Nej fan, de är inte lätt de när de är svårt. Senaste dagarna har varit väldigt roliga och så
jäkla hemska och jobbiga.

De började redan i mitt på (förra)veckan att Ellicka varit super gnäll. Hon har egenligen
varit de än längre tid nu ju. Vägrar sova & äta. Vill bara vara med mig etc. Men sedan kom
blev de ännu värre, verkligen ingeting dög. De var jättejobbigt!

På torsdagen & fredagen hade vi de inbokat att vi skulle ha barnvakt av far och Eva. Hon
skulle sova över en natt, och under den natten skulle Micke & Pirre komma hit och lana.
Spela Wow tills ögonen blödde och bara få slappa, äta osunt och hålla sig tills urinblåsan
sprängs.
På lördagen var de planerat att jag, M & Ellicka skulle hem till Gurra & Malle på krämkalas.
Någon tjej skulle komma och snacka & visa krämer, lägga lite make up och efter de så
nalkades middag.
På Söndagen skulle vi slappa, lägga oss tidigt för att vila inför Måndag. Då vi ska infinna
oss klockan 11 på BVC för mätning & vägning.

Istället gick allt såhär:
Jag går in i badrummet för unna mig en 20 minuter dusch. M & Ellicka ska sitta och mysa
& leka i badrummet. När min dusch är klar och dörren öppnas och helt mystiskt har Ellicka
lyckats bli sjuk under dessa 20 minuterna. Bliviti hänging, ville bara ligga på M's bröst och
fått 38,4 graders feber. Ingenfara, barn får väl feber lätt? Tur vi har att Ellicka inte fått de
förens nu, nästan 9 månader gammal. Vi beslutar oss att de är ok att iaf Micke kommer
och stannar övernatten, för vi är lugna ändå. Inga problem, Ellicka är småhängig, vill vara
nära mig eller M. Somnar nästan hela tiden, men vill absolut inte sova ensam. Så de blir
ligga i vagnen nära oss i vardagrummet. De blir en allmänt lugn torsdag.

Natten till Fredag trodde jag Ellicka skulle blivit bättre. Att hon sovit skiten av sig. Men jag
kan tydligen ingeting om småbarn. För jag blev väckt av en liten ynklig bebis som var så
varm att hon knappt orka gnälla. Hon hade svettas igenom pyjamasen och ville helst inte
amma, men gjorde de ändå. Hon hade 39,1graders feber och ajg tyckte riktigt synd om
henne. Ringde pappa & blåsde av allt, ingen idé när lillan var så sjuk. Vi somnade sedan
om i hopp om att stackarn skulle må bättre.
Ett antal timmar senar blir jag väckt av en bebis som sätter sig upp, små leker och slåss
som hon annars gör. Tar tempen och nu har mirakulöst Ellicka ingen feber alls, utan låg
på 36,5 grader. Pratar med Eva & pappa och säger att de kanske bara var feber för att de
var tänder på G. Dom vill passa Ellicka iaf, men vi säger att vi väntar några timmar och ser
så ingen feber kommer. De gjorde de inte heller, så på eftermiddagen lämna vi av Ellicka
hos Eva och åkte sedan och hämta Pirre.
Har telefonkonakt 2 gånger med Eva & Pappa, allt verkar bra, men Ellicka är lite trött, inget
värre än så.
Jag, M, Micke & Pirre äter osunt, spelar en massa Wow. Mickes hund Brownie var med
och busa lite och vi hade allmänt trevligt. Fick vara "ung" & slappa ett tag.

Lördagen ringer jag pappa & Eva på morgonen och vips, febern är nog tillbaka. Ellicka vill
inte vara ensam och är gnällig. Så dom promenerar med henne hit. Grabbarna packar
ihop och drar vidare hem till Micke för att fortsätta lana. Vi fick boka av oss hos Gurra
& Malle. M "fick" hänga på grabbarna för jag tyckte de skulle vara några problem att tahand
om Ellicka själv när hon var sjuk. Hon vart ju så lugn annars när hon hade feber. Hon ville
helst ligga nära hela kvällen, amma och se på tv med mig.
Sedan på natten började febern släppa och paniken började spridas hos mig. Helst
plötsligt kom armagedon och jag mådde piss. Ellicka ville inte somna själv, Ellicka gnäl-
lde och jag var trött, jag var inte trött. Ellicka somna, jag kunde inte somna. Jag hade ont
i halsen, fick panikångest och blev jätteorlig att jag skulle skrämma Ellicka, som tur nog
låg och sov. M fick gå i enbart tröja gå hem från Micke vid 6 på morgonen för att hjälpa
mig för jag inte kunde lugna mig. Lyckligtvis blev de bra när M kom hem. Ellicka lyckades
sova i sin säng, M & jag i vårann och allt vara bra.

Södagen var tröttsam. Pappa & Eva tog Ellicka på en promenad så jag och M fick sova
lite middag. Seda bröt helvetes loss. Muren rasa och allt blev hemskt. Ellicka satte gång
och råskrika. Ingeting dög, jag fatta inte vad som var fel. Jag & M var trött och blev naturligt-
vis osams och de hjälpte ju aboslut inte i sitsen. Vi blev sams, Ellicka sluta inte skrika.
Hon var inte hungrig, hade ren blöka, ville inte dricka, inte amma, inte leka, ingeting. Jag
fick panik och börja gråta och då grät Ellicka ännu mer. Slutade med att jag inte visste
vad jag skulle göra och fick ringa pappa & Eva som snällt nog kom och hämtade Ellicka
så vi fick en chans att lugna ner oss, äta i lugn och ro.
Dock däcka Ellicka där och vi beslutade att dom kommer och lämnar henne imorgon
(idag) innan dom ska till jobbet. Jätteskönt tyckte jag & M, ännu en kväll att få varva ner.
Vi drog in tvn i sovrumemt, kolla One tree hill och sedan stängde vi av för att somna.
M däcka natrligtvis på en gång medans jag låg i timmar i mörket och inte kunde somna.

Så nu sitter jag här. Fick nog att ligga där inne ensam. Har ångest, vet att Ellicka kommer
om 1½ timma och jag har inte sovit något. Idag ska vi till BVC + handla så de går inte att
lata sig. Vet inte ritkigt hur jag ska klara denna dagen, men jag måste. Bara att bita ihop
och föröska att hålla mig go & glá.

Saknar Ellicka, men saknar inte att känns mig piss och känns mig som världens kassaste
morsa på hela jorden. Tycker synd om Ellicka ibland som fick mig till mamma.