Trotts att jag försov mig har jag tvättat effektivt under dagen. Sista maskinen är
utplockad och väntar nu på tvättlinan att bli torktumlad. Iofs är de en granne som
har tid i tvättstugan nu. Men han verkar inte dykt upp ännu, eller så har han inget
emot att jag använder halva klädlinan och torktumlaren. Skrev en artig lapp och la
på tvättmaskinen där jag frågade om de var okej och om de inte var de så kunde
han plinga på så skulle jag hämta upp allt på en gång.
Jag tycker jag fått tvättat mycket idag, speciellt eftersom jag tvättat under så kort
tid. Har faktiskt fått tvättat ungefär lika mycket jag annars får tvättat under en hel
dag, om inte mer. 2 uppsättningar av påslakan. Alla underkläder, alltså trosor,
kalsonger, BHar och strumpor som skulle tvättas. Våra handdukar. Och såklart
våra vanliga kläder. Hittade dock en mammatröja under M's kläder i fotöljen i sov-
rummet, en tröja som jag var 100% säker på att den låg i BB-väskan ren och vikt.
Men icke. Så jag fick lägga den i tvättkorgen och hoppas att vi lyckas haffa åt oss
en tid snart så jag kan få den tvättad.

Känner att jag varit ganska redig idag. Dammsög hela lägenheten fort förut. Efteråt
kom jag på att jag ville damma, men de ska man ju göra innan man dammsuger,
så jag la ner den idén fort. Jag dammade hela lägenheten i lördags, så några
dagar till tror jag faktiskt att saker klarar sig. Diskade nyss upp all disk i köket och
torkade lätt av spis och diskbänk. Funderar på att småplocka undan saker som
står på felställen i lägenheten snart, även gå ut med soporna.
Känner mig som en dräktig hund eller något som boar inför sina valpar. Jag brukar
inte vara så uppmanad att städa annars som nu.

Är nästan säker på att de är bebisen som fixerat sig. För nu "vilar" magen mer än
förut på låren när jag sitter ner. Magen känns också mer spänd nertill och "tom"
upptill. Och de liksom stramar och bränner i underlivet, och ibland tror jag nästan
att jag ska spricka till lite(förlåt om jag skriver för mycket detaljer).
Sedan att jag är kissenödig hela tiden, men att jag inte lyckas få ut mer än några
droppar är väl ett tecken på att bebisen ligger och trycket på urinblåsan.

Nu ska jag dricka upp min kopp te och kolla på Gilmore Girls. Vara nöjd och lukta
på de nytvättade och känna mig stolt över hur fint jag bäddat rent i sovrummet och
hur fint jag vek ihop alla underkläder. Strumpa efter strumpa.

Här sitter jag med en kopp te med lite ångest över att jag försov mig. Jag
lyckades haffa åt mig en tvätttid under hela veckan igår, och den var såklart
idag på morgonen. Kl 7-14. Jag vaknade kvart i 11 och fick väldigt bråttom.
Vi har väldigt mycket att tvätta. Sängkläder, underkläder våra vanliga kläder.
Slängde in en tvätt med sängkläder och underkläder i samma, mest för att
spara tid. Luckan på tvättmasiken gick knappt att stänga, så undrar om de
verkligen kommer bli rent. Sedan har ju Peter-hyresvärd fortfarande inte
fixat saken som torkar kläderna i tvättstugan, så man kan bara torktumla
saker. Men gejjen är att nästan inga av mina kläder går att torktumla. Så om
jag tvättar de jag verkligen MÅSTE ha rent, så kommer jag ändå inte kunna
gå med de på flera dagar. Och nu är de påsk också, då måste jag ha rena
kläder. Så jävla typsikt.

Igårkväll hade jag återigen "mensvärk". Tänkte inte så mycket på de. Vi satt
och spelade betapet som vanligt. Kollade på 100 höjdare, som för övrigt höll
måttet åter igen. Sedan några hets rundor betapet igen, eftersom klockan
började rinna iväg, och vi ville hinna se lite 'Two and a half men' innan vi skulle
sova. M försvann in i sovrummet lite tidigare än mig. Och jag skulle gå in i köket
med mitt vattenglas och fylla de inför natten. Och jag hann inte mer än resa på
mig så bara högg de till i ena sidan längs ner i magen. Jag flög verkligen fram,
och tur för mig att vi hade en bänk precis framför mig som jag kunde luta mig
mot och ställa ner glaset och andas tills smärtan gick över. Kved till och fattade
ingenting. När smärtan väl försvann vände jag mig om och såg M sticka ut
huvudet från sovrummet frågandes: "Vadå, ska du föda nu?"
Givetvis var de ju inte så, även fast jag faktiskt låg i sängen senare och hoppades
på att smärtan de skulle komma tillbaka så Skrutten skulle komma ut. Men icke,
hade bara min jävla "mensvärk" hela kvällen. Så avsnitten av 'Two and a half men'
rullade förbi utan någon riktigt värk eller vattenavgång.

Nu idag har jag fått för mig att de kanske vara bebisen som fixerade sig, för de
ska ju tydligen vara ganska smärtsamt i några sekunder. Så jag gisar på att de
var de som hände. Så då kommer Skrutten aldrig komma ut.
De är 3 veckor kvar, men jag känner mig som om jag gått över tiden 3 veckor.
Borde inte önska mig ut Skrutten egentligen, h*n kommer när h*n vill. Och nu
borde jag egentligen lägga allt energi och tid på att bara få vara med M, för när
Skrutten väl är här så kommer vi aldrig mera bara vara vi.

