Lite om Anna.
Datum:2008-06-28
Tid:06:43:12
Vem är jag?
Jag är Anna, även kallad Keffanna eller Keff. En 18 åring som fyller 19. Jag föddes
den 5 Augusti 1989, mitt på natten. Jag är 168cm lång. Jag har egentligen gråblont
hår men nu har jag väl mer alla möjliga nyanser mellan blont och brunt man kan ha.
Jag vägde 58kg innan jag blev gravid, men nu variar vikten ganska bra. Jag har blå-
gåra ögon och ett par alldeles förstora framtänder. Jag har stora fötter och ovanligt
stora händer med väldigt sneda fingrar.
Jag är fruktansvärt lat och orkar oftast ingeting. Så har de alltid varit, och kommer nog
olyckligtivs förbli. Ibland får jag som tur ä rejäla ryck och städar, eller göra andra saker
som måste göras men som jag annars är för lat för.
Jag kollar alldeles för mycket på serier, speciellt Gilmore Girls. Jag kan väl egentligen
varenda scen ur den 7 säsonger långa serien utantill. Och när jag inte kollar på
serier så spelar jag alldeles för mycket WoW och äter onödigtheter.
Jag älskar The Smiths/Morrissey, något som jag dock måste spela i smyg hemma.
Numera är min vardag mer fylld med att tahand om spyor, matninga, blöjbyten och
allt annat som hör till småbarn. HUr kämpigt och jobbigt de än är, hur många gånger
man stått där med klumpen i halsen så är de alldles underbart varje gång man ser
henne le, eller när hon jollrar till svar. Varje gång man vaknar mitt på nätterna och
märker att hon knött sig så nära att hon nästan sitter fastklistrad vid mig.
Sedan älskar jag att gå i djurparken, jag tycker verkligen de är urkul! Stackars Ellicka
kommer nog få springa där ett antal 1000gånger i sina dagar.
Dagis var tider, då jag lekte omkring med dem jag fortfarande umgås mest med. Jag
sjöng Bockarnabruse på "engelska". Jag bet Hanna i ryggen, rymde från dagis för att
finna Sofia som börjat skolan. Jag pekade 'fuck you' redan som 3åring, något som
olyckligtvis fastnade på dagis gruppkortet -92(den bilden köpte konstigt nog inte min
pappa). Jag sjöng 'jag klär av mig naken' om och om igen för en manliglärare, något
som jag fortfarande blir illröd av när jag tänker på. Hur dum kan en 4 åring vara?
Låg & Mellanstadiet var helt okej. Dock har jag varit skoltrött redan sedan första dagen,
och jag kan nog räkna på mina händer hur många läxor jag egentligen gjort i mina
dagar som elev. Eftersom min mamma är död, och min pappa hade fullt upp som
ensamstående med 3 barn och en hund tog han nog förgivet att jag gjorde mina läxor.
Högstadiet var ett helvete. Både skitkul, men också de värsta jag någonsin varit med
om. Jag blev den där jobbiga rebelsika tonåringen som började smygröka Marlboru
lights(mest för jag hade läst i boken Fittstim att de var så man skulle göra). Jag färgade
håret, målade en stjärna under ögat, bar tiara och hade converse eller kinaskor. Jag
lyssnade på Kent, Broder Daniel & Ben Lee. Jag var tjejen som enbart åkte till skolan
sista året för att finna mig en fikakamrat. Annars låg jag mest hemma och kollade på
'Reba' eller någon film. Jag satt hemma från torsdag till söndag och "festade" med
mina bröder och deras vänner. Jag var verkligen en vilsen tonåring som var såpass
blyg att hon inte ens vågade läsa en endaste rad ut engelskaboken inför klassen.
Under högstadiet såg jag ut ungefär såhär:
Våren 2006 fick jag nog med precis allt och var mer rebelisk än någonsin.
Jag packade mina kläder & mina filmer en en sportbag och rymde hemifrån. Jag kunde
minsan tahand om mig själv 1000ggr bättre än vad någon annan kunde, speciellt min
pappa. Och på den vägen var det. Från April 2006 bodde jag lite här och där och de
enda jag egentligen ägde var en väska med kläder och mina älskade film & serieboxar.
Tills 1oktober samma år då jag fick min första lägenhet. (För övrigt träffade jag M första
gången den sommaren. Jag & Marlene ramlade in på en förfest hemma hos honom.
När alla andra sprang omkring och löjande sig, drack och skrek, så satt vi, jag, Malla & M
och spelade kort vid hans köksbord. Dock var de inte förens över ett halvår senare vi
började snacka eller umgås.) Jag kan säga att året 2006 var de värsta året i mitt liv,
men jag är ändå väldigt tacksamm att allt gick som de gick, för jag växte otroligt mycket
som en människa och fick en helt annansyn på saker och ting. Och hade jag aldrig
packatmin väska så hade troligtivs jag och min pappa aldrig varit vänner idag. Och jag
hade aldrig träffat M och jag hade då aldrig haft min underbara familj jag har idag.
Under 2006 såg jag ut ungefär såhär:
2007 var ett vågit hav av känslor och betenden. Jag var fruktansvärt deprimerad
och gjorde alla möjliga dumma saker man inte ska göra. Jag satt mest hemma och
tyckte redigt synd om mig själv och hatade allt och alla. Allt var verkligen skit.
Jag satt ensam i min lägenheten samtidigt som Saga(min katt jag hade förut) sprang
omkring som om hon vore påverkad och klättarde på väggar och gardiner. Jag satt
och spelade Wow och satt uppe sent på nätterna. Någon annan som också satt uppe
sent på nätterna och spelade Wow var M, och de var väl så egentligen allt började.
Han kom in i min vardag och jag trånade sjukt mycket efter honom, och han var ege-
ntligen den enda jag tänkte på i månader. Dock umgicks vi inte direkt, och ett tag
försvann M spårlöst. Jag & Em var 100% säkra på att M stuckigt, flytt från Borås och
flyttat till Varberg. Han svarade inte på sms och han var aldrig inne på msn eller wow.
De var några riktiga jobbiga veckor tills hans helt plötsligt dök upp en dag igen, och
vad han egentligen gjort under den perioden vet jag inte.
Sedan dansade iaf han in, min Morrisseyhatande riddare som älskar att märka ord.
M kom hem till mig en dag med sin dator för att spela Wow och sedan försvann han
aldrig igen. Och de är jag otroligt glad över. Han fick hela mig att bli en postiv Anna,
från en Anna som satt ensam hemma och grät och ville enabart ha en stor burk med
sömntabletter och aldrig mera vakna. (Och om ni tänker varför en sådan idiot har barn,
så får ni göra de, för jag är inte sådan nu, och jag skulle aldrig sätta Ellicka i fara!)
Den 12 Augusti 2007 kissade jag på en sticka som snabbt visade ett klart och tydligt
plus. Darrandes, och nästan säker på att jag skulle svimma visade jag resultatet för
M. Även fast jag varit säkert på att jag var gravid i en vecka var det en helt annan sak
att få de berkäftat. Vi disskuterade saken och kom båda fram till att vi ville behålla
den lilla saken som var i mig. Ett väldigt bra beslut.
I början av Juni 2007 såg jag ut sårär ungefär:
Zwex/Ruby, jag(i min älskade 60tals klänning som nu är förliten!), Paaso & Hanna.
För ungefär exakt ett år sedan såg jag såhär sliten ut och var på Peace & Love.
Man blir vädlgit sexig på festival, har bra tillgång till att fixa sig, sova, duscha etc.
De var lite kort om vem jag är och hur jag varit. Vad som har hänt mig till och från
i mitt liv. Jag vet faktiskt inte till 100% själv vem jag är, men det tror jag ändå ingen
annan människa gör heller.
Jag är Anna, även kallad Keffanna eller Keff. En 18 åring som fyller 19. Jag föddes
den 5 Augusti 1989, mitt på natten. Jag är 168cm lång. Jag har egentligen gråblont
hår men nu har jag väl mer alla möjliga nyanser mellan blont och brunt man kan ha.
Jag vägde 58kg innan jag blev gravid, men nu variar vikten ganska bra. Jag har blå-
gåra ögon och ett par alldeles förstora framtänder. Jag har stora fötter och ovanligt
stora händer med väldigt sneda fingrar.
Jag är fruktansvärt lat och orkar oftast ingeting. Så har de alltid varit, och kommer nog
olyckligtivs förbli. Ibland får jag som tur ä rejäla ryck och städar, eller göra andra saker
som måste göras men som jag annars är för lat för.
Jag kollar alldeles för mycket på serier, speciellt Gilmore Girls. Jag kan väl egentligen
varenda scen ur den 7 säsonger långa serien utantill. Och när jag inte kollar på
serier så spelar jag alldeles för mycket WoW och äter onödigtheter.
Jag älskar The Smiths/Morrissey, något som jag dock måste spela i smyg hemma.
Numera är min vardag mer fylld med att tahand om spyor, matninga, blöjbyten och
allt annat som hör till småbarn. HUr kämpigt och jobbigt de än är, hur många gånger
man stått där med klumpen i halsen så är de alldles underbart varje gång man ser
henne le, eller när hon jollrar till svar. Varje gång man vaknar mitt på nätterna och
märker att hon knött sig så nära att hon nästan sitter fastklistrad vid mig.
Sedan älskar jag att gå i djurparken, jag tycker verkligen de är urkul! Stackars Ellicka
kommer nog få springa där ett antal 1000gånger i sina dagar.
Dagis var tider, då jag lekte omkring med dem jag fortfarande umgås mest med. Jag
sjöng Bockarnabruse på "engelska". Jag bet Hanna i ryggen, rymde från dagis för att
finna Sofia som börjat skolan. Jag pekade 'fuck you' redan som 3åring, något som
olyckligtvis fastnade på dagis gruppkortet -92(den bilden köpte konstigt nog inte min
pappa). Jag sjöng 'jag klär av mig naken' om och om igen för en manliglärare, något
som jag fortfarande blir illröd av när jag tänker på. Hur dum kan en 4 åring vara?
Låg & Mellanstadiet var helt okej. Dock har jag varit skoltrött redan sedan första dagen,
och jag kan nog räkna på mina händer hur många läxor jag egentligen gjort i mina
dagar som elev. Eftersom min mamma är död, och min pappa hade fullt upp som
ensamstående med 3 barn och en hund tog han nog förgivet att jag gjorde mina läxor.
Högstadiet var ett helvete. Både skitkul, men också de värsta jag någonsin varit med
om. Jag blev den där jobbiga rebelsika tonåringen som började smygröka Marlboru
lights(mest för jag hade läst i boken Fittstim att de var så man skulle göra). Jag färgade
håret, målade en stjärna under ögat, bar tiara och hade converse eller kinaskor. Jag
lyssnade på Kent, Broder Daniel & Ben Lee. Jag var tjejen som enbart åkte till skolan
sista året för att finna mig en fikakamrat. Annars låg jag mest hemma och kollade på
'Reba' eller någon film. Jag satt hemma från torsdag till söndag och "festade" med
mina bröder och deras vänner. Jag var verkligen en vilsen tonåring som var såpass
blyg att hon inte ens vågade läsa en endaste rad ut engelskaboken inför klassen.
