Nu sitter jag här med en kopp te, som inte alls smakar som jag vill.
Jag borde göra nytta. Städa och fixa innan personen som ska komma och kolla på
lägenheten kommer. För lägenheten ser ju redan hemskt ut om man har städat den.
Och så måste jag lägga på mig en falsk personlighet och ljuga för den här stackars
tjejen.(Men om hon ser ut som en tjej som mer än gärna skratta högt åt mitt utsende
på bussen, så ljuger jag nog mer än gärna, helst lite extra.)
Men det känns dumt att ljuga, stå där och le och säga:

"-Nejdå, här är det så underbart att bo. Grannarna försöker inte sälja kokain till dig,
och mitt fönstret har ju aldrig blivit upp brytit, speciellt inte för 2 veckor sedan.
Och du får alltid en tvättid när du vill, och jag har aldrig varit med om att någon klädd i lakan
som luktar vitlök tagit min tvätttid och sedan låtsat inte förstå svenska. Min katt har alltid kunnat
vara ute ensam på balkongen utan att alla ungar i grannskapet försökt sno henne.
Jehovas vittnen kommer inte hit varje söndag för att väcka dig när du är bakfull för att disskutera
den 'röda linjen' i biblen. Och även fast lägenheten är på första vårningen så har de aldrig hänt att
några fyllon klockan halv 4 på nätterna och har glömt sin nyckel och slår på rutorna för att få
komma in. Lägenheten är ett riktigt kap."

Sen sitter jag och ser på MTV, jävlar vilken skit. 9 av 10 låtar är ju groteska.
Som när man ser en rasta gubbe på en strand som undrar: "Girls, where did you get your
body from?" Och tjejerna i bikini vickar till rejält på höfterna för att köra tillbaka:
"I've got it from my mama".
Eller när det kommer en sådana där halvdan artist som Rihanna. Jag som fortfarande går
och hade ångst för att jag ratat henne länge, och sedan började älska hennes 'Umbrella'.
Men nu när jag ser hennes nya video till 'Shut up and drive' så börjar jag få ångest
att jag faktiskt hade ångest för jag ratat henne. För nu när man ser den där lilla tjejen som
ska vara så 'bad' nu, som går i högklackat på grus och ser ut som en katt i ansiket samtidigt
som hon pillar i en bil och sjunger: "Shut up and drive".
Har inte varje action film sedan tidernas bergynelse haft en sådan mening med i filmen?
Fast i filmerna känns ju meningen lite mer meningsfull, eftersom dom inte vill hat en påle
i huvudet.

Nu är jag töntigt. Dåligt humör gör mig mesig.
Så nu ska jag värma lite mer te. Dansa runt i mina pyjamas byxor och skratta ritkgit evilt
åt alla dammråttor som ska få se sitt slut i dammsugarpåsen.

Kort från 2 oktober 2006. Den dagen jag flyttat in i lägenheten.
Den var väldigt tom. Och nej, det är ju inte jag på bilden, det är ju Marlene.