Mamma + Pellan.
Taget i helgen på lekplatsen. Ska blogga imorgon.
Jack the Ripper.
till hennes lugnande Grease, så satte sig jag & R och kollade på From Hell. Jag som
redan innan alltid varit intresserad och skrämd av Jack the Ripper. Naturligtvis kom de
vanliga frågorna och rädslorna upp. Även andra läskiga, för mig, tankar som jag innerligt
hoppas är en twistedtanke hos mig som ingen annan tar efter och gör, för jag gillar det
svenska kungahuset.
Självfallet kom frågan Vem var Jack the Ripper? Och det fick dom ju aldrig reda på, dom
fångade aldrig den galna seriemördaren. Det var iaf var dom sa, men jag gissar på,
om jag ska tro på vad vissa terorier säger, att dom faktiskt fann den skyldiga. En av
teorierna pekar på att det var Prins Albert Victor, hertig av Clarence och Avondale, son
till Edvard VII av Storbritannien. Alltså ett barnbarn till Drottning Viktoria av Storbritannien,
regeringstid mellan 20 Juni 1837-22 Januri 1901. Teorin om varför är för lång att dra här,
men jag tycker ändå den låter ganska logisk. Och det är det som gör det hela så
skrämmande.
Om det faktiskt skulle vara så att de var någon i det Engelska kunaghuset som på
1800-talet brutalt mördarde kvinnor i Whitechapel, distrikt Est End av London, så betyder
det att kungahuset i sin tur visste om vem det var. Och därför aldrig blev dömd. Så en
stor fråga för mig är Vet dom om? Vet dom fortfarande idag om vem som var Jack the
Ripper?
Något annat för mig väldigt läskigt är att Drotting Viktoria fick flera barn. Det är
natulgitvis inte de jag tycker är läskigt, nästan alla får barn någongång. Men, hon fick
samanlägt 9st barn, varan ev var Prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn, far
till Margaret av Connaught. Och kan man sin svenskahistoria så vet man att hon var
farmor till Carl XVI Gustaf, alltå våran Kung. Det betyder alltså för det första var våran
Kungs farmor var kusin med den Prins Albert, som misstänktes vara Jack the Ripper.
Det i sin tur är, för mig, är lite intressant. För det betyder ju att vårat kungahus är är
släkt med Jack the Ripper. På långt håll, men det finns där.
Det kanske betyder att om nu det Engelska kungahuset visste vem seriemördaren var,
kanske det till och med är så att våran Kung idag vet vem han var. Men eftersom att
de handlar om familj så hålls detta tyst och går till graven med våra tiders regenter,
med undantag av deras barn. Så vem vet vad våran Kronprinsessa får höra på våran
regents dödsbädd, att hon faktiskt är släkt med Jack the Ripper?
Om en ny Jack the Ripper hade återvänt för göra samma sak, gå i samma spår så hade
den killen snabbt åkt dit. Polisen hade ju sett mönstret med på en gång. Men sedan
finns det ju alltid galningar och idioter. Vem vet, att det kanske finns någon i Sverige
som gör samma grejj. Att han ser mönstret på kartan hur flickorna i Whitechapel blev
mördarde, drar linjerna nästintill indentiskt på en Stockholmskarta. Och börjar därefter
sakta med säkert skära brutalt sönder flickor och bli vår tids nya Jack.
Något även sjukt, om du skulle koppla det till Sveriges kungahus, så kanske det är någon
som inte riktigt skulle godkänna att Prins Daniel gifte sig in i kungafamiljen nu den 19 Juni.
Och därav börja mörda kvinnorna, precis som Jack the Ripper, men även göra den vrida
saken att skicka ett litet paket till Daniel. George Lusk fick ett litet paket under tiden som
seriemorden i Whitechapel ägde rum. I det fann han en halv njure från en männsika.
Jag måste verkligen säga att jag inte har något emot Prins Daniel eller någon i kunga-
huset, jag tycker om dom och att dom gör bra saker. Men det kan som sagt finnas någon
galning någonstans som snappat upp alla dessa totalt sanslöst onödiga disskutioner om
Prins Daniels problem med hans njurar hit och dit. Och i sin tur börjar gå i ett mördarspår
som jag skrev, brutalt mördar flickor i t:ex Stockholm och sedan skickar en njure från en
männsika till Prins Daniel, för att att göra sitt yttrande.
Jag är rädd för Jack the Ripper, även fast han inte finns längre. Speciellt inte om det var
Prins Albert som faktiskt dog den 14 Januri 1892 pga av Syfilis. Men om galna släktingar
finns kvar, eller galningar överhuvutaget som beslutar sig att göra hemska upptåg och döda
folk igen finns, så är jag seriöst rädd. Så många nätter jag satt i min första lägenhet och
darrade att snart kommer han, snart kommer han och skär sönder mig och samman, precis
som han gjorde med Mary Jane Kelly den 9 November 1888. Det hände aldrig, som tur var.
Peppar peppar!
Dom här närmaste nätter och månaderna kommer jag vara rädd, för att långsamt låta
rädslan och oron lugna sig för detta, men att hoppa vidare till något annat. Men sedan när
den kyliga & dimmiga hösten närma sig kommer nog tankarna komma upp igen. Gå ensam
ute på kullersten i Borås en höstkväll kommer ni inte se mig göra. För jag är mesig och
tänker alldeles för mycket, men seriöst, jag är rädd. På riktigt. Du vet aldrig om en ny Jack
the Ripper slår till, i vilket mönster eller vart han kommer göra det. Såvitt jag tänker kan
det likaväl vara en förymd galning i Borås som får för sig att ha lite kul..
