Ja, stackars Ellicka. Om hon blir konstig, har jag iaf ett svar till varför. ^^

Vem är jag?
Jag är Anna, även kallad Keffanna eller Keff. En 18 åring som fyller 19. Jag föddes
den 5 Augusti 1989, mitt på natten. Jag är 168cm lång. Jag har egentligen gråblont
hår men nu har jag väl mer alla möjliga nyanser mellan blont och brunt man kan ha.
Jag vägde 58kg innan jag blev gravid, men nu variar vikten ganska bra. Jag har blå-
gåra ögon och ett par alldeles förstora framtänder. Jag har stora fötter och ovanligt
stora händer med väldigt sneda fingrar.

Jag är fruktansvärt lat och orkar oftast ingeting. Så har de alltid varit, och kommer nog
olyckligtivs förbli. Ibland får jag som tur ä rejäla ryck och städar, eller göra andra saker
som måste göras men som jag annars är för lat för.
Jag kollar alldeles för mycket på serier, speciellt Gilmore Girls. Jag kan väl egentligen
varenda scen ur den 7 säsonger långa serien utantill. Och när jag inte kollar på
serier så spelar jag alldeles för mycket WoW och äter onödigtheter.
Jag älskar The Smiths/Morrissey, något som jag dock måste spela i smyg hemma.
Numera är min vardag mer fylld med att tahand om spyor, matninga, blöjbyten och
allt annat som hör till småbarn. HUr kämpigt och jobbigt de än är, hur många gånger
man stått där med klumpen i halsen så är de alldles underbart varje gång man ser
henne le, eller när hon jollrar till svar. Varje gång man vaknar mitt på nätterna och
märker att hon knött sig så nära att hon nästan sitter fastklistrad vid mig.
Sedan älskar jag att gå i djurparken, jag tycker verkligen de är urkul! Stackars Ellicka
kommer nog få springa där ett antal 1000gånger i sina dagar.


Dagis var tider, då jag lekte omkring med dem jag fortfarande umgås mest med. Jag
sjöng Bockarnabruse på "engelska".  Jag bet Hanna i ryggen, rymde från dagis för att
finna Sofia som börjat skolan. Jag pekade 'fuck you' redan som 3åring, något som
olyckligtvis fastnade på dagis gruppkortet -92(den bilden köpte konstigt nog inte min
pappa). Jag sjöng 'jag klär av mig naken' om och om igen för en manliglärare, något
som jag fortfarande blir illröd av när jag tänker på. Hur dum kan en 4 åring vara?
Låg & Mellanstadiet var helt okej. Dock har jag varit skoltrött redan sedan första dagen,
och jag kan nog räkna på mina händer hur många läxor jag egentligen gjort i mina
dagar som elev. Eftersom min mamma är död, och min pappa hade fullt upp som
ensamstående med 3 barn och en hund tog han nog förgivet att jag gjorde mina läxor.
Högstadiet var ett helvete. Både skitkul, men också de värsta jag någonsin varit med
om. Jag blev den där jobbiga rebelsika tonåringen som började smygröka Marlboru
lights(mest för jag hade läst i boken Fittstim att de var så man skulle göra). Jag färgade
håret, målade en stjärna under ögat, bar tiara och hade converse eller kinaskor. Jag
lyssnade på Kent, Broder Daniel & Ben Lee. Jag var tjejen som enbart åkte till skolan
sista året för att finna mig en fikakamrat. Annars låg jag mest hemma och kollade på
'Reba' eller någon film. Jag satt hemma från torsdag till söndag och "festade" med
mina bröder och deras vänner. Jag var verkligen en vilsen tonåring som var såpass
blyg att hon inte ens vågade läsa en endaste rad ut engelskaboken inför klassen.
Under högstadiet såg jag ut ungefär såhär:



Våren 2006 fick jag nog med precis allt och var mer rebelisk än någonsin.
Jag packade mina kläder & mina filmer en en sportbag och rymde hemifrån. Jag kunde
minsan tahand om mig själv 1000ggr bättre än vad någon annan kunde, speciellt min
pappa. Och på den vägen var det. Från April 2006 bodde jag lite här och där och de
enda jag egentligen ägde var en väska med kläder och mina älskade film & serieboxar.
Tills 1oktober samma år då jag fick min första lägenhet. (För övrigt träffade jag M första
gången den sommaren. Jag & Marlene ramlade in på en förfest hemma hos honom.
När alla andra sprang omkring och löjande sig, drack och skrek, så satt vi, jag, Malla & M
och spelade kort vid hans köksbord. Dock var de inte förens över ett halvår senare vi
började snacka eller umgås.) Jag kan säga att året 2006 var de värsta året i mitt liv,
men jag är ändå väldigt tacksamm att allt gick som de gick, för jag växte otroligt mycket
som en människa och fick en helt annansyn på saker och ting. Och hade jag aldrig
packatmin väska så hade troligtivs jag och min pappa aldrig varit vänner idag. Och jag
hade aldrig träffat M och jag hade då aldrig haft min underbara familj jag har idag.
Under 2006 såg jag ut ungefär såhär:


2007 var ett vågit hav av känslor och betenden. Jag var fruktansvärt deprimerad
och gjorde alla möjliga dumma saker man inte ska göra. Jag satt mest hemma och
tyckte redigt synd om mig själv och hatade allt och alla. Allt var verkligen skit.
Jag satt ensam i min lägenheten samtidigt som Saga(min katt jag hade förut) sprang
omkring som om hon vore påverkad och klättarde på väggar och gardiner. Jag satt
och spelade Wow och satt uppe sent på nätterna. Någon annan som också satt uppe
sent på nätterna och spelade Wow var M, och de var väl så egentligen allt började.
Han kom in i min vardag och jag trånade sjukt mycket efter honom, och han var ege-
ntligen den enda jag tänkte på i månader. Dock umgicks vi inte direkt, och ett tag
försvann M spårlöst. Jag & Em var 100% säkra på att M stuckigt, flytt från Borås och
flyttat till Varberg. Han svarade inte på sms och han var aldrig inne på msn eller wow.
De var några riktiga jobbiga veckor tills hans helt plötsligt dök upp en dag igen, och
vad han egentligen gjort under den perioden vet jag inte.
Sedan dansade iaf han in, min Morrisseyhatande riddare som älskar att märka ord.
M kom hem till mig en dag med sin dator för att spela Wow och sedan försvann han
aldrig igen. Och de är jag otroligt glad över. Han fick hela mig att bli en postiv Anna,
från en Anna som satt ensam hemma och grät och ville enabart ha en stor burk med
sömntabletter och aldrig mera vakna. (Och om ni tänker varför en sådan idiot har barn,
så får ni göra de, för jag är inte sådan nu, och jag skulle aldrig sätta Ellicka i fara!)
Den 12 Augusti 2007 kissade jag på en sticka som snabbt visade ett klart och tydligt
plus. Darrandes, och nästan säker på att jag skulle svimma visade jag resultatet för
M. Även fast jag varit säkert på att jag var gravid i en vecka var det en helt annan sak
att få de berkäftat. Vi disskuterade saken och kom båda fram till att vi ville behålla
den lilla saken som var i mig. Ett väldigt bra beslut.


I början av Juni 2007 såg jag ut sårär ungefär:

Zwex/Ruby, jag(i min älskade 60tals klänning som nu är förliten!), Paaso & Hanna.

För ungefär exakt ett år sedan såg jag såhär sliten ut och var på Peace & Love.
Man blir vädlgit sexig på festival, har bra tillgång till att fixa sig, sova, duscha etc.


De var lite kort om vem jag är och hur jag varit. Vad som har hänt mig till och från
i mitt liv. Jag vet faktiskt inte till 100% själv vem jag är, men det tror jag ändå ingen
annan människa gör heller.

