men icke, hon vill ligga kvar och skrika, vilket jag efter någon minut tröttnar på.
Så jag tar tag henne ur vagnen och ställer henne på backen. Lämnar in vagnen i vagnför-
ådet. För att åter vända mig om och se den rosakläda Ellicka, gallskrikandes efter Västra
Götalandes jävla landskapsblomma, ljungen.

Jag får in henne till dagis där hon inte mer är forsätter med den här valsen, jag inte
gillar. Springades runt och skrikandes som om jag förösker döda henne, att hon vägrar
ta av sig både jacka och termobyxor, halsduk och mössa och hela kalaset. Hon kastar
sig frivilligt in i dödar och skåp, skrikandes efter ljung och att mamma ska bespara hen-
nes stackars liv, genom att låta mössan sitta kvar. Tillslut klarar jag inte av mer.

Jag vet att dom andra dagisbarnen har fuktstund nu, och alla fröknarna för dagen är
samlade, och att dom kan höra varenda ord in till rummet intill. Så jag förösker snabbt
och så smärtfritt jag kan, dra av Ellicka allla ytterkläder. Jag känner hur svetten börjar
komma fram längst ryggen på mig. Jag ligger på golvet, liksom Ellicka och riktigt sliter
i termobyxorna. När jag väl fått av henne allt, står hon där i sin blåa katten Gustaf-tröja
med rödaögonon, där tårarna fortfarande inte slutat rinnna.

Vi går gemensam in i dagisrummet där alla barn sitter tyst och snällt runt bordet. Jag
möter blicken av tre förvånade fröknar som inte mer än kan säga "Vad de där Ellicka?!"
Ja, de var de, vem fan tror dom annars, efterosm vi är ensamma i kapprummet. Jag
ler bara mot dom och förösker skojja bort de. Ellicka springer och vill bli buren av en
fröken direkt. Medans jag försöker vinka hejdå. Sedan hoppar Ell ner snabbt för att
springa och ta emot en kindpuss(notera att hon inte lät mig pussa henne på munnen,
som alltid annars). Sedan springer hon direkt tillbaka, snyftandes till fröken för att bli
omfamnad och buren igen. Jag vinkar glatt hejdå och tar på mig Ellickas Hello Kitty-
vantar och försvinner ut i snön.

Sådana här morgonar hatar jag. När de känns som omgivningen, och dagis får rätt om
mig. Dom tycker redan jag är en lite udda mamma, som inte borde försöka göra allt
själv. Att jag är för mesig mot Ellicka. Att jag inte riktigt är som än mamma ska vara.
Och på råga på allt, så är jag ung och dum också! Fy stan för dessa morgonar.

Jag önskar bara att Ellicka är snällare och lugnare när jag ska hämta henne idag. Men
då brukar de vara värre, mycket värre. Jag vet att jag inte är den bästa mamman i
världen, speciellt inte när de är hämtingsdags på dagis. Speciellt inte de dagarna jag
har pulserande huvudvärk och inte orkar stå och bråka i kapprummet med henne i 20
minuter, medans föräldrar och fröknar ser på. De dagarna är jag ur usel och tar med
mig ett hemligtvapen. En rulle marabouechocklad, som jag när hon blir för jobbig,
blottar diskret fram från fickan och viskar att om Ellicka är snäll och snabb nu, så ska
vi mysa framför tvn med en Disneyfilm och chocklad, om hon nu bara vill följa med
mig hem!

Lilla Anna.

Datum:2010-11-20 Tid:10:49:17
Ellicka fick en ryggsäck igår. En Lilla Anna-ryggsäck. Hon gillar Lilla Anna, men hon
har lite svårt nu att förstå. Jag heter ju Anna och Lilla Anna heter ju Anna. Så ibland
blir de Lilla Mamma eller bara mamma. Blir lite klurigt för henne. Men stolt var hon
iaf. Hon har inte haft en ryggsäck än, aldrig blivit av att jag köpt. Tänk på de i över
ett år, så sprang jag in i den här igår. Vi läser ju ofta en Lilla Anna bok på kvällarna
innan Ellicka ska sova, så jag passade på att köpa den. Hon fick även Peter Pan på
dvd och en ny pyjamas. Så igår sprang hon omkring med sin nya ryggsäck, iklädd
nya pyjamased hoppandes med filmen i högsta hugg. Det värmer verkligen ens
hjärta när ens barn blir glad.

Hon skulle heta Annika istället för Ellicka. Annika betyder ju Lilla Anna, medans
Ellicka betyder Lilla Ella. Eller så får väl jag byta namn till Ella. Jag var ju sugen på
att byta namn ändå.




Nu står min vackra tös ute i vardagsrummet och tittar på Pongo. Hon älskar
verkligen film. Senaste dagarna har Pongo och de 101 dalmatinerna gått runt flera
gånger. Så står hon där, varje gång valparna kommer "Många bebisar, många
många bebisar!". Lite ledsen blir jag dock att hon verkar gilla Cruela, alternativt
andra hemska människor i Disneyfilmer. Som sjöhäxan Ursula i Den lilla sjöjung-
frun och den elaka pudlen Georgette från Oliver & Gänget. Har jag fostrat min
dotte fel? Jag undrar ibland, de gör jag allt.