Verkar som en liten del av slemproppen börjar ta sig ut. Är ju inte 100% säker
på att de var delar av den, men de låter ju vädligt mycket åt de hållet. Får väl se
om de kommer mer idag, eller imorgon. Det behöver ju inte alls vara tecken på
att de är dags, men hoppas går ju alltid. Vi får väl se.

Här sitter jag och väntar på att vattnet till pastan ska börja koka. Hade råkat
sätta på fel platta, så köket var jättevarmt och de luktade lätt bränt. Tur att
jag kom på att gå och kolla till vattnet, annars kanske de börjat brinna.
Lyssnar på 'Death cab for cutie' och är jättetrött. Har sovit riktigt dåligt inatt.
Har vaknat massa gånger av antingen att jag varit akut kissenödig, eller så
har jag vaknat i panik och varit bomsäker på att vattnet skulle gå. Såklart gick
ju aldrig vattnet, även fast jag var sten säker. Jättejobbigt att ligga där och få
panik för ingenting. Jag har än så länge under graviditeten inte varit orolig för
förlossningen, och de är jag fortfarande inte. Men nu den senaste veckan har
jag blivit mer och mer orolig över att jag inte kommer veta när de är dags, eller
att jag råkar missa när vattnet gått. Än så länge har inte slemproppen gått, så
bebis kommer nog lika där inne ett bra tag till. Önskar att jag bara kunde lugna
ner mig.

Gick upp som vanligt när M gick till jobbet. Duschade, plattade håret. Rostade
2 mackor och åt ett äpple. Var dödstrött så jag orkade inte laga någon direkt
riktigt frukost. Men huvudsaken är väl att jag fick i mig något.
Beslutade mig för att slänga igång 5e säsongen av Gilmore Girls, för de var
ett tag sedan jag kollade på de nu. Då kunde jag sluta ögonen med ändå se
scenen i huvudet om jag bara hörde dialogen. Och de skulle inte vara hela
världen om jag somnade ifrån den. Och mycket riktigt, redan under första
avsnittet slöt jag ögonen och somnade. Vaknade till då och då under de andra
avsnitten, och vaknade till på riktigt när sista avsnittet på skivan precis skulle
ta slut. Började om på skvivan från början för att se. Tog ett äpple och ett glas
vatten för att försöka göra mig lite piggare. Fungerade inte, så jag stoppade i
mig några godisar som var kvar sedan igår, men blev nästan ännu tröttare av det.

När jag låg i sängen och kisade för solen insåg jag hur hungirg jag var, eftersom
jag tänkte på biffar med gräddsås. Fiskgratäng. Eller någon skinkstek med kokt
potatis, gräddsås och massavis med broccoli. Något asiatiskt med nudlar.
Men i vårat hem råder brist på allt sådant, så istället blir de torr pasta och någon
fiskgratängssås. Kommer säkert smaka skit, men är så jävla hungirg så de glider
nog ner ändå.

Saknar M jättemycket. De är faktiskt ett rent helvete att vara ensam hemma. Även
fast jag är fri att göra vad jag vill så kan jag inte eller orkar inte. Och känner mig
mest handikappad(ursäkta ordvalet) och vädligt ledsen hela tiden. Visst, de är
underbart att ha en bebis i sig, men de är också vädligt skönt att kunna ligga
hur man vill i sängen utan att de gör ont. Att kunna dricka 2 glas vatten och inte
fortfarande vara törstig efteråt, och inte heller behöva kissa innom de närmsta
minuterna. Jag vill verkligen bara föda barn nu, och hålla skrutten istället för att
bära runt på dessa extra 15kg som dödar mina ben.
Vill att M ska komma hem så jag får ligga och tycka synd om mig själv i hans famn
istället för att ligga och sucka framför Gilmore Girls, för dom förstår mig inte alls.



Ett klipp från Gilmore Girls säsong 5. Rory som journalist för The Yale daily
news och skriver en artikel om The life and death brigade.

Nu sitter jag här och har tråkgit och skriver mitt andra inlägg för dagen. Och jag måste
säga att den här jävla snön är odräglig. Snön yrar verkligen utanför och jag vill verkligen
inte behöva gå utanför dörren idag. Fryser till i hela ryggmärgen när jag tittar ut.
Stackars M som kommer behöva gå hem från jobbet i detta vädret ikväll. För snön lär väl
inte slutat snöa, eller iaf försvinna tills ikväll. Pratade med M i telefon förut, och han sa
att snön inte lägger sig. Han har nog annan snö nere vid sitt jobb än den som täcker
trägården och gatan utanför oss.

Jag har verkligen skit tråkigt. Nu när helgen har varit har man blivit van att ha M
hemma igen hos mig. Så de blir jättetomt när han inte är hemma. Jag sitter och
pratar med mig själv. Jag pratar med vårann stackars bebis som säkert bara vill
att jag ska vara tyst. Ska snart iaf gå och lägga mig i sovrummet under täcket, med
en stor flaska iste och se på 'Djävulen bär Prada'. Men eftersom min dvd-brännare
har fått för sig att han ska sluta bränna ut skivor, utan bara förstöra dom så måste
jag vänta tills filmen kommit över till M's dator så jag kan bränna ut den där. Men
filmen verkar inte vilja komma dit, för de tar hur jälva lång tid som helst att få över den.