Under högstadiet såg jag ut ungefär såhär:
Våren 2006 fick jag nog med precis allt och var mer rebelisk än någonsin.
Jag packade mina kläder & mina filmer en en sportbag och rymde hemifrån. Jag kunde
minsan tahand om mig själv 1000ggr bättre än vad någon annan kunde, speciellt min
pappa. Och på den vägen var det. Från April 2006 bodde jag lite här och där och de
enda jag egentligen ägde var en väska med kläder och mina älskade film & serieboxar.
Tills 1oktober samma år då jag fick min första lägenhet. (För övrigt träffade jag M första
gången den sommaren. Jag & Marlene ramlade in på en förfest hemma hos honom.
När alla andra sprang omkring och löjande sig, drack och skrek, så satt vi, jag, Malla & M
och spelade kort vid hans köksbord. Dock var de inte förens över ett halvår senare vi
började snacka eller umgås.) Jag kan säga att året 2006 var de värsta året i mitt liv,
men jag är ändå väldigt tacksamm att allt gick som de gick, för jag växte otroligt mycket
som en människa och fick en helt annansyn på saker och ting. Och hade jag aldrig
packatmin väska så hade troligtivs jag och min pappa aldrig varit vänner idag. Och jag
hade aldrig träffat M och jag hade då aldrig haft min underbara familj jag har idag.
Under 2006 såg jag ut ungefär såhär:
2007 var ett vågit hav av känslor och betenden. Jag var fruktansvärt deprimerad
och gjorde alla möjliga dumma saker man inte ska göra. Jag satt mest hemma och
tyckte redigt synd om mig själv och hatade allt och alla. Allt var verkligen skit.
Jag satt ensam i min lägenheten samtidigt som Saga(min katt jag hade förut) sprang
omkring som om hon vore påverkad och klättarde på väggar och gardiner. Jag satt
och spelade Wow och satt uppe sent på nätterna. Någon annan som också satt uppe
sent på nätterna och spelade Wow var M, och de var väl så egentligen allt började.
Han kom in i min vardag och jag trånade sjukt mycket efter honom, och han var ege-
ntligen den enda jag tänkte på i månader. Dock umgicks vi inte direkt, och ett tag
försvann M spårlöst. Jag & Em var 100% säkra på att M stuckigt, flytt från Borås och
flyttat till Varberg. Han svarade inte på sms och han var aldrig inne på msn eller wow.
De var några riktiga jobbiga veckor tills hans helt plötsligt dök upp en dag igen, och
vad han egentligen gjort under den perioden vet jag inte.
Sedan dansade iaf han in, min Morrisseyhatande riddare som älskar att märka ord.
M kom hem till mig en dag med sin dator för att spela Wow och sedan försvann han
aldrig igen. Och de är jag otroligt glad över. Han fick hela mig att bli en postiv Anna,
från en Anna som satt ensam hemma och grät och ville enabart ha en stor burk med
sömntabletter och aldrig mera vakna. (Och om ni tänker varför en sådan idiot har barn,
så får ni göra de, för jag är inte sådan nu, och jag skulle aldrig sätta Ellicka i fara!)
Den 12 Augusti 2007 kissade jag på en sticka som snabbt visade ett klart och tydligt
plus. Darrandes, och nästan säker på att jag skulle svimma visade jag resultatet för
M. Även fast jag varit säkert på att jag var gravid i en vecka var det en helt annan sak
att få de berkäftat. Vi disskuterade saken och kom båda fram till att vi ville behålla
den lilla saken som var i mig. Ett väldigt bra beslut.
I början av Juni 2007 såg jag ut sårär ungefär:
Zwex/Ruby, jag(i min älskade 60tals klänning som nu är förliten!), Paaso & Hanna.
För ungefär exakt ett år sedan såg jag såhär sliten ut och var på Peace & Love.
Man blir vädlgit sexig på festival, har bra tillgång till att fixa sig, sova, duscha etc.
De var lite kort om vem jag är och hur jag varit. Vad som har hänt mig till och från
i mitt liv. Jag vet faktiskt inte till 100% själv vem jag är, men det tror jag ändå ingen
annan människa gör heller.
En proffsig morsa och en mesig & rädd mamma.
Datum:2008-06-27
Tid:03:29:58
En kväll på BB, några dagar efter Ellicka föddes så satt vi och åt kvällsmat i allrummet.
Såklart var jag & M sist in, och kvällsmaten hade egentligen slutat serveras en halv-
timma tidigare än vad vid kom dit. Men någon trött sköterska plcokade fram pålägg &
smör. Varmt vatten fanns fortfarande kvar i en termos till mitt te. Vi bredda några
smörgåsar var och pyntade dem med ost eller prickigkorv. Jag fixade te, och M varm-
chocklad. Ellicka låg alldeles still brevid i sin lilla sovbalja och vi rullade den försiktigt
fram till ett bord där man kunde se tvn. Vi åt sakta samtidigt som vi kollade på tvn.
'My name is Earl' gick på tv, och de var ett ganska roligt avsnitt och vi smålog då & då.
Men när jag väl satt där så kunde jag inte mer än med att kolla ut över de mörka, tysta
rummet och snegla på den enda andra mamman där. Hon satt i mörkret med sin
lilla bebis med mycket hår på huvudet och smsade. Jag var så avundsjuk, där satt
hon som en proffsmamma och såg inte rädd ut för 5 öre. Hon kunde sitta och amma,
och höll sin bebis utan darrningar. Och hon grät inte, och man såg inga spår på att
hon hade gråtit. Jag var så avunsjuk och ledsen på samma gång. Jag vågade inte
hålla min dotter, jag vågade knappt röra henne. Jag kunde inte sitta och amma. Varje
gång vi skulle byta blöja var de M som bar våran lilla tjej fram och tillbaka från sköt-
bordet. Jag skämdes riktigt och kände hur tårarna började bränna i ögonen när jag
satt där och drack mitt Earl Grey och tuggade på min torra macka. Jag minns hur jag
snabbt kollade på Ellicka som var så liten och skör och sov som hon sprungit 1000
mil. Jag minns ritkigt hur osäker jag var, men tittade snabbt på tvn igen för att försöka
få mig att tänka på annat. Jag smålog åt 'My name is Earl's cops avsnitt samtidigt
som jag tryckte i mig min sista kvällsmat.
Jag berättade hur jag hade känt för M senare på natten och han undrade varför jag
inte sagt något till mamman som kunde hålla sin bebis perfekt. Jag visste inte varför,
och jag vet fortfarande inte varför jag inte bara sa en liten komplimang om hur duktig
och självsäker hon verkade vara.
Den kvällen var troligtvis en vädligt stor kväll i mitt liv, eftersom jag fortfarande minns
den och tänker på den ganska ofta.
Funderar hur mamman och flickan har de nu. Om flickan fortfarande har lika mycket
svart och tjock hår. Undrar om hon någonsin kände som jag, eller om hon förblev
coollugn och proffsig. Hur som helst tror jag inte hon minns den kvällen, iaf tror jag
inte hon minns den kvällen som jag gör. Och jag, M & Ellicka finns nog inte ens kvar
i henne minne, så som hon finns kvar i mitt.
Såklart var jag & M sist in, och kvällsmaten hade egentligen slutat serveras en halv-
timma tidigare än vad vid kom dit. Men någon trött sköterska plcokade fram pålägg &
smör. Varmt vatten fanns fortfarande kvar i en termos till mitt te. Vi bredda några
smörgåsar var och pyntade dem med ost eller prickigkorv. Jag fixade te, och M varm-
chocklad. Ellicka låg alldeles still brevid i sin lilla sovbalja och vi rullade den försiktigt
fram till ett bord där man kunde se tvn. Vi åt sakta samtidigt som vi kollade på tvn.
'My name is Earl' gick på tv, och de var ett ganska roligt avsnitt och vi smålog då & då.
Men när jag väl satt där så kunde jag inte mer än med att kolla ut över de mörka, tysta
rummet och snegla på den enda andra mamman där. Hon satt i mörkret med sin
lilla bebis med mycket hår på huvudet och smsade. Jag var så avundsjuk, där satt
hon som en proffsmamma och såg inte rädd ut för 5 öre. Hon kunde sitta och amma,
och höll sin bebis utan darrningar. Och hon grät inte, och man såg inga spår på att
hon hade gråtit. Jag var så avunsjuk och ledsen på samma gång. Jag vågade inte
hålla min dotter, jag vågade knappt röra henne. Jag kunde inte sitta och amma. Varje
gång vi skulle byta blöja var de M som bar våran lilla tjej fram och tillbaka från sköt-
bordet. Jag skämdes riktigt och kände hur tårarna började bränna i ögonen när jag
satt där och drack mitt Earl Grey och tuggade på min torra macka. Jag minns hur jag
snabbt kollade på Ellicka som var så liten och skör och sov som hon sprungit 1000
mil. Jag minns ritkigt hur osäker jag var, men tittade snabbt på tvn igen för att försöka
få mig att tänka på annat. Jag smålog åt 'My name is Earl's cops avsnitt samtidigt
som jag tryckte i mig min sista kvällsmat.
Jag berättade hur jag hade känt för M senare på natten och han undrade varför jag
inte sagt något till mamman som kunde hålla sin bebis perfekt. Jag visste inte varför,
och jag vet fortfarande inte varför jag inte bara sa en liten komplimang om hur duktig
och självsäker hon verkade vara.
Den kvällen var troligtvis en vädligt stor kväll i mitt liv, eftersom jag fortfarande minns
den och tänker på den ganska ofta.
Funderar hur mamman och flickan har de nu. Om flickan fortfarande har lika mycket
svart och tjock hår. Undrar om hon någonsin kände som jag, eller om hon förblev
coollugn och proffsig. Hur som helst tror jag inte hon minns den kvällen, iaf tror jag
inte hon minns den kvällen som jag gör. Och jag, M & Ellicka finns nog inte ens kvar
i henne minne, så som hon finns kvar i mitt.
Ellicka 2 månader.
Datum:2008-06-26
Tid:16:13:30
Ellicka växer så de knakar! Kom preics hem med tjejen från hennes 2 månaders kontroll.
Hon vägde 5550g och vad 60cm lång. Barnläkaren sa nåot i still med "Har hon växt
så mycket på en månad?" Såklart blev jag livrädd och trodde att de var något fel
på Ellicka, att hon växte förmycket och att dom skulle sticka in en rejäl spruta i henne
med någt gift som gör att hon inte växer mer, som säger till hormonerna "bra jobbat,
men nu räcker de!" Men dom få sekunder av oro vad onödiga, de var tydligen inte
något fel alls på Ellicka, utan hon bara växer mycket, och ligger över medelkurvan för
sig ålder.
Ellicka hatade dagen besök, hon ville inte le eller snacka. Hon sket fullstädigt i att
charma läkaren och sköterskan. Hon bara låg där och var skitsur. Ibland, speciellt mot
slutet så gallskrek och så hon blev illröd.
Allt började med att jag la ner henne, de hatade hon. Sedan skulle kläderna av och
blöjan, de hatade hon. Sedan när vi skulle mäta, väga, lyfta & kläma som var de nog.
