Efter att jag & M sett The Mist för 2 dagar sedan, en film som gav mig smått
med ångest, så blev jag lite skrajj i morses.

Såhär såg det ut först.

Någon minut senare.

Yttligare någon minut. Hallå, vart försvann husen och skogen? Läskigt!


Läskigt att vara vaken ensam.
Som tur var hände de inget läskigt, för dimman drog vidare och lämna oss
åt att glädjas åt livet. Vem vet, kanske har folk i Mark har sett mycket läskigt
idag.