Godnatt.

Datum:2010-10-29 Tid:00:56:20

När barnet blir ett vapen.

Datum:2010-10-23 Tid:15:59:56
Det här med barn, de är jävligt krånligt ska ni veta. Inte själva barnet i sig. Det är en
krånglighet du lever med, och lär dig att älska. Utan jag tänker helt på ett annan typ
av krångel. Ett krångel som ger dig ångest, gör så du får svårt att sova och ganska
ofta puttar dig till kanten så att tårana sprutar.

För det första vill jag skriva som ni alla vet dett detta är min blogg! Detta är mina
tankar och åsikter. Mina känslor. Det är så som JAG upplevt saker, och så som JAG
hanterar/t problemen.
Så istället för ge mig skit, om du har problem med det, fine.
Gör dig en egen blogg och klaga av dig där.

Sedan jag fick barn, när Ellicka kom till världen, så har jag blivit mer och mer upp-
märksam på föräldraskap och hur pass mycket barnen faktiskt lider av att föräldrar
är dumma i huvudet.

Jag har märkt, dels personligen, hur papprona kommer undan med vad som helst.
Men även om hur pappor som vill vara pappor, inte får chansen, för att i Sveirge
tar vi oftast ställning till mamman.

Jag har dock lärt mig att vara mamma, är ett rent helvete. Jag älskar Ellicka, och kan
faktiskt inte se ett liv utan henne. Skulle hon försvinna, skulle jag försvinna. Men de
är inte lätt att vara ensamtående.

Jag tycker personligen att jag fått ta allt ansvar själv med min dotter. Även fast hon
har 2 föräldrar kvar i livet. Sedan Ellicka var en liten bebis, så tycker jag, att jag fått
göra inprincip allting. Matning, de flesta blöjbyten, underhållning för henne. Och även
samtidigt bollat av att städa hemma, laga mat och tvätta. För både mig, Ellicka & M.
När det tog slut mellan M så blev de en helt ny värld för mig. Jag hade helt plötsligt
bara 1 barn igen.

Men då började andra problem dyka upp. Få honom att ta ansvar för Ellicka. Det har
varit ett jobbigt jävla år, som inte på långa vägar är över.
Vi har gemensamvårdnad, men det är ändå jag som har henne 100%. Det kan gå
månader utan av att man ens hör något ifrån honom. Och när man väl pratat med
honom, så psåtår han att han ringer jätteofta och att de är jag som stänger ute hon-
om ur Ellickas liv. Vakna upp, så är det inte!

Enda sedan i Juli förra året, har jag tyckt att de varit jätteviktigt att M har henne,
så mycket som han kan. Dom måste lära sig ha en relation utanför min lägenhet.
En relation som inte är hackig, utan som blir till rutin. Så dom klarar av att bo med
varann och förstår varann som individer.

Jag vill inte ge bort Ellicka. Det gör ont i hjärtat, och gråter nästan alltid en liten
skvätt när hon sover borta. Men jag vet att hon MÅSTE lära känna sin pappa.
Jag kommer från en familj där jag vet att plötsligt kan en förälder försvinna. En dag
kan någon dö och den familjen eller tryggheten man trodde fanns, finns inte igen.
Jag tror inte att jag kommer dö nu, men är har en känsla av att jag kommer dö i
cancer vid 40. Ellicka är dock stor nog att klara sig själv, men ska inte behöva göra
det då! Men även kan jag sätta något i halsen och kvävas, eller bli påkörd av en buss
vilken dag som helst. Jag vill inte veta att jag kan dö ifrån min älskade dotter och
veta med mig, att nu ska hon bo på heltid med en människa, hon knappt de senaste
året har träffat. Mardrömstanke!

De har hoppat fram och tillbaka med M. Ibland har han varit jättedutkig, och tagit
henne varannan helg som planerat. Eller ett par dagar när jag varit bortrest. Men
de har också varit ett helvete. Som min familj bl.a varit jättearga på. Han har kunnat
gå veckor, till och med månader, utan att träffa sin dotter. Men han har tid att träna,
umgås med vänner och jobbkamrater och gör andra privata saker. Men han har inte
ens kunnat sätta en helg för sin egna dotter. En dotter som är galen i honom och pr-
atar ofta om honom.

Jag var på BVC på 2½ års kontroll förra veckan(Ellicka rocks btw, 90cm lång och
12kg och kan leka och prata som man ska). Sköterskan blev irriterad och nästan arg
på M. Hon har träffat mig regelbundet sedan Ellicka föddes, men hon har bara sett M
2ggr. Det är jag som har koll på vikt och längder. Om hon varit sjuk. Vilka vaccina-
tioner hon har fått. Hon berättade för mig att hon skickar kaleserna till både mig och
honom, men ändå är de bara jag som dyker upp varje gång.

