Igår hände något som aboslut inte får hända. Jag har jättesvårt att släppa de och känner
mig fortfarande lite skakig. Jag tror klockan var lite efter 22, jag satt vid  datorn och M satt
vid tv. Ellicka sov sedan 1½ timma tillbaka. Helt plötsligt hörde vi bara ett högt dunk och
jag frågade direkt M om han visste var de vad för något, men de visstade han inte. Min
första tanke var hissen. Sedan hörde jag en liten hostning från Ellicka då flög jag upp
från stolen och sprang in till sovrummet. Och till min skräck så ligger inte Ellicka i sängen
i sovrummet när jag kommer in. Jag var tvungen att springa runt sängen, och just då
kändes de som en evighet att ta sig runt. På andra sidan sängen låg Ellicka på mage på
golvet och gallskriket började. Jag fick panik och bara lyfte upp henne och skrek på M att
han skulle ringa 112 eller något. Han kom inspringande i panik och tog henne medans jag
ringde 112. Ellicka gallskrek och blödde ur munnen, och så lät hon konstigt till och från.

Dom skickade en ambulans som tog sig 20 minuter på att komma. Lyckigtvis hade Ellicka
börjat lunga sig tills dom kom. Hon hade slutat gråta och blöda. Några gäspningar och ett
leende kom fram. Men jag var ändå panikslagen att hon fått en hjärnskaking eller något.
Ambulans personalen tyckte inte de verkade vara någon fara med henne. Hon var mest
intresserad och charmade dem lite. Dom ringde lite folk på sjukhuset och undrade om de
var nödvändigt att komma upp över natten för en rönking etc. Men dom bedömde att de
inte var nödvändigt utan upp till oss. Vi beslutade att stanna hemma med Ellicka, eftersom
dom sa att allt verkade tillsynes bra. Vi skulle bara väcka henne några gånger under natten
och se så hon inte kräktes och verkade slöare än vanligt. Sedna sa dom hejdå och åkte.

Ellicka verkade må bra hela natten. Hon ville inte ens somna förens klockan halv 3 igen.
Så vi satt uppe hela familjen och lekte med henes leksaker och mjukisdjur samtdigt som
vi tittade på tv. Sedan när hon väl somnade lyfte jag över henne tills hennes säng, något
jag numera ska göra som M bett mig göra i månader. Låta henne endast sova ensam i sin
säng, aldrig ensam i våran mera. Jag brukar lägga upp en någr kuddar runt hennne annars,
men nu vet jag att de inte hjälper, hon lyckas ta sig över ändå.

Jag har riktigt dåligt samvete. Sådant får inte hända. Stackars Ellicka, hade jag bara gjort
som M bett mig hade detta aldrig behövt hända. Har panik och hört de där 'dunket' som
jag först hörde igår i huvudet. Jätteångest. Som tur gick ju allt bra, men de behöver de ju
inte göra nästa gång. Så de får aldrig hända igen. Hade hon ramlat en halvmeter högra
upp hade hon slagit i huvudet i nattusbordet och då kanske Ellicka inte hade varit hos
oss mera. Usch så hemskt, så får jag inte tänka! Är så glad att allt ändå gick som de gick,
hade inte klarar av att förlora henne!