Ellicka är inte ens 2 veckor gammal och jag är helt slutkörd. Ändå är hon
inte direkt jobbig. Hon skriker sällan, oftast när hon skriker är det för hon
inte får bra tag om tutten, eller de spruttar mjölk på henne från tutten.
Ibland skriker hon för att hon är hungirg och tutten inte kommer tillräckligt
snabbt. Så oftast när hon skriker är de för tutten. Iblnad är de för att hon
behöver rapas. Och iblnad gallskriker hon när jag och M försöker torka
bort allt kiss som hon ligger i, eftersom hon älskar att kissa ner sig på
skötbordet. VIsst har de varit stunder då vi tror att hon skriker bara för att,
men de kan ju även vara för något vi faktiskt inte förstår.

Annars är Ellicka hur lugn och fin som helst. Iblnad ligger hon och ler,
dock för att hon tränar musklerna. Men i morses tror jag att hon gav mig
ett riktigt litet leende när hennes händer drog i min ena tutte så log hon till
och gjorde ett litet tjut. Hon söker ögonkontakt, speciellt när man lägger
henne på bröstet så tar hon upp nacken och tittar en rakt i ögonen.
Ylva från BVC sa att de var roligt och se att hon var vädligt tidig med ögon-
konakten och att hon var såpass stark i nacken.

Hur mysigt de än är med Ellicka så är jag ändå konstant trött. Jag och M
småbråkar hela tiden, och de är mitt fel. För jag är så trött så de går ut över
honom. Jag tjatar på honom hela tiden, och jag är sur på honom hela tiden.
Även fast han jobbar och sliter och får lika lite sömn som jag tycker jag att
han minsann kan tahand om Ellicka när han kommer hem från jobbet, så
jag får chans att äta, duscha och borsta tänderna. Och de gör han, men de
är lite elakt att jag tvingar honom när han själv är slut efter jobbet.
Men av någon anlednigen är hon alltid lugnare när M är hemma, så han
förstår nog inte riktigt när jag säger att de varit jättejobbigt under dagen.

Nu ska jag försöka slänga i mitt lite frukost, eftersom lill flickan somnat om.
Sedan är de nog mer ammning och blöj byte som gäller. Sedan ska vi nog
sätta oss framför tv. Något som jag märkte igår att hon blev lite lugn av. Att
läggas i mitt knä, samtidigt som jag rör lite lite på fötterna och pratar lite
med henne och tvn. Iblnad skulle hon såklart sparka allt vad hon kunde rakt
i min mage, men så farligt var de inte ändå. Påminde om när hon låg i magen,
något som jag faktiskt börjat sakna lite.


Jag med Ellicka i famnen. Hon har börjat bli en liten tjockis och fått redig dubbelhaka.
När BVC vägde henne i tisdags vägde hon 3744g. Hon vägde lite mer än sin födelsevikt
(3350g)när vi åkte hem från BB förra onsdagen. Så de finns inte bara mycket av min
mjölk, den gör nytta också.

Idag har de vairt en jobbig dag. Ellicka har knappt ätit något. Hon har tuttat
lite och sedan bara vägrat. Verkligen gallskrikit när jag föröskt ge henne
bröstet igen. Jag har försökt att byta bröst, rapa henne, gå med henne, kolla
så att hon inte råkat göra något i blöjan under matningen, men icke.
Efetrsom hon annars varit en sådant matvrak blir jag hypernervös, tänk om
hon är sjuk! Tänk om hon bara skulle bli jättedålig för att jag inte klarar av
att mata henne ordentligt.
Så får jag naturligtvis inte tänka, men kan inte hjälpa det. Tur för mig att Ylva
från BVC kommer idag. Då kan man få fråga alla dom där frågor jag har i
huvudet och få henne vägd, så får vi se om hur får i sig tillräckligt eller ej.

Gjorde ett försök att ringa försäkringskassan för fråga lite angående
föräldrapenningen.
"Du har köplats 165 i kön."
Tjena, jag har ingen bärbar telefon och en liten bebis som måste kollas
till ganska ofta. Jag kan inte sitta i timmar i kö. Blir så frustrerad.

Frukost nu och städa så BVC inte blir arga.

