Detta är ett inlägg som går ut enbart till dig, så du kan få se, och alla andra, att jag
inte beskyller dig på detta. Jag skriver ner tankar och känslor som JAG kände, som jag
hade, för snart 5 år sedan. Jag har kommit över dig, jag har kommit över aborten. Jag
är idag glad över att jag inte födde detta barnet, som skulle haft ett hemskt liv.

Jag skriver aldrig i inlägg att du gör något dumt, förutom hur ledsen jag blev av allt.
Jag går aldrig ut med detalijer om att du sagt något elakt, eller att du gjort något
hemskt mot mig. Jag berättar hur de var. Menar du, med handen på hjärtat att dom
två citat jag skrivit som jag skrivit att du inte sagt dom?

Två citat om din önskan att jag blev gravid den julinatten. Du drack en norrlandsguld
och hade den i handen, medans jag satt på internet och läste. Är de inte sant?
De andra citatet om att du gjorde slut, för 511 gången på julafton, är inte detta heller
sant? Jag skriver aldrig och säger att de inte är bara ditt fel. VI, du och jag, var skit-
dåliga för varann, och vi skulle aldrig klarar av oss livet med varann.

Du var en ängel många nätter, du var perfekt många tillfälen. Du hjälpe mig så gott
du kunde, som jag även skrev att jag inte hade mycket mer val än att flytta hem till
dig när jag rymde hemifrån. Och att de tog hårt på vårat förhållande.

Jag säger inte att jag inte ville bli gravid. Jag var totalt förvirrad och kände att livet
stod på kant. Jag ville ha en familj, som jag inte hade. Jag ville ha ett barn och kunde
ge kärlek. Jag vill göra dig stolt, och jag ville har säkerheten att ha dig kvar i mitt liv.
Jag säger aldrig att de är logiskt tänkande, eller de var rätt, för de var det inte. Men
detta ärhur jag, som ensam 16åring kände. Inskriven på ett behandlingshem för att
ingen trodde på mig och jag inte kunde tahand om mig själv.

Men kan du aldrig känna trotts dina änglastunder att du varit elak mot mig också?
Erkänn? Att jag i år fortfarande måste "gömma mig" för dina vänner, för att de slåss
ett krig för dig, ett krig som inte finns?

Och när detta ändå är ärlighetenskväll, ja, jag shottade sperma! Herregud, jag var
en bortkommen tonåring som inte visste in eller ut. Hata mig för de, men bara så du
vet, jag bryr mig inte om du göra det. Det är du som ödslar energin, inte jag! Jag har 
kommit över dig, för år sedan. Jag var ett barn. En sjukt förvirrat barn med en kaotisk-
bakrund som stod och skrek: "Se mig se mig, märk mig, ta mig här ifrån!"

Jag blev inte gravid 2 månader senare med din bekanta. Jag blev de snabbt, men de
var inte 2 månader. De var 8 månader senare. Haha, kanske inte låter bättre alls. Ville
jag ha ett barn? Självklart! Förstår du hur hemsk och vilken förlust jag kände för att
"dödat" mitt egna barn. Men de var inte så att jag knullade runt. Och inte medveten 
hade sex med folk för att bli gravid, nej. Jag hade sex med 1 person, M. Jag hade sex
med M 2 ggr. Andra gången hade vi inget skydd, till de komiska, som jag och M har
skrattat åt senare när han skojja och sa "Jag tror är steril", som han naturligvis inte var.

Jag tvingade aldrig M att behålla det. Vi kom fram till de gemensamt. Och anledningen
varför jag tycker att han är en idiot är för att han försummar sin dotter. Den som gör
de, är den inte värd att kallas idiot? Speciellt när jag har världens bästa, enligt mig,
dotter! Jag gör allt för henne och tycker att folk som har henne i sitt liv, också
naturligtvis ska göra det. Som just nu, och för en väldig lång tid, så tycker jag att M
inte gjort det.

Men en sak vill jag göra vädligt klart F, jag påstår aldrig att du förstört mitt liv. Jag
påstår aldrig att du är en elak fan. Jag påstår egentligen ingeting. Som sagt, jag skriver
av mina egna känslor om hur jag kände då. Skriv vafan du vill om mig, säg vad du vill.
Jag har större krig just nu att hålla i vapen i, än att försöka hålla upp en sköld mot dig.

Perioden 2006-2007 vi delade tillsammans var väldigt givande för mig. Jag blev en
starkare person och jag ser tillbaka de och ser mig som en liten, ensam, förvirrad,
patetiskt tonåring som inte ville något mer än få hjälp. Du försökte, men jag var ett
för stort lass för dig, precis som du var för mig.

Jag tycker personligen de mest visar hur blåögd jag var. Hur elak jag var som
försökte tvinga dig in i en papparoll du inte ville ha, och inte skulle kunna hantera. Mitt
fd inlägg var inget jag skrev för att hoppa på dig. Jag skriver bara i min blogg saker
som ploppar upp i mitt huvud igen och som jag känner att jag behöver ventilera. Jag
är mest en naiv tjej som förösker få lite fast grepp om livet, men använde sig av helt
fel metoder, som drappade dig hårt.

Jag har sagt till dig, att jag önskar dig all lycka. Att du är en väldigt vacker person som
kan erbjuda väldigt väldigt mycket om du släpper någon in. Stäng inte in dig, haka inte
upp dig på saker. Försökt ta på skorna en dag och gå ut och lev i nuet, istället för bli
förbannad över ett blogginlägg, skrivet om något  som hände för flera år sedan. Skrivit
av en brud du inte bryr dig om längre, och inte har kontakt med!

Jag blev dock väldigt sårad över mycket. Precis som du blev. Jag har aldrig påstått att
jag är perfekt eller änglen som alla utnyttjar. Långt ifrån. Jag vet att jag inte är den
lättaste. Men de betyder inte att jag inte kan känna och tycka precis som jag gjorde då,
och gör idag!