Fortfarande ledsen.
länge vi åt "riktig" mat. Jag åt mycket och önskade nästan att jag kunde tvingat
ner mig lite till. Minns inte vad de var maten hette, men de fanns ärtor.
Jag har haft väldig dålig matlust de senaste dagarna. Jag mest försöker
trycka i mig något mest för att. M tycker jag äter alldeles för dåligt.
Då får man ännu mer ångest än vad man redan har, för barnet måste ju ha mat.
Jag mår fortfarande piss efter mötet i onsdags med min socialsekreterare,
mentor/rektor och min konaktperson från behandlingshemmet.
Mötet skulle handla om min frånvaror i höst i skolan. Största delen var ju
eftersom jag varit sjukskriven. Andra har varit att jag aldrig riktigt blivit frisk och
lyckats ta mig till skolan. Sen att jag även går på en skola som är ett rent skämt,
ett vuxendagis med gratis kaffe och elever som skriker: Döda bögar!, det hjälper
ju lite varför jag inte vill dyka upp.
Min mentor(som även är lite utbildat till psykolog) sattt och sa en rad massa dumma
saker och jag fick inte en chans att försvara mig så föröskte klämma in ett hugg.
Men allt blev dåligt och vände och istället blev de en rejäl nedhackning på mig:
"Jag som är 4barns mamma blir ledsen när jag vet att du ska bli mamma. Det gör
riktigt ont och veta att någon som du ska ha hand om ett barn. Du kommer väl bara
ligga kvar i sängen när ditt barn har kolik och strunta i det. Skärp dig Anna, om
några månader måste du kunna ta hand om ett barn, och så som du är kommer
detta aldrig funka. Du har gjort ditt val så gör något rätt!"
Min social sekreterare och konaktperson satt och sa att dom höll med, sedan
fortsatte min mentor och jag klrade inte av att lyssna mer. Jag bröt ihop totalt och bara
flydde rummet. Jag klarade inte av mer. Jag sprang ut i kylan på Sjöbo och storgrät.
Jag har fortfarande inte klarat av att gå tillbaka till skolan, för jag vet att jag kommer
börja gråta när jag ser henne.
Och eftersom hon inte ens kunnat be att be om ursäkt, utan bara skickar sms att
vi ska ses i skolan som vanligt vill jag verkligen inte gå dit.
Min socialsekreterare och konaktperson gör likadant. Ber inte om ursäkt utan
lägger brev i brevinkastet att vi ska ses som vanligt.
Men jag vill verkligen inte träffa dom, jag vill helst aldrig se dom igen. Dom har verkligen
lyckats knäcka mig totalt. 3 person som skulle finnas där för att få mig att må bättre
och nu bara hackat ner mig till längsta möjliga nivå. Jag hatar det.
Gumman, visa dig stark och gå dit. Lyssna inte på deras skitsnack. Visa istället dom att du inte är någon som tar emot skitsnack. Alla vi andra vet att du kommer bli värsta supermorsan ju. Gå dit nu på Torsdag så du iaf kan få ditt studiebidrag. KRAAAAM
anna! du ska inte bry dig om de dumma folken!
du är modig som gör detta, du får inte glömma det!
du borde sagt till henne att det gör ont för dig att veta att hennes stakars barn har en som konservativ mamma!
Vaddå modigt? Är man modig för att man skaffar ett barn när man är 18 år, deprimerad, inte har någon utbildning eller föräldrar som kan tänka sig att ta hand om barnet ett större del? Att bestämma sig för att skaffa/behålla ett barn är inget som man gör bara så där, i så fall vet man inte vad det handlar om.
Jag förstår att du känner det som att de hoppade på dig. Det är inte konstigt att du mår dåligt över det. Men du får tänka på att din kontaktperson och mentor faktiskt vet vad det hela handlar om. De vet vad som händer med barn som inte har en stabil uppväxt och klart att de inte vill att det ska hända ditt barn.
Mitt tips till dig är att du ska be din kontakt person om att få börja gå i terapi. Sedan är det bara att försöka palla dig till skolan, skit i personalen, ha ditt kommande barn i bakhuvudet och tänkt att du gör det för honom/henne.
öhm. om 3 personer sitter och säger så, tror du inte att det ligger lite sanning i vad dom säger? istället för o se kritik, så se på att saker och ting kanske går att ändra på. ta åt dig av vad dom säger och försök ändra på det istället. det är ju ett rätt schysst tips.!