Börja plugga?
Ellicka har blivit mer förälskad i Rocky Horror Picture Show än vad jag är! Helt otroligt!
Både igår och idag har den där filmen gått om och om igen. Hon springer sina varm runt
i lägenheten. Dricker lite juice, kramar & pussar på mamma, nattar dockan, kollar lite på
filmen, in på toa och testar pottan, kollar i en bok, sedan kikar hon över på filmen igen.
Jag älskar verkligen filmen, varenda låt är alldeles underbar. Men att behöva höra intro
låten, när man bara ser den där rödmålade munnen 20ggr i sträck, då har jag en tendens
att börja tröttna. Vilket är synd, jag vill inte tröttna på den.
Men det är ändå kul att Ellicka gillar den. Så nu har hon lite att välja mellan. Gustaf,
Gilmore girls, Grease & såklart Rocky Horror Picture Show.
Jag har även börjat tänka mycket på framtid. Om hur jag vill ha det, vad för typ av jobb
och inkomst jag vill och behöver ha senare i mitt liv.
Så jag har funderat och kommit fram till att nu jävlar är det dags! Nu ska jag sätta mig
och fixa min gymnasiekompitens! Jag ska sätta med i en skolbänk igen, eller... egentligen
inte. För jag har pratat med Infoteket i Borås, men en riktigt trevlig farbor. Så jag ska
komma in och lämna in mina högstadiebetyg i veckan. Så han kan se att jag är godkänt i
Svenska, Engelska & Matte. Och belive it or not, men det hade jag faktiskt.
Så vi ska skicka iväg en ansökning om att jag får börja plugga distans i Borås redan i höst.
Och kommer jag inte in i höst, finns alltid våren 2011.
Jag vill börja plugga, jag vill bevisa dels för mig själv att jag kan igen. Jag vill börja plugga
100% och förösöka bli klar så snabbt jag kan. För sedan hade jag tänkt att jag skulle söka
in till tandsköterskelinjen i Borås och såklart då i framtiden bli tandsköterska.
Förhoppningsvis lyckas jag med detta. Jag får se positivt, ge mig fan på att jag kan!
Vem tror att detta laddade ansiktet inte kan klara skolan? Nä just det...
Jag är sugen på en vovve. Naturligtvis är det inte rätt läge för det. Men jag vill ändå
ha en. Eftersom jag inte planerat att skaffa några syskon för Ellicka i den närmaste
framtiden, så hade det varit mysigt med en till familjemedlem. Och om jag ska plugga
distan 100% kommer jag plugga hemifrån i några år, vilket betyder att jag skulle vara
hemma så vovven inte behöver vara ensam när den växer upp. Och att börja få en
mysig rutin på morgonen, med en morgonpromenad till dagis. En lång eftermiddags-
promenad och en kvällspromenad.
Jag vet jag är naiv, men hallå eller, om jag inte är det, så är det ju inte jag! Alla som
känner mig vet. Jag tänker något, gör de, tänker inte på konsekvenserna. Men jag
tror inte det hade varit jordensundergång med en hund. Många som har barn på 2år
skaffar ju 1 barn till. Vissa till och med tidigare. Vissa får ju tvillingar, trillingar eller
ibland fyrlingar. Så om jag hade skaffat ett hundbarn hade inga hus i amerika rasat.
En liten Zalka, Frank, Smith, Svante eller Moz?
Bilder från djurparken i Maj.
Några bilder från när vi var i djurparken i Maj. Dags för ett nyt besök snart igen!
Jobb & Skola.
och jag måste säga, det suger verkligen. Jag vill ut och jobba igen, asap.
Sitter även och försöker kolla över utbildningar. Gymnasieutbildning på distans, men har
en massa problem. Hittar i fram, bara krånglar igenom en massa hemsidor. Jag hade även
funderat att börja plugga till tandsköterska, men det verkar som att jag måste gått gym-
nasiet för att få göra det. Så jag får väl föröska komma in att plugga distans till våren,
men tills dess måste jag ha ett jobb naturligtvis.
Ellicka tittar på tv. Ska föröska duscha snart och ge henne lite lunch. Så kanske vi drar
oss till Knalleland. Ellicka behöver nya skor, eftersom hon bara har 1 kvar. Hon tappade
den ena när hon var hos M i helgen.
Nej, måste lite mer efter jobb nu.
10 Juni.
även fast jag inte gillar ägg, eller frukost överhuvudtaget så känner jag mig ändå
väldigt sugen på vad han gör.
Just nu tar han även upp något som bryr mig väldigt mycket om. Burhöns. Jamie
tycker inte dom är okej, jag tycker inte dom är okej. Och jag hoppas verkligen
ingen jag känner tycker det är okej att köpa ägg från burhöns. Det är djurplågeri.
Jag kikade runt på IKEAs hemsida nyss. Gud vad mycket man blir sugen på att
skaffa. Naturligtvis har jag inga pengar att införskaffa något för, så det var egent-
ligen bara elakt mot mig själv att sitta och bläddra omrking där.
Jag hittade leksaker till Ellicka jag vill ha, en växa säng. Bäddmadrasser och en
sängstomme till mig. Gardiner, påslakan, dukar och uderlägg. Servingsfat och bak-
formar och tårtfat. Ja du, IKEA har verkligen allt. Jag blev speciellt förtjust i ett
förkläde och ett parkökshandukar i matchande tyg. Jag är kär, jag vill ha dom!
