Skriva av sig lite.

Datum:2008-03-05 Tid:17:06:55
Ännu en eftermiddag sitter jag och väntar på att M ska komma hem från jobbet.
Och som vanligt är tiden som han säger att han ska komma hem aldrig den tiden
som är när han väl hasar sig in genom dörren. Och ännu en gång är det jag som
sitter ledsen och lämnad ensam med gråten i halsen för att jag är ensam och att
M träffar någon annan(idag hans mor för ifyllnings av viktigapapper), istället för mig.

Men
jag vet att han inte gör något fel. Och egentligen är de jag som M borde sitta
och skriva om i någon blogg någonstans, men de vet jag att han inte gör.
Egentligen är de jag som borde komma hem sent varje dag och vara trött från
tårna upp till huvudet. M är just nu personern som fixar mest av oss. Personen som
drar hem alla pengar, personen som handlar oftare än mig(även fast han glömmer
mitt te).

Jag känner mig jävligt usel för jag sitter hemma och på min rumpa(som för övrigt
växer enormt för varje dag som går).
Men jag är även 34(nästan 35) veckor gravid och släpar på 13kg extra. Jag är öm
i hela kroppen och har förvärkar rejält svullna ben. Jag är vädligt hormonell just nu,
något som jag annars även är, så nu är jag ett extremfall.
Men det är jobbigt att vara ensam hemma och bara vänta hela dagarna på att
inte vara ensam längre. På att slippa vara ensam med bebisen i magen, utan faktiskt
ha den jag tycker om mest i hela världen hemma med mig.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med dett inlägget, var mest sugen på att få
skriva av mig lite.

Jag känner att jag inte direkt har mina vänner kvar. Men de kanske är mitt fel.
Jag känner knappt gemenskap alls med människor längre, och jag tror inte dom förstår
vad de är med mig. Dom förstår nog inte heller vad jag går igenom. Och jag tycker de
dom gör är tråkigt, för jag kan inte delta i det för 5öre.
Sedan att folk smått börjat höra av sig nu(när det börjar närma sig BF datumet) känns
inte så roligt. Känns inte som dom egentligen vill vara med mig, utan är mer nyfikna
på vad som ligger i mig och hur de ska komma ut.
Om folk planerar att försvinna lika fort igen när skrutten kommer ut, så behöver dom
inte ens bry sig att höra av sig. För jag vill ha mina vänner omkring mig, inte dom jag
trodde var det. Inte heller dom som tycker de jag gör är dumt och ondöigt, men ändå
tycker att de är intressant nog att ta en del av.
Jag kanske är dum i huvudet och begär alldeles för mycket(något jag alltid varit känd
för). Men ändå, jag vill ändå kunna ha folk som verkligen bryr sig om mig, och kommer
att kunna fortsätta göra det, som mina vänner.

Kommentarer
Postat av: Pauline

Jag vet hur det är, speciellt det där med vännerna. Någonstans är man väldigt sviken och känner sig ensam och som att man inte skulle duga längre bara för att man är gravid. Och ibland blir man bara jävligt förbannad på att folk inte har vätt att stanna kvar, vara ett stöd. Jag har många "vänner" som har försvunnit. Människor man kännt i 4-5år, som tappade intresset för mig helt när jag var gravid, och som inte ens grattulerade när Estridh kom. Vissa av dessa har inte ens viljat träffa Estridh. Och sånt gör ont, fruktanvärt ont. När man hade önskat mer av människor, och nej! Du begär inte för mycket! Undergraviditeten och när man får barn så behöver man sina vänner, folk som ställer upp. Men tyvärr är
det vid sånna situationer som människor visar sitt riktiga jag.

Fast, något som jag märt och som är väldigt positivt istället är att många mäniskor som man inte trodde skulle bry sig alls har dykt upp och visat sig vara helt andra än vad man (av fördommar) hade trott. Sen får man massor av nya vänner som är i samma siutation via öppna förskolan, föräldragrupper mm. Människor man har saker genensamt med.

För ja, man växer faktiskt en hel del när man får barn, och därför växer man ifrån en stor del av sitt gamla liv, och gamla vänner också.

Var stark! Jag vete hur det är att "vara i hormonernas våld", haha, men det blir bättre! Snart är knodden ute och då böjar något nytt, spännande och alldeles, alldeles underbart! Jag lovar :D

Ta hand om dig och magen nu, jag tänker på dig!
/ Pauline

2008-03-05 @ 17:27:00
URL: http://www.sofiapauline.blogg.se
Postat av: Therese

Åh vännen!Vad jobbigt du har det just nu.Ja att vara gravid är ju inte bara att flyta runt på gulliga rosa mulliga bulliga moln alla gånger Thats for sure! Var bor du?(om du inte har ngt emot att jag frågar?)´
Kramar

2008-03-05 @ 18:57:34
URL: http://familyliving.blogg.se
Postat av: Bella

Tänkte skriva en liten rad och säg hej! Har läst din blogg ett tag, och ja, jag har kikat in lite och då så jag tänkte att jag lika gärna kan skriva en rad. Det där med att mista vänner kan ske också av andra anledningar, som att man flyttar en bra bit från alla. Det är vi sådana tillfällen som man inser vilka som verkligen är ens vänner och vilka som inte är det. Min erfarnhet åtminstone.
Förresten, trodde inte det fanns någon annan som tittar så mycket på Gilmore Girls som jag gör! Nästan en lättnat att man inte är ensam ;D
Ha en bra kväll!

2008-03-05 @ 21:59:57
Postat av: IkaFatale

Känner igen mig extremt mycket!
Visst är det underbart med "vänner" som låtsas vara vänner som egentligen bara är nyfikna och vill gosa med nykläckt bebis för att sedan försvinna. Trött blir man!

2008-03-07 @ 19:03:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0