Hon ville inte alls göra något av de där som läkarne ville. Hon jag kunde inte direkt lugna
ner henne eftersom jag inte fattade var läkaren sa(en äldre invandrarkvinna som kunde
svenska, dock inte bra nog så att jag kunde förstå henne). Sedan la läkaren Ellicka på
mage och då var de kört, hon skrek så jag trodde att hennes hals skulle spricka. Hon
höll upp huvudet, och rulla runt. Hon rullade nästan av skötbordet, för läkarne pillade
med sitt stetoskop.
Efter allt plågade skulle allt på igen, och då ville hon inget annat än bara komma upp i
min famn. Så att få på hene kläderna tog en stund eftersom hon skrek och sprattlade
så. Kände mig verkligen som världens sämsta mamma när jag bara stod där och såg
på min bebis när hon använade all sin sista energi åt att skrika.
Ellicka somnade direkt i vagnen påväg hem, och stensov ända tills jag var tvungen att
få in vagnen i lägenheten. Då var jag en elak mamma igen, iaf såg de ut som att Ellicka
tyckte de när hon blängde surt på mig med halvöppna ögon innan jag la ner henne i
sängen.
Hon vägde 5550g och vad 60cm lång. Barnläkaren sa nåot i still med "Har hon växt
så mycket på en månad?" Såklart blev jag livrädd och trodde att de var något fel
på Ellicka, att hon växte förmycket och att dom skulle sticka in en rejäl spruta i henne
med någt gift som gör att hon inte växer mer, som säger till hormonerna "bra jobbat,
men nu räcker de!" Men dom få sekunder av oro vad onödiga, de var tydligen inte
något fel alls på Ellicka, utan hon bara växer mycket, och ligger över medelkurvan för
sig ålder.
Ellicka hatade dagen besök, hon ville inte le eller snacka. Hon sket fullstädigt i att
charma läkaren och sköterskan. Hon bara låg där och var skitsur. Ibland, speciellt mot
slutet så gallskrek och så hon blev illröd.
Allt började med att jag la ner henne, de hatade hon. Sedan skulle kläderna av och
blöjan, de hatade hon. Sedan när vi skulle mäta, väga, lyfta & kläma som var de nog.
Hon ville inte alls göra något av de där som läkarne ville. Hon jag kunde inte direkt lugna
ner henne eftersom jag inte fattade var läkaren sa(en äldre invandrarkvinna som kunde
svenska, dock inte bra nog så att jag kunde förstå henne). Sedan la läkaren Ellicka på
mage och då var de kört, hon skrek så jag trodde att hennes hals skulle spricka. Hon
höll upp huvudet, och rulla runt. Hon rullade nästan av skötbordet, för läkarne pillade
med sitt stetoskop.
Efter allt plågade skulle allt på igen, och då ville hon inget annat än bara komma upp i
min famn. Så att få på hene kläderna tog en stund eftersom hon skrek och sprattlade
så. Kände mig verkligen som världens sämsta mamma när jag bara stod där och såg
på min bebis när hon använade all sin sista energi åt att skrika.
Ellicka somnade direkt i vagnen påväg hem, och stensov ända tills jag var tvungen att
få in vagnen i lägenheten. Då var jag en elak mamma igen, iaf såg de ut som att Ellicka
tyckte de när hon blängde surt på mig med halvöppna ögon innan jag la ner henne i
sängen.
Skrämd av mig själv eller verkligheten?
Datum:2008-06-24
Tid:02:11:20
Hela dagen har de blåsigt riktigt ordentligt, och varit riktigt rusk väder. Just nu är det
illmörkt ute och varjegång de blåser till rejält rasslar de till i träden och de riktigt
tjuter till utanför fönstret. De är nästan som taget ur en skräck film. Så här sitter jag
åter igen i natten och grejjar. Jag väntar egentligen på att tvätten i torktummlaren ska
bli klar, men jag vet inte riktigt om jag kan finna modet till att smyga mig ner för
trapporna i trapphuset och sedan in i källaren för att ta mig in i tvättstugan och hämta
våra kläder.
Sist jag var nere, vid halv 1 ungefär var de riktigt ruggigt, jag vet inte om de bara vara
inbildning eller om de verkligen hände något. Men jag smög mig iaf ner tyst i trapp-
huset och lämnade dörren in till källaren på glänt, för den knäpper till så högt när
man stänger igen den så de ekar i hela trapphuset. Jag ställde mig i tvättstugan och
öppnade upp tvättmaskingen och började sortera ut tvätten, la inte lite i torktum-
mlaren, och resten i en hög för att hängas upp. Sedan började jag höra ljud, de var
knarrningar och de riktigt lät som om den när som helst skulle komma och gå förbi i
korridorren eller hoppa fram med en kniv och hugga mig. Jag blev såklart livrädd,
men föröskte hålla mig lugn. Plockade upp telefonen och ringde till M's telefon, signal
efter signlar gick fram men inget svar. Jag fick ännu mer panik & var säkert på att de
hänt honom och Ellicka något, så jag tog min tvätt och sprang upp i trapphuset. Väl
framme på våran vårning mötte jag våran ytterdörr på glänt, och jag är 100% säker på
att jag stängde den när jag gick ner. Jag är alltid noga med de efetrsom jag annars
haft en katt som smet ut, eller bara för att jag tycker att de är viktigt med att stänga
dörren efter mig. Jag gick in i lägenheten och titta in i sovrummet, där M & Ellicka sov.
Jag väckte M och sa något i stil med att de kände som om någon varit i lägenheten.
M trodde väl först inte på mig, men när han väl kollade på sin mobil och såg att jag
faktiskt ringt för jag trodde något var på tok så såg han allt lite skrajj ut också. Jag
kollade igenom lägenheten men fann inget. Så nu sitter jag är med oron och rädslan
inmatad i märgen på mig, och jag har varenda lampa utanför sovrummet tänt.
Jag kommer troligtvis aldrig få reda på om de var inbilding eller om de faktiskt sprang
någon i trapphuset inatt, men ensam där kommer jag nog aldrig mera våra gå efter
att de blivit mörkt.
Dagen annars idag har varit helt okej. Jag & Ellicka vilade en stund på förmiddagen.
Sedan kom min syster och räddade oss. Jag var tvungen att ta en snabb vända till
tandläkaren, och jag hade lite ångest att gå ner till stan med Ellicka eftersom de blåste
som om jag vore ute på havet, och regnet verkligen öste ner. Så syrran gav den
historien ett lycklgit slut och körde ner oss till tandläkaren, passade en liten gnällig
Ellicka hos tandläkaren och sedan körde hon hem oss igen. Kändes som att de regnade
mer och mer för varjestund som gick.
Sen på eftermiddagen kom M hem. Ellicka sov så vi passade på att käka lite och spela
lite wow. Sedan när hon vaknade kollade vi klart på filmen The Nanny Diaries, som vi
vi hade börjat sett på igårkväll. (Jag tycker filmen var bra, och de kommer säkert bli en
sådan film som man sätter på en regnig dag när man förtillfället är trött på Gilmore
girls.) Efter de la vi ner lilltjejen i vagnen och körde bort till Coop för att inhandla lite
nödvändigheter. Sedan snabbt hem igen, men Ellicka hann ändå börja gnälla den
sista biten. Vi ville inte ta upp henne ur vagnen när de var så nära hem och när de var
så dåligt väder. Man känner sig verkligen som en usel mamma när sin lillskrutt är
ledsen. När vi kom hem iaf lugnade hon sig när hon fick komma upp i M's famn.
Bild från The Nanny Diaries.
Jag får höra från lite alla möjliga håll att "-jag vet den & den & den som läser
din blogg", men jag har inte en aning om vilka de egentligen är som läser.
Så om något orkat läsa hela detta inlägget och sedan har lust/orken att skriva ner
en liten kommentar om vem du är, varför du läser min blogg, hur länge du har gjort
de och hur du hittade den får du jättegärna göra det. Vore intressant att se vad de är
för folk som egentligen är här och vet enmassa saker om Mitt, M's och Ellickas liv.
Midsommarhelgen.
Datum:2008-06-23
Tid:16:34:32
Nu är den regniga midsommar helgen förbi och vi kliver åter igen in i vardagen.
För oss har midsommaren glidit på bra, Ellick har varit en toppen bebis och enbart
varit gnällig några gånger och varit ledsen en gång. Hon har sovit hela nätterna,
för att vakna kring 4-5 för att äta en stund, för att sedan somnat om och sovit tills
på förmiddagen då M's mamma varit och väckt oss. Jag kan lova att jag varit jätte-
stolt över henne. Ellicka har fått redigt med komplimanger och beröm denna helgen.
I torsdag eftermiddag, efter några stressiga timmar av packning, duschning, matning
så packade vi in oss i syrran lilla bil. Jag, syrran, M, Ellicka och all packning. Och de
ungefär lika trångt som de låter. Syrran hade sin packing + hennes sambos. Vi hade
våran packing som innehöll vagnen, babysittern, rena kläder, nytvättade kläder som
inte hade torkat. M's camecube med spel och filmer, allt för att vi skulle kunna ha kul
i helgen om de regnade alltför mycket.
På vägen ner till Varberg satt Ellicka fram med syrran, medans jag & M satt i all
packningen i bagsätet. Dock var resan smärtfri. Ellicka började gråta innan Veddige,
och ingeting verkade duga. Antagligen var hon trött på sitta själv. Men hon somnade
om en liten stund innan vi kom hem till M's mamma & hennes man i Tröningennäs.
På midsommarafton åkte vi till Espevik till min pappa & hans sambo Eva. Evas äldsta
dotter fyllde 30, så de var öppes hus för henne/midsommarfirande. Även fast de var
dåligt väder till och från var de väl trevligt, dock kände jag väl dirket ingen annan än
min bror, Pappa & Eva och Evas barn. Många beundrade Ellicka och man fick kompli-
manger från höger och vänster. Syrran passade på att vara lite barnvakt så jag & M
fick äta och hälsa på min lillkatt Saga(eftersom hon bor hos pappa & Eva numera).
Jag & M passade även på att träffa hans vänner Micke & Emma + Mickes bror. Så vi
gick en kort liten promenad bort till Espeviks campning för att köpa ciggaretter. Och
nej, dom var inte till mig, för jag röker inte.
Sedan framåt kvällen åkte vi tillbaka till M's mamma och hennes man och grillade
lite med dom och M's moster och hennes barn som hade kommit ner. Dagen slutade
tidigt och våran lilla familj somnade snabbt i en bäddsoffa på övervårningen.
På midsommardagen åkte vi på släktfest hos några i M's familj. Hur mycket folk
som helst och jävligt god mat. Blev vädligt förtjust i någon honung & limesås som
värdinnan hade gjort. Tror att vi ska föröska få fram receptet på det.
Ellicka skötte sig jättebra där med. Hon han knappt inte mer än komma i stugan
innan hos somnade. Antagligen mycket nya intryck och ljud. När hon vaknade igen
så gick en liten släkting till M fram och klappade Ellicka fint på kinden. Hon kan nog
inte varit med äm 2 år. Ellicka uppskattde iaf de och log och jollrade henne till svar.
Sedan åkte vi hem ganska tidigt för att äta paj och somna till en film.