Jag lämnade ett intresse på en lägenhet idag med. Får ser hur det går med det. Men
det var en 2a på Göta. Så det är bara ett par hundra meter till Ellickas dagis. Det är
nära till stan, tar 5 minuter med buss, 15 minuter att gå. Det tar även max 15 minuter
att gå till Ica Maxi. Bussen går hela vägen upp till pappa & Eva, om vi vill åka och hälsa
på dom. Och bussen utanför affären går upp till Ellickas pappa. Så det hade varit perfekt.
Men något säger mig att jag inte kommer få den, eftersom lägenheter på Göta är väldigt
populära, och jag är inte direkt något man letar efter när man ska hyra ut en lägenhet.
Ska föröska duscha och ta på mig. Sedan föröska städa lite. Jag känner att det är väl
iaf något jag kan tag i att göra nu när jag inte jobbar. Men R jobbar hela dagarna.
Lunarstorm är dött!
som var något så stor från jag var 12-16 år. Jag vet att jag använde det under den
tiden, men har egentligen glömt bort det helt. Inte för jag såg den där länken i
morses så kom jag att tänka på Lunarstorm igen. Så jag loggade inte på mitt konto
och kollade igenom lite. Jag hittade lite bilder från när jag och Caroliungdomsgård
vad i Köpenhamn 2004.
Viktor, Linn, Paaso, Hanna, Jacob(?), Sebastian & Jag på Tivoli.
På någon tågstation påväg ner. Träffa en kille som hete Claus på tåget, han gav
mig en påse med körsbärstobak och lärde mig rulla cigg. Undrar vart han är idag?
Folk på McDonalds. Jag ser trash ut.
Agnes & Jag på tågstationen.
Hanna, Linn & en halvliggandes jag. Jag har blivit rejält åksjuk.
Agnes i kö.
Aiina & Agnes sover på vandrarhemmet.
Ett gäng trötta gårdare, sista dagen påväg hem. Och naturligtvis har jag på mig ett
förkläde. Det vart en udda fas, men jag älskar fortfarande förkläden!
Jag kollade även över min gamla blogg på Lunarstorm, och hittade även detta. En bit
saxat från ett inlägg skrivet den 23 April 2006, där jag reflekterar över min barndom:
"Jag, Andres & Christoffer lekte lastbilschuffören i öknen, på dagis. Jag var det snygga
bruden(som man alltid ser i sådana knepiga amerikanska filmer), hon som alltid skrek
högt, smekte håret och pussade alla karlakarlar. Anders räddade mig, den snygga bruttan
från skorpionerna i öknen. Alla skorpinoner som anföll lastibilen som satt fats i sanden.
Anders var min riddare, han fick en puss. Chrisoffer räddade mig från alla andra dumma
lastbilschufförer som ville sno mig. Även Chrisoffer blev en hjälte, och fick en puss. Sen
kom Anders & Chrisoffers föräldrar, så det gick hem. Åter igen var jag det sista barnet på
dagis."
Jag har en massa blogginlägg att läsa igenom på Lunarstorm nu, innan dom tar bort
sajten helt om 59 dagar.
Jamie Oliver.
på Jamie Oliver's program Hemma hos Jamie. Även fast killen precis lagade till en-
massa duvor, en riktigt obehagligt djur, så blir jag fruktansvär hungrig och sugen
på att gräva in mina tänder i dom där nakna fågelbrösten.
Det är något med Jamie. Jag lagar inte mat, jag bakar i bland. Men egentligen är
jag helt lost i köket. Mina planer blir alltid fel och rullar iväg på drift och det slutar
med en panna fyld med bränd pyttipanna. Matlagningsprogram är väl okej, men
jag kan inte komma ihåg något program jag faktiskt tittat på(alternativt några
avsnitt av Leila Bakar, men de är ju bakning, inte mat). Men jag minns att ända
sedan jag varit liten så har fastnat för alla olika av Jamies matlagningsprogram.
Jag vet att någon gång precis innan milleniumskiftet sände SVT Den nakna kocken,
och såvitt jag vet var det Jamies första matlagningsprogram. Jag minns att jag
som liten gillade det. Och varjegång under åren man råkat ramla över en repris
av det programet så blir jag alltid lika glad & intresserad.
Jag minns att för ett par år sedan sändes de i TV ett program som jag inte tror så
många svenskar tittade på, iaf inte svenskar i min omgivning, men jag vet att jag
verkligen fastnade för. Det var hur Jamie började föröska förbättra skolmaten i
Kidbrooke School, London Borough of Greenwich.
Ungarna på skolarna, som de flesta om jag förstår det rätt i England, äter onyttiga
skolluncher med friterat kött & pommes frites. Jamie satte ett förbud mot skol-
eleverna att äta "skräpmat" i skolan, något som inte gjorde ungarna nöjda.
Så Jamie fick en ralativt tuff start på skolan. Ungarna vägrade att äta maten han
lagade. Han gjorde även så att mattanterna fick mer jobb att göra när han började
introducera den nyttigare maten. Jamie behövede även överskrida deras tilldelade
matbugdet, som då låg på 7 pence per elev, som är cirka 4,33 svenska kr. Detta
gjorde att tanterna som jobbade i storköket hotade med att avgå.
Jamie drog då in en grupp från den Brittiska armen för att få dom att demonstrera
för damerna om hur man lagar mat kvickt och effektivt till många personer samtidigt.
