Jag gillar inte soc!
mig att ta ut min föräldrapenning 7 dagar i veckan istället för 5. Jag måste slösa all min
föräldrapenning bara för att vi ska få hjälp som vi är skyldiga att få. Jag blir så in i helvete
arg! Tänk om Ellicka inte får dagisplats när hon är 1, då står ju vi där utan någon föräldra-
penning, så man bara får stå hemma med Ellicka utan inkomst alls.
Vet inte ritkigt vad jag ska ta mig till, är så irriterad att jag har lust att riva sönder något.
15 December.
inte haft orken eller tid för det. Vi var i Varbergs hos M's mor och blev bortskämda. Fick
sovmorgon, underbar mat och spelade Wii. Vi passade även på att jättesnabb tripp in till
stan i Varberg och köpte lite kläder till Ellicka, eftersom hon växer ut allt hela tiden!
Samma dag som vi kom hem från Varbergs så fick vi ringa min syrra och ta oss en liten
visit mitt i natten till sjukhuset med Ellicka. Hon har varit(och är fortfarande) fruktansvärt
hård i magen. Så hon bara skrek och var ledsen och ingeting hjälpte. Så vi fick åka upp
dit och få lite laxeringsmedel i rumpan på stackarn. Efter lite skrik så lyckades hon
bajsa ut en hård köttbulle, men inget mer. Och nu har de hållt på så i några dagar, och
även fast vi ger extra vatten och hon får amma lite mer på nätterna så verkar de inte ge
sig. Så min far skulle ta sig en tripp till apoteket nu och köpa lite microlax till Ellicka. Så
då får vi hoppas att de släpper.
Igår kom far & Eva förbi och gav oss lite pepparksdeg, en falukorv och en julskinka. Så
nu ska jag banemig grillera julskinkan och äta gott ett tag framöver. Jag älskar julskinka
med senap på en smörgås. Far & Eva skruvade även upp Ellickas grind så hon inte
kan ramla ner för trappan i lägenheten. Så nu behöver jag inte få dödspanik om hon
kryper förbi köket. För här kommer inga bebisar ramla ner för trappor inte!
Idag fickvi besök av Ellickas farfar en stund. Vi alla tog oss en promenad till Ica Maxi och
handlade lite. Ellicka fick lite nya leksaker. 2 som piper och någon ko som spelar en
liten truddelutt. Intressant, iaf enlgit Ellicka.
Just nu ska vi äta ärtsoppa och försöka få lillan på gott humör. Jag bakar även för första
gången Key Lime Pie, så vi får väl se hur de slutar. Egentligen ska pajen stå i kylen och
stelna i några timmar. Men jag är ju en sådan person som inte kan vänta, så jag ställde
in pajen i frysen och hoppas på de bästa. Så då kanske jag kan bre på marängen.
Kanke kommer på bilder på Ellicka senare, och en bränd paj.
Hemma igen.
oss alla. Varit ritkigt skönt att få sovmorgon, lagad mat och bara få slappa. Får se om jag
orkar skriva lite sen. Just nu är jag mest slö och ska underhålla lilla Ellicka som helst vill
vara överallt hela tiden.
Nu var de sista samtalet ringt.
Ellicka har käkat sönder min mobil, så nu är den helt pajj. Så man kan inte nå mig. Jobbigt!
8 December.
Just nu är de båda Johannorna, Syrran + Torsten ute och går med Ellicka. Skönt att få 2
sekunder för sig själv. Att bara kunna sätta sig ner och veta att jag behöver inte ha koll på
något för en stund. Väldigt snällt av dom att kidnappa Ellie en stund. Och hon verkar tycka
de är ganska kul också.
Ellicka ha börjat stå nu. Vips säger de bara så står hon brevid mig och skriker eller
skrattar. Hon ser minsann jäkligt stolt ut när hon väl kommit upp. Härom dagen kröp hon
efter mig in i köket och tog tag i mina byxor och reste sig upp. Skrek och ryckte lite. Jag har
verkligen skämt bort Ellicka. Hon måste alltid få som hon vill nu, annars går jorden under.