Åt fullkornsmakaroner med laxbullar i citronsås förut. De var faktiskt mycket godare
än vad jag trodde. Åt faktistk upp allt, rediga jag. Kräktes nästan efteråt för att magen
var så full.

Imorgon är de bara exakt 1 månad kvar till beräknad födelse. Helt sjukt så fort dessa
månader faktiskt gått. Minns ju som igår när plusset kom på stickan. Trodde nästan
att jag skulle svimma. Fick svårt att svälja salivet, ändå var jag nästan helt torr i min
mun. Benen skakade och jag kände mig verkligen helt hopplös. Men det gick ju bra
sedan när de lagt sig, så var iaf jag, men troligtvis M också, vädligt glad.
Nu sitter jag hemma här ett antal hundra dagar senare med svullna fötter och en
tjock mage. Idag har min "mensvärk" kommit tillbaka igen. Inte lika kraftig som sist,
men känner ändå att den växer långsamt sig starkare. Antagligen är de väl bara för-
värkar, eftersom kroppen och bebisen gillar att jävlas med mig.
Det är iaf max 5 veckor kvar tills jag och M kommer vara föräldrar. Max 45 dagar tills
vi kommer få veta vem Skrutten i magen är. Finns ingen annan än M jag någonsin
skulle vilja dela den upplevelsen med. Är så fruktansvärt glad att jag har honom.

Kunde såklart inte somna om efter M vaknat och traskat iväg till jobbet. Kände
av kissenödigheten direkt och fick stappla mig upp. När jag gick in i sovrummet
igen såg jag att de snöade. Blev lite ledsen. Under hela Nov och Dec tänkte jag
att de skulle bli så mysigt med snö ute(Eftersom jag hade 2 wowchars i winter-
spring, nördiga jag). Snön kom aldrig och nu har man verkligen blivit inställd på
våren. Tyckte igår att de var så skönt och varmt när jag var ute, och man kände
att de är påskväder och hoppades på att de skulle hålla i sig tills Skrutten kommer.
Men tydligen inte, eftersom de snöar nu. Blir så fruktansvärt less. Fick till och med
en julkänsla när jag gick in i köket och värmde te nyss, riktigt obehagligt.
Så jag fick sätta mig och dricka te framför datorn, eftersom jag inte ser något
fönster här ifrån. Så fick jag lägga in The Smiths alla plattor i playlisten, så man
fick en gnutta känsla av vår(lyssnade på dem hela förra våren och somaren).

Satt och funderade på barndommen lite förut. Om en hemligtklubb jag fick vara
med i när jag gick på dagis på Södergården. Jennie och hennes "coola" vänner
startade en klubb som gick ut på att alla skulle sno smycken från deras mammor
och lägga i en låda som Jennie skulle förvara eller gräva ner. Och den klubben
var ju inte så lätt för mig att delta i. Jag hade ju ingen mamma att sno smycken av,
och min pappas ringar från tekniskaprogramet var väl inte något som skulle charma
Jennie och hennes undersåtar. Istället kom jag uppsmygandes på kullen med mina
hårspännen med jörjungfruar i plast och liknande tofsar, något som dom inte blev
glada över. Speciellt inte Jennie, ändå tog hon dom och la i sin lilla låda. (I hoppet om
att jag skulle få tillbaka dom.) Efter några tips från de andra flickorna om hur man snor
smycken från sina mammor gick vi ner från kullen och klubben glömdes bort. Jag
fick alrig tillbaka mina plastspännen och jag kan väl nästan lova att de andra tjejerna
inte fick tillbaka sina broscher och halsband dom snott från deras mammor. Och
de var ju riktigt fina smycken, som säkert gått i arv eller köpts för resterna på någon
lön. Och idag kanske dom fortfarande ligger nergrävda på Södergården, om dom
ens blev nergrävad. Men jag tror mer på att Jennie har burken med smycken kvar
någonstans, eller så har hon sålt smyckerna(och säkert använt min hårspännen).
Jennie, idag beskyller jag dig för att folk inte alltid gillade mig på dagis och förskolan.

Idag har de verkligen varit en slö söndag. Vi sov länge, väcktes av ett telefon-
samtal M fick. Vi gick upp och åt kladdkakan som var över sedan inatt till
frukost. En gemensam dusch som gjorde att mina fötter svullnade upp och
gjorde vädligt ont. Så efter låg vi mest i sängen och pillade på varandras fötter
och ben och gjorde desperata försökt på ordlekar(eftersom betapet var nere
under förmiddagen, och engelska betapet var jättesvårt och inget roligt alls).
Namnleken slutade med att M gav upp, för de finns tydlige inte mycket namn på
bokstaven N. Sedan försökte vi väl hitta på egna ordlekar. T:ex att jag sa ett
ord så skulle M säga motsattsen eller en synonym. De blev för svårt.
Så då föröskte vi på oss någon ordlek om allt som finns utomhus, men de blev
också svårt och spårade ut i något som kan anses vara rastistisk. Tur för oss
att min pappa ringde och avbröt och att M's pappa kom på besök.

