Jag och M åkte upp till akuten och fick vänta ett bra tag innan en sköterska
kom och hämta oss. Hon satte M i ett rum, och bad mig lämna ett urinprov.
Sen nr jag satt mig i rummet med M, kom hon in och kolla tempen(inte i rumpan,
nu gör dom faktiskt de i örat). Jag ahde 38,2, som alltså är lite feber, dock inte
farligt för barnet. Sen stack hon mig fort i fingret för att kolla blodvärdet.
Och jag tror allt är bra, eftersom ingen kommenterae något om proverna efteråt.

Sen eftersom gynläkaren som skulle komma och göra ultraljudet var på operation,
så läste M 2 barnböcker för mig. En om en anka som gick runt och sa 'Kvack-Kvack'
till en rad massa djur. Och den andra var en skum barnbok om Pelle Svanslös.
Men mysigt att M satt och läste dem för mig.

Sen kom en läkare. En invandrarman i 50års åldern. Han hade problem med sin
svenska, så de var ltie svårt för honom i bland att förstå oss, och samma för oss.
Men han var vädligt trevlig och skämtade mycket.
Men vi gick iaf inte i ett rum och jag la mig på en brits och var skitnervös, tänk om
inte bebisen lever, tänk om inte hjärtat slår.
Men så var de inte, där inne låg de en liten frisk bebis med armar och ben och ett
hjärta som slåg precis som de ska.
Vi fick medoss 5 suddiga bilder hem och en granti av läkaren att barnet mådde bra.


Suddigt, men där är våran lilla bebis i alla fall, i vecka 16.