Jag är blivit tjock! Kanske inte tjock. Men sådär redigt mellanstadiefet. Och det gör
mig verkligen jätteldsen. Jag har inte ätit ordentligt, och ätit godis, glass och druckigt
cola och gjort allt sådant där man inte får göra. Och inte tränat. Och resultated som
är nu är inte kul. Jag har problem att knäppa mina byxor. Jag har blvit väldigt rund
i ansiket. När jag har klänningar som har midjeband eller bälten ser jag verkligen
gravid ut under. Jag är inte nöjd.

Jag bryr mig egentligen inte om ustende. Kläder är de sällan jag införskaffar. Det
var verkligen längesedan sist. Smink använder jag inte, mer än mascara. Håret
vill jag väl färga, men de blir sällan, och jag har ofta en sexig utväxt. Plattar gör
jag ju så ofta jag kan, eftersom jag tycker mitt naturliga hår ser totalt fail ut.
Mina tänder ser verkligen förfärliga ut, och de är något folk har kommenterat hela
mitt liv och fortfarande gör. Hade jag kunnat ändra dem, om jag haft pengarna, så
hade jag det. Men nu lever jag med dem, och der är okej.

Men att gå upp i vikt, de är något jag verkligen inte klagar av. Det är ritkigt jobbigt
psyskigt för mig. Jag ska träffa mina dagiskamrater på Söndag, iaf Joakim. Och dom
brukar alltid säga hur smal jag är. Men vad ska dom säga nu? Hur okej jag ser ut
när mitt ansikte svullnat upp som en ballong, och mager flyter ut som om du tappar
en skål med vaniljsås över golvet. Jag är så lång ifrån nöjd jag kan bli.

Till och med R, som alltid sagt att jag varit väldigt smal sedan vi först träffades
erkänner väl, mot sin vilja dock, att jag lagt på mig en hel del. Jag har aldrig haft
en mage i hans närvaro innan, och jag vart smal. Men nu så har jag ju "ätit lite
fel och då blir det ju att man lägger på sig, men du är fortfarande söt och det
kommer jag alltid tycka." Tack, men jag vet inte, jag måste ändras. Om jag inte
trivs med mig själv, hur ska någon annan kunna göra det? Om jag inte känner mig
hälsosam mår jag sämre psykiskt för jag blir orolig för proppar, hjärtfel och hjärn-
blödningar. Nej nej, de måste bli ett stopp för detta! Nu får jag sluta upp med att
ha den här Anna Anderson, Mellanstadiefet-fasen. Nu får jag ta tag i mig själv!

Förra sommaren när ansiktet fortfarande inte fladdrat ut mot axlarna..