Jag åkte ut med far & Eva en sväng. Vi köpte nappflaska, termometer, badbalja,
blöjor, nappar, lakan och krämer till Skruttens ankomst. Så nu kan egentligen
Skrutten komma när han/hon vill. För nu är de bara lite småplock till mig som
behövs, och kanske köpa lite mer av de vi redan har. Gick även ut från butiken
men en ganska stor påse påskgodis. (Något som jag suttit ätit ur nu efter vi åt
mat, och jag kan säga att jag ångrar mig, mår riktigt illa och känner mig jäst.)
Måste även säga till min lycka har Coop börjat sälja Liptons iste i pulverform
igen, så jag köpte glatt med mig en påse med persikosmak hem. Dock har jag
ställt undan varenda tillbringare vi har, så de blev inget iste idag.

Just nu sitter jag & M och spelare betapet(som vanligt). M spelar In Flames nya
platta, något som jag inte är så entusiastisk över. Men vafan, någon gång ska
han väl få spela musik hemma. Jag går ju aldrig ut, så han kan ju inte göra som
jag gör, spela när han är på jobbet.
Egentligen vill jag gå och sova nu, men jag vet att jag kommer bara vakna vid
midnatt och vara superpigg, medans M kommer sova som vanligt. Så jag får
försöka hålla mig vaken i några timmar till.
Detta har varit en väldigt lugn helg. Men nuförtiden är alla helger lugna. Skönt.

Lördagen började med frukost. Rostat bröd(som inte smakade gott) med
leverpastej och te. M gick upp och duschade i en timma och jag som var
super kissenödig blev såklart jättearg och började banka på dörren och be
honom komma ut. Men han hörde inte vad jag sa, och jag hörde inte vad han
sa = bråk direkt på lördags morgonen. Inget roligt alls.
Men jag blev så sur att jag var tvungen att göra något. Så jag dammsög hela
lägenheten, dammade fönster och hyllor. Torkade spisen och diskbänken.
Tänkte även moppa, men vi hann bli vänner, så moppa får jag göra en annan
dag.

Annars har vi väl inte gjort något speciellt idag. Spelat betapet och ätit upp
den sista glassen. Testat färdknäppen, utan resultat. Men de är ju ändå
4 veckor kvar. Skrutten kommer nog när han/hon vill, så antagligen kommer
h*n ligga på övertid, allt för att reta mamma.

Just nu är M's vän Gurra här på ett litet fort besök och lånar lite filmer.
Något säger mig att dom båda även träffas för att dom ska kunna smygröka.
Snart blir de kanske kladdkakebak och någon film. Lördagar är inget speciellt
längre. De enda är att M är ledig. Så jag får vara med honom hela dagen, istället
för att vara ensam och vänta på honom.

Helgerna är ju inte direkt så som de var för mer än ett år sedan, när man skulle
ut och göra något "roligt", som nästan alltid involverade alkohol.
Minns hur jag gjorde allt för att festa på fredagar och lördagar så att man kunde
ringa M och föreslå eller fråga om man skulle ses eller kanske komma till honom
på efterfest. Folk måste väl egentligen förstått att jag egentligen bara ville till M,
eftersom nästan varje festkväll eller dylikt slutade med att jag sprang iväg lite
tidigare än alla andra med mobilen i högsta hugg och försökte fåtag på M eller
pratandes med honom. Haha. Så töntig jag var. Men de gick ju tydligen hem efter-
som vi idag bor med varann, och jag är fortfarande kär som aldrig förr.

Mera betapet nu.

Hos barnmorskan idag disskuterade vi om lite allt möjligt. Först gav hon oss
yttligare ett papper som ska med i våran journal till förlossningen. Ett papper
från ROS-mötet i måndags. De stod mest att dom på BB skulle konakta våran
BVC sköterska så fort skrutten kommit ut. Och att jag och M vill stanna på BB
tills vi vet att amning och allt sådant praktiskt fungerar. Och att om jag känner
att behovet finns så ska jag få konakt med en psykolog från MVC. Känns bra att
veta att dom har såpass mycket information när man kommer dit, så vi inte bara
står där sedan. BM Åsa sa även att hennes kollegor från ROS-mötet hade tyckt
att mötet var lite pinsamt, eftersom dom inte kunde se "vart de brann", utan att
jag och M verkar ha saker under kontroll som de är. Skönt och veta att dom inte
tycker de är något "konstigt" med oss.

Vi pratade lite om förlossningen om smärtlindrig etc. M undrade vad som händer
direkt efter barnet kommer ut. Så hon förklarade ganska snabbt om vad som
händer före, under och efter förlossningen. Lungnade även M med att de inte är
ofta dom bara "springer ut" med barnet från förlossningssalen. Utan de är bara
i extrem fall när ex: barnet inte lyckas sätta igång med andningen. Då får pappan
följa med läkare in till ett 'Akutrum' dom har på förlossningen medans mamman
ligger kvar med någon personal så hon inte ska bli ensam. De är väl tur det iaf.