Jag gick ut för ett glas vatten i köket idag. När jag lämna vardagrummet låg hon så fint och
"borsta tänderna" på en filt. Sedan hördes bara en stor smäll. Och när jag kommer ut har
ungen hunnit välta ett av sina babygym och krypit in under M's skrivbord för att leka med
hans baslåda. Busunge. Måste snart sätta henne i koppel eller något.
Busunge.
Försäkringskassan.
Starka lungor.
vill. Skitjobbigt verkligen. Jag får dåligt samvete, men jag orka inte bära på henne 24/7
bara för att hon fått för sig att hon vill det. Tror inte grannarna uppskattar hennes skrik
tidigt på morgonen. Men jag uppskattar aldrig deras skrik så de jämnar väl ut sig.
Ellicka håller på att få 3 nya tänder med. Så ibland skriker hon väl för de också. Men jag
hör ändå skillnad på mamma-jag-har-ont-skriket och mamma-gör-som-jag-vill-skriket.
Någon dag gammal bild dock. Hon blir mer röd i ansiktet nu när hon skriker.
Lördagkväll.
Vi fick oss ett trevligt kvällsbesök av Fia & Hanna. Drack lite te, Ellicka charmade dom och
tjöta skit. Skönt att få lite annat att tänka på. Höra vad som händer i deras liv och har någon
att snacka med förutom Ellicka. Nu har dom gått så nu är de bara Ellie och jag kvar. Hon
ska snart sova, då blir det ensamt.
Lagar mat just nu. Jag måste äta, har skötit ätandet fruktansvärt dålgit den senaste
veckan. Nu när allt är så rörigt och jobbigt har jag ingen matlust. Går konstant med en
klump i halsen. Nästan varje gång jag äter säger de stopp redan efter några tuggor. De
känns inte som de kommer vara annorlunda nu ikväll. Mår riktigt skit och allt är bara piss
och är äcklad som aldrig förr. Att så mycket tankar och funderar kan ändras på 1 minut.
Att livet kan rasa samman och antagligen aldrig bli som de varit på så kort tid är hemskt.
Jag är väl löjlig, men jag orkar inte mera. Vissa kommer aldrig kunna bli detsamma i
mina ögon, och de känns verkligen som piskrapp mot ryggen.
Från och med nu kommer de bara vara Ellie och jag.
Lördag förmiddag.
Ellicka vaknade lite innan 6 så då slapp jag sitta ensam. Hon var inte piggast men ändå
heller in på myshumör. Utan ville mest ligga ifred och klappa lite på sina gosedjur på
en filt. Så där låg hon tills klockan var en stund efter 7 och blev hystersikt ledsen och
sparkade hej vilt och såg alldeles förstörd ut. Hon var för trött för käka gröt så jag hade
inget mer val än ge en hungirg halv däckande bebis en ammningstund. Fast till min
förvåning somnade hon inte av ammning, utan släppte bröstet och bara låg alldeles
stilla och sakta blinkade med sina tunga ögonlock. Efter en stund somnade hon själv
brevid mig, och de är har nog aldrig hänt förut.
Jag fick iaf äntligen igång min Desperate Housewives dvd i morses. Satte på den och
lät den göra sitt medans jag fixa frukost. Och när jag kom tillbaka efter ett tag så hade
dvdn och dvd-skivan kommit överens och lät mig se på en hel skiva med de desperata
hemmafruarna.
Och eftersom jag är på jakt efter en lägenhet och de ser ganska dyster ut tänkte jag
faktiskt ta och passa på att skriva de här. Så om någon vet en 2-3a i Borås som inte
ligger på något hemskt ställe och inte är en rikemanlya med rikemanspriser så får du gärna
hojta till. Vet ni även en 1a så kan ni faktiskt nämna de också.