På söndagen hämtade min bror oss och så packade vi in alla packninge igen. Dock
hade vi en större bil denna gången, så de var inte lika trångt. Denna gången fick Ellicka
sitta bak med mig, och vi satte M framme med min bror. Ellicka somnade direkt och
stensov hela vägen hem till Borås.
Även fast de har varit dåligt väder så hade de ändå varit mysigt och fint vissa stunder.
Har varit vädligt skönt när M's mamma eller moster tagit Ellicka och snackat med
henne en liten stund så att jag kunnat få äta, duscha eller bara slapp en liten stund.
Även fast de var skönt att vara borta var de hur skönt som helst att komma hem.
Tråkigt dock att M var tvungen att hoppa igång direkt med att jobba, hade varit mysigt
om vi fick bara vara hemma några dagar och mysa.
För oss har midsommaren glidit på bra, Ellick har varit en toppen bebis och enbart
varit gnällig några gånger och varit ledsen en gång. Hon har sovit hela nätterna,
för att vakna kring 4-5 för att äta en stund, för att sedan somnat om och sovit tills
på förmiddagen då M's mamma varit och väckt oss. Jag kan lova att jag varit jätte-
stolt över henne. Ellicka har fått redigt med komplimanger och beröm denna helgen.
I torsdag eftermiddag, efter några stressiga timmar av packning, duschning, matning
så packade vi in oss i syrran lilla bil. Jag, syrran, M, Ellicka och all packning. Och de
ungefär lika trångt som de låter. Syrran hade sin packing + hennes sambos. Vi hade
våran packing som innehöll vagnen, babysittern, rena kläder, nytvättade kläder som
inte hade torkat. M's camecube med spel och filmer, allt för att vi skulle kunna ha kul
i helgen om de regnade alltför mycket.
På vägen ner till Varberg satt Ellicka fram med syrran, medans jag & M satt i all
packningen i bagsätet. Dock var resan smärtfri. Ellicka började gråta innan Veddige,
och ingeting verkade duga. Antagligen var hon trött på sitta själv. Men hon somnade
om en liten stund innan vi kom hem till M's mamma & hennes man i Tröningennäs.
På midsommarafton åkte vi till Espevik till min pappa & hans sambo Eva. Evas äldsta
dotter fyllde 30, så de var öppes hus för henne/midsommarfirande. Även fast de var
dåligt väder till och från var de väl trevligt, dock kände jag väl dirket ingen annan än
min bror, Pappa & Eva och Evas barn. Många beundrade Ellicka och man fick kompli-
manger från höger och vänster. Syrran passade på att vara lite barnvakt så jag & M
fick äta och hälsa på min lillkatt Saga(eftersom hon bor hos pappa & Eva numera).
Jag & M passade även på att träffa hans vänner Micke & Emma + Mickes bror. Så vi
gick en kort liten promenad bort till Espeviks campning för att köpa ciggaretter. Och
nej, dom var inte till mig, för jag röker inte.
Sedan framåt kvällen åkte vi tillbaka till M's mamma och hennes man och grillade
lite med dom och M's moster och hennes barn som hade kommit ner. Dagen slutade
tidigt och våran lilla familj somnade snabbt i en bäddsoffa på övervårningen.
På midsommardagen åkte vi på släktfest hos några i M's familj. Hur mycket folk
som helst och jävligt god mat. Blev vädligt förtjust i någon honung & limesås som
värdinnan hade gjort. Tror att vi ska föröska få fram receptet på det.
Ellicka skötte sig jättebra där med. Hon han knappt inte mer än komma i stugan
innan hos somnade. Antagligen mycket nya intryck och ljud. När hon vaknade igen
så gick en liten släkting till M fram och klappade Ellicka fint på kinden. Hon kan nog
inte varit med äm 2 år. Ellicka uppskattde iaf de och log och jollrade henne till svar.
Sedan åkte vi hem ganska tidigt för att äta paj och somna till en film.
På söndagen hämtade min bror oss och så packade vi in alla packninge igen. Dock
hade vi en större bil denna gången, så de var inte lika trångt. Denna gången fick Ellicka
sitta bak med mig, och vi satte M framme med min bror. Ellicka somnade direkt och
stensov hela vägen hem till Borås.
Även fast de har varit dåligt väder så hade de ändå varit mysigt och fint vissa stunder.
Har varit vädligt skönt när M's mamma eller moster tagit Ellicka och snackat med
henne en liten stund så att jag kunnat få äta, duscha eller bara slapp en liten stund.
Även fast de var skönt att vara borta var de hur skönt som helst att komma hem.
Tråkigt dock att M var tvungen att hoppa igång direkt med att jobba, hade varit mysigt
om vi fick bara vara hemma några dagar och mysa.
Nu är det ljust ute.
Datum:2008-06-19
Tid:05:03:14
Min superbra plan jag hade planerat fram för mig idag gick i krasch redan i morses.
Jag satt såklart uppe till klockan 5 igen och spelade wow, eftersom Ellicka ändå låg
och sov så gott brevid sin far i sängen. Hade de inte varit wow shudown då alla
serverna startas om så hade jag troligtvis suttit uppe en bra stund till.
Hursom, min plan att diska, tvätta, städa och packa inför helgen blev ju inte av. Så
imorgon, eller rättaresagt idag blir de otroligt mycket för mig att göra. Plus att jag
ska klämma in en dusch i schemat.
Mellan 3-4 ska vi åka ner till Varberg. Jag hoppas verkligen att Ellicka pallar att åka
bil så länge som de faktiskt tar. Hon har ju bara åkt korta resor än så länge.
Hem från BB, till affären eller hem till mormor & morfar. Men dom gångerna hon väl
åkt bil att hon suttit helt lugn och bara tittat, eller så har vi inte hunnit mer än starta
bilen så somnat hon på en gång.
Idag var jag & M nere i stan med Ellicka. Vi träffade upp M's kamrat Gurra och hans
mammas hund. Hunden var förövrigt söt men galen, och föröskte valla varenda bil
som körde i centrum. Nere i stan mötte vi upp Hanna, Fia, Paaso & Sebastian.
Så medan M, Gurra & hunden satt utanför och var manliga. Sprang vi omkring som
höns inne på H&M och Gina. Hanna bar omkring på Ellicka, medans de andra 3
sprang omkring i full gallopp och betalade i kassan åt mig, eller letade kläder åt
mig. Allt för att besöket skulle gå så snabbt som möjligt, eftersom Ellicka inte står
sig så länge utan mat. Jag gick iaf hem med 1 kofta, 1 linne och 1 klänning.
Jag & M passade även på att gå till city för att handla lite mat & blöjor. Dock fanns
inte dom blöjorna vi brukar ha där, så de blev inga blöjor. Och mat blev de inte heller.
Istället gick vi därifrån med smoothi igridienser, cola och chips. Nyttiga familjen.
Nu ska jag snart stänga ner wow och vila, för annars kommer jag aldrig orka med
dagen. Och de vore inte snällt mot min lilla Ellicka. Hon har förövrigt varit en riktigt
liten gnällis ikväll. Så jag låg och förökte natta henne från 21-01.
De är verkligen hemskt att se henne ledsen och trött, jag hatar att inte kunna hjälpa
henne.
17 Juni.
Datum:2008-06-17
Tid:17:51:07
Jag var otroligt dum inatt och satt och spelade wow till klockan 5. Så idag har jag varit
någotlunda trött och sliten, men ändå tycker jag att jag är piggare än vad jag borde
vara. Ellicka har ändå varit väldigt lugn idag, sovit de mesta delen. Och dom stunderna hon
varit vaken har hon inte varit direkt gnällig, bara om hon var hungrig eller gjort något i
blöjan. Hon har blivit mer vaken nu och jollrar nästan alltid när hon är vaken. Hon kollar
runt sig hela tiden och så fort man få ögon konakt med henne kommer ett litet ljud och
ett stort tandlöst leende. Hon är för mysig ibland.
Nu vill absolut inte ligga eller sitta. Utan man måste alltid hålla henne så hon får stå
upp. Ibland vill hon bara stå och titta ut över rummet, eller så vill hon "gå". Hon sätter
ena foten framför den andra, och gör sedan samma sak med den andra foten. Jag
tycker de är helt otroligt att en sådan liten bebis faktiskt förstår hur man ska göra med
benen och föttena när man ska gå. Såklart glömmer hon ibland bort att man måste
använda båda fötterna, så då flytter hon bara ena foten ett steg framåt hela tiden tills
de inte gå längre. Då slutar hon spänna fötterna och ser hon trött och förvånad ut.
Idag blev de aldrig stan för mig och Ellicka. Jag har inte hunnit göra iordning mig,
och de har regnat en massa till och från hela dagen. Och jag är mindre sugen på att
dra med mig Ellicka ut när de öser ner regn. Känns inte rätt mot henne, eftersom hon
inte gillar att ligga i vagnen om hon är vaken. Och de är väl mindre kul att bära på
henne när de de regnar. Då skulle ju hon bli dyblöt och sjuk.
Så imorgon ska jag föröska ta mig ner till staden efter M slutat sitt jobb. De är ju sista
dagen jag har chansen innan midsommar, eftersom vi åker ner till Varberg på torsdag.
Nu är M i stan, Ellicka sover lite så jag ska passa på att dricke lite te, spela wow och
vräka i mig Polly Aloha. Underbart goda. Jag brukar inte gilla Polly, men med Aloha
smaken kan jag inte låta bli att hålla mig ifrån dem.
någotlunda trött och sliten, men ändå tycker jag att jag är piggare än vad jag borde
vara. Ellicka har ändå varit väldigt lugn idag, sovit de mesta delen. Och dom stunderna hon
varit vaken har hon inte varit direkt gnällig, bara om hon var hungrig eller gjort något i
blöjan. Hon har blivit mer vaken nu och jollrar nästan alltid när hon är vaken. Hon kollar
runt sig hela tiden och så fort man få ögon konakt med henne kommer ett litet ljud och
ett stort tandlöst leende. Hon är för mysig ibland.
Nu vill absolut inte ligga eller sitta. Utan man måste alltid hålla henne så hon får stå
upp. Ibland vill hon bara stå och titta ut över rummet, eller så vill hon "gå". Hon sätter
ena foten framför den andra, och gör sedan samma sak med den andra foten. Jag
tycker de är helt otroligt att en sådan liten bebis faktiskt förstår hur man ska göra med
benen och föttena när man ska gå. Såklart glömmer hon ibland bort att man måste
använda båda fötterna, så då flytter hon bara ena foten ett steg framåt hela tiden tills
de inte gå längre. Då slutar hon spänna fötterna och ser hon trött och förvånad ut.
Idag blev de aldrig stan för mig och Ellicka. Jag har inte hunnit göra iordning mig,
och de har regnat en massa till och från hela dagen. Och jag är mindre sugen på att
dra med mig Ellicka ut när de öser ner regn. Känns inte rätt mot henne, eftersom hon
inte gillar att ligga i vagnen om hon är vaken. Och de är väl mindre kul att bära på
henne när de de regnar. Då skulle ju hon bli dyblöt och sjuk.
