Nu är alla förkylda här hemma. Vi snörvlar oss. Jag har ont i halsen och de brinner i min
näsa. Ellicka har dock ingen feber, men är glansig i ögonen och de rinner ur hennes lilla
näsa hela tiden. Ibland blir de som en kork av snor i henne näsa, och då får man försöka
pilla ut de så hon får lagaom med luft igen. Stackars Ellicka. Dock är hon inte så gnällig
faktiskt, utan leker ungefär som vanligt.

Ellicka har börjat säga "Mamamam", "Heeeeeej", "Vavava" & "Babababa".
Förut när jag diska satt och och sa "Mamamamama" och sedan tog och hon i och sa
"Mamma". Hon är så duktig. De är kul nu när hon börjat snacka lite.

Nu ska jag leka med Ellicka och dammsuga lite. M ska försöka laga sin dator som har
bestämt sig för att livet inte är värt längre.

Trött så trött. Vill helsa sova bort hela dygnet varje dag.

Idag gick jag upp halv 4, bytte av med M som varit upp med Ellicka sedan klockan 1.
Jag & Ellicka däckade igår, efter vi kämpat i en timma att inte somna framför tvn i soffan.
Så vi 21 låg vi tätt och myste i sängen och sov, tills hon vaknade vid kvart i 1 och vägra
somna om. Så de var inte mycket mer att göra för M än att ta henne så jag fick sova klart
i några timmar. Sedan var de som sagt mitt "pass".
Så idag har jag varit super trött. Ellicka somna i några timmar på förmiddagen sedan,
men jag kände inte att de var någon idé att gå och sova igen. Så jag satt uppe och hällde
i mig vatten och kika på lite tv och spela lite wow.

Sedan när M & Ellicka gick upp dammsög jag hela lägenheten. Hade egentligen tänkt
mig en rejält storstädning, men efter lunchen var jag så trött att jag nästan kunde somna
vi köksbordet. Så de blev vila i någont timma för mig & Ellie.
Sedan när vi vakna tyckte jag att hon var lite varm, men trodde väl att de för vi sovit nära.
Men sedan börja näsan rinna mer och bara på någon timme hade tösen lyckats få feber.

Pappa var snäll och åkte och storhandla med mig, för jag ville inte gå och handla med
Ellicka om hon var dålig. Så hon & M stanna hemma, och när jag kom hem satt en slö
bebis och hängde mot sin pappa. Hon är så söt när hon är sjuk, hon blir så tillgiven.
Men såklart vill man ju att hon ska bli frisk igen så snabbt som möjligt.

Nu ska jag slöa lite sedan blir de sängen snart. Ellicka små däckdar i M's famn hela
tiden, och jag gäspar om varannat.

Som folk kanske vet har vi hyper problem att få Ellicka att somna, de är inprincip omöjligt
för oss att få henne att somna utan ammning. De är såklart skitjobbigt, för jag spenderar
större delan av kvällar & nätter som en tutte eller kudde. Och när man väl fått henne att
somna i sängen eller famnen så blir man glad man också smånervös. För nu vet man att
de är lyftet som är nästa steg, lyftet då man ska lyfta eller lägga ner henne till sin egna
säng. Jag har slutat med detta, för att jag alltid, iaf av 99% gångerna väcker Ellicka, så de
har blivit M's grejj. Varje gång Ellicka har somnat smyger jag ut ur sovrummet, vinkar till M
i hallen att nu är de dags. Han smyger in i sovrummet, medans jag står kvar utanför och
ber till Gud att hon ska fortsätta sova. Ibland kommer M ut ganska snabbt utan att man
hört ett pip från Ellicka men iband hör man dom där retliga hostningarna Ellicka gör varje
gång hon tänkt att börja skrika. Då kommer M ut ensam igen och de är bara för mig att
börja om.