Nu blir de lek och stojj och sedan mys med lilltjejen. Vi har precis varit duktiga och diskat
all disk och städat köket. Så nu förtjänar vi att bara göra vad vi vill. Tänk om man hade sig
en ananaspaj eller chockladglass nu. De hade suttit fint.
Yttligare en tidig morgon.
och hade kissat och var hungrig. Så hon gallskrek under blöjbytet så tårarna sprutade
och hon var alldeles röd i ansiktet. Sedan när hon väl fick tutta lunga hon sig och
somnade om. Dock kunde ju inte jag det. Låg och försökte ett tag, men de funka inte,
så då lyssna jag på mp3 ett bra tag. Lyssna igenom 2 Smiths plattor och lyckades
ändå inte somna. Så istället för ligga där i sängen rastlös var de bättre att stiga upp
tyckte jag. Känns konstigt att gå upp så tidigt på en lördag. Speciellt eftersom de inte
alls var längsedan jag bruka gå och lägga mig vid denna tiden. Bara några dagar sen.
Igår var Ellicka uppe från kvart över 5 till klocka 10 över 8. Då hade hon bara sovit 2 timmar
(inte på samma gång) där i mellan. Men inte var hon gnällig en enda gång för det. Jag
gick och la mig samtidigt som henne. Hade ändå så jävla tråkigt, så orkade inte föröska
hålla mig vaken under kvälls ammningen. Vaknade vid kvart över 2 och hörde att datorn
fortfarande var igång så gick upp och bara stängde av den igen. Nattens drömmar har
förövrigt sugit rejält. Ingeting jag ska gå in på och berätta vilka och vem som var med
och vad som hände. Jag är iaf paraniod och de är sanslöst jobbigt.
Nu ska jag käka frukost och försöka se lite Desprate Housewives. Sedan hoppas jag
Ellicka vaknar snart, för de är så tråkigt att vara ensam. Och efter de märker vi vad våran
lördag kommer bjuda på.
Bra med musiksällskap när man har tråkigt på nätterna. Marr & Morrissey.
Nyfödd och 7 månader.
Ellicka på BB.
Ellicka i morses.
Har lite svårt att greppa att de är samma person. Hur är så stor nu, även fast hon är så
liten. Men man kan knappt fatta hur jäkla liten hon verkligen var.
Tänk om man kunde få komma tillbaka till BB tiden och avra trygg istället för livrädd. Tänk
så man kunde njutit och varit jätteglad då. Synd att man inte insåg då hur snabbt faktiskt
tiden går, snart är hon redan 1 år.
De var en tidig morgon för mig.
till världen. Så hon låg och i sängen och föröskte krypa ur åt alla håll. Så de var inte så
mycket mer att göra än att resa sig upp, ta på sig och möta dagen med ett leende.
Ellicka passade på att lägga en jätte bajsning så man fick byta en stor bajs blöja. Och
när jag väl fått den bytt och tvättat händerna och vi var påväg ut till vardagsrummet så
passa hon på att bajsa jättemycket igen. Så då var de bara att gå tillbaka och göra
samma sak igen.
Som tur tycker jag inte de är sååå jättejobbig att gå upp idag. Somnade redan kvart över
9 igårkväll när jag skulle natta Ellicka. Vakna snabbt vid hlav 1 och stängde av datorn
och släckte ner lägenheten. Så jag har fått några timmars oroligsömn.
Allt känns så tråkigt nu, är inte ens kul att vara uppe och Ellicka inte är vaken. Är inge kul
alls att bara sitta och glo på tvn, speciellt när de inte går någonting bra alls.
Om de hade varit för en vecka sedan och Ellicka somnat kvart över 9 hade jag tycker de
var jätteskönt, lite egen tid & kunnat spela lite wow. Men nu känns de inte ens kul att
spela, får dåligt samvete om jag ens tänker på det. Eftersom de kommit upp så ofta att
de förstört mitt och M's förhållande så känner man skuld när man sitter här och vill spela
nu när han inte är hemma mer.