Så imorgon ska jag föröska ta mig ner till staden efter M slutat sitt jobb. De är ju sista
dagen jag har chansen innan midsommar, eftersom vi åker ner till Varberg på torsdag.
Nu är M i stan, Ellicka sover lite så jag ska passa på att dricke lite te, spela wow och
vräka i mig Polly Aloha. Underbart goda. Jag brukar inte gilla Polly, men med Aloha
smaken kan jag inte låta bli att hålla mig ifrån dem.
16 Juni.
Datum:2008-06-17
Tid:01:59:46
Idag var jag, M och Ellicka hos BM Åsa på efterkontroll. Vi pratade lite om hur jag
upplevde förlossningen, och hur vi upplever allt efter Ellicka föddes.
Ellicka var först lugn men blev sedan gnällig för att hos kissat. Dock höll gnällig-
heten i sig även fast vi bytte blöja.
Efter MVC besöket gick M tillbaka till jobbet. Dock stannade jag och lilan utanför
hans jobb en stund, för att M's barndomsvän-arbetskollega-pokerkamrat Sverker
skulle få se på Ellicka. Efter de korta mötet med honom bar de va hemåt för oss.
De vr solsken största delen hem. Påvägen till stan spöregnade hela tiden, tur nog
märkte ju inte Ellicka de, utan hon låg i vagnen och bara tittade på mig. De såg
verklige jättemysigt ut att ligga där i.
På eftermiddagen kom Micke och Emma hit efter dom varit och handlat med M.
Emma myste lite med Ellicka, och de verkade dom båda gilla. Sedan åkte vi alla 5
till netonnet och köpte en ny bildskärm till M. Jag är ritkigt sotis på honom, jag vill
också ha en ny skärm. Men får väl nöja mig med min. Men på någosätt ska jag
banemig fixa mig en nyskärm. Är så mycket roligare i wow när allt ser bra och snyggt
ut.
Imorgon ska jag föröska palra ner mig till stan och hitta något till midsommar. Jag
får ju fortfarande inte plats i några av mina gamla kläder. Men allt beror ju på Ellicka,
är hon gnällig så är de inte kul att gå i stan med henne.
På torsdag bär de av för våran lilla familj till Varberg. Vi ska bo hos M's mamma som
bor där. På midsommarafton ska vi till min pappa & Eva, för att min stysyter fyller 30,
så hon ska ha kalas där. Får se hur Ellicka klarar av att åka bil till Varberg, förhoppn-
ingsvis går de bra. För hon brukar gilla att åka bil.
Ellicka 7 veckor.
Datum:2008-06-14
Tid:04:51:07
Ellicka hos pappa och Ellicka i babygymmet. Ibland är hon för go och glad,
och ibland(ganska ofta, tråkigt nog) är hon trött och ledsen.
Tänkt att våran lilla tjej redan är 7 veckor, tiden går jättefort!
Suddig bild på Ellicka med pappa.
Datum:2008-06-12
Tid:23:37:26
Torsdagen den 12 Juni 2008.
Datum:2008-06-12
Tid:21:33:53
Jag hinner nästan aldrig med att blogga längre. Riktigt tråkigt. Ellicka har kommit
in i en gnäll period och vill bara bli buren på hela tiden och vägrar att sova. Så hur
trött hon än är vägrar hon att somna. Utan ska bara bli buren på olika sätt och man
får absolut aldrig stanna till, för då blir de tråkigt. Man får aldrig sätta sig ner en
sekund för att vila benen, då blir de tråkigt. Och varjegång de blir tråkigt så måste
Ellicka skrika så att hon bli illröd och man som mamma tror att hennes lungor ska
gå sönder. Nu förtiden är de endast några minter per dygn som hon är lugn och
glad. När hon tar sin ammningpaus och ligger och jollrar och ler. Dom minterna är
guld värda och de är dom minuterna man måste tänka på varje gång de är som
värst. Dom gångerna hon skriker i timmar på nätterna och man vandrar omrking i
lägenheten och tror att man ska svimma för man är så trött.
Vi var hos BVC igår och gjorde allt man ska göra. Hon var 58cm lång och vägde
5,1 kg. Hon har blivit en riktigt liten tjockis. Men sköterskan tyckte att de bara var bra
och att Ellicka såg väldigt frisk & glad ut. Men hon förstod att jag tycker att de kan
kännas jobbigt och tungt ibland eftersom hon märkte av direkt att Ellicka är en bär-
bebis som gnäller så fort hon får ligga ner. Och eftersom M jobbar 7-18 eller längre
varjedag så blir de riktigt jobbigt att vara själv med henne i såpass många timmar.
Jag fick även fylla i ett test angående förlossningsdepretion. Tydligen låg jag precis
på gränsen, och sköterskan erbjöd mig att gå till en psykolog. Men jag tackade nej
till de eftersom jag inte känner mig deprimerad och jag hade egentligen inte höga
poäng nog(enligt testet) för att ha en svår deprition. Jag tycker ändå de är väldigt bra
och är tacksam över att sköterskan faktiskt tar sig såpass mycket tid på att kolla hur
jag mår.
Jag ska föröska ta lite kort på Ellicka. De blir aldrig av. Jag tänker på de flera gånger
om dagen, men ändå lyckas de bara glida ur huvudet på mig.
Jag har formaterat om min dator med. Och tråkigt nog missförstod M mig när han
skulle spara och skicka över bilder till sin dator, så nu har jag inga bilder kvar från
graviditeten eller några bilder på Ellicka. Bara dom få bilderna på Ellicka som jag
skickat över till M. Känns rikigt tråkigt faktiskt. Blir lite ledsen av de. Så de ända
bilderna jag har från graviditeten ligger uppe i bloggen. Men alla dom andra jag inte
la upp finns ju inte längre kvar.
Nu när Ellicka sover skulle jag vilja passa på att spela lite wow och dricka en kopp
te. Men de känns inte kul, Blizzard har kontroll över mitt account nu i ett tag framöver
eftersom jag haft problem med att folk tagit mitt account. Jag har fått tillbaka mitt
account från Blizzard, men jag eftersom dom har mig under uppsyn kan jag inte
spela med addons, och de suger. När man har blivit van att spela på ett visst sätt
och de inte längre går så blir de nästan tråkigt.
Ja, jag är en wownörd. Men vissa spelar fotboll, spelar golf, dansar eller går på bio.
Mitt intresse är att spela wow, och de är väl ändå inget fel med det.
in i en gnäll period och vill bara bli buren på hela tiden och vägrar att sova. Så hur
trött hon än är vägrar hon att somna. Utan ska bara bli buren på olika sätt och man
får absolut aldrig stanna till, för då blir de tråkigt. Man får aldrig sätta sig ner en
sekund för att vila benen, då blir de tråkigt. Och varjegång de blir tråkigt så måste
Ellicka skrika så att hon bli illröd och man som mamma tror att hennes lungor ska
gå sönder. Nu förtiden är de endast några minter per dygn som hon är lugn och
glad. När hon tar sin ammningpaus och ligger och jollrar och ler. Dom minterna är
guld värda och de är dom minuterna man måste tänka på varje gång de är som
värst. Dom gångerna hon skriker i timmar på nätterna och man vandrar omrking i
lägenheten och tror att man ska svimma för man är så trött.
Vi var hos BVC igår och gjorde allt man ska göra. Hon var 58cm lång och vägde
5,1 kg. Hon har blivit en riktigt liten tjockis. Men sköterskan tyckte att de bara var bra
och att Ellicka såg väldigt frisk & glad ut. Men hon förstod att jag tycker att de kan
kännas jobbigt och tungt ibland eftersom hon märkte av direkt att Ellicka är en bär-
bebis som gnäller så fort hon får ligga ner. Och eftersom M jobbar 7-18 eller längre
varjedag så blir de riktigt jobbigt att vara själv med henne i såpass många timmar.
Jag fick även fylla i ett test angående förlossningsdepretion. Tydligen låg jag precis
på gränsen, och sköterskan erbjöd mig att gå till en psykolog. Men jag tackade nej
till de eftersom jag inte känner mig deprimerad och jag hade egentligen inte höga
poäng nog(enligt testet) för att ha en svår deprition. Jag tycker ändå de är väldigt bra
och är tacksam över att sköterskan faktiskt tar sig såpass mycket tid på att kolla hur
jag mår.
Jag ska föröska ta lite kort på Ellicka. De blir aldrig av. Jag tänker på de flera gånger
om dagen, men ändå lyckas de bara glida ur huvudet på mig.
Jag har formaterat om min dator med. Och tråkigt nog missförstod M mig när han
skulle spara och skicka över bilder till sin dator, så nu har jag inga bilder kvar från
graviditeten eller några bilder på Ellicka. Bara dom få bilderna på Ellicka som jag
skickat över till M. Känns rikigt tråkigt faktiskt. Blir lite ledsen av de. Så de ända
bilderna jag har från graviditeten ligger uppe i bloggen. Men alla dom andra jag inte
la upp finns ju inte längre kvar.
Nu när Ellicka sover skulle jag vilja passa på att spela lite wow och dricka en kopp
te. Men de känns inte kul, Blizzard har kontroll över mitt account nu i ett tag framöver
eftersom jag haft problem med att folk tagit mitt account. Jag har fått tillbaka mitt
account från Blizzard, men jag eftersom dom har mig under uppsyn kan jag inte
spela med addons, och de suger. När man har blivit van att spela på ett visst sätt
och de inte längre går så blir de nästan tråkigt.
Ja, jag är en wownörd. Men vissa spelar fotboll, spelar golf, dansar eller går på bio.
Mitt intresse är att spela wow, och de är väl ändå inget fel med det.
Dagarna som varit.
Datum:2008-06-09
Tid:12:16:13
Min blogg har blytt "plattform" de senaste dagarna, så jag har inte kunnat blogga.
Egentligen har jag inte direkt haft tid eller ork heller. De har varit så fruktansvärt vamrt
och jag har haft världens huvudvärk. Men jag kan väl skriva ihop lite kort vad som hänt
de senaste dagarna.
Onsdag 4/6:
Ellicka och jag var på BVC. Hon hade gått upp jättebra och växer både på längden
och bredden. Hon är ligger lite över medel för sin tid. Men absolut inte så de är farligt.
På eftermiddagen gick jag & Ellicka ner till stan för att träffa M, jag behövde köpa mig
en tröja. Dock hann jag aldrig direkt köpa något jag ville ha, eftersom jag gått upp 2
storlekar på kläder, så de fanns inte direkt något snyggt i min storlek. Sedan blev Ellicka
gnällig på H&M och börja skrika, så de var inte mer än skynda sig hem. På kvällen kom
Fia och hämta upp våran lilla familj och åkte och storhandla med oss. Verkligen jätte-
snällt, vet inte hur vi skulle klarat av de utan din hjälp!
Torsdag 5/6:
Hanna(och alla andra i min ålder, som teddina & marlene) tog studenten! Grattis!
Så jag & Ellicka promenerade en evighetspromenad i värmen upp till Hanna för att fira
henne. Solen var verkligen stekhet och Ellicka uppskatta verkligen inte den promenaden.
