Vardag & ensam = mer bloggande.

Datum:2008-03-17 Tid:16:24:56
Nu sitter jag här och har tråkgit och skriver mitt andra inlägg för dagen. Och jag måste
säga att den här jävla snön är odräglig. Snön yrar verkligen utanför och jag vill verkligen
inte behöva gå utanför dörren idag. Fryser till i hela ryggmärgen när jag tittar ut.
Stackars M som kommer behöva gå hem från jobbet i detta vädret ikväll. För snön lär väl
inte slutat snöa, eller iaf försvinna tills ikväll. Pratade med M i telefon förut, och han sa
att snön inte lägger sig. Han har nog annan snö nere vid sitt jobb än den som täcker
trägården och gatan utanför oss.

Jag har verkligen skit tråkigt. Nu när helgen har varit har man blivit van att ha M
hemma igen hos mig. Så de blir jättetomt när han inte är hemma. Jag sitter och
pratar med mig själv. Jag pratar med vårann stackars bebis som säkert bara vill
att jag ska vara tyst. Ska snart iaf gå och lägga mig i sovrummet under täcket, med
en stor flaska iste och se på 'Djävulen bär Prada'. Men eftersom min dvd-brännare
har fått för sig att han ska sluta bränna ut skivor, utan bara förstöra dom så måste
jag vänta tills filmen kommit över till M's dator så jag kan bränna ut den där. Men
filmen verkar inte vilja komma dit, för de tar hur jälva lång tid som helst att få över den.



Åt fullkornsmakaroner med laxbullar i citronsås förut. De var faktiskt mycket godare
än vad jag trodde. Åt faktistk upp allt, rediga jag. Kräktes nästan efteråt för att magen
var så full.

Imorgon är de bara exakt 1 månad kvar till beräknad födelse. Helt sjukt så fort dessa
månader faktiskt gått. Minns ju som igår när plusset kom på stickan. Trodde nästan
att jag skulle svimma. Fick svårt att svälja salivet, ändå var jag nästan helt torr i min
mun. Benen skakade och jag kände mig verkligen helt hopplös. Men det gick ju bra
sedan när de lagt sig, så var iaf jag, men troligtvis M också, vädligt glad.
Nu sitter jag hemma här ett antal hundra dagar senare med svullna fötter och en
tjock mage. Idag har min "mensvärk" kommit tillbaka igen. Inte lika kraftig som sist,
men känner ändå att den växer långsamt sig starkare. Antagligen är de väl bara för-
värkar, eftersom kroppen och bebisen gillar att jävlas med mig.
Det är iaf max 5 veckor kvar tills jag och M kommer vara föräldrar. Max 45 dagar tills
vi kommer få veta vem Skrutten i magen är. Finns ingen annan än M jag någonsin
skulle vilja dela den upplevelsen med. Är så fruktansvärt glad att jag har honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0