Hon sa att hon kunde se hur trött jag var och hur dåligt jag mår. Precis som hennes
kollega, min psykolog vet om. Hon tyckte de var jobbigt att se att jag drar på vagnen
som förälder ensam + att jag förösker klara av skolan, men ändå aldrig får någon
egen tid att andas ut. Min egna tid jag får, de är de 6 timmarna Ellicka går på dagis
varje dag. Då måste jag ju plugga, precis som vilken annan förälder som helst har
ett jobb. Hon tyckte de var dags att ta in någon annan, att sätta sig i hos familjerät-
ten IGEN för att reda ut detta. Antingen har jag och M delad vårdad, som är 50%-
50%, eller så ska jag få egen vårdnad och ger mig mina 100% och rätten att kunna
skriva på alla papper och ta alla beslut själv.

Förra helgen var M här. Jag hade även en bekant nere från den övredelen av landet,
mest så att jag och M inte skulle kunna bråka. Vi var tvunga att sitta lungt och fint,
så att vi dels inte gjorde Ellicka upprörd, men även så vi inte gjorde bort oss för J.
Vi satt och skrev ner ett schema hur Ellicka skulle ha de tills december. Att hon minst
en natt varje helg ska sova hos M. Och varann helg vara hela helgen hos honom.
Med start denna veckan. M är sjuk denna veckan, så han kunde inte ha henne. Fine,
är han sjuk så är han. Jag tänker inte sätta min dotter någonstans där de ligger en
sjuk person som inte orkar, när jag sitter hemma utan planer och faktiskt vill ha min
dotter här.

Så vi får se hur de blir nästa veckan. Vi har sagt att han ska ha henne 2 fulla helger
i rad nu. Vilket jag verkligen hoppas fungerar. Ellicka frågar ofta om M, säger att hon
vill träffa honom. Hon blir ofta väldigt ledsen när jag inte kan ge ett svar, eller om jag
säger att hon idag inte får träffa pappa. Alla andra barnen på dagis blir ju hämtade
av sina pappor, så det är väl naturligt att hon vill träffa sin.

Dessa sista månader på detta året kommer vara min sista chans till M, på riktigt!
Jag orkar inte mera. Jag orkar inte förösöka. Fixar han de inte nu, så får han fixa de
senare i livet. När han kan jobba upp sin titel pappa. Jag skiter i det här då. Då tar
jag Ellicka och gör som idag, allt för henne. Jag kommer stämma för egen vårdnad.
För det tycker jag personligen att hon är värd! Hon ska inte ha rörigt, hon förtjänar
ett liv med rutiner. Om de ger henne förvirrig och ett ledsamt hjärta av att hon inte
har rutiner med M, så ska jag inte tvinga de. När månaderna går, och hon inte pratat
med eller träffat honom, så glömmer hon. Hon slutar prata. Men sedan när han väl
börjar bli inblandad igen, så är de klart att plåstret rivs av igen för henne. Hon vill,
men de blir inte så ändå..

Nu har jag inte skrivit ner allt. Jag tycker personligen de skulle vara väldigt elakt &
pinsamt mot M, och man sitter här och målar fan på väggen för honom. Detta är ju
som jag känner och tycker. Men jag vet ju med mig, och får höra de så väldigt ofta,
att folk resonerar och tycker precis som jag.

Jag hoppas med hela mitt hjärta, för Ellickas skull, att de löser sig nu. Att han kan
step up och ta sin roll på allvar för första gången. Annars säger jag adjös till de, så
skiter jag i de. Ellicka förtjänar inte ha en stressad mamma som är orolig och ledsen
hur saker ska gå. Hon förtjänar att ha en mamma som är glad och kan ge 100%.
Även fast jag helst av allt, såklart hade viljat ha henne hos mig varje minut som jag
kan få. Hon är ju mitt allt, hon är mitt liv. Så hoppas jag att de fixar sig med M, så att
hon kan få ha två föräldrar i sitt liv. För vi veta alla, så som de är nu, så kan de fan
inte vara, så ska de fan inte gå till i ett barns liv...

Ellicka slår mamma.

Datum:2010-10-19 Tid:16:15:34

Från i somras när de hade vairt tyst en stund på morgonen, och Ellicka hade hittat min
mascara och gjort denna fina sminkningen på sig själv.

Ellicka. ♥

Datum:2010-10-12 Tid:16:25:27

Maktlösheten framkallar min panikångest.

Datum:2010-10-12 Tid:12:13:15
Jag är orolig. Det är jag ju alltid. Men ibland mycket mer än andra dagar.
Som idag är ett väldigt bra exempel. Ellicka vill alltid gå till dagis annars. Hon är kanske
lite segstardad på morgonen, men vem är inte det? Men efter en liten stund så tjuter
hon nästan av lycka och vill till dagis. Tar på sig allt och tycker att jag ska skynda mig.

Idag var de inte en sådan dag. Idag var de en dag som jag inte upplevt direkt. Att hon
inte ville gå. Hon blev ledsen, grät när jag nämnde det. Hon ville aboslut inte ta av sig
pyjamasen. Hon ville inte göra något, bara låg och sparkade och snyftade "-Inte dagis,
inte dagis!"

