Ju längre du sover, ju kortare bli livet, eller?

Datum:2009-02-01 Tid:11:44:55
Som folk kanske vet har vi hyper problem att få Ellicka att somna, de är inprincip omöjligt
för oss att få henne att somna utan ammning. De är såklart skitjobbigt, för jag spenderar
större delan av kvällar & nätter som en tutte eller kudde. Och när man väl fått henne att
somna i sängen eller famnen så blir man glad man också smånervös. För nu vet man att
de är lyftet som är nästa steg, lyftet då man ska lyfta eller lägga ner henne till sin egna
säng. Jag har slutat med detta, för att jag alltid, iaf av 99% gångerna väcker Ellicka, så de
har blivit M's grejj. Varje gång Ellicka har somnat smyger jag ut ur sovrummet, vinkar till M
i hallen att nu är de dags. Han smyger in i sovrummet, medans jag står kvar utanför och
ber till Gud att hon ska fortsätta sova. Ibland kommer M ut ganska snabbt utan att man
hört ett pip från Ellicka men iband hör man dom där retliga hostningarna Ellicka gör varje
gång hon tänkt att börja skrika. Då kommer M ut ensam igen och de är bara för mig att
börja om.

Men dom gångerna hon väl sover, och vi lyckas få ner henne i sin säng brukar de inte
dröja mer än någon halvtimma-timma innan man hört ett litet tjut från sovrummet, och när
man kommer in sitter en, något trött Ellicka och gnider sig i ögonen men vill inte somna
om. Så då försöker man söva henne igen, men i många av fallen går inte detta. Fröken E
vill inte, hon hatar att sova och tänker riva, bita, skrika & sparka mamma tills hon får gå
upp igen. Och ibland är de inte mycket mer än torka hennns & sina egna tårar och ta upp
den lilla skitungen igen. Så sitter hon är ute, är oftast skittrött och gnällig överallt. Ingeting
duger, men tänker fan inte sova för det. Och såhär är de jämt för oss, Ellicka har inte sovit
en hel natt sedan hon var nyfödd. Behöver jag ens skriva att jag & M är nästan konstant 2
vandrade zombies?

Jag tror inte riktigt någon förstår hur Ellicka är, och hur less man kan bli på detta. Men vi
har de seriöst ett litet helvete varje natt. Vi har fått olika tips hur vi ska göra, men dom
verkar inte direkt fungera på Ellicka.
Som 5 minuters metoden, jag har alltid varit lite småemot den, låta sitt barn skrika sig till
sömns låter inte en grejj för mig. Men när man är desperat så testar man ju allt, den har
ju iaf funkat skitbra för andra. Så för 2 nätter sedan när vi var skitless, klockan var nästan
5 och Ellicka totalvägra att sova. Jag la ner henne, sa godnatt la på hennes täcke och
gick sedan ur ur rummet. Ellicka gallskrek hela tiden. 5 minuter senare går M in och gör
samma sak som mig, säger godnatt, lägger på täcket igen. Hon gallskriker naturligtvis
konstant dessa 5 minuterna också. De brötar lite smått från sovrummet, och jag tror väl
att ungen ligger och sparkar med benen som hon brukar göra när hon är arg. 5 minuter
senare går jag in och ser till min fasa att Ellicka står upp i sängen och är alldeles blodig
runt munnen och på händerna. De är ganska mycket blod också. Ungen har alltså stått
och skallat/huggigt mot sängkanten i desperation om att få slippa att sova.
De var inte så mycket mer än ta upp henne, föröska att inte börja gråta, torka bort blodet
och gå med henne tills hon lugnat sig lite. Då kände jag mig verkligen som världens
sämsta förälder.

Igår natt vägrar hon att fortsätta sova när vi skulle lyfta över henne. Så efter 4 försökt
tröttna vi på det och kom på en alternativ lösning. Vi gjorde en borg runt Ellicka i våran
säng med kuddarna från sofforna i vardagsrummet. Så hon låg i mitten av sängen med
babymonitorn alla kuddar & gosedjur lågrunt om. Detta förstår ju vi att de inta funkar i
längden, hon kan ju faktiskt ramla ur, som hon gjorde för några månader sedan. Men i
natt fungerade de ganska bra. Hon vakna naturligtvis några gåner, men somna om direkt
efter lite amning. Och direkt när man hörde lite bröt på babymonitorn sprang jag in i vårt
sovrum för att se så ungen fortfarande låg kvar i sängen.

Jag har ritkigt ont i magen och riktigt ångest över när kvällarna kommer. För jag vet att vi
får aldrig vila när de är dags för att vila. Vi kommer bara få bråka med Ellicka och vi kom-
mer med största sannolikhet att bli ledsna eller irriterade. Så hur fan ska vi ta oss till?
När hon skallar sig blodig i sin egna säng, ramlar ur våran säng och blir blodig och vill
absolut inte somna i vagnen. Vi har ingen bil att köra omrking henne i så hon somnar
& att jag & M ska behöva gå och lägga oss i tystnad när vi inte ens är trötta för att  Ellicka
ska somna funkar ju inte heller.
Liksom vad fan kan man göra? Eller ska vi bara få lida med detta och stå ut i månder
över en bebis som vägrar sova?

Kommentarer
Postat av: Å

Var glad att ni inte har nån bil. Att börja så är ett enkelt sätt att få lugn och ro men så svårt att bli av med sen.

Jag körde femminutersmetoden med min ynsta. Funkade bra det var ju skitjobbigt att höra skrikandet men det blev lugna nätter sen. Men det är klart att blod gör att man ändrar sig...

Lycka till! Att itne få sova på nätterna kan göra en galen.

2009-02-01 @ 12:23:41
Postat av: J ' - mamma till Julia

Åh, Jag önskar att jag kunde ge er något tips som funkar på er fina dotter. Blir så ledsen över att läsa detta inlägg. Jag kan verkligen inte föreställa mig er frusrtation eller hur jobbigt ni har det nu. Bara förstå att ni mår skit av situationen. Jag hoppas att ni snart ska slippa detta elände. Håller alla tummarna för att ellickas tänder snart ska sluta bråka med henne, eller trodde ni att det var därför hon är så?



Ta hand om er söta anna, du är en fantastisk mamma :)

2009-02-01 @ 21:48:04
URL: http://wigren89.blogg.se/
Postat av: emily

Åh fy sjutton. Stackare! Förstår att de är bajs, skit jobbigt! Jag kan bara relatera till Englas matvägran när hon var mindre. Vilken ren plåga det var och vilken stress det var. Mådde skit och jag kan bara tänka mig hur ni mår!!

Stor kram

2009-02-01 @ 21:58:54
URL: http://emslo.blogg.se/
Postat av: tess

Gör hennes säng till något roligt. På dagen kan ni leka där och "ha avslappning" där, så hon associerar sängen till något mysigt och bra. Det är bara ett tips.. jag har själv inga barn så jag vet tyvärr inte så mycket.

2009-02-02 @ 08:51:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0