Hemma hos Hanna var hon relativt lugn, förutom den sista halvtimman då precis allt var
fel. Hon var varm, kiss i blöjan, hon var vrålhungrig och trött. Så de var lite kämpigt att'
fixa allt hon ville på den korta stunden. Men de löste sig och hemvägen gick lite bättre,
för då var de mycket mycket svalare ute.
Fredag 6/6:
Jag minns inte direkt vad vi gjorde på dagen. M var ledig iaf, så vi sov väl längre än vad
vi annars gör. Vi åt säkert kakor också. Jag minns bara att de var än väldigt vädligt varm
dag och vi fick flytta Ellicka runt i lägenheten så att hon hela tiden var i de svalaste
rummet. På kvällen gick vi iaf ut på en promenad med Ellicka och träffade M's vän Robert.
Jag hämtade ett paket från H&M på Comerce. Ellicka höll sig faktiskt lugn nästan hela
promenaden och höll sig i 3 timmar utan mat. Helt otroligt tycker jag, eftersom den lilla
tjejen skriker efter mat nästan hela tiden.
Lördag 7/6:
Jobbig dag för både mig & M. Vi behöver inte gå in på detaljer, men allt är iaf bra nu.
Ellicka somnade ganska tidigt på kvällen, så jag & M tänkte passa på att slappa och
spela lite wow. Men till min fasa blev de inte riktigt så. När jag skulle logga in på mitt
wowaccount så gick de inte. Jag trodde naturligtvis att jag skriviti i fel lösenord, men
efter jag testat ett par gånger så insåg jag att någon snott mitt account och
byttlösenord. Så jag fick fixa mitt ett nytt lösenord och logga in. Och när vi väl loggat
in märkte jag att någon hade sålt alla mina grejjer på mina allychars och tagit allt mitt
guld. Så då fick vi sitta ett tag och vänta på att Blizzard skulle kolla upp vad som hänt
etc. Lyckligvis fick jag tillbaka allt, men var ändå gaska ledsen att någon idiot faktiskt
kan med att göra så. Lägga ner en massa tid på att förstöra för andra.
Söndag 8/6:
Mildare dag. Ellicka behöve till och med ha på sig en body för att hon inte skulle var för
kall. Något som hon annars inte behövt haft på sig på några dagar. Dock vara de samma
problem för mig som de var dagen innan. När jag loggade in på wow dök en stor ruta
upp och Blizzard varnade mig för att någon/något försöker sno mitt accout. Så M över-
talade mig att formatera om datorn. Så så fick de bli. Jag & Ellicka kollade på någon
dålig film med Pamela Anderson, mendans M fixade med min dator.
På kvällen sedan, efter jag & M suttit och kollat på Hotet från underjorden så skulle vi
sova. Men Ellicka tyckte tydligen inte samma som oss och började gallskrika. Och höll
sedan på så i 2½ timma. Vi förstod aldrig riktigt vad som var fel, men antagligen var hon
trött och skrek för de. Sedan skrek hon väl för att hon blev varm av allt skrikande, så de
var bara en ond cirkel. Tillslut lyckades M lyckligtvis får Ellicka att somna. Jag tyckte
verkligen synd om henne. De fanns inte direkt något man kunde göra.
Måndag 9/6:
Ellicka och jag vaknade sent. Just nu ligger hon fortfarande och sover medans jag fixar
med mitt ljudkort och ska snart installera wow på datorn. M jobbar tråkigtnog över idag,
så jag och lilltjejen kommer förbli ensamma en bra stund idag. Men de är helt okej,
vi gillar att titta på Gilmore Girls och mysa. Hon är så söt nu när hon börjat "prata" och
skratta mycket, funderar på filma de så att jag alltid kan kolla tillbaka på det.
Ikväll blir de förhoppningsvis att tvätta och så ska nog jag, Ellicka och min pappa åka och
handla lite.
Egentligen har jag inte direkt haft tid eller ork heller. De har varit så fruktansvärt vamrt
och jag har haft världens huvudvärk. Men jag kan väl skriva ihop lite kort vad som hänt
de senaste dagarna.
Onsdag 4/6:
Ellicka och jag var på BVC. Hon hade gått upp jättebra och växer både på längden
och bredden. Hon är ligger lite över medel för sin tid. Men absolut inte så de är farligt.
På eftermiddagen gick jag & Ellicka ner till stan för att träffa M, jag behövde köpa mig
en tröja. Dock hann jag aldrig direkt köpa något jag ville ha, eftersom jag gått upp 2
storlekar på kläder, så de fanns inte direkt något snyggt i min storlek. Sedan blev Ellicka
gnällig på H&M och börja skrika, så de var inte mer än skynda sig hem. På kvällen kom
Fia och hämta upp våran lilla familj och åkte och storhandla med oss. Verkligen jätte-
snällt, vet inte hur vi skulle klarat av de utan din hjälp!
Torsdag 5/6:
Hanna(och alla andra i min ålder, som teddina & marlene) tog studenten! Grattis!
Så jag & Ellicka promenerade en evighetspromenad i värmen upp till Hanna för att fira
henne. Solen var verkligen stekhet och Ellicka uppskatta verkligen inte den promenaden.
Hemma hos Hanna var hon relativt lugn, förutom den sista halvtimman då precis allt var
fel. Hon var varm, kiss i blöjan, hon var vrålhungrig och trött. Så de var lite kämpigt att'
fixa allt hon ville på den korta stunden. Men de löste sig och hemvägen gick lite bättre,
för då var de mycket mycket svalare ute.
Fredag 6/6:
Jag minns inte direkt vad vi gjorde på dagen. M var ledig iaf, så vi sov väl längre än vad
vi annars gör. Vi åt säkert kakor också. Jag minns bara att de var än väldigt vädligt varm
dag och vi fick flytta Ellicka runt i lägenheten så att hon hela tiden var i de svalaste
rummet. På kvällen gick vi iaf ut på en promenad med Ellicka och träffade M's vän Robert.
Jag hämtade ett paket från H&M på Comerce. Ellicka höll sig faktiskt lugn nästan hela
promenaden och höll sig i 3 timmar utan mat. Helt otroligt tycker jag, eftersom den lilla
tjejen skriker efter mat nästan hela tiden.
Lördag 7/6:
Jobbig dag för både mig & M. Vi behöver inte gå in på detaljer, men allt är iaf bra nu.
Ellicka somnade ganska tidigt på kvällen, så jag & M tänkte passa på att slappa och
spela lite wow. Men till min fasa blev de inte riktigt så. När jag skulle logga in på mitt
wowaccount så gick de inte. Jag trodde naturligtvis att jag skriviti i fel lösenord, men
efter jag testat ett par gånger så insåg jag att någon snott mitt account och
byttlösenord. Så jag fick fixa mitt ett nytt lösenord och logga in. Och när vi väl loggat
in märkte jag att någon hade sålt alla mina grejjer på mina allychars och tagit allt mitt
guld. Så då fick vi sitta ett tag och vänta på att Blizzard skulle kolla upp vad som hänt
etc. Lyckligvis fick jag tillbaka allt, men var ändå gaska ledsen att någon idiot faktiskt
kan med att göra så. Lägga ner en massa tid på att förstöra för andra.
Söndag 8/6:
Mildare dag. Ellicka behöve till och med ha på sig en body för att hon inte skulle var för
kall. Något som hon annars inte behövt haft på sig på några dagar. Dock vara de samma
problem för mig som de var dagen innan. När jag loggade in på wow dök en stor ruta
upp och Blizzard varnade mig för att någon/något försöker sno mitt accout. Så M över-
talade mig att formatera om datorn. Så så fick de bli. Jag & Ellicka kollade på någon
dålig film med Pamela Anderson, mendans M fixade med min dator.
På kvällen sedan, efter jag & M suttit och kollat på Hotet från underjorden så skulle vi
sova. Men Ellicka tyckte tydligen inte samma som oss och började gallskrika. Och höll
sedan på så i 2½ timma. Vi förstod aldrig riktigt vad som var fel, men antagligen var hon
trött och skrek för de. Sedan skrek hon väl för att hon blev varm av allt skrikande, så de
var bara en ond cirkel. Tillslut lyckades M lyckligtvis får Ellicka att somna. Jag tyckte
verkligen synd om henne. De fanns inte direkt något man kunde göra.
Måndag 9/6:
Ellicka och jag vaknade sent. Just nu ligger hon fortfarande och sover medans jag fixar
med mitt ljudkort och ska snart installera wow på datorn. M jobbar tråkigtnog över idag,
så jag och lilltjejen kommer förbli ensamma en bra stund idag. Men de är helt okej,
vi gillar att titta på Gilmore Girls och mysa. Hon är så söt nu när hon börjat "prata" och
skratta mycket, funderar på filma de så att jag alltid kan kolla tillbaka på det.
Ikväll blir de förhoppningsvis att tvätta och så ska nog jag, Ellicka och min pappa åka och
handla lite.
Stressigt!
Datum:2008-06-04
Tid:12:44:28
Måste snart skynda mig att ta på mig, eller rättare sagt byta om. De är vädligt få
tillfällen jag faktiskt går omkring naken i våran lägenhet, så nu fick vi de uppklarat.
Jag & Ellicka ska vara på BVC om en timma för de vanliga: Mäta, väga & kolla
huvudomfånget. Kommer bli lite stressigt ner,tråkigt nog. Jag som hade planerat
in allt i minsta detaljt, så de inte skulle bli de. Jag skulle hinna lägga in 3 maskiner
med tvätt, och då skulle vi klara oss helgen ut med kläder. Men smart som jag är
så tabbade jag mig rejält under tvätt nr2. Jag glömde stänga luckan på maskinen,
men satte ändå igång den. Tur i oturen satte ju maskinen inte igång att tvätta, utan
stod helt still i 1½ timma. Så när jag kom ner var tvätten inte blöt, och de luktade
fortfarande fotsvett från strumporna. Så de var bara att starta den på nytt och vänta
1½ timma igen.
Nu ska jag slänga i mig lite vatten, springa till tvättstugan. Sean byta om för att
sedan släpa ner vagnen för trappan och sedan bär de av till BVC.
Lycka till Anna!
tillfällen jag faktiskt går omkring naken i våran lägenhet, så nu fick vi de uppklarat.
Jag & Ellicka ska vara på BVC om en timma för de vanliga: Mäta, väga & kolla
huvudomfånget. Kommer bli lite stressigt ner,tråkigt nog. Jag som hade planerat
in allt i minsta detaljt, så de inte skulle bli de. Jag skulle hinna lägga in 3 maskiner
med tvätt, och då skulle vi klara oss helgen ut med kläder. Men smart som jag är
så tabbade jag mig rejält under tvätt nr2. Jag glömde stänga luckan på maskinen,
men satte ändå igång den. Tur i oturen satte ju maskinen inte igång att tvätta, utan
stod helt still i 1½ timma. Så när jag kom ner var tvätten inte blöt, och de luktade
fortfarande fotsvett från strumporna. Så de var bara att starta den på nytt och vänta
1½ timma igen.
Nu ska jag slänga i mig lite vatten, springa till tvättstugan. Sean byta om för att
sedan släpa ner vagnen för trappan och sedan bär de av till BVC.
Lycka till Anna!
Ny lägenhet!