Mitt blodtryck hade gått upp lite, men inte något som ansågs farligt alls. Mitt SFmått
låg på 33cm, så de hade växt 1cm sedan v.34. Så de såg bra ut tyckte BM Åsa.
Skruttens hjärta låg på 145 slag per minut, alltså såg precis allt bra ut. Men eftersom
jag tyckte att bebisen rört sig jättemycket, och vi var lite osäkra på om de var huvudet
som låg ner eller rumpan så tyckte BM att vi skulle göra ett ultraljud fort. Riktigt mys.
Man såg verkligen hur stor bebisen är. Helt sjukt! Bebisen fick ju inte plats på skär-
men längre, utan de behövdes 2½ skärmar för att kunna se hela bebisen. Vi fick
se näsan och hur bebis låg och kliade sig på den. När h*n sparkade mig i revbenen.
Vi såg navelsträngen som mer såg ut som en krullig telefonsladd. Sedan fick vi se
hjärtat slå. Jättemysigt. Knubbiga ben hade den också. Huvudet låg iaf neråt, och att
de är rumpan som jag ligger och klappar på jämt. Min lilla skrutt.

Efter barnmorskan blev de en snabb lunch på Lilla Krogen med M och hans mamma.
Maria åt lax med någon sås. Jag och M åt stekt lövbiff med stektpotatis och någon
rödlökssås(som hade konsistens som cheesecake). De var hur som välligt gott.

Nu blir de vila på något sätt. Kanske ser på lite Grey's Anatomy eller någon film.
En kopp te och en bulle eller något. Måste vila iaf, för jag orkar inte ännu en natt till
med förvärkar och ingen sömn. Då kommer jag aldrig orka med en förlossning om
jag inte är lite utvilad.

Vaknade när M's telefon ringde i morses. Kunde aldrig somna om sedan.
De var för ljust i rummet och magen skrek efter mat. Bebisen låg på något
konstigt sätt så jag fick knappt någon luft och hjärtat pumpade jättehårt. Låg
och drog mig i en halvtimma innan jag tröttnade och gick upp för att ta mig en
snabb dusch. När håret torkade passade jag på att slänga i mig lite havre-
grynsgröt, något som jag inte alls gillade idag. Åt bara upp halva tallriken
sedan började jag må illa och trodde jag skulle kräkas. Tog en koppe te så
jag inte skulle vara helt tom i magen, satte mig och kollade på 'Sydney White'
och plattade håret. (Jag blir alltid irriterad nu när jag plattar håret eftersom jag
inte har en ritkigt plattång, utan en jättegammal som inte gör håret riktigt rakt.)

Igår fick jag faktiskt alla bebiskläder tvättade. Så jag och M har packat ner alla
bebiskläderna i BB-väskan som vi ska ha med oss. Blev för de mesta vita kläder,
men lite färgklickat fanns de ändå här och där. Men de är så svårt att välja färger
när man inte vet om de är en pojk eller tös där inne. Packade även ner lite kläder
till mig & M om de skulle hända något snart. Så slipper vi stå där som höns och
inte veta vad vi ska ha med oss, eller inte veta om det finns några kläder till oss
som är rena.

Snart ska jag byta om och fixa iordning mig. Ska hämta påslakanen till spjäl-
sängen som hänger på torkning nere i tvättstugan. Sedan bär de av till stan för
att möta upp M för att gå till barnmorskan. Vi ska snacka om förlossningen idag,
om jag förstod BM Åsa rätt sist. Sedan ska vi väll göra de vanliga sakerna, väga,
mäta magen, kolla HB och mäta blodtryck, lyssna på bebisens hjärtljud. Så får vi
väl se om magen växt något sedan v.34. De känns så iaf.

Vecka 36:



Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan
vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäcken-
öppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske
behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen.
Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga.
Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34
cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara
livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har
förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen
bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten
och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som
kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl
som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag
förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om
rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer
att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

Laddar upp 2 dåliga bilder på magen under sista dagen i v.35. Magen känns
fortfarande stor men ändå mindre. Den känns slapp och lite "tom".
Annars brukar den vara vädliga stor och spänd men nu tycker jag att jag kan
trycka lite här och så sjunker fingrarna in lite. Vet inte hur jag ska tolka det.

Igår kväll började jag få en mollande "mensvärk" i magen. Från revbenen
ner till låren. Tog en alvedon(som man ska) vid halv 8, men tyckte inte att
de hjälpte nåogt. Tog yttligare en vid midnatt, de hjälpte inget vidare heller.
Men framåt natten så började de försvinna av sig själv och jag kunde få några
timmars sömn.
Vaknade vid 10 idag och känner mig lite konstig idag också. Dock ingen
"mensvärk" ännu, men om de kommer vara som igår lär väl den komma sen
när M kommit hem. Jag tror nog inte de är någon bebis på G, utan de är väl
mest kroppen som övar sig inför de riktiga. Pratade med pappa, och han sa
som många andra säger, att 3 veckor innan är ju faktiskt inte ovanligt. Så om
de skulle stämma för oss så skulle skrutten komma nästa vecka.

Skrutten känns för övrigt väldigt livlig. De senaste dygnet har han/hon rört sig
mer än vad de någonsin gjort. Vet inte om den kanske försöka hitta en mysig
ställning att ligga på den sista tiden nu i magen. De är nog vädligt trång för min
lilla skrutt. Har varit lite orolig att bebisen kanske försöker säga mig något, men
tror mer på att de kanske är påväg att fixera sig än att de är någon fara.
Ska till BM imorgon, så får väl se vad hon säger. Men något säger mig att hon
kommer nog säga att de inte är någon fara etc.