Hade tänkt mig igår att se på Grey's, men saknade disc 3 från säsong 4, så jag ville ju
inte hoppa över 4 avnistt. Så då brände jag ut en skiva med Desprate Housewives men
då funkade inte den när jag väl slängde in den i dvd. Och då blev jag less på att inget
funka så jag sket i att göra några mer tappra försökt till att ha något att göra.
Vatten, lek med Ellicka och lite tv nu. TV shop, tråkigt.
4 December.
Nu är jag stolt över Ellicka. Iofs är jag alltid de, men nu är jag lite extra stolt. Hon vägrar
ju äta mat. Är endast bröstmjölk som gått hem och några fruktpurerer då och då. Men
nu ikväll så åt hon faktiskt en halv stor burk med mat och varken gjorde konstiga ljud,
kräktes eller spotta ut de. Utan blev mer lite stressad när jag inte gav henne mer och
hyperventilerade tills hon fick mer. Så då är vi ett steg längre mot vanlig mat. Vissa
andra barn som är lika gamla som Ellicka äter ju redan mackor och plockmat, så man
har ju känt att de varit lite frustrerande att hon vägrar. Men snart så kan även hon käka
normalt, och de skulle ge oss mycket mycket mer frihet.
Storstädningen som var planerad idag kom jag inte så långt med. Hann bara diska
nästan allt och dammsuga hallen & sovrummet. Byta iofs faktiskt lakan i sängen med.
Men då har jag iaf saker att sysselsätta mig med imorgon. Man får se de positivt.
Idag i dessa dystra tider när saker är vädligt väldigt jobbiga kom syrran och hjälpte till.
Fick mat och hon tog hand och lekte med Ellicka en stund. Jag fick en chans att duscha
och hon fick Ellicka att sova en stund. Uppskattades vädligt mycket. Skönta tt bara få
vara ifred 2 sekunder och Ellicka gillar ju sin moster vädligt mycket. Iaf är hon allitd glad
när hon träffar Johanna.
Nu ska jag tahand om Ellicka som skriver efter uppmärksamhet. Får inte lämna henne
en sekund för då tror hon jorder ska gå under och gallskriker. Jag har gjort min dotter
bortskämd. Illa.
Tunga dagar.
jag redan sitter så måste jag föröska hålla ut och vänta tills den lungat ner sig.
Just nu lägger jag all energi på Ellicka och inget annat. Ska föröska sätta mig syssel-
satt. Idag ligger storstädning på schemat. Damma, dammsuga, moppa, diska och
vika tvätt. Kanske tvätta lite saker förhand. Leka med Ellicka är såklart med på schemat,
men hon verkar tycka att jag förstör ibland.
Nu är natten slut.
ville inte somna om. Hon har sovit oroligt hela natten och väckt mig tusen gånger. Hon
har inte direkt gjort något, mest sprattlat lite, gjort något ljud och tittat lite. Somnat om
ganska snabbt. Hon vägrade dock sova i sin egna säng, så efter ett tag blev jag trött på
att fortsätta försöka få henne sova där i. Så jag la alla kuddar och stora gjosedjur jag
kunde hitta hemma i M's säng så hon inte skulle kunna rulla ur på den sidan. För mig
rullar hon ju inte över på min sida, iaf inte utan att väcka mig.
Inatt har jag sovit halvdåligt. Ena stunden har jag varit hur trött som helst och knappt
kunnat hålla ögonen öppna, och nästa kunde jag ligga i en timma och bara blinka.
När jag sov drömde jag konstiga saker. Jag drömde en obehaglig dröm om att jag &
polisen jagade någon brottsling på en tågstation. Men jag var tvungen att stanna och
känna på min högerarm som jag hade jätteont i, så jag trodde jag fått en blodpropp
i armen. Jag vaknade efter ett tag och fann mig sova i en konstig ställning, jag hade hållt
armen rakt upp. Så jag kunde inte röra den, den gjorde ont och kändes död. Så jag fick
hjälpa till med vänsterarmen och lägga ner den. Efter ett tag försvann smärtan och
armen "tinade" och började leva igen. Drömde även att Anna Skipper var hemma hos
mig & Ellicka och jag var hennes nästa hjälpoffer. Så hon låg i min & Ellickas säng och
råka fisa på mig. Lite udda, men hjärnan är ju som den är.