Datum:2008-06-03
Tid:09:20:50
M och hans mor har fixat en ny lägenhet till oss. Så i mitten av Juli flyttar vi ur våran
sletna lägenhet och flyttar in en vindsvåning på 2 r.o.k på Göta med stor balkong,
badkar och kabeltv. Allt sådant som vi inte har i våran nuvarande lägenhet.
Det känns verkligen jättekul och jätteskönt att flytta härifrån och slippas dras med
våran hyresvärd, de jobbiga grannarna och alla småsaker som inte fungerar.
Sedan kanske de är dåliga grannar där också, men jag får väl stå ut, de är säkert
mycket mycket bättre än det är här.
Jag har dock aldrig sett lägenheten, de har bara M och hans mamma gjort. Dom
fick ett erbjudande på den och for iväg illa kvickt en eftermiddag och båda tyckte
den var jättefin. Och så som de har beskrivit den så låter den jättemysig. Sedan är
de vita och vinröda väggar i lägenheten, 2 av de färgerna jag gillar mest, så de
kommer nog bli klockrent. Sedan kommer de bli kul när jag kommer ditt när vi
flyttar in och får se den för första gången. Kommer troligtvis bli en bra överaskning.
Idag ska min syster komma och gå ut med Ellicka. Känns jätteskönt dels för mig
och för henne. För då kommer hon ut i friska luften och så lär hon sig att vara med
andra personer än mig & M. Sedan måste jag ner till stan och fixa lite, och de är
ganska skönt att kunna göra de utan att behöva dra med henne och vagnen in &
ut ur alla butikerna. Sedan måste jag testa lite kläder, och de kan nog bli lite klurigt
att göra om jag var tvungen att hålla ett öga på henne hela tiden.
Sedan verkar Ellicka tycka de är mysigt med syrran, för hon är nästan aldrig ledsen
kring henne, enbart när de är blöjbyte eller hunger.
Just nu ligger Ellicka och sover efter en midre lugn ammningstund. Hon verkade
inte riktigt kunna bestämma sig för om hon skulle äta eller inte. Utan låg mest och
tuttade och sparka & sprattlade. Sedan släppte hon tutten och skrek lite för att sedan
börja tutta igen. De var en riktigt sport att få henne lugn.
Jag borde egentligen passa på att sova nu med, eftersom syrran skulle höra av sig
vi 12. Vore bra att iaf få några timmars sömn, eftersom jag såklart inte kunnat sova
inatt igen. Och eftersom de är så fruktansvärt varmt kommer jag säker dö i stan.
Måste säga att Ellicka vara så söt också förut. När hon låg i babysittern helt knäpp-
tyst så släppte hon heltplötsligt till en rejäl brakfis och gav mig sedan världens
största leende. Kändes nästan som hon skrattade för hon märkte att jag märkte när
hon la brakfisen, dock vet jag ju att hon är ännu inte så utveklad att hon faktiskt tänker
så. De är så sött med eftersom hon ler hon inte bara med munnen, utan klämmer
verkligen till med hela ansiktet. Ögonen, munnen, kinderna, underbat! Hon kan vara
så mysig vårann lilla tjej.
Sedan kan jag erkänna att jag har den här irriterande låten på hjärnan. Jag står
och sjunger lite från låten då och då. Så grannarna måste ju tycka att jag är galen
när jag står och diskar med fönstret öppet och sjunger: "Everything comes down
to Poo" . Skäms riktigt över mig själv. Och jag vill ju inte direkt att de är en låt som
Ellicka ska känna igen när hon blir äldre för att hennes mamma sjöng den om &
om igen när hon växte upp.
sletna lägenhet och flyttar in en vindsvåning på 2 r.o.k på Göta med stor balkong,
badkar och kabeltv. Allt sådant som vi inte har i våran nuvarande lägenhet.
Det känns verkligen jättekul och jätteskönt att flytta härifrån och slippas dras med
våran hyresvärd, de jobbiga grannarna och alla småsaker som inte fungerar.
Sedan kanske de är dåliga grannar där också, men jag får väl stå ut, de är säkert
mycket mycket bättre än det är här.
Jag har dock aldrig sett lägenheten, de har bara M och hans mamma gjort. Dom
fick ett erbjudande på den och for iväg illa kvickt en eftermiddag och båda tyckte
den var jättefin. Och så som de har beskrivit den så låter den jättemysig. Sedan är
de vita och vinröda väggar i lägenheten, 2 av de färgerna jag gillar mest, så de
kommer nog bli klockrent. Sedan kommer de bli kul när jag kommer ditt när vi
flyttar in och får se den för första gången. Kommer troligtvis bli en bra överaskning.
Idag ska min syster komma och gå ut med Ellicka. Känns jätteskönt dels för mig
och för henne. För då kommer hon ut i friska luften och så lär hon sig att vara med
andra personer än mig & M. Sedan måste jag ner till stan och fixa lite, och de är
ganska skönt att kunna göra de utan att behöva dra med henne och vagnen in &
ut ur alla butikerna. Sedan måste jag testa lite kläder, och de kan nog bli lite klurigt
att göra om jag var tvungen att hålla ett öga på henne hela tiden.
Sedan verkar Ellicka tycka de är mysigt med syrran, för hon är nästan aldrig ledsen
kring henne, enbart när de är blöjbyte eller hunger.
Just nu ligger Ellicka och sover efter en midre lugn ammningstund. Hon verkade
inte riktigt kunna bestämma sig för om hon skulle äta eller inte. Utan låg mest och
tuttade och sparka & sprattlade. Sedan släppte hon tutten och skrek lite för att sedan
börja tutta igen. De var en riktigt sport att få henne lugn.
Jag borde egentligen passa på att sova nu med, eftersom syrran skulle höra av sig
vi 12. Vore bra att iaf få några timmars sömn, eftersom jag såklart inte kunnat sova
inatt igen. Och eftersom de är så fruktansvärt varmt kommer jag säker dö i stan.
Måste säga att Ellicka vara så söt också förut. När hon låg i babysittern helt knäpp-
tyst så släppte hon heltplötsligt till en rejäl brakfis och gav mig sedan världens
största leende. Kändes nästan som hon skrattade för hon märkte att jag märkte när
hon la brakfisen, dock vet jag ju att hon är ännu inte så utveklad att hon faktiskt tänker
så. De är så sött med eftersom hon ler hon inte bara med munnen, utan klämmer
verkligen till med hela ansiktet. Ögonen, munnen, kinderna, underbat! Hon kan vara
så mysig vårann lilla tjej.
Sedan kan jag erkänna att jag har den här irriterande låten på hjärnan. Jag står
och sjunger lite från låten då och då. Så grannarna måste ju tycka att jag är galen
när jag står och diskar med fönstret öppet och sjunger: "Everything comes down
to Poo" . Skäms riktigt över mig själv. Och jag vill ju inte direkt att de är en låt som
Ellicka ska känna igen när hon blir äldre för att hennes mamma sjöng den om &
om igen när hon växte upp.
Nu är helgen slut.
Datum:2008-06-02
Tid:04:11:49
Jag borde nog inte vara så förvånad längre över att jag sitter uppe åter igen under
en natt. Jag borde vara van nu, jag verkar ju göra de natt efter natt. M & Ellicka
somnade en stund efter midnatt. M somnade direkt, medans Ellicka tog lite tid
på sig. Hon låg och myste med mitt bröst samtidigt som jag låg och kollade på
Gilmore Girls. Hon vaknade vid 2 någon gång och ville ha lite mat. Hon åt snabbt
för att sedan somna om igen. Hon sover fortfarande, man hör henne bara knorra
då och då från sovrummet.
Själv har jag suttit uppe och önskat att jag skulle bli sova trött, att ögonen nästan
skulle gått i kors på mig. Men så blev de aldrig, utan istället satt jag jättepigg
framför wow. Sprang emellan min & M's dator. Eftersom han sover så kan jag ju
inte spela med honom även fast jag vill. Så jag fick spela på hans och min karaktär
samtidigt. Galen i wow? Kanske lite.
Igår lyckades jag fastna i min näspiercing när jag skulle skynda mig till Ellicka när
hon skrek. Jag hade små ont hela förra natten och imorses fick jag se varför.
När jag ställde mig i speglen var hela näsan röd, och en näsvingen alldles svullen.
De röda hade spridit sig ut mot kinderna. Jag fick panik och var 100% på att nu
har jag fått blodförgiftning, nu kommer jag dö. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen
och frågade, dock lugnade hon mig med att de skulle myket till för att de skulle vara
blodförgifting och att man märker ofta vädligt tydligt om man har de. Så de var
bara en vanlig infektion, men såklart ändå väldigt viktigt att jag höll såret rent och
inte satte tillbaka piercingen.
I eftermiddags efter jag sovit en stund och gick upp för kolla hur de såg ut så var
de rejält svullet både inne i näsan och utanför. Mycket var & blod och de kändes inte
direkt skönt att klämma ut det. Men de måste man ju, så de var ju bara bita ihop.
Ellicka ha börjat göra små mysiga pauser när jag ammar henne. Förut brukade hon
ta pauser genom att somna en stund för att sedan vakna och forsätta äta, och ibland
somnade hon för att inte vakna igen. Men nu har hon börjat med att somna till lite,
sedna vakna upp igen för att ligga och titta mig i ögonen i 10 minuter, samtidigt som
hon skrattar. Jättemysigt! Så kan hon hugga i sig bröstet så ser man att hela ögonen
ler och hon kan inte hålla sig, hon måste släppa taget om bröster för att ge ifrån sig
ett skratt och visa mig världens största leende som en 5 veckor gammal bebis ska ge.
De är verkligen hur mysigt som helst. De är verkligen skillnad på Ellicka nu och så
som hon var på BB. På BB låg hon mest och förstod ingeting, sög både på sin hand
och mitt bröst som om hon inte förstod skillnaden. Hon gjorde inte dirket några miner
och inte heller några ljud ifrån sig. Men nu kan hon ju ligga och jollra lite. Ibland låter
hon som en höna eller någon annat fågeldjur, men de är mer läskigt än mysigt.
Hon är ju vädligt strak i nacken med, ibland kan hon hålla uppe den ganska länge,
innan hon tröttnar för att lägga ner huvudet en stund igen. Är verkligen hur tufft som
helst att se henne utvecklas så fort, trodde aldrig att de skulle gå så snabbt som de
faktiskt gör.
Lite bilder från i helgen. Ellicka sitter på M's knä, något som hon verkade blir lungn
utav. Hon vill inte ligga ner i knät, babysittern eller vagnen. Hon vill sitta på sin
pappas knä och kolla ut i vardagrummet.
Sedan vill hon sova på mitt bröst när jag sitter i soffan. Hon verkar gilla att ligga mer
på mitt bröst än M's, kanske beror på att mina tuttar är lite större än hans?
Hon har iaf blivit en ritkigt liten tjockis mer ett par rejäla kinder.
en natt. Jag borde vara van nu, jag verkar ju göra de natt efter natt. M & Ellicka
somnade en stund efter midnatt. M somnade direkt, medans Ellicka tog lite tid
på sig. Hon låg och myste med mitt bröst samtidigt som jag låg och kollade på
Gilmore Girls. Hon vaknade vid 2 någon gång och ville ha lite mat. Hon åt snabbt
för att sedan somna om igen. Hon sover fortfarande, man hör henne bara knorra
då och då från sovrummet.