Har även precis slängt in de första lasset med babykläder. Låg och kollade på
en Harry Potter film när jag helst plötsligt kände att jag var tvungen att tvätta alla
bebiskläder idag. Tur för mig att tvättstugan var ledig idag. Dock är ju inte saken
som tar bort luftfuktigheten lagad, så jag får väl hänga de som inte gå att torktumla
i lägenheten. Känns skönt iaf att få de gjort. Så kan jag packa ner lite saker i BB-
väskan så om bebisen skulle få för sig att titta ut snart så behöver jag inte springa
runt och inte ha något rent till BB alls.

Ska lägga mig och forsätta se på Harry Potter filmen nu och vila. Vila kännns som
de enda vettiga och de enda jag faktiskt orka göra nu. Vågar inte direkt springa ut
och handla ensam, utan får vänta tills M kommer hem.
För övrigt klippte M sig igår efter jobbet. Nu är de kort. Såg inte dumt ut alls, han
passar i det. Men såklart är de alltid ovant att se någon eller sig själv i en ny frisyr.
Nu är de nog iaf lättare för mig att platta hans hår.

Imorgon går jag även in i v.36. Så idag är de sista dagen i v.35. Idag är de även
35 dagar kvar till beräknad födsel.

Känner mig "konstig". Vet inte hur jag ska beskriva det bättre. Jag känner mig
matt och trött, fast jag gå och lägga mig i sängen skulle aldrig kunna somna nu.
Jag känner mig skakig, fast jag skakar inte. Känner mig allmänt "konstig" och vet
inte ritkigt vad som är fel. Har ju känt mig nervös och konstig inatt för att jag trodde
att de var dags för bebisen att komma ut. Men nu känns det inte så, nu är de
någon känsla som jag inte alls kan beskriva. Jag har ju inga förvärkar eller något
sådant, så de kan väl omöjligt vara på G. Önskar hur som att känslan försvinner
snart. Känns som jag ska hoppa ur skinnet när som helst.

Igår träffade jag Malla. Vi hade inte träffats sedan i somras, så det var vädligt
trevligt. Hon hade med sin pojkvänn Sam, någon jag aldrig träffat tidigare. Han
verkade vara en trevligt prick. Synd nog var han tvungen att gå nästan direkt.
Men jag och Malla klarade oss bra ändå. Vi satte igång och baka dubbel sats
av bullar. Såklart åt vi nästan upp en plåt direkt när dom var klara. Sedan tog
Malla med sig några hem. Och kvar fanns ändå 3 påsar, som jag inte riktigt
vet hur jag och M ska lyckas få ner. Vi har jag godis, tårta och kakor kvar sedan
han fyllde år.
Efter Malla gått så satt jag och M och spelade betapet med hans pappa. Sedan
blev de en snabb kvällsmat, för att vi skulle hinna med och spela några rundor
betapet till. Klockan blev mycket och vi hann bara se 1/3 av kvällsfilmen, som var
den verklighets baserade 'Pojkarna i mitt liv'. Vi får väl se resten ikväll.



Vi hade även tvättid igår. Men eftersom Peter-hyresvärd inte varit här och lagat
saken som tar bort fukten i tvättstugan, så var de ingen idé att tvätta nästan.
De är så kallt och rått där nere i tvättstugan, att kläderna hinner nästan mögla
innan dom torkat. Så jag fick slänga in underkläder, handukar och 2 linnen.
Så planen att tvätta upp allt till bebisen fungerade ju inte. Får försöka fixa det
en annan dag. Om saken lagas, eller så får jag åka hem till far & Eva och tvätta.
Som tur var gick ju iaf underkläderna och handukarna att torka i torktummlaren.
Linnerna fick ju hänga övernatt. Något som de lesbiska paret inte verkat gilla.
För dom har vairt här och panik ringt på dörren. Och jag har inte vågat öppna,
för jag orkar inte tjafsa med dom jämt. Så jag smög mig ner till tvättstugan kort
efter dom varit och plingat på och tog med mig de 2 linnerna och 2 handukar som
låg i torkltummlaren. Och jag förstår inte hur dom kan vara så sura över de. 2
handukar är väl inte hela världen att behöva ta ur torktummlaren, och linnerna var
ju såpass små att dom inte tog någon plats alls på tvättlinnan. Dom hade för övrigt
precis börjat tvätta, för tvättmaskinen var precis i början på sitt tvättpass.

Något jag inte förstår är hur dom 2 kan ta upp 2½ dag i veckan i tvättstugan. Och
då menar jag verkligen att varje vecka bokar dom upp 2½ dag i tvättstugan. Så vi i
dom andra 5 lägenheterna får ju nästan bråka om dom tiderna som finns kvar.
Och något som stör mig ännu mer är att dom tvättar samma jävla kläder varje gång.
Så var tredje dag när man går ner i tvättstugan för göra något ärende hänger deras
jävla jeans, skepparlinnen och militärtröjor på linnan. Hur lyckas dom smutsa ner
en hel garderob på 3 dagar?

Nu ska jag duscha, sedan blir de platta håret och antagligen vila framför en film.
Har knappt sovit något inatt för av någon anledning har jag varit jätteorolig att bebisen
skulle komma inatt. Ändå är det 36 dagar kvar, så jag tror egentligen inte att jag
behöver ligga vaken och oroa mig på nätterna.