Resultated som gav av Jamies kampanj, efter dom visat proragmet Jamie's School
Dinners, var att den Brittiska regerigen och deras dåvarande premiärminister Tony
Blair lovade att ta några närmare steg att förbättra den Engelska skolmaten.
Även skrev 271, 677 människor på en namninsamling på webbsidan Feed me better.
Namlistan var inlämnad den 30 Mars 2005 på 10 Downing Street, som är premiär-
ministerns residens. Efter detta förbjöds skräpmat som bl.a Turkey Twizzlers i skol-
orna. Dom startade även en politisktgrupp som fick namnet School Food Trust, som
finns till i avsikt att ge råd och hjälpa till med att förbättra skolornas mat.
Hur denna snart 4 barnspappa kan hinna med och göra så mycket förundrar mig.
Han har skrivit 14 böcker, och blivit pupliserad i andra. Gjort en lång lista med tv-
program. Jamie har ett antal välgörenhetsresturanger runt om. Kjedan kallas för Fifteen.
Idén med dessa resturanger är att unga människor som har alkohol & drogproblem,
unga utan jobberfarenhet och hemlösa skulle få en chans och tro mer på sig själva. För
att så småningom få möjligheten att bli kockar.
Välgörenhetesresturanger som dessa ligger runt om i England, som London, Newquay,
Cornwall. Dom ligger även utspridda i världen, i bl.a Amsterdam och Melbourne.
Jag sitter kvar här brevid min urdruckna mugg med te. Min senaspsmacka ligger
torr och oäten. Jag önskar att jag hade samma känsla för matlagningen. Att jag har
samma känsla för något. Och även jag kunde ha samma passion eller intresse så att
även jag en dag kunde bli någon. Jag vill också kunna bli en person som gör mycket
för dels sig själv, sin familj så som för andra. Jag vill en dag också hamna i ett meni-
ngslöst blogginlägg någonstans i världen, i ett land som inte mitt. Där något skriver
"De är något med Anna", precis så som jag tycker. För låt oss alla erkänna... Det är
verkligen något med Jamie Oliver.
Theme musiken till Hemma hos Jamie.
Hemma hos Jamie går varje vardag i Kanal 5 kl 13:35.
Mellanstadiefet.
mig verkligen jätteldsen. Jag har inte ätit ordentligt, och ätit godis, glass och druckigt
cola och gjort allt sådant där man inte får göra. Och inte tränat. Och resultated som
är nu är inte kul. Jag har problem att knäppa mina byxor. Jag har blvit väldigt rund
i ansiket. När jag har klänningar som har midjeband eller bälten ser jag verkligen
gravid ut under. Jag är inte nöjd.
Jag bryr mig egentligen inte om ustende. Kläder är de sällan jag införskaffar. Det
var verkligen längesedan sist. Smink använder jag inte, mer än mascara. Håret
vill jag väl färga, men de blir sällan, och jag har ofta en sexig utväxt. Plattar gör
jag ju så ofta jag kan, eftersom jag tycker mitt naturliga hår ser totalt fail ut.
Mina tänder ser verkligen förfärliga ut, och de är något folk har kommenterat hela
mitt liv och fortfarande gör. Hade jag kunnat ändra dem, om jag haft pengarna, så
hade jag det. Men nu lever jag med dem, och der är okej.
Men att gå upp i vikt, de är något jag verkligen inte klagar av. Det är ritkigt jobbigt
psyskigt för mig. Jag ska träffa mina dagiskamrater på Söndag, iaf Joakim. Och dom
brukar alltid säga hur smal jag är. Men vad ska dom säga nu? Hur okej jag ser ut
när mitt ansikte svullnat upp som en ballong, och mager flyter ut som om du tappar
en skål med vaniljsås över golvet. Jag är så lång ifrån nöjd jag kan bli.
Till och med R, som alltid sagt att jag varit väldigt smal sedan vi först träffades
erkänner väl, mot sin vilja dock, att jag lagt på mig en hel del. Jag har aldrig haft
en mage i hans närvaro innan, och jag vart smal. Men nu så har jag ju "ätit lite
fel och då blir det ju att man lägger på sig, men du är fortfarande söt och det
kommer jag alltid tycka." Tack, men jag vet inte, jag måste ändras. Om jag inte
trivs med mig själv, hur ska någon annan kunna göra det? Om jag inte känner mig
hälsosam mår jag sämre psykiskt för jag blir orolig för proppar, hjärtfel och hjärn-
blödningar. Nej nej, de måste bli ett stopp för detta! Nu får jag sluta upp med att
ha den här Anna Anderson, Mellanstadiefet-fasen. Nu får jag ta tag i mig själv!
Förra sommaren när ansiktet fortfarande inte fladdrat ut mot axlarna..
Kärlek.
Jag har glömt och säga hur glad jag är att jag har R. Och hur accepterande han är.
Att han förstår att han aldrig kommer vara nr 1 i mitt hjärta. Såklart är de Ellicka.
Men Morrissey är en väldigt klar nr 2. Sedan är de ju Jack White med, han går ju inte
att glömma. Men du ska inte oroa dig R, precis som du själv sa. Inte förens någon av
dem flyttar till Borås, då kanske du behöver oroa dig lite..
Moz ♥
7 Juni.
inte riktigt när tösen landa, men jag har sett ett mms foto på den söta bebisen iaf!
Grattis på er alla, hoppas ni mår bra! ♥
Just nu sitter jag med en grinig unge brevid mig. Eller, hon är faktiskt lugn just nu.
