Nu, efter timmars Wowspelande ska jag snart lägga mig. Väntar på att M ska
bli klar med de han gör i Wow. Själv sitter jag och varvar ner til 'Oh Laura' och
skriver med personer jag inte pratat med på evigehter på msn.
Flyger mycket tankar i huvudet på mig, vet inte om de har med graviditeten att
göra, men jag gissar på det. Man förändras ju väldigt mycket som person när
man är gravid. Även fast jag är samma Anna känner jag mig som en ny individ.

Exempelvis så känns de som jag växt ifrån de flesta personerna jag känner.
Och de känns jätte elakt och tragiskt. Jag är ingen rätt att tycka illa om personer
och klanka ner till dom, för jag är verkligen inte bättre själv. Men de känns så
konstigt att vissa personer som stått mig nära eller som jag umgåtts med är
så omogna och de irriterar mig att dom inte verkar förstå något. (Även fast jag
såklart egentligen vet att dom gör de, de är bara att vi är inte på samma ställe
i livet just nu, så dom ska egentligen inte behöva förstå, utan de är väl mer jag
som ska förstå dom?) Sedan tycker jag inte så om alla, jag har dom jag gillar
nära mig, även fast de kanske inte känns så just nu. Och de är helt mitt fel.

Ett annat exempel är att jag tycker de är riktigt sorgligt och tråkigt att när Skrutten
väl kommer så kommer de aldrig mera bli jag och M igen. De är synd att jag och
M inte riktigt fick någon egen tid innan jag blev gravid.
Nu kommer säkert många missförstå mig och tro att jag ångrar att jag behöll
Skrutten. Och de gör jag inte, och har aldrig gjort. Jag älskar Skrutten och tycker
de är jättehemskt att tänka på att jag faktiskt hade ett vad att ta bort honom/henne.
Men hur bra allt känns med M och att vi ska bli föräldrar till en liten boxare så
känns de sorgligt att de blev så kort tid av bara vi och mys. Bara varandra.
Sedan känns de förstå underbart att veta att vilken dag som helst kommer livet
förändras och de kommer ett nytt liv till oss. En helt fantastik känsla.

Nu ska jag sova.