Det här med rökning. Jag började röka för 1½ år sedan igen, men ser mig fortfarande
inte som en rökare. Jag slutade röka 2005, och så är det. Jag vägrar inse, att när man
röker varjedag, även fast de kanske bara är en, så är man rökare.

Jag var tolv år och gick på Trandaredskolan. De var då de började. Eftersom man har
tre syskon som är fyra år äldre, så blir de lite lättare att prova på saker. Jag fick tag
på mitt första snus och första cigg då.

Jag minns hur jag och Marlene smök bakom matsalen och andra dylika platser på
Trandaredskolan, gärna där de fanns buskar, och tjuvrökte. Jag hade gärna med mig
rökelse till skolan, som jag senare tände på rasten, för att skylla på det. Idag förstår
jag att de är lite skillnad på rökelse och röklukt. Men som en naiv tolvåring, så tänker
man inte likadant!

Det var Camel redan då. Enda sedan jag var ett litet barn har jag varit precis jättearg
på att Camel heter camel, men har den dromedar på förpackningen. Men jag har av
någon anledning alltid dragit mig till den sorten. Enda sedan vi skulle på klassresa 6an
så tvingade jag min äldre kusin, springa runt halva stan för att kunna köpa just sådana
cigaretter till mig.
Sedan är de väl en annan historia om de där klassresan, när vi väl kom ut till skogen.
Efter en heldag i en kajak, som man skulle smyga sig bakom en gran för att tända dom
där dyblöta cigaretterna.

Det var dock inte förens jag var tretton som jag började röka på heltid. Då sket jag
egentligen vad de var för märke, så länge jag hade några. Men jag ville verkligen inte
röka Marlboro Lights, för de var de ju bara bögar som rökte.
Det var inte förens Aiina läste ur boken Fittstim, när jag gick i 8an, där de stod att
coola tjejer blonderar håret, använder blå mascara, bär skinnjacka och röker just, ja
såklart Bög Marlboro Lights.

Jag rökte hela högstadiet ur. Allt eftersom fick jag byta upp mig. Jag rökte nog 2pack
om dagen under vissa perioder. Då vi ALLTID gick till Whalströms och fikade efter skolan.
På den tiden när man fortfarande fick röka inne. När Marlboro lightsen inte gjorde de för
mig längre, fick man gå vidare. Till Camel blue, till vanlig Camel. För att hitta Lukcy
Strike(minns ni btw dom där roliga Lucky Överasskning man köpte, när man fick både
cigg och en fin tändare i ett litet paket?). Mot slutet, under perioden så satt jag där med
mina John Silver och tänkte tillbaka på den där kvällen på ungomdsgården, då den där
jättecoola tjejen sagt till mig: "Att du skulle vara jättesnygg om du hade rötthår, slutade
vara fjortis och började röka John Silver. John Silver är de enda man kan röka, du ska
verkligen känna tobacssmaken när du drar in dina andedag, eller när du kysser någon."

2005, precis efter jag hoppat av mina 5 veckor på Bäckäng. Precis efter mina återkom-
mande panikattacker hade börjat, så slutade jag röka. Bara sådär, som om någon hade
knäppt med sina fingrar. Jag lovade mig själv att inte börja igen. Jag tog aldrig några
cigg, och tackade nej till alla mina vänner som erbjöd sig. Dom förstod inte riktigt var de
var för fixidé jag fått att jag helt plötsligt skulle sluta röka. Speciellt inte eftersom jag var
en av dom som hårt att föröskt få dom att börja röka. Inte för att vara elak såklart,
utan för att jag ville inte stå ensam ute i snöslask och röka i kylan.

Under den tiden skulle jag vara så duktig. Jag klagade på folk som rökte, och tyckte dom
kunde sluta, de var ju sååå lätt. Iofs hade jag plockat upp snus igen. Det vart jätteroligt!
Jag köpte mer gärna käcka små kjolar från H&M, bara för att dom hade en liten snusficka.
Något som ligger i fortfarande idag, även fast jag slutade snusa i somras. Typ iaf.

När jag blev gravid dock, så tyckte jag Markus skulle sluta röka. Och att hans mamma
skulle göra det. Jag ville inte att min son(som vi alla vet är Ellicka idag) skulle vara om-
kring en massa rök hela tiden. Visst visst, sa dom, klart som ska sluta röka. Så dom satte
datum då dom skulle. Datum som gärna blev framskjutna, och sedan som inte blev av alls.

Jag höll upp i några år. De var inte förens den där dagen i Mars förra året, då M kom hem
ledsen på morgonen. Han la sig brevid i sängen, och var tvungen att berätta, att han varit
med någon annan. De var droppen för mig, jag kunde inte stå emot den dagen mer. Snus
eller cigg? Vad är mest lugnande? Cigg!

Dom hade inte Camel eller Lucky Strike i butiken jag sprang in i den dagen. Och jag kände
även att röka en cigarett med John Silver, efter inte rökt på år, är ingen bra idé. Så jag kom
ut springande med mina bög Marlboro Lights. De riktigt ekade i mitt huvud "Detta är den
enda du får ta, du är inte rökare, och kommer aldrig, ALDRIG bli igen!"

Nu sitter jag här, 1½ år senare i min lägenhet på Göta. Med ett kopp te i handen, iklädd
ett par alldeles för stora mormorstrosor och med ett inåttväxt könshår som kliar som fan!
Väntades på ett telefonsamtal, så jag kan ta på mig höstjackan och röka en Camel-cigarett.
Men nej nej, jag är fortfarande inte rökare. Bara detta paketer också, sedan är de slut.
Jag kan sluta när jag vill. Jag lovar..