Hello Kitty glass lungar har jag precis märkt. Vet inte varför hon är så ledsen och
förbannad. Hon berättar inte, eller så kanske hon inte kan berätta än, även fast
hon kan prata. Men de är så frustrerande som mamma, när man börjar förlita sig
på att hon kan berätta vad hon vill & känner. Jag glömmer lätt bort att hon bara
är ett litet litet barn som är väldigt osäkert och fortfarande lär sig spårket. Eftersom
hon pratat så länge nu, och talet blir bättre och bättre för varje dag.
Idag är det väldigt tråkigt väder ute. Regnar och är fuktigt. Men såklart är de en
skönt omväxling. Eftersom jag de senaste dagarna har varit så trött på värmen,
och då har de inte ens blivit rekordvamrt ännu. Men ändå så varmt att jag måste
gå me klänning och shorts hemma. Och det irriterar mig något fruktansvärt, efter-
som jag inte klär i klänning. Och speciellt inte när jag inte har tights eller strump-
byxor under. För då ser jag mina bleka vita valar till ben, men ändlöst med prickar
som tjoar omrking som ett stort woodstock där nere, som vägrar låta mig glömma
bort att dom finns.
Och förresten! Jag är över 20 och har barn, så detta är väldigt tröttsamt för mig.
Jag har fått en finne på näsan, en stor finne. Inte en finne egentligen. För att de
börja med en stor stor röd prick som gjorde ont. Men de svullnande inte neråt
eller uppåt. Den blev inte vit eller något, det fannas inget att klämma. Men den
blev större och större. Så tillslut blev jag arg och klämde sönder den, även fast de
egentligen inte fanns något. Så huden givk sönder och de börja blöda. Så nu har
jag ett stort infekterat sår på näsan. Så typiskt.
Nu blir det Alice med Ellicka.
Nationaldagen.
Idag när jag vaknade var de en sådana dag du inte vill vakna. Man vill lägga sig ner
igen, blunda och dra ett stort hästtäcke över sig. Jag har tur och fick chansen att
somna om igen. Eftersom R vakna innan E, så när hon väl ville hoppa upp och leka
så vart han ju redan uppe. Så det var skönt att få extra tid i sängen denna Söndags-
morgon.
R & E gick ner till affärren en tur. Så nu sitter jag här och smygtittar på Greys i och
lyssnar på The Beautiful South. Ett band som jag faktiskt bara så sent som de sen-
aste dagarna gått och fått upp ögonen för. Riktigt mysigt att ligga och lyssna på
dem när man ska sova om kvällarna. När de är sådär sommarvarmt i rummet. När
de är mörkt, fast man ändå ser att de är något ljusare natt ljus som ramlar igen
igenom fönsterna i köket, där persienerna inte är nedragna. När det är tyst, för-
utom när en enstaka bil åker förbi snabbt för utanför fönstret. Så ligger man där,
men benen rungt täcket som en varm bratwurst som försöker små fly från sitt stora
korvbröd. Försöker lugna ner sig och bara lyssnar till orden i texterna och fullständingt
älskar melodierna.
The Beautiful South - A little time.
Detta är en sådan där dag som jag hoppas att jag egentligen kan stryka direkt ur
min kalender, radera ut från mitt minne. Inte för det är något dåligt som hänt, eller
något irriterande som ska hända. Utan det är bara själva dagen, vibbarna den ger,
känsloarna jag har av den som gör mig galen. Jag blir ledsen och vansinig, varför ska
den kännas såhär? Men något positivt med dagar som är så tröttsamma, är att när
dagar som är upplyftande, glada och aboslut inget fel på, så uppskattar jag dom ännu
mer än vad jag annars skulle gjort.
Vidare med Greys Anotomy. Vänta på R & E ska komma hem. Berätta för R hur glad jag
är att jag har honom, så han verkligen vet det. Så är jag sugen på något i matväg, men
det är irriterande att jag inte vet vad det är.
Just det jag, idag är det ju våran Nationaldag. Märks väl med den meningen att de inte
är något jag speciellt firar eller firat idag. Men hej, Grattis Sverige, och hoppas alla som
firar den har en trevlig dag. Om jag gissar rätt var min pappa i Ramnaparken i morses
och hade en trevlig start på våran alldeles egna Nationaldag.
Sommarkväll med Charmed.
och så med denna värmden. Den förfäliga värmen jag inte gillar, morgonen och
kvällarna går an, men på dagen... inte bra!
Hur som, Ellicka somnade efter hon fått vällig. Hon la sig i sängen, ville se alla
möjliga filmer. Men varje gång dom sattes på blev hon jättearg och vägrade att
titta på dem. Sedan till slut nöjde hos sig med första säsongen av Scooby Doo.
Och 2 sekunder senare måste hon somnat som en stock. Jag och R stod och prata
en liten stund, och när vi tittade in så låg hon som en stenad säl och snarka i sän-
gen. Hon är så söt. Ìofs, alla barn är väl söta när dom sover. Men som mamma till
E måste jag ju såklart tycka hon är sötast av dom alla!
Denna lördagen har redan nästan helt passerat. Helt otroligt. Något annat som
intalade mig idag när jag satt i soffan och blickade framåt var att de är den 5 Juni
idag. Därmed är det exakt 2 månader kvar tills jag fyller 21. Jag är inte nöjd, jag vill
inte bli äldre. Såklart är jag fortfarande ung, men sedan jag fyllde 17 har varje år
gått så snabbt att jag inte ens fått chansen att känna mig så gammal som jag är,
innan de är dags att byta siffra igen.