Nu ska jag käka lite frukost. Ellicka behöver inte äta en på en stund. Jag trodde hon bara
var lite hungrig med fortfarande trött, så hon fick amma en stund. Sedan när hon börja
rulla och dra i saker och tjöta lite insåg jag att denna natten var över och de var bara att
kliva upp. Men de var inte så jobbigt ändå, var så törstig att jag inte skulle kunnat somna
om ändå.
Vad dagen bjuder på idag vet jag ej. Detta är iaf en dag jag inte riktigt sett fram emot. Men
jag får göra det bästa av allt. En heldag med Ellicka och mig bara är inte fel.
Nu blir de frukost och lite golvmys med en halvpigg Ellicka. Hon ser nästan lite full ut.
Hon är för söt ibland.
En mindre lyckad natt.
Fruktansvärt jobbig natt. Ellicka var iofs sjukt trött och somnade redan vid kvart över 8
igår kväll. Jag var då redan trött, och tänkte gå och lägga mig, men visste att antingen
skulle jag inte somna, eller somna på en gång och vakna 3 timmar senare och vara
jättepigg. Så jag kämpade länge och höll mig vaken tills klockan nästan var 23.
Då stängde jag av datorn, gick för att borsta tänderna. Men jag hann inte mer än gå
in i badrummet för jag började höra Ellickas hostningar. Dom där jävla hotsningarna
hon envisas att göra innan hon börjar gråta. Tänkte att hon kanske var hungrig, så
hon fick tutta en stund. Hon somnade till, jag föröskte lyfta över henne till sängen.
Direkt när hon lades ner i sin säng började hon gallskrika. Hon total vägrade att ligga
där. Jag tog upp henne igen, hon däcka på axlen, jag la ner henne. Samma visa igen,
skrik & sparkningar. Vrider sig så de ser ut som nacken ska gå av. Hon ville inte sova
där. Tredje gången blev de samma resultat. Så jag la bara nere henne där, hon fick
ligga och sparka och gnälla bäst hon ville. Jag vågar inte ha henne i våran säng längre
sedan hon ramlade ut.
Efter några minuter bajsade hon till rejält. Bubblade till i hela blöjan och man kunde
hört de hela om man så satt i vardagsrummet. Så fick för för mig att de kanske var
anledningen hon inte ville sova själv för. Men icke, efter bytt blöja så var hon likadan.
Föröskte låta henne ligga en stund själv, men jag orkade knappt hålla mig själv vaken.
Så jag tog henne i famnen i sängen, buffade upp kuddar bakom henne där M brukar
sova och då somnade hon. Hon ville egentligen inte, hon ville såklart helst klia sig i
ögonen, sparkas & bitas lite. Men tillsut gav hon med och somnade.
Jag var helt sjukt trött och hon vaknade tillvarje gång jag skulle gå upp för ta av mig och
borsta tänderna så jag fick lägga mig ner varjegång brevid henne så hon somnade
igen. De skulle jag inte gjort. För jag somnade naturligtvis också efter en stund.
Så varjegång jag vaknat inatt för mata Ellicka har jag legat med byxorna på, smakat
skit i munnen och inte haft något täcke. Dock har jag ju naturligtvist däckat när jag mata
Ellicka. Så när morgonen var här när de irriterande för ljusa ljuset slog sig in genom
fönstret imorses och väcka oss så låg jag där. Brevid Ellicka & hennes täcke, med ena
tutten ute, byxorna på, mådde illa av smaken i munnen och frös som attans. De är ju
riktigt kallt i vårat sovrum, även fast elementen står på dygnet runt fryser man redigt utan
täcke. Känner mig idag ganska kraslig. Hängig, ont i varenda kroppsdel.
