Nu sitter jag och äntligen trycker i mig frukost. Ändå har jag varit vaken i flera
timmar, men de är inte lätt att få något gjort när man har en liten bebis.
Jag hann iaf duscha & platta hårer i förmiddags, sedan var de dags för 2 blöj-
byten och matning. Hon är ett riktigt litet matvrak våran Ellicka. Hon ska verkligen
tutta hela tiden när hon är vaken. Om hon inte vill de så ligger hon gärna och
kissar eller bajsar. Speciellt på skötbordet när hennes gamla smutsiga blöja
åkt av så hela hon och hennes kläder blir dyblöta. Mindre kul, men sådant får
jag leva med. Kan knappt förstå att hon kissar så mycket som hon gör, eftersom
vi var de paret på BB som fick gå omkring med ett litet hjärta i hennes sängbalja
med texten 'Ej kissad' i 2 dagar. På BB ville hon minsan bara bajsa ut sitt svarta
barnbecksbajs, men inte kissa. Och nu är hon som en kran som aldrig slutar
rinna, som till och från lägger av brakarljud och fyller upp en blöja med bajs.

Jag är verkligen ett nervvrak, jag är fruktansvärt hormonell och gråter en rejäl
flod minst en gång om dagen. De är en sådan ruskig omställning att få barn.
Även fast jag kan säga att vi, iaf så som jag tycker nu, en lugn bebis. Hon
gråter nästan aldrig, bara när hon är vrålhungirg, behöver rapas eller när hon
får ligga på skötbordet naken för länge. Men ändå tycker jag de är jättejobbigt.
Jag ångrar naturligtvis ingeting, så folk inte får för sig det. Men de är jobbigt
att att vara så jättenervös hela tiden, att inte ritkigt förstå vad hon menar. Att
alltid få gissa sig fram till vad hon vill eller inte vill.
Sedan är jag en såpass nervös mamma att jag har riktiga skuldkänslor för
de, känner mig som en riktigt usel morsa. Jag vågar knappt bära min dotter
utan att jag ska tro att jag ska göra sönder henne, eller tappa henne. Eller
kanske snubbla någonstans så hon flyger ur famnen på mig. Jag vågar heller
knappt rapa henne, utan de har varit M's jobb, för jag tror att jag ska tappa
henne när jag håller upp henne mot axlen. Jag vågar heller ännu inte sitta
upp och amma, något som jag försökt med lite på BB och här hemma, men
alltid misslyckats och jag fått lägga mig i sängen och börja om från början.
(Jag lyckades dock en gång med att sitta och amma, på BB precis innan vi
skulle åka hem och vi inte hade några påslakan kvar i sängen, så jag inte
hade något val mer än att dra av mig tröjan och sitta med henne på sängen.)
Förhoppningvis kommer jag klara allt bättre snart, när jag får lite mer rutin.
M börjar jobba på måndag igen, och det är riktigt hemskt! Klart att han ska
jobba, men jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att tahand om henne
själv under en hel dag. Men jag får väl tro på att jag klarar de, så går väl de
kanske bra.

Nu ska jag gå och tömma min kupor jag tvingas gå med i bhn. Ja, för min
mjölkproduction är sjuklig, de bokstavlingen sprutar och rinner om mig
hela tiden. På en halvtimma har jag fyllt min kupor så de rinner över och
jag blir dyblöt. När jag ammar rinner de andra bröster så antingen jag
eller Ellicka blir blöt. Jag får ha en handuk över bröstet och torka så gott de
går. Och min enda rädsla innan förlossningen som jag tog upp med min
barnmorska var att jag trodde mjölken skulle taslut första dageb på BB.
Tänk så fel man kan ha. Någon som har brist på mjölk kan ju alltid ringa
mig så kan ni få några liter.

Nu kuporna, sedsn mysa med Ellicka som snart vaknar för att åter äta.