Idag har jag inte gjort så mycket.
M jobbade hela dagen, så jag har varit ensam hemma med katten.
Jag har tvättat och försökt slappna av framför Gilmore girls, men det gick inte.
Fick ett jädrans hormonryck och kunde inte sluta gråta.
Tykcte de var jättejobbigt att jag har blivit tjock och inte får plats i några kläder.
Pappa ringde mig mitt i hormonrycket och tyckte synd om mig. Så vi åkte fort en sväng
till H&Ms fyndbutik och köpte lite mjukiskläder och några mammatoppar, så att jag
faktiskt kan ta på mig något. Dock hittade vi ingen vinterjacka, så det får vi kolla på sen.
Väldigt snällt av pappa som bjöd på kläder och bjusade på lunch.

Sen när M kom hem så vilade vi en stund. Gick till Coop för att handla för kvällen.
De fick bli nudlar med wokgrönsaker och någon sötsur sås med annans & mango smak.
Gott var det. Vi satt och åt det samtidigt som vi(inkl Saga) satt och kollade på Ratatouille.
Väldigt söt film, och bland de bästa jag sett på länge. Den & Hitta Nemo är nog de bästa
från Pixar. Hur som helst, se den. Nu ska vi sova, godnatt.



En liten bild från filmen. Då faktiskt både jag & M satt och sa "åhh, så sött av honom".

Bild från 1 April när vi hade en kubb och öl drickar dag. Jag ser så keff ut, haha.



Nu sitter jag här och lyssnar på Miss Lis nya album. Bra, men jag tycker alla hennes
är bra. I bakrunden hör jag Gilmore Girls. Eftersom jag kan ungefär varenda scen
behöver jag inte mer än höra dialogen för att se scenen i mitt huvud.
Något som dock stör mig vädligt mycket är att i ett avsnitt i säsong 4 gör dom en
ganska stor deal av att Lorelai sagt Cul-de-sacs som plural åt Cul-de-sac när
det egentligen är Culs-de-sac- Men vafan betyder de, jag har ingen anning.
Det gör min vansinig.

Annars idag har jag spruning omkring halv stan under 1½ timma.
Banken, skatteverket, Ab Bostäder och Försäkringskassan. Massa papper som ska
fixas och skickas in. Dock blev de inget fixat med mitt sjukintyg, så jag får inga pengar.

Jag lyckades, för andra dagen i rad förstöra min lunch.
Jag envisas alltid med att göra pulvermoset först, så det hinner kallna tills fiksen är klar.
Men jag är dryg och sätter plattan på 5, och går sedan och sätter mig framför tv.
Och när jag börjar känna att det luktar bränt kadaver i köket så kommer jag på fisken,
som är svart på ena sidan, och alldeles beige på andra. Dock har jag inteså mycket mer
val än att tugga i mig mina fiskpinnar och det kalla moset. Men det är lite oroväckande
när inte ens katten(som äter allt)inte ens vågar att ta sig en tugga.

Ikväll väntar helvetet på oss. Klockan 6 kommer en bil och hämtar mig och Markus.
Och vi ska, för första gången, ha middag med pappa. Jag, far & Markus i mitt barndomshem.
Det känns jättetungt, och rä ritkigt irriterande att Markus är så postivt inställt med middagen.
Och här sitter med gåshud på bara av tanken.
Jag får feaka en öroninflammation och låtsas att jag inte kan prata eller höra något,
och mest ligga plågandes framför brasan och gosa med den tjocka katten Rudolf istället.
Så får männen sköta sitt.




1. Gräslig bild på mig och Rudolf. Han är stor och tung, stackars 12kg katt.
2. Rudolf och min katt Saga. 3. Rudolf slöar. 4.Saga busar med mig och mattan.
Alla kort är tagna den 11 Juli i år när jag var nere över dagen i stugan för att lämna Saga.

En bild som Lennart Nilsson tagit
inne i livmodern på ett foster i vecka 14.


Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt.
Vikten är nästan 25gram. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar.
Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida handlederna, händer, fingrar, ben,
knän och tår.

Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas.Ögonbryn
börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets
hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker fostervätska och kan kissa.
Nu får den all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.

Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men de
använder inte sina lungor i sin vattenfylla värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via
navelsträng och moderkakan.