Usch inatt har de verkligen varit en riktigt jobbig natt. Jag hoppas att nästa natt blir bättre.
Kväll, 30 November 2008.
senaste dagarna. Vet inte om de är för att hennes tänder i överkäken är påväg ut eller
om de kanske är något annat. Men så länge man ger henne lite närhet och upp-
märksamhet brukar de vara ganska okej. Jag var sjuktrött när jag satte mig ner på
filtarna. Så gjorde jag de jag vet att jag inte får göra när jag är sleten, jag la mig ner.
Puffade upp soffkuddarna bakom huvudet och la mig ner och såg på mindre bra tv
och lekte lite med Ellicka. Naturligtvis somnade jag och vakna en 20 minuter senare.
Då låg Ellicka kvar brevid mig coh pillade lite med sin gosedjurs gris och någon
tuggleksak. Ibland är hon för söt. Känner mig dock som en ganska kass morsa som
bara somnar mitt i leken och lämnar Ellicka helt ensam och inte under uppsyn. Hon
skulle kunnat ålat bort sig till trappan eller vält något över sig. Som tur gick ju allt bra.
Lite bilder från tidigare idag. Tråkgit att man inte kan använda blixt.
Nu ska jag och Ellicka se på tv en stund. Snart är de nog dags för henne att sova för
kvällen. Hon är supergnäll och vill inte sitta ensam en liten stund för då går jorden
under. Erik & Mackan går ju lite senare, så de blir ju bra tv då iaf.
Det känns trist att vara ensam. Och de är läskigt i mörkret. Men de känns ändå lungt
och skönt. Inget bråk, ingen(förutom Ellicka) att ta hänsyn till. Men som sagt, trist.
Man borde bo på landet, 5 kilometer från närmsta granne.
blir så arga att generationer grälar, försöker köra över varann med traktorer, siktar med
farliga vapen och tillslut hamnar på Grannfejden i tv3 med en hård Robert Aschberg.
Idag vill jag göra saker jag inte ens bör nämna i en blogg mot mina grannar. Enda
sedan de ljusnade lite, jag nästan tidigare än så har de brötat där nere. De har
skrikits, slåtts i väggar & golv. Dörrar smälls igen stup i kvarten. De springs fram och
tillbaka. Ja, dom gör nog alla möjliga saker som låter där nere. Speciellt grannarna
under sovrummet. De är så jävligt att till och med våran och Ellickas säng vibrerar
ibland! Ellicka är som tur hyfseligt glad idag, bara lite små gnäll då och då. Men jag
som inte sovit på ett dygn och verkligen ville sova lunch med Ellicka en stund vid halv
12 fick inte min önskan uppfylld. Jag fick henne att somna och la nere henne i hennes
säng. Jag själv tog av mig mjukisbyxor och tjocktröja, drack vatten och släckte ner i
lägenheten. En kvart senare kröp jag ner i sängen och möts av ett krig. Varje gång
någon av småungarna slog igen en dörr eller dylikt så rörde sig Ellicka orolig i söm-
nen och jag visste att jag kommer troligtvis inte få sova en lång stund.
Jag hade nästan rätt, för jag fick inte sova alls. Efter Ellicka fått 20 minuters sömn
drämdes de till i deras ytterdörr och Ellicka bröjade röra sig i sängen och helt plötsligt
mötte jag hennes blick igenom spjälsängs gallret. Så de var inte mer än kämpa sig
upp med Ellicka och gå ut och leka i vargdagsrummet igen. För inte tänker hon somna
om efter en powernap.
Nu undrar säkert folk varför jag inte går ner och klagar? Varför jag bara inte går ner
och plingar på och ber dom hålla käft. Förklarar för dom att våran 7 månaders bebis
kan inte sova för ni låter som en elefantflock på flykt. Jag har funderar på det 1000
gånger och har verkligen viljat men insett att de är lönlöst. Dom kan knappt någon
svenska. Dom skulle omöjligt fatta min koversation och antagligen inte bry sig ett
skit om att deras odresserade ungar stör och förstör helgen för alla oss andra.