Nu väntar jag på att R ska komma tillbaka från affären. Sedan blir det Charmed för
hela slanten, vare sig han vill det eller ej.. Det är jag som visar vart skåpet ska stå!
5 Juni.
pfattning som äldre. Ett sommarlov var en underbar evighet när man var liten. Nu de
senaste åren är sommaren jättekort. Veckorna rinner iväg, och när löven börjar bli
oranga så står man där som ett stort frågetecken och undrar lite "hur kunde de gå
såhär fort? vad har jag gjort denna sommaren... ingeting?"
När man får barn får du en helt ny klocka. En som går in i helvetes mycket snabbare
än andra. Jag minns det som igår när jag var gravid, som igår när Ellicka föddes. När
hon log för första gången, när hon kröp, när hon tog sina första steg. Allt de där
hände i igår, förra veckan eller som sent som i förra månaden! Men nej, 2 år har
redan sprunigt förbi. 2 år + 9 månader. Jag förstår det verkligen inte. Hur kan tiden
gå så mycket snabbare bara för man börjar se världen genom någon annans ögon.
Borde de egtentligen inte gå långsammare igen, eftersom jag lever i Ellickas steg &
utveckling?
Ellicka i början av Juni 2009. Så liten!
Ellicka har för övrigt lärt sig svära, vilket jag inte är direkt glad över. Både jag och R blir
nådigt förvånade när Ellicka ställer sig och säger "fan" eller "helvete". Hon är 2 år, hon
ska inte svära! Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Vi har föröskt att säga "Attans"
eller "Nedrans", så hon istället ska få upp ögonen för dom orden. Dom känns mer okej
än dom andra. Men det verkar inte lyckats riktigt. Kanske inte direkt kan göra något?
Bara att acceptera?
Lite updatering om VHS-spelaren som jag trodde var sönder igår... Min plånbok som
varit borta i månader, eller något år låg i den. De var därför den inte fungerade.. Så
just nu sitter Ellicka-sötnos och äter lite flingor i sin musseklänning(som även den varit
borta i evigheter), vi kollar på min gamla Scooby Doo film som jag kollade på när jag var
riktigt liten. Gud vad jag har saknat alla mina gamla barnfilmer. Kul att dom kanske kan
komma till anvädning igen. E verkar dock inte lika glad i dom som jag, men jag förösker..
Jag är en riktigt lat tant och väntar på att R ska servera potatismos & kötbullar. Jag
själv sitter och tycker synd om mig själv som drömt en jätteobehaglig mardröm hela
jäkla natten. Så har jag ont i halsen också. Så det är såklart jättesynd om mig. Jag har
tur som har R och kan ta mig med en nypa salt.
När Scooby är slut så ska jag kolla på Tjenare Kungne. R hittade den filmen idag när
han plocka. Den har varit borta ett tag, men de visade sig att E gömt den i något
förvar för leksaker. Jag gillar Tjenare Kungen, var verkligen inte igår jag såg den. Så
utspelar ju den sig på 80-talet, så kan jag fnissa för mig själv över hur roliga alla ser
ut, och allt där till. Så kan jag snegla över på R och fråga "Såg du ut så? Hade du såd-
ana kläder? Dansa du till sådana musik? Såg dina tjejer ut så i håret?" Underbart!
2 praktexemplar i liknelse på hur R's töser såg ut förr? Eller för extremt för dig Herr R?
Eftermiddag 4 Juni.
syren och dom svala sommarvindarna så sköna!
Mormors begravning var jättefin. Väldigt intim i ett litet kapell i Toarp utanför Borås.
Ellicka höll sig helt ok lugn, men tanke på att hon faktiskt bara är nyfyllda 2 år. Hon
sprang lite mellan mig, sin morfar & mormor och sina morbröder. När vi sjöng(jag
läste nog mer än sjöng), så "sjöng" Ellicka med. Hon luktade på rosorna, som hon
tyckte lukta illa. Men engligt mig och alla andra luktade rosorna vi skulle lägga på
mormors kista gott.
Efter 3 psalmer, som förövrigt var detsamma som vi sjöng på min mammas begraving
1992, ett tal & några böner av prästen så reste vi oss alla för säga ett sista farväl.
Vi gick fram, la våra rosor. Ellicka la sig med hjälp av morbror sin ros och hon vika
hejdå till kistan.
Jag tyckte detta var det perfekta avslut för lilla mormor. Prästen urgulliga tal om
mormor och morfar var väldigt personligt. Och jag tror om mormor skulle sett(eller
alternativt sett?) skulle vara väldigt nöjd.
Men det måste varit väldigt svårt för morfar. Mormor och morfar har känt varann
i 70 år. Och gifte sig 1943. Så dom har verkligen haft ett liv tillsammans. Dom fick 3
barn, förlorat ett(min mamma). Dom har 6 barnbarn och 1 barnsbarnsbarn.
Jag hoppas verkligen inte morfar kommer att gå ner sig nu, men jag förstår verkli-
gen om han skulle göra det. Kan inte vara lätt att förlorar den man älskar mest.
Den man verkligen delat all gläjde och sorg tillsammans med. Det måste vara
väldigt tomt för lilla morfar nu.
Efter begravningen var det fika hemma hos min far & Eva. Min kusins sambo hade
bakat jättegoda smörgåstårtor.