Mina tankar blir ju direkt de värsta. Som inte är bra. Att nu har de ju blivit bråk mellan
henne och en kompis, eller mellan en fröken. Men hon var ju glad igår när jag hämtade
henne. Eller vara hon bara så glad att se mig, och slippa de där jävla barackdagiset
med någon som inte gör henne gott?

Mina tankar går som en pil mot en måltavla jag inte vill att de ska gå mot. Jag vill inte
tänka så, men kan inte rå för det. I våras var de lite problem om att en som jobbar
där hade varit på en av flickorna. Detta utredes och visade sig var helt fel. Läkare,
personal, psykologer säger att de är fel. Att detta var bara ett rent missförstånd. Jag
tror på det, eller jag vill väldigt gärna göra det. Personen är vädligt snäll, och vet att
personen mått väldigt dåligt för det. Personen vill bara barnens bästa, och innerst inne
vet jag(eller vill veta) att de är sant. Men det är klart att jag är hypernervös nu. Tänk om
de var sant? Tänk om det hänt Ellicka?

Men jag förösker få tröstade ord från människor i min omgivning. Att tänkt inte så,
alla kan ha en dålig dag. Idag kanske de är en dålig dag för Ellicka.
Eller som R sa, att vi har varit sjuka båda två. Jag är de fortfarande. Jag är trött och
alltid väldigt orolig och ledsen av mig, så de kanske smittar av sig mot henne lite.
Det kanske har lite sanning i sig. Speciellt när saker som detta ploppar upp, som jag
bara inte kan vifta undan.

Är de något jag ALLTID mår jättedåligt över. Något som är en av grundsakerna i mitt
liv som gör att jag mår som jag mår. Det är vetskapen att just nu, varenda sekund,
är det något barn någonstans som blir misshandlat eller sexuelltutnyttjat.
Jag klarar inte av att veta detta. Jag vill bara hjälpa dom alla, jag vill få ett stopp. Men
get går ju inte. Istället sitter jag här och skakar av ren panik i en liten lägenhet på Göta,
i en stad som inte ens finns på världskartan. Jag kan omöjligt se allt, och långt ifrån
hjälpa alla stackars barn som behöver hjälpen.

Det är många nätter, när Ellicka har somnat som jag inte kan sova. Jag måste gå upp
och fokusera på något annat. Som t:ex Wow, eller en dvd-box. Jag måste slå mina
tankar ur mitt egna huvud, och fylla de med annan skit. För det är totalt ohållbart. Så
många dagar och nätter jag haft, och fortfarande har när jag får panik. Tårarna sprutar
och jag har fysiskt ont. Att få tankar och bilder i huvudet man inte kan slå bort. Och
veta att detta är inte fantasi, detta är en verklighet som bara är en bit osynlig.

Jag vet inte om ni sett Anna Richardsons The Sex Education Show vs Pornagrophy?
Denna serie gick på Måndagskvällar i tv3 iaf, kl 22. Och så vitt jag vet, kan man fort-
farande se den på tv3play.

Hur som, en helt vanligt kväll och jag ligger och tittar på detta. Och Anna Richardson
ska göra ett litet test för detta program. Hon ska låtsas vara en 12åring pojke, som
har 5 minuter medans hans mamma hämtar kvällsmat i köket, och hon ska se hur
lätt de är för henne att hitta porr och hur mycket det finns på internet. Simpelt att
skriva in ordet 'Porn' eller 'Sex' så får hon in hundra miljontals träffar. Och innom 2 min
av porrsurfing kommer hon och hennes crew in på en sida där de visas hur en man
sexuelltutnyttjar en 6årig flicka. Hon mår dåligt, hennes crew gör det, och dom anmäler
detta. Naturligvis får man inte se filmen. Men bara vetskapen av att den finns, fick
nästan mitt hjärta att stanna.

Detta var en film som hon lyckades hitta lätt och snabb genom att klicka in på porr-
sidor. Hur ofta ligger barnpornografi så öppet? Bara veta alla som gör detta, och
döljer de. Tänk på alla barn runt om i världen som blir våldtagna hemma. Av föräldrar,
vänner, skolpersonal, syskon eller liknanade. Och här sitter jag i lilla Borås och har
aldrig känt mig så maktlös.

Idag är de en dålig dag för både mig och Ellicka. Hon faktiskt kanske bara är trött,
oddsen pekar ju mer mot de, än att de skulle vara något allvarligare. Men jag kan
inte hjälpa att inte tänka såhär. Även fast de inte kanske gäller min dotter, för de
får de inte, så kanske de ändå händer för någon annans barn?

Just nu kanske de sitter en mamma här i trakten, eller på en ort på andra sidan jorden
som ska få detta skräckbesked? Eller ännu värre, något som jag vet. Just nu, någon-
stans på jorden, är de ett barn som blir söderslaget eller våldtaget, och jag kan inte
göra ett skit åt att stoppa det!

Mamma + Pellan.

Datum:2010-06-29 Tid:18:26:53

Taget i helgen på lekplatsen. Ska blogga imorgon.

