6 Oktober.

Datum:2008-10-06 Tid:16:44:02
Orken och viljan att blogga är väl inte dirket den samma som den var när jag
satt nertryckt vid skrivbordet med en gigantiskt mage. Då hade jag inte direkt
något mer att göra än tvätta, baka, duscha och blogga. Nu har jag inte tid för
något av det. De är konstigt så livet kan förändras på en dag. Helt plötsligt
en fredgaskväll var vi inte bara 2, utan 3 och ingeting blir någonsin som de
en gång var.

Ibland saknar jag livet som de var när jag var gravid. När de bara var 2 ny-
kära personer som bara kunde umgås med varann och inte behövde tänka
på något så länge vi fått sömn och mat.
Inte för jag ogillar Ellicka, jag älskar henne mest av allt, men jag jag kan
tycka de är riktigt frustrerande att vara mamma. Oron, tröttheten, irritationerna.
Jag har inget emot unga föräldra(eftersom jag är en själv!), men jag kan nog
förstå varför folk säger att man borde vänta tills man hunnit med lite själv och
när man levt i ett bra tag sin partner.
Även fast jag sitter här med världens underbaraste unge som verkligen får
mig att le varje dag så känns de lite tungt att veta att jag M fick inte direkt
någon egen tid. Vi reste aldrig, vi förlovade oss inte. Vi lånade aldirg pappas
stuga eller gick på bio.

Usch, känner mig jättelak mog Ellicka, även fast jag inte menar det.
Men något som är bra att känna såhär är nog att jag vill få Ellicka att vara barn
så länge som möjligt, och vara nykär och förälskad i ett par år och kanske gjort
något innan hon slår sig till ro och skaffar barn.
Fast jag hade ju inte lämnat henne i sticket om hon kom hem när hon var 18
och berättade att hon var med barn. Men för hennes egna skull hoppas jag att
de inte blir så. Hur underbart de ändå är att ha barn.
Hoppas inte folk misstolkar mig, jag ångrar inte en sekund med Ellicka, hon
(och M) är de bästa som hänt mig någonsin.

Påtal om det lilla busfröet så har hon kommit in i en Jag-ska-inte-sova-ett-dugg-
på-nätterna-period. Hon är inte ledsen, hon är mest lite skrattslö och vägrar att
sova! Hon var uppe till 3 inatt och bara vägrade somna. Sen när hon väl somna
så var de dags för oss att knata i säng. Och M somnade såklart på 1 minut, som
han seriös alltid gör. Mendas jag fick ligga till klockan 5 och föröskta varva ner i
sängen. Läste lite skvaller, tittade i taket och funderade lite. Passade även på
att läsa en bok vi fått av BVC om mat för de första åren för barn. Blev lite kluven,
för i den boken stod de att i Ellickas ålder ska dom äta ett mål om dagen och
resten amning tills hon är 6 månader. Men på BVC har hon sagt att jag får ge
smalportioner om jag vill. Så nu vet jag inte ritkigt vad jag ska göra. Får väl börja
ge henne mat, med tanke på att hon snart är 6 månader, och då måste börja
äta riktigt mat för att få tillräcklgit med energi.

Nu har Ellicka blivit riktigt stor och redig. Sätter sig upp själv. Så jag har små-
panik verjegång hon sitter i babysittern, för hon reser sig och är nästan påväg
ur varjegång. Riktigt scary. Dags för att skaffa stol så hon kan sitta upp där,
så är de bra för då kan hon hålla oss sällskap lite lättare när vi käkar. Pappa
har sagt att han kunde svänga förbi IKEA någon dag och köpa en stol till Ellicka.

Förresten har jag haft jätteont i hårbotten. Ritkigt bräns och jag har varit jätteöm.
Så pillade M lite i hårbotten(låter som om vi är apor eller något) och så hittade
han några fläckar som var där. Såklart trodde jag direkt att de var cancer,
eftersom mamma dog i det. Men pappa kom och tittade men sa att de inte var
cancer, så jag hoppas på de bästa. Men undrar ändå vad de är förnågot.

Läskigt, för dom är stora.  (Haha, ser ut som jag är skallig, men de är jag inte!)
Sedan tappar jag sjukligt mycket hår. De ramlar av tuss efter tuss. Och drar jag
i håret får jag ganska mycket hårstrån i handen. Mitt hår är i hela lägeheten, de
är riktigt äckligt! Varje gång jag bortstar hårer blir borsten alldeles tjock av en
jättehårtuss. Läskigt.



Ellickas morfar med läskigt hummermonster.


Bussfröet själv. Riktigt jätte nu!
Nu vaknade hon. Så nu blir de lek och skojj!

Kommentarer
Postat av: Johanna T

Åh vad hon växer!! :) Tycker det är härligt att du funderar och kommenterar livet som ung mamma eller mamma i allmänhet, tror andra tycker och känner som dig men att ingen vågar säga det för det är inte vad som förväntas.Alla håller på och säger att allting är rosor och rosa bomullstussar mest av rädsla för att vara annorlunda! Läskigt med håret, tycker du ska gå och kolla iaf :S kram

2008-10-06 @ 18:51:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0