Jag sitter ute i trägården och små pratar med ett par bekanta. Vädret är riktigt rått,
och de kändes nästan som om de skulle börja blixtra vilken sekund som helst.
Ändå stanna folk kvar ute i trägården och minglar och beter sig precis som vanligt.
Plötsligt hör jag ett skrik inne från huset, och jag hör att de är Ellicka. Detta är inget
vanligt skrik och jag reser mig direkt upp, ursäktar mig och börja gå snabbt mot
huset. Jag vet att nu har något hemskt hänt och allt runt omkring blir tyst, endast
Ellickas skrik hör jag. De känns som de är 30 mil till huset, allt går i slowmotion.

När jag väl når fram till ytterdörren och når min dotters skrik är det första jag säfer:
"Ska jag ringa 112!?" Av svar får jag bara ett hastigt "Ja."  av min bror som
sitter på golvet och hans huvud räcker inte länge upp än till min midja. När jag till
min fasa tittat ner mot golver och skriket ser jag Ellicka ligga där alldeles illröd i
ansiktet. De är inte bara rött av skriket utan blod som sprider sig runt huvudet.
Jag ser min bror blodiga händer som förösker täcka över eller hålla ihop ett hål i
Ellickas huvud. Jag vet att även fast jag ringer 112 som kommer de troligvis vara
försent. Hur snabbt dom än åker kommer min dotter vara död när dom kommer
fram. Jag kan bara stå och se på när min alldeles underbara vackraste dotter
långsamt skriker sig till döden medans hennes blod färgar hallgolvet rött. Jag
kan inte hjälpa henne ett dugg, jag kan inte lyfta upp henne i famnen, bara stå och
se på.

Lyckligtvis var detta bara en jävligt obehaglig mardröm. Men jag är fortfarande
jätteskakig efter min dröm och kan inte ritkigt slappna av. Tänkt om de skulle hända
Ellicka något, vad skulle jag ta mig till? De är inget liv utan Ellicka, vi skulle aldrig
klara oss utan våran lilla retsticka.