Om dom inte fattar att man inte ska tvätta på någonannans tvätttid känns detta
väldigt mensinglöst att ens bry sig om att taupp med dom.
Istället får jag anmäla dom hos Ab bostäder, som jag även hoppas andra människor
gör i detta huset. Och förhoppningvis skärper dom sig eller blir vräkta. Vilket som, så
är jag supernöjd.
Jag kanske är larvig, men jag tycker faktiskt att även fast barn är barn så finns de
vissa gränser. Man kan väl ändå försöka tygla dom och lära dom att de finns folk som
inte vill höra när dom bråkar & leker. Iaf inte under 16 timmar varje helgdag året runt.
Ja, han såg lite farlig ut där på sin polska traktor. Inte reta upp honom inte!
Panik inför framtiden.
Ellicka är 7 månader och tiden har gått så sjukt fort. De var som igår jag satt med min
kladdkaketallrik och världens största mage helt ovetade om vem & egentligen vad
som låg inne i min mage och sparkade. Sedan en natt i slutet av April gjorde de ont,
och sedan lite mer ont och ett antal timmar senare låg och skrek på döden och
sedan halkade en liten flicka ut. En liten flicka som idag nästan är stor. Som kan
resa sig själv, nästan säga hej och ålar omkring i hela lägenheten. En flicka som är
mitt & M's ansvar att hon ska leva och ha det bra. Att hon ska få leva ypperligt.
Hur som helst går 7 månader förbi skitsnabbt, något jag redan klartgjort. Det är nu
5 månader kvar(observera 2 månader mindre än de snabba 7 månaderna) tills
Ellicka blir 1 år. Den dagen kommer dels vara lycka, Ellicka är stora tösen och redan
1 år och kan säkerligen en massa underbara saker och har utvecklad sin personlig-
het yttligare. Men 1 år betyder inte bara kramar & tårta. Vid 1 år ringer klockan för
dagis & jobb. Ellicka ska skolas in på ett dagis vi inte ens vet vilket. Jag måste
sparka till mig rejält i rumpan och på darrande ben stabla mig ut i arbetslivet för
egentligen första gången. Hur i helvete ska detta gå?
Hur ska jag söka dom där jobben man måste söka? Vem vill ha mig hos sig?
LIskom hur ska jag skriva en ansökan?
"Hej! Jag är en 19 årig virrig tjej. Jag är blyg MEN ärlig. Jag är tjejen som kan vara
skitkul att jobba och umgås med, när min handsvett av nervositet har lagt sig.
Jag är en smula asocial men älskar verkligen att jobba med männiksor. Att ge
en hjälpande hand åt någon får mig att le inombords. Jag jobbar gärna med
praktiska saker eftersom jag har svårt att sitta stil. Jag kan tala svenska, men
skriver som en kratta. Jag vill försöka tro på mig själv så mycket det går, tråkigt
nog stannar jag oftast halvvägs. Jag har mycket vilja och är ritkigt envis och har
svårt att släppa med i en konversation, jag vill verkligen alltid ha min vilja igenom.
Jag har alltid rätt medans ni andra bara har fel.
Låter jag som en lagon tappad människa som ni saknar i erat dokskåp, hör av
er till mig. Ni kommer garanterat bli besvikna!
Ne, min självkänsla är inte direkt på topp. Men svara mig, vem fan vill ha en tonårs-
morsa utan körkort, gymnasiekompitens och egentlig jobberfarnhet anställd?
Om ingen vill ha M som jobbat med nästan allt som finns så känns de som att jag
kommer kunna sitta damma på en bänk någonstans.
Fyfan för allt ska vara så svårt. Att allt måste ha 1000 krav. Att människor ska vara
så in i helvetes dömmande. Varför skulle inte jag kunna vara en bättre lämpad
person på ett dagis en Kenneth 48? Killen som har utbilding men inge fru och barn.