Men dom gångerna hon väl sover, och vi lyckas få ner henne i sin säng brukar de inte
dröja mer än någon halvtimma-timma innan man hört ett litet tjut från sovrummet, och när
man kommer in sitter en, något trött Ellicka och gnider sig i ögonen men vill inte somna
om. Så då försöker man söva henne igen, men i många av fallen går inte detta. Fröken E
vill inte, hon hatar att sova och tänker riva, bita, skrika & sparka mamma tills hon får gå
upp igen. Och ibland är de inte mycket mer än torka hennns & sina egna tårar och ta upp
den lilla skitungen igen. Så sitter hon är ute, är oftast skittrött och gnällig överallt. Ingeting
duger, men tänker fan inte sova för det. Och såhär är de jämt för oss, Ellicka har inte sovit
en hel natt sedan hon var nyfödd. Behöver jag ens skriva att jag & M är nästan konstant 2
vandrade zombies?

Jag tror inte riktigt någon förstår hur Ellicka är, och hur less man kan bli på detta. Men vi
har de seriöst ett litet helvete varje natt. Vi har fått olika tips hur vi ska göra, men dom
verkar inte direkt fungera på Ellicka.
Som 5 minuters metoden, jag har alltid varit lite småemot den, låta sitt barn skrika sig till
sömns låter inte en grejj för mig. Men när man är desperat så testar man ju allt, den har
ju iaf funkat skitbra för andra. Så för 2 nätter sedan när vi var skitless, klockan var nästan
5 och Ellicka totalvägra att sova. Jag la ner henne, sa godnatt la på hennes täcke och
gick sedan ur ur rummet. Ellicka gallskrek hela tiden. 5 minuter senare går M in och gör
samma sak som mig, säger godnatt, lägger på täcket igen. Hon gallskriker naturligtvis
konstant dessa 5 minuterna också. De brötar lite smått från sovrummet, och jag tror väl
att ungen ligger och sparkar med benen som hon brukar göra när hon är arg. 5 minuter
senare går jag in och ser till min fasa att Ellicka står upp i sängen och är alldeles blodig
runt munnen och på händerna. De är ganska mycket blod också. Ungen har alltså stått
och skallat/huggigt mot sängkanten i desperation om att få slippa att sova.
De var inte så mycket mer än ta upp henne, föröska att inte börja gråta, torka bort blodet
och gå med henne tills hon lugnat sig lite. Då kände jag mig verkligen som världens
sämsta förälder.

Igår natt vägrar hon att fortsätta sova när vi skulle lyfta över henne. Så efter 4 försökt
tröttna vi på det och kom på en alternativ lösning. Vi gjorde en borg runt Ellicka i våran
säng med kuddarna från sofforna i vardagsrummet. Så hon låg i mitten av sängen med
babymonitorn alla kuddar & gosedjur lågrunt om. Detta förstår ju vi att de inta funkar i
längden, hon kan ju faktiskt ramla ur, som hon gjorde för några månader sedan. Men i
natt fungerade de ganska bra. Hon vakna naturligtvis några gåner, men somna om direkt
efter lite amning. Och direkt när man hörde lite bröt på babymonitorn sprang jag in i vårt
sovrum för att se så ungen fortfarande låg kvar i sängen.

Jag har ritkigt ont i magen och riktigt ångest över när kvällarna kommer. För jag vet att vi
får aldrig vila när de är dags för att vila. Vi kommer bara få bråka med Ellicka och vi kom-
mer med största sannolikhet att bli ledsna eller irriterade. Så hur fan ska vi ta oss till?
När hon skallar sig blodig i sin egna säng, ramlar ur våran säng och blir blodig och vill
absolut inte somna i vagnen. Vi har ingen bil att köra omrking henne i så hon somnar
& att jag & M ska behöva gå och lägga oss i tystnad när vi inte ens är trötta för att  Ellicka
ska somna funkar ju inte heller.
Liksom vad fan kan man göra? Eller ska vi bara få lida med detta och stå ut i månder
över en bebis som vägrar sova?

Sovit alldeles för länge, dock kändes de som alla hos familjen Fasth-Anderson fått för lite
sömn. Ellicka får tänder och är supergnäll. Man blir lite irriterad, men kommer sedan på
att de är synd om stackarn, måste vara jätteömt för henne.

Ikväll nu har jag, Fia & Joakim varit på besök hemma hos underbara Tovan och henns
mysiga familj.  Hade väldans trevligt och som vanligt snackade vi om allt mellan himmel
och jord. Vi fick gott fika, riktigt engelskt te, äpplekaka & 2 andra småkakor.
Ellicka var gnäll till och från, men väldigt söt & snäll med. Slog lite på några äpplen, stal
tovan's barns leksaker. Hoppas snart att vi får träffa hela familjen Thåst igen och att vi ser
lite mer av David som var tvungen att springa direkt när vi kom.