Jag hatar att jag gjorde musik jag älskar till depp/wow musik förr våren och i
somras. För nu när jag sitter och lyssnar på den så tycker jag såklart den är
jättebra, men jag får ändå en sådan där orokänsla och fylls av obehag. Tråkigt.

Efter en snabbdusch ska jag och M nog snart krypa oss till korgs. Vi ska
först försöka spela en snabb runda betapet. Men vi verkar inte finna någon
att spela med, tråkigt nog. Jag är inte speciellt trött heller. Eller trött är jag,
men inte sova trött.

Födelsedagsfikan ikväll för M var mysig. M & hans mamma kom inte hem
den tiden dom lovat. Dom skulle hem till M's morbror fort och köpa kaffe
efter dom slutat jobba. Så efter två samtal till M, och några timmar senare
ramlade M och hans mamma in i lägenheten. Dom lyckades få med sig
grannens katt in, som genast sprang och gömnde sig under våran säng.
Såklart kom min pappa och M's pappa in i lägenheten då jag ligger på
golvet som en fet säl och försöker sträcka mig efter katten. Kändes lite dumt
eftersom jag inte träffat M's pappa speciellt många gånger.
Jag hittade iaf en gammal lekasmus efter Saga, så jag kastade ut den i
trapphuset, och grannens katt sprang lekfullt efter.

Fikat bestod av en underbar chockladtårta med hallonmouse som fyllning.
(Jag verkligen älskar den tårtan, för den blir inte lika mäktig och jobbig som
en gräddtårta.) Och förutom tårtan hade far lyckats köpa med sig lite vetebröd
och någon jäkligt god bakelsetårta med vaniljfyllning.
Fikat gick smärtfritt och höll på i 2 timmar, något som jag aldrig kunde tro.
Nu har iaf min pappa träffat M's föräldrar, så då behöver dom inte vara okända
för varann. Kanske är bra för dom att veta vem som är morfar, farfar och farmor
till deras första barnbarn.

Födelsedagsbarnet som fyllde 23 fick en läkarbok som kan vara käck nu inför
skrutten. Där de står mycket om vanliga saker. Allt ifrån feber till kvalster.
Jag får dock inte läsa i den, för då kommer jag tro att jag har allt, hypokondriker
som jag är.

Godnatt.

Vårat trapphus är riktigt snuskigt. Smutsigt och dammigt och ser fruktansvärt
tråkigt ut. Men är de något jag älskar så är de att öppna huset och känna
doften av nytvättat och tvättmedel från tvättstugan. De ger mig ett litet lyckorus.
Både här och när jag bodde i 1an på Hässleholmen har de luktat nytvättat i
trapphuset. Så hur trött jag än är varje gång jag kommer in ger ändå doften
mig några sekunders lycka.

ROS-mötet idag gick väl helt okej. Barnläkaren försökte slänga på hårdansiktet,
och ville försöka gräva fram minsta lilla om varför vi skulle behöva ett ROS-möte.
Men hur han än vred och vände på allt kunde han inte hitta något som gjorde att
jag och M var kvalificerade för ett sådant möte. Visst är jag ung, men som han sa:
"Du är ju inte rekord ung". Vi fick iaf träffa Ylva, en kvinna från BVC som ska
vara min, M och bebisens konaktperson där. Så hon är personen som ska sköta
vägandet och mätandet på skrutten. Hon är även personen som ska vara är och
ge mig och M svar och råd på saker vi undrar över. Både jag & M tyckte att hon
verkade trevligt och lätt. Våran BM Åsa var sjuk, så en kollega till henne hoppade
in istället och förde anteckningar åt Åsa. Även hon var trevlig.

Efter blev det Lilla Krogen med M och hans mamma för en kort lunch.
Och dom bestämde att dom skulle gemenast åka hem till M's morbror efter dom
slutat jobba och hämta en skrivbordstol, så att M slipper sitta på en köksstol
framför datorn. Dom skulle även plocka upp lite kaffe och dylikt tills ikväll när våra
föräldrar kommer hita för att fira M's födelsedag. Tur var de för mig, för då slipper
jag hasa mig bort till Coop och fixa sådant. Då räcker de att jag får dammsuga och
småplocka lite, så kan jag vila innan alla kommer sedan.

Varit en lugn helg. Mest sovit länge, gottat sig och spelar age 2 med M.
M somnade på soffan igår kväll efter vi ätit vädligt sen kvällsmat och kollat
på 'Hur man förlorar en kille på 10 dagar'. Jag satt uppe och såg klart på
filmen i en fåtölj, medans M låg och snarkade med benen utstickandes i
våran lilla soffa.

Imorgon blir det mera spring. M ska som vanligt till jobbet tidigt. Sedan ska
han och ja mötas upp vid lite innan 11 för att ha ROS-möte med våran BM,
en barnläkare och någon från BVC. De ska nog mest disskuteras om hur jag
mår fysikt och psykiskt. Hur M tycker jag mår. Hur vi känner nu inför barnets
ankomst. Sedan också för att vi ska få en chans att träffa personen som vi
ska ha på BVC efter skrutten är född. Jag tror inte de ska bli några problem.