Killen som förösker locka till sing ungrna på kvarters lekplatsen. Som drömmer om
onormala sexlekar med kvinnor som är 30 år yngre än han själv?
Jag som ser mig som en icke vuxen vuxen som älskar att leka med lego, bygga
med klosar. Och innan 25 April säkerligen bytt fler blöjor i mitt liv än Kennth någonsin
gjort under sitt arbetsliv.
Nä usch, blir alldeles deprimerad av allt de här. Och biter jag längre ner kommer
fingrarna blöda. Jag får helt enkelt be till någon övre makt att de finns någon dumjävel
där ute som tror att hans/hennes arbetsplats skulle bli en ocean i öknen med mig.
Ja, för drömma går ju alltid.
Sådant som aldrig får hända hände.
mig fortfarande lite skakig. Jag tror klockan var lite efter 22, jag satt vid datorn och M satt
vid tv. Ellicka sov sedan 1½ timma tillbaka. Helt plötsligt hörde vi bara ett högt dunk och
jag frågade direkt M om han visste var de vad för något, men de visstade han inte. Min
första tanke var hissen. Sedan hörde jag en liten hostning från Ellicka då flög jag upp
från stolen och sprang in till sovrummet. Och till min skräck så ligger inte Ellicka i sängen
i sovrummet när jag kommer in. Jag var tvungen att springa runt sängen, och just då
kändes de som en evighet att ta sig runt. På andra sidan sängen låg Ellicka på mage på
golvet och gallskriket började. Jag fick panik och bara lyfte upp henne och skrek på M att
han skulle ringa 112 eller något. Han kom inspringande i panik och tog henne medans jag
ringde 112. Ellicka gallskrek och blödde ur munnen, och så lät hon konstigt till och från.
Dom skickade en ambulans som tog sig 20 minuter på att komma. Lyckigtvis hade Ellicka
börjat lunga sig tills dom kom. Hon hade slutat gråta och blöda. Några gäspningar och ett
leende kom fram. Men jag var ändå panikslagen att hon fått en hjärnskaking eller något.
Ambulans personalen tyckte inte de verkade vara någon fara med henne. Hon var mest
intresserad och charmade dem lite. Dom ringde lite folk på sjukhuset och undrade om de
var nödvändigt att komma upp över natten för en rönking etc. Men dom bedömde att de
inte var nödvändigt utan upp till oss. Vi beslutade att stanna hemma med Ellicka, eftersom
dom sa att allt verkade tillsynes bra. Vi skulle bara väcka henne några gånger under natten
och se så hon inte kräktes och verkade slöare än vanligt. Sedna sa dom hejdå och åkte.
Ellicka verkade må bra hela natten. Hon ville inte ens somna förens klockan halv 3 igen.
Så vi satt uppe hela familjen och lekte med henes leksaker och mjukisdjur samtdigt som
vi tittade på tv. Sedan när hon väl somnade lyfte jag över henne tills hennes säng, något
jag numera ska göra som M bett mig göra i månader. Låta henne endast sova ensam i sin
säng, aldrig ensam i våran mera. Jag brukar lägga upp en någr kuddar runt hennne annars,
men nu vet jag att de inte hjälper, hon lyckas ta sig över ändå.
Jag har riktigt dåligt samvete. Sådant får inte hända. Stackars Ellicka, hade jag bara gjort
som M bett mig hade detta aldrig behövt hända. Har panik och hört de där 'dunket' som
jag först hörde igår i huvudet. Jätteångest. Som tur gick ju allt bra, men de behöver de ju
inte göra nästa gång. Så de får aldrig hända igen. Hade hon ramlat en halvmeter högra
upp hade hon slagit i huvudet i nattusbordet och då kanske Ellicka inte hade varit hos
oss mera. Usch så hemskt, så får jag inte tänka! Är så glad att allt ändå gick som de gick,
hade inte klarar av att förlora henne!