Jag överlevde första dagen ensam med Ellicka. Men tufft var det!
Jag förstod inte ritkigt vad hon ville jämt, och småskrek gjorde hon ofta. Så jag
kollade blöjan, kollade så hon inte var för varm eller kall. Kollade om hon var
hungrig etc etc. Men ingeting verkde hjälpa. Ibland var hon tyst när hon fick suga
på mitt lillfinger, ibland tystnade hon när jag bar på henne. Ibland sov hon en
liten stund och då passade jag på att försöka vila brevid henne.
Jag gick upp en stund efter M gick till jobbet och höll igång hela dagen enda
tills han kom hem på eftermiddagen. Och då hade jag precis fått henne att
somna, och hon sov en liten stund.
Då var klockan kvart över 5 och jag hade fortfarande inte fått i mig något att
dricka eller äta, för varje gång jag gjorde desperata försöka att lämna henne
när hon somnat började hon gallskrika så hon blev alldeles röd i ansiktet.
Hoppas att de går bättre imorgon.

Imorgon kommer även BVC hit, vid halv 5-5. Ylva från BVC tyckte att de kanske
var lite sent för oss, men de var den enda tiden hon hade att erbjuda.
Jag själv tyckte de var en jättbra tid, för då har M hunnit komma hem från jobbet.
Tydligen har de fötts jättemycket barn nu, så hon hade fullt upp. Stackarn.

Nu ska jag äta chockladpudding och grädde, som jag inte borde. För jag
kommer få så ont i magen och krampa hela natten, men de är de värt, för de
är så gott. Jag & M ska även passa på att börja se på en film innan Ellicka
vaknar för kvällsammning och blöjbyte.

Godnatt.

Här sitter jag och äter falukorv med fulkornsmackaroner och ärtor, som
snälla M har lagat. Jag var för trött och låg och halvsov och ammade medans
hans var redig nog att fixa käk.
Snart måste jag gå in i sovrummet och kolla till Ellicka, gillar inte att lämna
henne ensam alltför länge. Man hör ju inte i vardagsrummet om hon skulle
vakna eller spy.

Idag kom min moster och kusin Erika hit. Inte alltför ofta vi träffas. Oftas bara
under jul elller någon annan högtid. Dom han dock bara se Ellicka i några
minuter innan hon började bli gnällig så att M fick ligga och tahand om henne
i sovrummet under hela besöket. Precis innan dom skulle gå hade han fått
henne att sova.
Vi fick lite kläder till Ellicka av dom som var supersöta. Dom hade köpt lite
större storlek så att vi kommer kunna ha de i sommar. Ett linne, en jeanskjol
och en söt kofta.

Jag ringde min kära far för en stund sedan för att kolla av hur de blev imorgon
med hans tripp till IKEA, för att han skulle kunna köpa en madrass till oss.
Dock var han hos mina bröder i Halmstad och var tvungen att ställa in IKEA
resan. Blir rejält orolig eftersom far berkäftade att allt inte riktigt stod rätt till
med mina bröder, men han ville inte säga vad som var fel.
Och jag vet att han alltid tyckt att dom klarar sig själva sedan dom fyllde 18,
och han är en sådan som inte lägger sig i deras liv. Så då vet jag att de inte
är en liten grejj om far åker ner till Halmstad och stannar kvar hos dem.
Blir så orolig, och de irriterar mig så att han inte berättar, även fast han säkert
gör de för att han tycker att jag har annat och tänka på.

Imorgon kommer jag vara ensam hela dagen med Ellicka! Har lite smått panik.
Hur fan ska jag klara det? Är verkligen livrädd, M gör så mycket med henne nu
när vi är hemma, jag vet inte ritkigt hur jag ska orka göra min och hans del och
sedan orka tahand om mig själv.

Nu ska jag fixa iordning med disken och sedan kolla till lill tjejen.