Bilder från djurparken i Maj.

Datum:2010-06-16 Tid:13:10:19


Några bilder från när vi var i djurparken i Maj. Dags för ett nyt besök snart igen!




Jobb & Skola.

Datum:2010-06-14 Tid:11:00:41
Sitter här och förösker söka så mycket jobb jag kan. Jag har gått hemma i snart 5 veckor
och jag måste säga, det suger verkligen. Jag vill ut och jobba igen, asap.
Sitter även och försöker kolla över utbildningar. Gymnasieutbildning på distans, men har
en massa problem. Hittar i fram, bara krånglar igenom en massa hemsidor. Jag hade även
funderat att börja plugga till tandsköterska, men det verkar som att jag måste gått gym-
nasiet för att få göra det. Så jag får väl föröska komma in att plugga distans till våren,
men tills dess måste jag ha ett jobb naturligtvis.

Ellicka tittar på tv. Ska föröska duscha snart och ge henne lite lunch. Så kanske vi drar
oss till Knalleland. Ellicka behöver nya skor, eftersom hon bara har 1 kvar. Hon tappade
den ena när hon var hos M i helgen.

Nej, måste lite mer efter jobb nu.

10 Juni.

Datum:2010-06-10 Tid:13:49:15
Här sitter jag oanställd och lägenhetslös och tittar på världens bästa Jamie. Och
även fast jag inte gillar ägg, eller frukost överhuvudtaget så känner jag mig ändå
väldigt sugen på vad han gör.
Just nu tar han även upp något som bryr mig väldigt mycket om. Burhöns. Jamie
tycker inte dom är okej, jag tycker inte dom är okej. Och jag hoppas verkligen
ingen jag känner tycker det är okej att köpa ägg från burhöns. Det är djurplågeri.

Jag kikade runt  på IKEAs hemsida nyss. Gud vad mycket man blir sugen på att
skaffa. Naturligtvis har jag inga pengar att införskaffa något för, så det var egent-
ligen bara elakt mot mig själv att sitta och bläddra omrking där.
Jag hittade leksaker till Ellicka jag vill ha, en växa säng. Bäddmadrasser och en
sängstomme till mig. Gardiner, påslakan, dukar och uderlägg. Servingsfat och bak-
formar och tårtfat. Ja du, IKEA har verkligen allt. Jag blev speciellt förtjust i ett
förkläde och ett parkökshandukar i matchande tyg. Jag är kär, jag vill ha dom!



Jag lämnade ett intresse på en lägenhet idag med. Får ser hur det går med det. Men
det var en 2a på Göta. Så det är bara ett par hundra meter till Ellickas dagis. Det är
nära till stan, tar 5 minuter med buss, 15 minuter att gå. Det tar även max 15 minuter
att gå till Ica Maxi. Bussen går hela vägen upp till pappa & Eva, om vi vill åka och hälsa
på dom. Och bussen utanför affären går upp till Ellickas pappa. Så det hade varit perfekt.
Men något säger mig att jag inte kommer få den, eftersom lägenheter på Göta är väldigt
populära, och jag är inte direkt något man letar efter när man ska hyra ut en lägenhet.

Ska föröska duscha och ta på mig. Sedan föröska städa lite. Jag känner att det är väl
iaf något jag kan tag i att göra nu när jag inte jobbar. Men R jobbar hela dagarna.


7 Juni.

Datum:2010-06-07 Tid:13:21:56
Först vill jag säga grattis till Emma & Micke, som jag tror, fick sin dotter igår. Jag vet
inte riktigt när tösen landa, men jag har sett ett mms foto på den söta bebisen iaf!
Grattis på er alla, hoppas ni mår bra! ♥

Just nu sitter jag med en grinig unge brevid mig. Eller, hon är faktiskt lugn just nu.
Hello Kitty glass lungar har jag precis märkt. Vet inte varför hon är så ledsen och
förbannad. Hon berättar inte, eller så kanske hon inte kan berätta än, även fast
hon kan prata. Men de är så frustrerande som mamma, när man börjar förlita sig
på att hon kan berätta vad hon vill & känner. Jag glömmer lätt bort att hon bara
är ett litet litet barn som är väldigt osäkert och fortfarande lär sig spårket. Eftersom
hon pratat så länge nu, och talet blir bättre och bättre för varje dag.

Idag är det väldigt tråkigt väder ute. Regnar och är fuktigt. Men såklart är de en
skönt omväxling. Eftersom jag de senaste dagarna har varit så trött på värmen,
och då har de inte ens blivit rekordvamrt ännu. Men ändå så varmt att jag måste
gå me klänning och shorts hemma. Och det irriterar mig något fruktansvärt, efter-
som jag inte klär i klänning. Och speciellt inte när jag inte har tights eller strump-
byxor under. För då ser jag mina bleka vita valar till ben, men ändlöst med prickar
som tjoar omrking som ett stort woodstock där nere, som vägrar låta mig glömma
bort att dom finns.