Själv har jag suttit uppe och önskat att jag skulle bli sova trött, att ögonen nästan
skulle gått i kors på mig. Men så blev de aldrig, utan istället satt jag jättepigg
framför wow. Sprang emellan min & M's dator. Eftersom han sover så kan jag ju
inte spela med honom även fast jag vill. Så jag fick spela på hans och min karaktär
samtidigt. Galen i wow? Kanske lite.
Igår lyckades jag fastna i min näspiercing när jag skulle skynda mig till Ellicka när
hon skrek. Jag hade små ont hela förra natten och imorses fick jag se varför.
När jag ställde mig i speglen var hela näsan röd, och en näsvingen alldles svullen.
De röda hade spridit sig ut mot kinderna. Jag fick panik och var 100% på att nu
har jag fått blodförgiftning, nu kommer jag dö. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen
och frågade, dock lugnade hon mig med att de skulle myket till för att de skulle vara
blodförgifting och att man märker ofta vädligt tydligt om man har de. Så de var
bara en vanlig infektion, men såklart ändå väldigt viktigt att jag höll såret rent och
inte satte tillbaka piercingen.
I eftermiddags efter jag sovit en stund och gick upp för kolla hur de såg ut så var
de rejält svullet både inne i näsan och utanför. Mycket var & blod och de kändes inte
direkt skönt att klämma ut det. Men de måste man ju, så de var ju bara bita ihop.
Ellicka ha börjat göra små mysiga pauser när jag ammar henne. Förut brukade hon
ta pauser genom att somna en stund för att sedan vakna och forsätta äta, och ibland
somnade hon för att inte vakna igen. Men nu har hon börjat med att somna till lite,
sedna vakna upp igen för att ligga och titta mig i ögonen i 10 minuter, samtidigt som
hon skrattar. Jättemysigt! Så kan hon hugga i sig bröstet så ser man att hela ögonen
ler och hon kan inte hålla sig, hon måste släppa taget om bröster för att ge ifrån sig
ett skratt och visa mig världens största leende som en 5 veckor gammal bebis ska ge.
De är verkligen hur mysigt som helst. De är verkligen skillnad på Ellicka nu och så
som hon var på BB. På BB låg hon mest och förstod ingeting, sög både på sin hand
och mitt bröst som om hon inte förstod skillnaden. Hon gjorde inte dirket några miner
och inte heller några ljud ifrån sig. Men nu kan hon ju ligga och jollra lite. Ibland låter
hon som en höna eller någon annat fågeldjur, men de är mer läskigt än mysigt.
Hon är ju vädligt strak i nacken med, ibland kan hon hålla uppe den ganska länge,
innan hon tröttnar för att lägga ner huvudet en stund igen. Är verkligen hur tufft som
helst att se henne utvecklas så fort, trodde aldrig att de skulle gå så snabbt som de
faktiskt gör.
Lite bilder från i helgen. Ellicka sitter på M's knä, något som hon verkade blir lungn
utav. Hon vill inte ligga ner i knät, babysittern eller vagnen. Hon vill sitta på sin
pappas knä och kolla ut i vardagrummet.
Sedan vill hon sova på mitt bröst när jag sitter i soffan. Hon verkar gilla att ligga mer
på mitt bröst än M's, kanske beror på att mina tuttar är lite större än hans?
Hon har iaf blivit en ritkigt liten tjockis mer ett par rejäla kinder.
Bal, bajs & Söndasmorgon.
Datum:2008-06-01
Tid:05:39:17
Nu sitter jag återigen uppe när solen börjat lysa. Jag har hällt i mig mängder av cola,
så de beror troligtvis på de. Eller att jag sov under eftermiddagen. Eller så kanske de
beror på båda sakerna, vem vet, de är hur som iaf inte viktigt. Helgen har varit lugn till
och från. Ellicka har varit lite smågnällig, på kvällarna. Speciellt denna kvällen, små-
skrek helatiden. Man blir galen och såklart ledsen över att man känner sig frustrerad.
Ellicka hade inte bajsat på några dagar, något som gjorde mig & M oroliga. Man kände
sig nästan själv hård i magen både igår och förrgår bara för Ellicka inte lyckats klämma
ut nåogt. Men nu inatt när hon låg på min mage så såg man hur blev alldeles illröd i
ansiktet, hela kroppen spändes till och så kom en stror prutt följt av de efterlängtade
bajset. Tror att vi alla 3 kände en stor lättnad som satt i rummet, men de var nog bara
jag & Ellicka som kände lukten från saken som gav oss lättnaden.
I fredags lyckades jag smita ut själv en stund. Hanna & Teddina hade bal och jag ville
naturligtvis komma och se dem i sinaklänningar och ta lite kort. Var verkligen jätteskönt
att gå ut, även fast jag hade ångest. Ellicka var inte alls på humör och skrek ganska bra
timman innan jag skulle gå. Fick henne lungn en kvart innan jag gick, men preci när
jag började ta på mig skorna och la ner kameran i väskan som började hon skrika igen.
Kände mig riktigt usel som gick ifrån min lilla tös, och kände mig elak mot M som skulle
behöva sitta ensam med henne om hon bara skulle skrika. Jag vet ju själv vilket jävla
helvete de är fysikt & pyskiskt att bara gå omkring med henne när hon bara skriker och
skriker, ingeting hjälper.
Hur som stängde jag iaf igen ytterdörren och skriket kring halv 7 för att gå ner till stan.
Jag kom ner och träffade Hanns familj och precis när jag anlänt kom Hanna med
hennes baldejt. Och måste säga att hon var superfin! Sedan smög vi efter för att fånga
henne på kort, och lyckligtvis fångade jag även Teddina på kort. Såklart var Teddina
jättefin också! Jag blev så glad av att se hur fina dom var och för att få träffa dem.
Jag var speciellt imponerad av att deras mammor sytt klänningarna åt dem, de skulle
jag aldrig kunna göra åt Ellicka. (Om hon vill ha en hemmasydd klännings när de är
dags för hennes bal är de antingen hon eller M som får sy den.) Dom fick en fin dag att
ha balen på, dock vädligt varm. Jag stod i klänning och tights men svettades nästan
ihjäl. Så stackars alla killar & tjejer som var uppklädda i stora balklänningar och kos-
tymer. En under att inte alla teknister ramla ihop av värmeslag.
Jag lämnade dem efter någon timma och några kort. Träffade Paaso & Sebastian
och köpte godis & cola till M, och kom sedan hem vid 20:00. Då hade tydligen stackars
Ellicka nästan skriktigt hela tiden. Hon hade antagligen magknip pga av att hon inte
bajsat eller så.
Sedan kan jag medela att även fast jag gått ner 14kg så kommer jag fan inte i mina
gamla jeans. Jag gjorde ett desperat försök i fredags. Dom kom upp för låren, men
sista biten när jag skulle dra över dem lite högre över höfterna och för att knäppa tog
de stopp. Så nu ligger dom bara överst i garderoben och retar mig varjegång jag går
in i sovrummet. Elakt.
Lite bilder från balen. Första är på hur glad Teddina blir när jag kommer till hennes
bal och hennes dejt. Andra på Hanna med dejt. Tredje är på Hanna med hennes
lillebror Espen. Fjärde på Hanna & Corren. Sista en gruppbild på Hanna, Teddina &
deras gentelman callers.
så de beror troligtvis på de. Eller att jag sov under eftermiddagen. Eller så kanske de
beror på båda sakerna, vem vet, de är hur som iaf inte viktigt. Helgen har varit lugn till
och från. Ellicka har varit lite smågnällig, på kvällarna. Speciellt denna kvällen, små-
skrek helatiden. Man blir galen och såklart ledsen över att man känner sig frustrerad.
Ellicka hade inte bajsat på några dagar, något som gjorde mig & M oroliga. Man kände
sig nästan själv hård i magen både igår och förrgår bara för Ellicka inte lyckats klämma
ut nåogt. Men nu inatt när hon låg på min mage så såg man hur blev alldeles illröd i
ansiktet, hela kroppen spändes till och så kom en stror prutt följt av de efterlängtade
bajset. Tror att vi alla 3 kände en stor lättnad som satt i rummet, men de var nog bara
jag & Ellicka som kände lukten från saken som gav oss lättnaden.
I fredags lyckades jag smita ut själv en stund. Hanna & Teddina hade bal och jag ville
naturligtvis komma och se dem i sinaklänningar och ta lite kort. Var verkligen jätteskönt
att gå ut, även fast jag hade ångest. Ellicka var inte alls på humör och skrek ganska bra
timman innan jag skulle gå. Fick henne lungn en kvart innan jag gick, men preci när
jag började ta på mig skorna och la ner kameran i väskan som började hon skrika igen.
Kände mig riktigt usel som gick ifrån min lilla tös, och kände mig elak mot M som skulle
behöva sitta ensam med henne om hon bara skulle skrika. Jag vet ju själv vilket jävla
helvete de är fysikt & pyskiskt att bara gå omkring med henne när hon bara skriker och
skriker, ingeting hjälper.
Hur som stängde jag iaf igen ytterdörren och skriket kring halv 7 för att gå ner till stan.
Jag kom ner och träffade Hanns familj och precis när jag anlänt kom Hanna med
hennes baldejt. Och måste säga att hon var superfin! Sedan smög vi efter för att fånga
henne på kort, och lyckligtvis fångade jag även Teddina på kort. Såklart var Teddina
jättefin också! Jag blev så glad av att se hur fina dom var och för att få träffa dem.
Jag var speciellt imponerad av att deras mammor sytt klänningarna åt dem, de skulle
jag aldrig kunna göra åt Ellicka. (Om hon vill ha en hemmasydd klännings när de är
dags för hennes bal är de antingen hon eller M som får sy den.) Dom fick en fin dag att
ha balen på, dock vädligt varm. Jag stod i klänning och tights men svettades nästan
ihjäl. Så stackars alla killar & tjejer som var uppklädda i stora balklänningar och kos-
tymer. En under att inte alla teknister ramla ihop av värmeslag.
Jag lämnade dem efter någon timma och några kort. Träffade Paaso & Sebastian
och köpte godis & cola till M, och kom sedan hem vid 20:00. Då hade tydligen stackars
Ellicka nästan skriktigt hela tiden. Hon hade antagligen magknip pga av att hon inte
bajsat eller så.
Sedan kan jag medela att även fast jag gått ner 14kg så kommer jag fan inte i mina
gamla jeans. Jag gjorde ett desperat försök i fredags. Dom kom upp för låren, men
sista biten när jag skulle dra över dem lite högre över höfterna och för att knäppa tog
de stopp. Så nu ligger dom bara överst i garderoben och retar mig varjegång jag går
in i sovrummet. Elakt.
Lite bilder från balen. Första är på hur glad Teddina blir när jag kommer till hennes
bal och hennes dejt. Andra på Hanna med dejt. Tredje är på Hanna med hennes
lillebror Espen. Fjärde på Hanna & Corren. Sista en gruppbild på Hanna, Teddina &
deras gentelman callers.
