Jag är orolig. Det är jag ju alltid. Men ibland mycket mer än andra dagar.
Som idag är ett väldigt bra exempel. Ellicka vill alltid gå till dagis annars. Hon är kanske
lite segstardad på morgonen, men vem är inte det? Men efter en liten stund så tjuter
hon nästan av lycka och vill till dagis. Tar på sig allt och tycker att jag ska skynda mig.

Idag var de inte en sådan dag. Idag var de en dag som jag inte upplevt direkt. Att hon
inte ville gå. Hon blev ledsen, grät när jag nämnde det. Hon ville aboslut inte ta av sig
pyjamasen. Hon ville inte göra något, bara låg och sparkade och snyftade "-Inte dagis,
inte dagis!"

Mina tankar blir ju direkt de värsta. Som inte är bra. Att nu har de ju blivit bråk mellan
henne och en kompis, eller mellan en fröken. Men hon var ju glad igår när jag hämtade
henne. Eller vara hon bara så glad att se mig, och slippa de där jävla barackdagiset
med någon som inte gör henne gott?

Mina tankar går som en pil mot en måltavla jag inte vill att de ska gå mot. Jag vill inte
tänka så, men kan inte rå för det. I våras var de lite problem om att en som jobbar
där hade varit på en av flickorna. Detta utredes och visade sig var helt fel. Läkare,
personal, psykologer säger att de är fel. Att detta var bara ett rent missförstånd. Jag
tror på det, eller jag vill väldigt gärna göra det. Personen är vädligt snäll, och vet att
personen mått väldigt dåligt för det. Personen vill bara barnens bästa, och innerst inne
vet jag(eller vill veta) att de är sant. Men det är klart att jag är hypernervös nu. Tänk om
de var sant? Tänk om det hänt Ellicka?

Men jag förösker få tröstade ord från människor i min omgivning. Att tänkt inte så,
alla kan ha en dålig dag. Idag kanske de är en dålig dag för Ellicka.
Eller som R sa, att vi har varit sjuka båda två. Jag är de fortfarande. Jag är trött och
alltid väldigt orolig och ledsen av mig, så de kanske smittar av sig mot henne lite.
Det kanske har lite sanning i sig. Speciellt när saker som detta ploppar upp, som jag
bara inte kan vifta undan.

Är de något jag ALLTID mår jättedåligt över. Något som är en av grundsakerna i mitt
liv som gör att jag mår som jag mår. Det är vetskapen att just nu, varenda sekund,
är det något barn någonstans som blir misshandlat eller sexuelltutnyttjat.
Jag klarar inte av att veta detta. Jag vill bara hjälpa dom alla, jag vill få ett stopp. Men
get går ju inte. Istället sitter jag här och skakar av ren panik i en liten lägenhet på Göta,
i en stad som inte ens finns på världskartan. Jag kan omöjligt se allt, och långt ifrån
hjälpa alla stackars barn som behöver hjälpen.

Det är många nätter, när Ellicka har somnat som jag inte kan sova. Jag måste gå upp
och fokusera på något annat. Som t:ex Wow, eller en dvd-box. Jag måste slå mina
tankar ur mitt egna huvud, och fylla de med annan skit. För det är totalt ohållbart. Så
många dagar och nätter jag haft, och fortfarande har när jag får panik. Tårarna sprutar
och jag har fysiskt ont. Att få tankar och bilder i huvudet man inte kan slå bort. Och
veta att detta är inte fantasi, detta är en verklighet som bara är en bit osynlig.

Jag vet inte om ni sett Anna Richardsons The Sex Education Show vs Pornagrophy?
Denna serie gick på Måndagskvällar i tv3 iaf, kl 22. Och så vitt jag vet, kan man fort-
farande se den på tv3play.

Hur som, en helt vanligt kväll och jag ligger och tittar på detta. Och Anna Richardson
ska göra ett litet test för detta program. Hon ska låtsas vara en 12åring pojke, som
har 5 minuter medans hans mamma hämtar kvällsmat i köket, och hon ska se hur
lätt de är för henne att hitta porr och hur mycket det finns på internet. Simpelt att
skriva in ordet 'Porn' eller 'Sex' så får hon in hundra miljontals träffar. Och innom 2 min
av porrsurfing kommer hon och hennes crew in på en sida där de visas hur en man
sexuelltutnyttjar en 6årig flicka. Hon mår dåligt, hennes crew gör det, och dom anmäler
detta. Naturligvis får man inte se filmen. Men bara vetskapen av att den finns, fick
nästan mitt hjärta att stanna.

Detta var en film som hon lyckades hitta lätt och snabb genom att klicka in på porr-
sidor. Hur ofta ligger barnpornografi så öppet? Bara veta alla som gör detta, och
döljer de. Tänk på alla barn runt om i världen som blir våldtagna hemma. Av föräldrar,
vänner, skolpersonal, syskon eller liknanade. Och här sitter jag i lilla Borås och har
aldrig känt mig så maktlös.

Idag är de en dålig dag för både mig och Ellicka. Hon faktiskt kanske bara är trött,
oddsen pekar ju mer mot de, än att de skulle vara något allvarligare. Men jag kan
inte hjälpa att inte tänka såhär. Även fast de inte kanske gäller min dotter, för de
får de inte, så kanske de ändå händer för någon annans barn?

Just nu kanske de sitter en mamma här i trakten, eller på en ort på andra sidan jorden
som ska få detta skräckbesked? Eller ännu värre, något som jag vet. Just nu, någon-
stans på jorden, är de ett barn som blir söderslaget eller våldtaget, och jag kan inte
göra ett skit åt att stoppa det!