Och förresten! Jag är över 20 och har barn, så detta är väldigt tröttsamt för mig.
Jag har fått en finne på näsan, en stor finne. Inte en finne egentligen. För att de
börja med en stor stor röd prick som gjorde ont. Men de svullnande inte neråt
eller uppåt. Den blev inte vit eller något, det fannas inget att klämma. Men den
blev större och större. Så tillslut blev jag arg och klämde sönder den, även fast de
egentligen inte fanns något. Så huden givk sönder och de börja blöda. Så nu har
jag ett stort infekterat sår på näsan. Så typiskt.

Nu blir det Alice med Ellicka.

Nationaldagen.

Datum:2010-06-06 Tid:16:20:50

Idag när jag vaknade var de en sådana dag du inte vill vakna. Man vill lägga sig ner
igen, blunda och dra ett stort hästtäcke över sig. Jag har tur och fick chansen att
somna om igen. Eftersom R vakna innan E, så när hon väl ville hoppa upp och leka
så vart han ju redan uppe. Så det var skönt att få extra tid i sängen denna Söndags-
morgon.

R & E gick ner till affärren en tur. Så nu sitter jag här och smygtittar på Greys i och
lyssnar på The Beautiful South. Ett band som jag faktiskt bara så sent som de sen-
aste dagarna gått och fått upp ögonen för. Riktigt mysigt att ligga och lyssna på
dem när man ska sova om kvällarna. När de är sådär sommarvarmt i rummet. När
de är mörkt, fast man ändå ser att de är något ljusare natt ljus som ramlar igen
igenom fönsterna i köket, där persienerna inte är nedragna. När det är tyst, för-
utom när en enstaka bil åker förbi snabbt för utanför fönstret. Så ligger man där,
men benen rungt täcket som en varm bratwurst som försöker små fly från sitt stora
korvbröd. Försöker lugna ner sig och bara lyssnar till orden i texterna och fullständingt
älskar melodierna.

The Beautiful South - A little time.



Detta är en sådan där dag som jag hoppas att jag egentligen kan stryka direkt ur
min kalender, radera ut från mitt minne. Inte för det är något dåligt som hänt, eller
något irriterande som ska hända. Utan det är bara själva dagen, vibbarna den ger,
känsloarna jag har av den som gör mig galen. Jag blir ledsen och vansinig, varför ska
den kännas såhär? Men något positivt med dagar som är så tröttsamma, är att när
dagar som är upplyftande, glada och aboslut inget fel på, så uppskattar jag dom ännu
mer än vad jag annars skulle gjort.

Vidare med Greys Anotomy. Vänta på R & E ska komma hem. Berätta för R hur glad jag
är att jag har honom, så han verkligen vet det. Så är jag sugen på något i matväg, men
det är irriterande att jag inte vet vad det är.

Just det jag, idag är det ju våran Nationaldag. Märks väl med den meningen att de inte
är något jag speciellt firar eller firat idag. Men hej, Grattis Sverige, och hoppas alla som
firar den har en trevlig dag. Om jag gissar rätt var min pappa i Ramnaparken i morses
och hade en trevlig start på våran alldeles egna Nationaldag.

Sommarkväll med Charmed.

Datum:2010-06-05 Tid:21:23:26
Ellicka var supergnällig nu ikväll. Hon var nog trött stackarn. Håll igång hela dagen,
och så med denna värmden. Den förfäliga värmen jag inte gillar, morgonen och
kvällarna går an, men på dagen... inte bra!
Hur som, Ellicka somnade efter hon fått vällig. Hon la sig i sängen, ville se alla
möjliga filmer. Men varje gång dom sattes på blev hon jättearg och vägrade att
titta på dem. Sedan till slut nöjde hos sig med första säsongen av Scooby Doo.
Och 2 sekunder senare måste hon somnat som en stock. Jag och R stod och prata
en liten stund, och när vi tittade in så låg hon som en stenad säl och snarka i sän-
gen. Hon är så söt. Ìofs, alla barn är väl söta när dom sover. Men som mamma till
E måste jag ju såklart tycka hon är sötast av dom alla!

Denna lördagen har redan nästan helt passerat. Helt otroligt. Något annat som
intalade mig idag när jag satt i soffan och blickade framåt var att de är den 5 Juni
idag. Därmed är det exakt 2 månader kvar tills jag fyller 21. Jag är inte nöjd, jag vill
inte bli äldre. Såklart är jag fortfarande ung, men sedan jag fyllde 17 har varje år
gått så snabbt att jag inte ens fått chansen att känna mig så gammal som jag är,
innan de är dags att byta siffra igen.

Nu väntar jag på att R ska komma tillbaka från affären. Sedan blir det Charmed för
hela slanten, vare sig han vill det eller ej.. Det är jag som visar vart skåpet ska stå!


5 Juni.

Datum:2010-06-05 Tid:15:06:50
Dagarna passerar fortare och fortare förbi. Man har verkligen en helt annan tidsup-
pfattning som äldre. Ett sommarlov var en underbar evighet när man var liten. Nu de
senaste åren är sommaren jättekort. Veckorna rinner iväg, och när löven börjar bli
oranga så står man där som ett stort frågetecken och undrar lite "hur kunde de gå
såhär fort? vad har jag gjort denna sommaren... ingeting?"

