Jag kom precis hem från möte med Soc. Kändes väl sådär, jag gillar inte sådana
möten. Jag går och är orolig i flera dagar innan. Och så är jag hypernervös under
mötet, och sedan efteråt så tar de dagar att varva ner. Men förhoppningsvis är det slut
på dessa möten snart. Den 16 januari går min inskrivning ut på Boda familjecenter,
och kommer nog inte förlängas, om jag inte vill(som jag inte villl).
Och den 15 januari slutar min socialsekretare, och jag kommer nog inte behöva någon
ny. Och det känns bra, och jag hoppas att det går som jag vill.

Imorgon går jag i i vecka 16, då är det bara 24 veckor kvar tills våran bebis kommer.
Fast man vet ju aldrig säkert. Och om 2 veckor ska vi på ultaljud, så då kanske BF
blir ändrat till längre, eller kortare. Man vet aldrig. Men det ska bli kul att få se sin lilla
bebis. Men jag är hypernervös att den inte skulle vara frisk.

Idag blir det faktiskt som alla andra dagar.
Ensam hemma tills M kommer från jobbet. Sedan upp till min lägenhet för att flytta
ur lådor och möbler. Nu har jag faktiskt bara mitt vitrinskåp, köksbord och 4 lådor
med julsaker kvar. Sen är det lite saker i kökslådorna och städa ut lägenheten, sen
behövs de inte så mycket mer från mig.

Jag satt och tänkte på hur glad jag är som har M.
Att jag faktiskt har någon som står ut med mig(och det är inte lätt).
Och att det rä just M, jag kan knappt beskriva hur glad jag är att jag just har honom.

Jag saknar Hanna med, jag måste få träffa henne. Det börjar bli sljukligt.