Nu sitter jag och äntligen trycker i mig frukost. Ändå har jag varit vaken i flera
timmar, men de är inte lätt att få något gjort när man har en liten bebis.
Jag hann iaf duscha & platta hårer i förmiddags, sedan var de dags för 2 blöj-
byten och matning. Hon är ett riktigt litet matvrak våran Ellicka. Hon ska verkligen
tutta hela tiden när hon är vaken. Om hon inte vill de så ligger hon gärna och
kissar eller bajsar. Speciellt på skötbordet när hennes gamla smutsiga blöja
åkt av så hela hon och hennes kläder blir dyblöta. Mindre kul, men sådant får
jag leva med. Kan knappt förstå att hon kissar så mycket som hon gör, eftersom
vi var de paret på BB som fick gå omkring med ett litet hjärta i hennes sängbalja
med texten 'Ej kissad' i 2 dagar. På BB ville hon minsan bara bajsa ut sitt svarta
barnbecksbajs, men inte kissa. Och nu är hon som en kran som aldrig slutar
rinna, som till och från lägger av brakarljud och fyller upp en blöja med bajs.

Jag är verkligen ett nervvrak, jag är fruktansvärt hormonell och gråter en rejäl
flod minst en gång om dagen. De är en sådan ruskig omställning att få barn.
Även fast jag kan säga att vi, iaf så som jag tycker nu, en lugn bebis. Hon
gråter nästan aldrig, bara när hon är vrålhungirg, behöver rapas eller när hon
får ligga på skötbordet naken för länge. Men ändå tycker jag de är jättejobbigt.
Jag ångrar naturligtvis ingeting, så folk inte får för sig det. Men de är jobbigt
att att vara så jättenervös hela tiden, att inte ritkigt förstå vad hon menar. Att
alltid få gissa sig fram till vad hon vill eller inte vill.
Sedan är jag en såpass nervös mamma att jag har riktiga skuldkänslor för
de, känner mig som en riktigt usel morsa. Jag vågar knappt bära min dotter
utan att jag ska tro att jag ska göra sönder henne, eller tappa henne. Eller
kanske snubbla någonstans så hon flyger ur famnen på mig. Jag vågar heller
knappt rapa henne, utan de har varit M's jobb, för jag tror att jag ska tappa
henne när jag håller upp henne mot axlen. Jag vågar heller ännu inte sitta
upp och amma, något som jag försökt med lite på BB och här hemma, men
alltid misslyckats och jag fått lägga mig i sängen och börja om från början.
(Jag lyckades dock en gång med att sitta och amma, på BB precis innan vi
skulle åka hem och vi inte hade några påslakan kvar i sängen, så jag inte
hade något val mer än att dra av mig tröjan och sitta med henne på sängen.)
Förhoppningvis kommer jag klara allt bättre snart, när jag får lite mer rutin.
M börjar jobba på måndag igen, och det är riktigt hemskt! Klart att han ska
jobba, men jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att tahand om henne
själv under en hel dag. Men jag får väl tro på att jag klarar de, så går väl de
kanske bra.

Nu ska jag gå och tömma min kupor jag tvingas gå med i bhn. Ja, för min
mjölkproduction är sjuklig, de bokstavlingen sprutar och rinner om mig
hela tiden. På en halvtimma har jag fyllt min kupor så de rinner över och
jag blir dyblöt. När jag ammar rinner de andra bröster så antingen jag
eller Ellicka blir blöt. Jag får ha en handuk över bröstet och torka så gott de
går. Och min enda rädsla innan förlossningen som jag tog upp med min
barnmorska var att jag trodde mjölken skulle taslut första dageb på BB.
Tänk så fel man kan ha. Någon som har brist på mjölk kan ju alltid ringa
mig så kan ni få några liter.

Nu kuporna, sedsn mysa med Ellicka som snart vaknar för att åter äta.

Ellicka igår och idag. Redan en vecka gammal.
Inte lätt att ta kort på henne eftersom hon har samma sovstil jämt.


Min mina. Redan en vecka gammal, kan inte förstå det.

Hejoch stort tack för alla gratulationer!
Nu är vi hemma efter flera dagar på BB.

Vi fick en liten dotter fredagen den 25 April kl. 18:18.
Hon vägde 3350g och var 48cm lång.

Ska försöka skriva lite om förlossningen och tiden på BB senare, kanske till och
med ikväll. Men de är så jättemycket som ska fixas nu när man är hemma.
Och sedan vill jag hellre sitta och kolla så Ellicka andas, än att sitta vid datorn och glo.
(Nej, hon har inte problem med andningen, jag är bara väldigt nervös av mig..)