När man får barn får du en helt ny klocka. En som går in i helvetes mycket snabbare
än andra. Jag minns det som igår när jag var gravid, som igår när Ellicka föddes. När
hon log för första gången, när hon kröp, när hon tog sina första steg. Allt de där
hände i igår, förra veckan eller som sent som i förra månaden! Men nej, 2 år har
redan sprunigt förbi. 2 år + 9 månader. Jag förstår det verkligen inte. Hur kan tiden
gå så mycket snabbare bara för man börjar se världen genom någon annans ögon.
Borde de egtentligen inte gå långsammare igen, eftersom jag lever i Ellickas steg &
utveckling?

Ellicka i början av Juni 2009. Så liten!


Ellicka har för övrigt lärt sig svära, vilket jag inte är direkt glad över. Både jag och R blir
nådigt förvånade när Ellicka ställer sig och säger "fan" eller "helvete". Hon är 2 år, hon
ska inte svära! Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Vi har föröskt att säga "Attans"
eller "Nedrans", så hon istället ska få upp ögonen för dom orden. Dom känns mer okej
än dom andra. Men det verkar inte lyckats riktigt. Kanske inte direkt kan göra något?
Bara att acceptera?

Lite updatering om VHS-spelaren som jag trodde var sönder igår... Min plånbok som
varit borta i månader, eller något år låg i den. De var därför den inte fungerade.. Så
just nu sitter Ellicka-sötnos och äter lite flingor i sin musseklänning(som även den varit
borta i evigheter), vi kollar på min gamla Scooby Doo film som jag kollade på när jag var
riktigt liten. Gud vad jag har saknat alla mina gamla barnfilmer. Kul att dom kanske kan
komma till anvädning igen. E verkar dock inte lika glad i dom som jag, men jag förösker..

Jag är en riktigt lat tant och väntar på att R ska servera potatismos & kötbullar. Jag
själv sitter och tycker synd om mig själv som drömt en jätteobehaglig mardröm hela
jäkla natten. Så har jag ont i halsen också. Så det är såklart jättesynd om mig. Jag har
tur som har R och kan ta mig med en nypa salt.

När Scooby är slut så ska jag kolla på Tjenare Kungne. R hittade den filmen idag när
han plocka. Den har varit borta ett tag, men de visade sig att E gömt den i något
förvar för leksaker. Jag gillar Tjenare Kungen, var verkligen inte igår jag såg den. Så
utspelar ju den sig på 80-talet, så kan jag fnissa för mig själv över hur roliga alla ser
ut, och allt där till. Så kan jag snegla över på R och fråga "Såg du ut så? Hade du såd-
ana kläder? Dansa du till sådana musik? Såg dina tjejer ut så i håret?" Underbart!

2 praktexemplar i liknelse på hur R's töser såg ut förr? Eller för extremt för dig Herr R?

Eftermiddag 4 Juni.

Datum:2010-06-04 Tid:18:45:36
Hemma hemma hemma. Det är precis jättevarmt och jättesomrigt. Utanför doftar det
syren och dom svala sommarvindarna så sköna!

Mormors begravning var jättefin. Väldigt intim i ett litet kapell i Toarp utanför Borås.
Ellicka höll sig helt ok lugn, men tanke på att hon faktiskt bara är nyfyllda 2 år. Hon
sprang lite mellan mig, sin morfar & mormor och sina morbröder. När vi sjöng(jag
läste nog mer än sjöng), så "sjöng" Ellicka med. Hon luktade på rosorna, som hon
tyckte lukta illa. Men engligt mig och alla andra luktade rosorna vi skulle lägga på
mormors kista gott.

Efter 3 psalmer, som förövrigt var detsamma som vi sjöng på min mammas begraving
1992, ett tal & några böner av prästen så reste vi oss alla för säga ett sista farväl.
Vi gick fram, la våra rosor. Ellicka la sig med hjälp av morbror sin ros och hon vika
hejdå till kistan.

Jag tyckte detta var det perfekta avslut för lilla mormor. Prästen urgulliga tal om
mormor och morfar var väldigt personligt. Och jag tror om mormor skulle sett(eller
alternativt sett?) skulle vara väldigt nöjd.

Men det måste varit väldigt svårt för morfar. Mormor och morfar har känt varann
i 70 år. Och gifte sig 1943. Så dom har verkligen haft ett liv tillsammans. Dom fick 3
barn, förlorat ett(min mamma). Dom har 6 barnbarn och 1 barnsbarnsbarn.
Jag hoppas verkligen inte morfar kommer att gå ner sig nu, men jag förstår verkli-
gen om han skulle göra det. Kan inte vara lätt att förlorar den man älskar mest.
Den man verkligen delat all gläjde och sorg tillsammans med. Det måste vara
väldigt tomt för lilla morfar nu.