Nu steks maten och disken är halvdiskad. Ellicka tillät mig inte diska mer än hälften, för
hon hann blev superledsen och ingenting dög.

Måste även säga att jag skämde bort mig lite hos Tovan. Jag ringde en signal till M för att
han skulle ringa upp. Direkt när jag la ner telefonenså ringde de, och jag svara väl i stil
med något "Ah hallå". Möts av en lite snedröst på andra sedan luren:
Mannen: "Ja, hejsan detta var Något-namns-presenteras och jag ringer ifrån Något-
ställe-som-gör-undersökningar".
Jag: "Nä men Markus, sluta" Trodde ju naturligtvis att de var M som drev med mig.
Mannen: "Hallå? Jag ringer från..."
Jag: "Eh, Markus?.."
Mannen: "Ja hallå, jag kommer ifrån.."
Jag: "Jaha, vänta, är detta ett riktigt samtal?!"
Mannen:"Eh, ja, de är det?"'
Efter liten stund när jag lämnat köker där alla andra satt och gappflabbade åt en lätt
röd Anna så lyckades jag & mannen reda ut vem han var och vad han ville. Vi kom överens
om att han skulle ringa tillbaka i början av nästa vecka. Jaja, får väl ta de med en klack-
spark, och ett intryck lär jag väl iaf gjort.

Käk nu.

De är ett rent helvete att känna att de bästa som någonsin hänt mig ibland är de värsta.
Man känner sig hemsk och elak. Men så känns de, de är mitt facit jag visar upp för er.

Nej, nu orkar jag inte mer. Orken ligger på -100 och allt känns bara skit. Fyfan för sådana
dagar, fyfan får sådana veckor. Kommer orken tillbaka, för de de känns som om de bara
blir värre och värre hela tiden.

Nej fan, de är inte lätt de när de är svårt. Senaste dagarna har varit väldigt roliga och så
jäkla hemska och jobbiga.

De började redan i mitt på (förra)veckan att Ellicka varit super gnäll. Hon har egenligen
varit de än längre tid nu ju. Vägrar sova & äta. Vill bara vara med mig etc. Men sedan kom
blev de ännu värre, verkligen ingeting dög. De var jättejobbigt!

På torsdagen & fredagen hade vi de inbokat att vi skulle ha barnvakt av far och Eva. Hon
skulle sova över en natt, och under den natten skulle Micke & Pirre komma hit och lana.
Spela Wow tills ögonen blödde och bara få slappa, äta osunt och hålla sig tills urinblåsan
sprängs.
På lördagen var de planerat att jag, M & Ellicka skulle hem till Gurra & Malle på krämkalas.
Någon tjej skulle komma och snacka & visa krämer, lägga lite make up och efter de så
nalkades middag.
På Söndagen skulle vi slappa, lägga oss tidigt för att vila inför Måndag. Då vi ska infinna
oss klockan 11 på BVC för mätning & vägning.

Istället gick allt såhär:
Jag går in i badrummet för unna mig en 20 minuter dusch. M & Ellicka ska sitta och mysa
& leka i badrummet. När min dusch är klar och dörren öppnas och helt mystiskt har Ellicka
lyckats bli sjuk under dessa 20 minuterna. Bliviti hänging, ville bara ligga på M's bröst och
fått 38,4 graders feber. Ingenfara, barn får väl feber lätt? Tur vi har att Ellicka inte fått de
förens nu, nästan 9 månader gammal. Vi beslutar oss att de är ok att iaf Micke kommer
och stannar övernatten, för vi är lugna ändå. Inga problem, Ellicka är småhängig, vill vara
nära mig eller M. Somnar nästan hela tiden, men vill absolut inte sova ensam. Så de blir
ligga i vagnen nära oss i vardagrummet. De blir en allmänt lugn torsdag.

