Kärleken är sällan enkel och smärtfri tyvärr. Jag tycker att det är sorgligt att hur mycket man än älskar varandra så räcker det inte alltid till. Men jag tror på att man ska göra det som är bäst i längden, för hur jobbigt det än känns nu så blir det ju bara bättre...tids nog iallafall. Ett barn förtjänar två föräldrar som kommer överrens och håller sams och om det enda sättet är att bryta upp och flytta isär så mår barnet bättre av det. Men jag tycker att du är så fruktansvärt stark, jag beundrar dig (:



Linus letar lägenhet för fullt, men det är inte inflyttning föörrens tidigast den 1 mars så tills dess kommer vi iallafall bo ihop och göra det bästa av situationen. En del av mig hoppas att vi ska kunna få det bra under den tiden och kanske kunna försöka sen igen på nytt. But heey, kärleken är skitsvår så jag hoppas inte på så mycket.



Hur ska ni göra? Letar du fortfarande efter en lägenhet?

kram