Efter begravningen var det fika hemma hos min far & Eva. Min kusins sambo hade
bakat jättegoda smörgåstårtor.
Det var väldigt trevligt att träffa min mammas sida av släkten. Det händer ju inte
ofta, och det var verkligen många många år sedan jag såg dem sist. Men att träffa
min kusin Erika, som numera bor i Stockholm. Min morbror + fru och min moster
och såklart morfar Arne var jättetrevligt.

Nu verkar det som jag ska se på lite film. Har lyckats fiska hem min kära gamla VHS
spelare från pappa. Dock verkar det som den pajjat, som allt jag har gör.
Annars får det väl bli att kolla på Gilmore girls eller något annat jag redan sett 1
miljard ggr.

Förmiddag 4 Juni.

Datum:2010-06-04 Tid:10:11:12

Så var det morgon, och solen tränger sig igenom våra persiener. Ellicka springer omrking
och tjoar. Hon håller ett halvöga på katten Gustaf på tvn. Jag tittar inte, men jag ungår
ändå att se hur en bil kör upp framför Carlyle slott och hur den feta animerade pälsbollen
rullar ut ur baksättet. Jag har nog under de senaste månaderna sett den där filmen minst
1000 ggr. Det finns inget slut. Ellicka både älskar Gustaf 1 & 2. Katten & Odie. Men det är
väl kul att hon gillar något.

Gustaf 2.


Jag hoppades alltid på att Ellicka skulle älska Gilmore girls när hon var liten. En dotter till
mig måste älska Gilmore girls! Förvånade nog så gör hon det, redan vid 2 års ålder. Hon
måste ha sett de miljontals ggr i bakrunden, eftersom det är ofta jag tittar på den på kvällar
eller tidiga morgonar när jag inte riktigt är vaken. Ellicka kanske fortfarande känner igen
musiken från magen, eftersom GG gick på hemma 24/7 då. Nu känner hon igen musiken
från dvd menyn.. Alla dom där olika musikversionerna på ett simplet "lala" har verkligen
fäst sig inuti henne. Den första gången jag hörde Ellicka refera till GG som Lala blev jag
naturligvtis glad & stolt. Titta på R och log "Min 2 åring har märkt GG, kan jag var stoltare
mamma?". Sedan när hon första gången berättade att hon ville kolla på Lala blev jag
jätteglad! Men nu, några veckor senare, och det går i mellan att kolla på Gustaf eller
Gilmore girls är jag inte lika nöjd. Visst ser jag mycket hellre på Gilmore girls än den där
oranga katten. Men när de har blivit en vana för Ellicka när hon är övertrött, arg, ledsen
etc och ropar Lala 777 ggr, så har man blivit lite mindre... förtjust i det. Vilket jag tycker
är synd.

Något som jag tycker om med R, är hur vi klarar av att se på film tillsammans. Visst, jag
är tensäker på att varenda film jag sätter på kommer han hata, undra hur fan jag just
lät honom slösa 2 timmar av sitt liv på Requiem for a dream, Fish Tank eller
Dagboken, jag sökte dig och fann mitt hjärta. Men förvånande nog verkar han, om han
är ärlig mot mig, gilla varenda film som jag gillar.

Han visar ju även mig filmer. Filmer han titta på i min ålder, filmer han sett genom åren.
Dock på mina villkort. Jag är väldigt ego, och vill gärna inte se en film om det inte var min
idé att se den från början. När vi träffades berättade R om att han var med i en upp-
sättning av Rocky Horror Picture Show när han gick på Bäckängsgymnasiet. Jag hade
aldrig sett filmen, och måste erkänna att jag blev en gnutta förskräckt när R visade mig
ett klipp från Youtube. Men han gick ut och köpte den och ett par veckor senare såg vi
den, och jag kommer vara förevigt tacksam och förälskad. Jag gillar inte musikaler
(alternativt Grease & Cry Baby), men den här... Gud ja, den går inte att inte älska!
Eller jo, antingern kanske du hatar den, eller älskar den. Hur som, för mig går det inget
göra något annat än älska!

Rocky Horror Picture Show.


Igår satte vi oss ner för kolla på film. Självfallet var de jag som valde för kvällen, R har
ju ingen talan oftast på den punkten. Så igår såg vi på Steka gröna tomater & en film
ingen av oss sett(men jag läst halva boken av), Veronika bestämmer sig för att dö. Så 
bra, så fin. Alla borde se Veronika bestämmer sig för att dö. Såklart Stekta gröna tomater
med. Och alla andra filmer jag nämt för den delen. Men specilet Veronika.

Veronika bestämmer sig för att dö.


Nu ska jag och Ellicka i alla fall hoppa in i dushen. Jag förösker desperat fåtag på min
far. Idag är det bergavning för mormor Asta. Just nu är jag inte ledsen, men jag vet att
den där jobbiga klumpen i halsen kommer dyka upp när vi rullar fram utanför kyran. Precis
som det var på farfmors begravning för någon månag sedan. Jag höll mig hela tiden, tills
de sista minuterna i kyrkan, när man skulle säga farväl vid kistan, då brast det. Det
kommer säkert bli samma sak igen. Jag gillar inte dödsfall och jag gillar inte avsked.


Tidigare inlägg
RSS 2.0