Hos barnmorskan idag disskuterade vi om lite allt möjligt. Först gav hon oss
yttligare ett papper som ska med i våran journal till förlossningen. Ett papper
från ROS-mötet i måndags. De stod mest att dom på BB skulle konakta våran
BVC sköterska så fort skrutten kommit ut. Och att jag och M vill stanna på BB
tills vi vet att amning och allt sådant praktiskt fungerar. Och att om jag känner
att behovet finns så ska jag få konakt med en psykolog från MVC. Känns bra att
veta att dom har såpass mycket information när man kommer dit, så vi inte bara
står där sedan. BM Åsa sa även att hennes kollegor från ROS-mötet hade tyckt
att mötet var lite pinsamt, eftersom dom inte kunde se "vart de brann", utan att
jag och M verkar ha saker under kontroll som de är. Skönt och veta att dom inte
tycker de är något "konstigt" med oss.

Vi pratade lite om förlossningen om smärtlindrig etc. M undrade vad som händer
direkt efter barnet kommer ut. Så hon förklarade ganska snabbt om vad som
händer före, under och efter förlossningen. Lungnade även M med att de inte är
ofta dom bara "springer ut" med barnet från förlossningssalen. Utan de är bara
i extrem fall när ex: barnet inte lyckas sätta igång med andningen. Då får pappan
följa med läkare in till ett 'Akutrum' dom har på förlossningen medans mamman
ligger kvar med någon personal så hon inte ska bli ensam. De är väl tur det iaf.

Mitt blodtryck hade gått upp lite, men inte något som ansågs farligt alls. Mitt SFmått
låg på 33cm, så de hade växt 1cm sedan v.34. Så de såg bra ut tyckte BM Åsa.
Skruttens hjärta låg på 145 slag per minut, alltså såg precis allt bra ut. Men eftersom
jag tyckte att bebisen rört sig jättemycket, och vi var lite osäkra på om de var huvudet
som låg ner eller rumpan så tyckte BM att vi skulle göra ett ultraljud fort. Riktigt mys.
Man såg verkligen hur stor bebisen är. Helt sjukt! Bebisen fick ju inte plats på skär-
men längre, utan de behövdes 2½ skärmar för att kunna se hela bebisen. Vi fick
se näsan och hur bebis låg och kliade sig på den. När h*n sparkade mig i revbenen.
Vi såg navelsträngen som mer såg ut som en krullig telefonsladd. Sedan fick vi se
hjärtat slå. Jättemysigt. Knubbiga ben hade den också. Huvudet låg iaf neråt, och att
de är rumpan som jag ligger och klappar på jämt. Min lilla skrutt.

Efter barnmorskan blev de en snabb lunch på Lilla Krogen med M och hans mamma.
Maria åt lax med någon sås. Jag och M åt stekt lövbiff med stektpotatis och någon
rödlökssås(som hade konsistens som cheesecake). De var hur som välligt gott.

Nu blir de vila på något sätt. Kanske ser på lite Grey's Anatomy eller någon film.
En kopp te och en bulle eller något. Måste vila iaf, för jag orkar inte ännu en natt till
med förvärkar och ingen sömn. Då kommer jag aldrig orka med en förlossning om
jag inte är lite utvilad.