Natten till Fredag trodde jag Ellicka skulle blivit bättre. Att hon sovit skiten av sig. Men jag
kan tydligen ingeting om småbarn. För jag blev väckt av en liten ynklig bebis som var så
varm att hon knappt orka gnälla. Hon hade svettas igenom pyjamasen och ville helst inte
amma, men gjorde de ändå. Hon hade 39,1graders feber och ajg tyckte riktigt synd om
henne. Ringde pappa & blåsde av allt, ingen idé när lillan var så sjuk. Vi somnade sedan
om i hopp om att stackarn skulle må bättre.
Ett antal timmar senar blir jag väckt av en bebis som sätter sig upp, små leker och slåss
som hon annars gör. Tar tempen och nu har mirakulöst Ellicka ingen feber alls, utan låg
på 36,5 grader. Pratar med Eva & pappa och säger att de kanske bara var feber för att de
var tänder på G. Dom vill passa Ellicka iaf, men vi säger att vi väntar några timmar och ser
så ingen feber kommer. De gjorde de inte heller, så på eftermiddagen lämna vi av Ellicka
hos Eva och åkte sedan och hämta Pirre.
Har telefonkonakt 2 gånger med Eva & Pappa, allt verkar bra, men Ellicka är lite trött, inget
värre än så.
Jag, M, Micke & Pirre äter osunt, spelar en massa Wow. Mickes hund Brownie var med
och busa lite och vi hade allmänt trevligt. Fick vara "ung" & slappa ett tag.

Lördagen ringer jag pappa & Eva på morgonen och vips, febern är nog tillbaka. Ellicka vill
inte vara ensam och är gnällig. Så dom promenerar med henne hit. Grabbarna packar
ihop och drar vidare hem till Micke för att fortsätta lana. Vi fick boka av oss hos Gurra
& Malle. M "fick" hänga på grabbarna för jag tyckte de skulle vara några problem att tahand
om Ellicka själv när hon var sjuk. Hon vart ju så lugn annars när hon hade feber. Hon ville
helst ligga nära hela kvällen, amma och se på tv med mig.
Sedan på natten började febern släppa och paniken började spridas hos mig. Helst
plötsligt kom armagedon och jag mådde piss. Ellicka ville inte somna själv, Ellicka gnäl-
lde och jag var trött, jag var inte trött. Ellicka somna, jag kunde inte somna. Jag hade ont
i halsen, fick panikångest och blev jätteorlig att jag skulle skrämma Ellicka, som tur nog
låg och sov. M fick gå i enbart tröja gå hem från Micke vid 6 på morgonen för att hjälpa
mig för jag inte kunde lugna mig. Lyckligtvis blev de bra när M kom hem. Ellicka lyckades
sova i sin säng, M & jag i vårann och allt vara bra.

Södagen var tröttsam. Pappa & Eva tog Ellicka på en promenad så jag och M fick sova
lite middag. Seda bröt helvetes loss. Muren rasa och allt blev hemskt. Ellicka satte gång
och råskrika. Ingeting dög, jag fatta inte vad som var fel. Jag & M var trött och blev naturligt-
vis osams och de hjälpte ju aboslut inte i sitsen. Vi blev sams, Ellicka sluta inte skrika.
Hon var inte hungrig, hade ren blöka, ville inte dricka, inte amma, inte leka, ingeting. Jag
fick panik och börja gråta och då grät Ellicka ännu mer. Slutade med att jag inte visste
vad jag skulle göra och fick ringa pappa & Eva som snällt nog kom och hämtade Ellicka
så vi fick en chans att lugna ner oss, äta i lugn och ro.
Dock däcka Ellicka där och vi beslutade att dom kommer och lämnar henne imorgon
(idag) innan dom ska till jobbet. Jätteskönt tyckte jag & M, ännu en kväll att få varva ner.
Vi drog in tvn i sovrumemt, kolla One tree hill och sedan stängde vi av för att somna.
M däcka natrligtvis på en gång medans jag låg i timmar i mörket och inte kunde somna.

Så nu sitter jag här. Fick nog att ligga där inne ensam. Har ångest, vet att Ellicka kommer
om 1½ timma och jag har inte sovit något. Idag ska vi till BVC + handla så de går inte att
lata sig. Vet inte ritkigt hur jag ska klara denna dagen, men jag måste. Bara att bita ihop
och föröska att hålla mig go & glá.

Saknar Ellicka, men saknar inte att känns mig piss och känns mig som världens kassaste
morsa på hela jorden. Tycker synd om Ellicka ibland som fick mig till mamma.