Det var väldigt trevligt att träffa min mammas sida av släkten. Det händer ju inte
ofta, och det var verkligen många många år sedan jag såg dem sist. Men att träffa
min kusin Erika, som numera bor i Stockholm. Min morbror + fru och min moster
och såklart morfar Arne var jättetrevligt.
Nu verkar det som jag ska se på lite film. Har lyckats fiska hem min kära gamla VHS
spelare från pappa. Dock verkar det som den pajjat, som allt jag har gör.
Annars får det väl bli att kolla på Gilmore girls eller något annat jag redan sett 1
miljard ggr.
Förmiddag 4 Juni.
Så var det morgon, och solen tränger sig igenom våra persiener. Ellicka springer omrking
och tjoar. Hon håller ett halvöga på katten Gustaf på tvn. Jag tittar inte, men jag ungår
ändå att se hur en bil kör upp framför Carlyle slott och hur den feta animerade pälsbollen
rullar ut ur baksättet. Jag har nog under de senaste månaderna sett den där filmen minst
1000 ggr. Det finns inget slut. Ellicka både älskar Gustaf 1 & 2. Katten & Odie. Men det är
väl kul att hon gillar något.
Gustaf 2.
Jag hoppades alltid på att Ellicka skulle älska Gilmore girls när hon var liten. En dotter till
mig måste älska Gilmore girls! Förvånade nog så gör hon det, redan vid 2 års ålder. Hon
måste ha sett de miljontals ggr i bakrunden, eftersom det är ofta jag tittar på den på kvällar
eller tidiga morgonar när jag inte riktigt är vaken. Ellicka kanske fortfarande känner igen
musiken från magen, eftersom GG gick på hemma 24/7 då. Nu känner hon igen musiken
från dvd menyn.. Alla dom där olika musikversionerna på ett simplet "lala" har verkligen
fäst sig inuti henne. Den första gången jag hörde Ellicka refera till GG som Lala blev jag
naturligvtis glad & stolt. Titta på R och log "Min 2 åring har märkt GG, kan jag var stoltare
mamma?". Sedan när hon första gången berättade att hon ville kolla på Lala blev jag
jätteglad! Men nu, några veckor senare, och det går i mellan att kolla på Gustaf eller
Gilmore girls är jag inte lika nöjd. Visst ser jag mycket hellre på Gilmore girls än den där
oranga katten. Men när de har blivit en vana för Ellicka när hon är övertrött, arg, ledsen
etc och ropar Lala 777 ggr, så har man blivit lite mindre... förtjust i det. Vilket jag tycker
är synd.
Något som jag tycker om med R, är hur vi klarar av att se på film tillsammans. Visst, jag
är tensäker på att varenda film jag sätter på kommer han hata, undra hur fan jag just
lät honom slösa 2 timmar av sitt liv på Requiem for a dream, Fish Tank eller
Dagboken, jag sökte dig och fann mitt hjärta. Men förvånande nog verkar han, om han
är ärlig mot mig, gilla varenda film som jag gillar.
Han visar ju även mig filmer. Filmer han titta på i min ålder, filmer han sett genom åren.
Dock på mina villkort. Jag är väldigt ego, och vill gärna inte se en film om det inte var min
idé att se den från början. När vi träffades berättade R om att han var med i en upp-
sättning av Rocky Horror Picture Show när han gick på Bäckängsgymnasiet. Jag hade
aldrig sett filmen, och måste erkänna att jag blev en gnutta förskräckt när R visade mig
ett klipp från Youtube. Men han gick ut och köpte den och ett par veckor senare såg vi
den, och jag kommer vara förevigt tacksam och förälskad. Jag gillar inte musikaler
(alternativt Grease & Cry Baby), men den här... Gud ja, den går inte att inte älska!
Eller jo, antingern kanske du hatar den, eller älskar den. Hur som, för mig går det inget
göra något annat än älska!
Rocky Horror Picture Show.
Igår satte vi oss ner för kolla på film. Självfallet var de jag som valde för kvällen, R har
ju ingen talan oftast på den punkten. Så igår såg vi på Steka gröna tomater & en film
ingen av oss sett(men jag läst halva boken av), Veronika bestämmer sig för att dö. Så
bra, så fin. Alla borde se Veronika bestämmer sig för att dö. Såklart Stekta gröna tomater
med. Och alla andra filmer jag nämt för den delen. Men specilet Veronika.
Veronika bestämmer sig för att dö.
Nu ska jag och Ellicka i alla fall hoppa in i dushen. Jag förösker desperat fåtag på min
far. Idag är det bergavning för mormor Asta. Just nu är jag inte ledsen, men jag vet att
den där jobbiga klumpen i halsen kommer dyka upp när vi rullar fram utanför kyran. Precis
som det var på farfmors begravning för någon månag sedan. Jag höll mig hela tiden, tills
de sista minuterna i kyrkan, när man skulle säga farväl vid kistan, då brast det. Det
kommer säkert bli samma sak igen. Jag gillar inte dödsfall och jag gillar inte avsked.
3 Juni 2010.
Hej. Nu sitter jag här ännu en gång. Efter månader har passerat förbi. Känns som det
är det enda jag egentligen skriver i denna bloggen, när jag väl sätter mig framför den.
"Hej hej, nu har det gått en längre tid igen!"
Men nu är jag här, kanske till och med för att stanna! Vet vet? Jag saknar bloggandet.