På eftermiddagen ska M's mamma och pappa och min far komma hit och
äta tårta och fira M, eftersom han fyller 23 imorgon. Så på eftermiddagen, efter
vårat möte blir de till för mig att åter igen dammsuga hela lägenheten. Damma
och torka i ordning så att de är någorlunda fint här när dom kommer. Måste
även leta fram en kaffekokare som vi ska ha någonstans. Jag och M dricker ju
inte kaffe, så jag tryckte in kaffekokaren i en låda eller skåp någongång när vi
plockade undan i köket.

På tisdag ser de ut som att Malla komemr hit och bakar bullar och dricker te.
Får hoppas att de blir av. Jag har inte träffat henne sedan jag och M fick reda på
att jag var gravid. Och de är väldigt konstigt, för jag & Malla har träffats vädligt
mycket annars.

Nu ska jag fortsätta spela betapet med M. Sedan blir de väl av till Coop för att
köpa mat och fika. Munkar till mig, om de finns några kvar. Man ska ju aldrig vara
bered på att de finns bröd och kakor på en söndag.

Nu tycker jag för övrigt att min mage är för stor och osmidigt. Bebisen är för tung,
och de känns som magen börjat "hänga", fast de gör den ju inte. Men de är
jättejobbigt att inte ens kunna ta på sig sina vnliga trosor, utan att jag knappt ska
få något blod i benen. Uscha, nu vill jag verkligen att skrutten ska komma ut.
Då skulle jag varit en gladare mamma. 39 dagar kvar till BF idag. Kan bebis inte
komma i veckan istället? Fast är de någon förstföderska, eller gravid över huvud-
taget som fött 5 till 4 veckor för tidigt? Inte någon jag känner iaf. Bara folk jag läst
om i tidningar att fått barn så tidigt. Och då har dom fött i bilar och på fält.

Arg, så in i helvete arg!
Kvinnan som var min lärare/rektor och psykolog på den skolan jag gick på
förut. Våran lilla specialskola för oss som inte vet vad vi vill göra, eller som haft
problem och missat gymnasiet. Där dom skulle stötta oss och tahand om oss,
där regerade hon. Och såfort hon fick reda på att jag var gravid och hade
jobbigt att komma till skolan pga av allt illamående etc, så slutade hon vara
snäll. Hon blev en ännu värre surtankt än vad hon redan var. Tillslut kallade hon
in mig på ett möte för att enbart skälla ut mig och berätta hor dåligt hon mår av
att se att någon som jag skulle bli mamma. Hur synd de är om mitt barn.
Jag sprang ifrån de mötet gråtandes och vågade mig aldrig tillbaka till skolan.
Men något jag fått reda på månader efter var att hon gick direkt efter mötet och
skrev ut mig från utbidlningen och nämnde de aldrig till mig. Inte ens ett sms.

Idag fick jag reda på att en vän som gick i den klassen, som också är gravid,
inte heller får gå kvar. För tydligen är de för mycket strul kring oss som är gravida.
Och eftersom hon redan har ett barn sedan innan, där de är lite strul om vårdnaden,
så att hon måste gå på möten då och då så får hon inte gå kvar.
Konstigt nog såfort hon får reda på att någon är gravid så blri de för mycket problem.

Jag är så in i helvete arg. Alltså hade jag rätt när jag sa till alla att de inte var mig
de var fel på, utan att hon utan anledning slutade gilla mig när hon fick reda på
att jag var gravid. För jag var fan inte till något problem, mer än att vara gravid.
Jag var aldrig full i skolan. Jag sa inget illa om invandrarna utanför salen. Jag skrek
aldrig att "bögjävlar är äckliga". Jag ställde mig aldrig upp och började rycka
i borden så dom skakade och så pennor och papper flög i salen. Som andra gjorde.
Jag kom dit, satt tyst och gjorde vad hon bad mig att göra, så att jag kunde få gå hem.

Jag förstår inte hur hon kan komma undan med detta. Jag avskyr verkligen henne.

De blev en tidigmorgon. Vaknade av M's väckarklocka och kunda inte somna
om. Så direkt när han gick till jobbet gick jag upp för att göra frukost. Var ingen
idé att försöka somna om i vårat överdrivet ljusa sovrum.
Passade på ringa far när jag väntade på frukosten skulle bli klar. Så vi bestämde
att nästa måndag när M fyller 23 så ska far komma hit med en tårta, så får min
pappa och M's föräldrar en chans att träffas innan bebisen föds. Så får M(och
jag) tårta när han fyller år. Lyx.

Ska försöka våga mig ner till tvättstugan snart och tvätta handukar och lakan.
Funderar på att börja tvätta upp alla bebiskläderna och påslakanen till bebis
och spjälsängen. Fast de kanske är för tidigt? Men de vore ändå skönt att få
BBväskan packad. Om skruttena av någon anledning skulle vilja komma ut tidigare
än planerat. Men jag tror ändå att han/hon kommer ligga kvar där tills jag blir igångsatt.
Sitter och ser på 7th heaven nu och försöker glömma bort att jag precis läste en
artikel om spöken i Sverige på Aftonbladet. Jag som är jätterädd för spöken, så jag
sitter nästan och hoppas här på datorstolen av minsta lilla ljud.

Vecka 35:



Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet.
Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp
av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att
vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg.
Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten
är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för
andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några
veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever
utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och
fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern
och tvillingar är ännu mer trångbodda.