Jag saknar att kunna skriva av mig. Det kanske inte händer mycket i mitt liv, eller för
mycket för att dela med mig av. Men att ändå få ut det lilla jag gör, betyder mycket för
mig.
Jag satt för ett par dagar sedan och läste igenom lite av bloggen. Om hur de var när
jag var gravid. Under förlossningen, under de första veckorna med Ellicka. Hur stor jag
tyckte att hon var redan förra sommaren. Nu är hon ännu större. Hon står brevid mig
och små sjunger och klappar sina händer.
Jag vet att folk tycker jag är naiv. Att jag stressar inte i saker, sätter mig i konstiga
situationer och klagar mycket. Jag kanske inte är världens bästa mamma, men jag
älskar Ellicka mer än vad en människa kan förstår. Jag skyndar mig igenom livet och
måste ha allt jag vill ha när jag får känslan "de vill jag ha". Ni tycker säkert att jag är
som ett barn som trotts konsekvenserna jag får så förstår jag inte dem. Allt detta
skitsnack är totalt precis 100% sant!
Men detta gör mig till mig, och jag vill verkligen inte vara någon annan. Allt som jag
gått igenom, allt som jag satt mig själv att gå igenom gör mig till mig. Jag vill inte vara
någon annan, trotts att folka kanske har problem att tycka om mig. Trotts att jag har
problem med att gilla och förstå mig själv. Varför jag ens går igenom detta är lite av
mysterium för mig, även fast de kanske mer är för ett dolt svar jag har, men naturligtvis
inte tänker erkänna.
Hur som, hur har vi de nu? Vi har det bra. Sedan efter påsk har jag och Ellicka bott med
Robban, min nya pojkvän. För göra en lång historia kort, så träffades vi på mitt fd jobb.
Ellicka tycker vädligt mycket om R, och som jag vet, så gör han detsamma. Så just nu
bor vi i hans 3a över en (väldigt bra)pizzeria i stan. Till och från bor Robbans 2 grabbar,
11 & 8 år här. Men de senaste har de varit mest oss. Jag trivs, Ellicka trivs. Även fast R
kanske har svårt att förstå det ibalnd.
Just nu har jag inget jobb kvar. Men provanställning tog slut, och så var det med det.
Midvoice är inte ett av de mest charmerande arbeten. Och deras VD är väl, enligt mig,
motsatsen till fabulös. Han kommer krasha sitt egna förtetag i helvetesgapet. Men jag
kanske har fel. Kanske kommer jag få äta upp min egna ord om ett par år. Men då har
jag iaf något att blogga om...
Ellicka går fortfarande på dagis. Hon har inte varit där så mycket det senaste, eftersom
jag inte haft jobb. Men när hon är där får hon väldigt bra respons och är duktig. Dock är
ju inte jag så glad i hennes dagis. Men de är ju bättre än inget. Ellicka får socialisera sig,
lära sig dela med sig och kommunicera med andra barn. Eftersom hon inte har syskson
tycker jag de är jättebra!
M har Ellicka varann helg. De har vi börjat med de senaste månaderna. Och de funegrar
väl.. helt ok. Vissa helgar har han inte henne. Vissa fredagar jobbar han. Jag vill ju gärna
ha Ellicka hos mig 24/7, så för mig är de väl inte slutet om jag måste ha Ellicka en helg som
egentligen är M's. Men för hennes skull tycker jag ju detta är vitkigt. Jag som är uppväxt
med en förälder, tycker det är superviktigt att hon har en mamma och en pappa i sitt liv.
Och tar till sig från båda. Men jag har såklart ett stort ego och tycker jag är bättre, men
de har jag givietvis inte sagt till Ellicka.
Idag har jag & E varit ute i Sjömarken. Min syster Johanna hämtade oss i förmiddags,
så åkte vi hem till min andra syster Therese och hennes dotter Emmie. Ellickas enda
kusin. De var första gången jag ser hennes och killes hus. Och första gången jag
träffade Emmie sedan hennes dop i Februari. Hon hade blivit så stor! Tiden går så fort.
Hela 7 månader! Man märker dock tydligt att Ellicka inte är kring så mycket barn, för hon
är väldigt självisk & stökig. Tråkigt tycker jag som mamma. Men enligt dagis beter hon ju
sig inte så där. Hur som hade vi en mysig dag där. Men fika och solsken. Förhoppningsvis
kan vi snart alla göra om det.
Imorgon begär det av sig till begravning. Mim mormor dog för ett par veckor sedan. Och
precis innan påsk dog min farmor. Så de känns som de har blivit mycket av det här. Men
de ska iaf bli roligt, i det sorgliga, att träffa min kusin Erika, som jag inte träffat på 1½ år.
Och Ellicka får ju träffa min mammassläkt, sina mordbröder och sin morfar & mormor. Får väl
se hur de går på begravningen, om Ellicka är tyst & vill sitta still. SOm jag gissar vill hon inte
det, men som tur har far min lovat att ta med henne ut om hon inte är det, så jag får ha
mig ett avslappnat & lugnt farväl till min kära lilla mormor Asta.
Nu sitter jag och kollar på katten Gustaf med Ellicka. Hon fullständigt älskar dom filmerna!
Vi väntar på att R ska komma hem från jobbet. Så ska jag smita in till stan snabbt. Måste
ha hela strumpbyxor. Jag vet att för ett par år sedan älskade jag trasiga strumpbyxor,
men de känns inte riktigt suitable fören begravning.
Jag lite gay i våras.
Ellicka dagarna innan hennes 2 års dag.
