Hej. Nu sitter jag här ännu en gång. Efter månader har passerat förbi. Känns som det
är det enda jag egentligen skriver i denna bloggen, när jag väl sätter mig framför den.
"Hej hej, nu har det gått en längre tid igen!"
Men nu är jag här, kanske till och med för att stanna! Vet vet? Jag saknar bloggandet.
Jag saknar att kunna skriva av mig. Det kanske inte händer mycket i mitt liv, eller för
mycket för att dela med mig av. Men att ändå få ut det lilla jag gör, betyder mycket för
mig.

Jag satt för ett par dagar sedan och läste igenom lite av bloggen. Om hur de var när
jag var gravid. Under förlossningen, under de första veckorna med Ellicka. Hur stor jag
tyckte att hon var redan förra sommaren. Nu är hon ännu större. Hon står brevid mig
och små sjunger och klappar sina händer.

Jag vet att folk tycker jag är naiv. Att jag stressar inte i saker, sätter mig i konstiga
situationer och klagar mycket. Jag kanske inte är världens bästa mamma, men jag
älskar Ellicka mer än vad en människa kan förstår. Jag skyndar mig igenom livet och
måste ha allt jag vill ha när jag får känslan "de vill jag ha". Ni tycker säkert att jag är
som ett barn som trotts konsekvenserna jag får så förstår jag inte dem. Allt detta
skitsnack är totalt precis 100% sant!

Men detta gör mig till mig, och jag vill verkligen inte vara någon annan. Allt som jag
gått igenom, allt som jag satt mig själv att gå igenom gör mig till mig. Jag vill inte vara
någon annan, trotts att folka kanske har problem att tycka om mig. Trotts att jag har
problem med att gilla och förstå mig själv. Varför jag ens går igenom detta är lite av
mysterium för mig, även fast de kanske mer är för ett dolt svar jag har, men naturligtvis
inte tänker erkänna.

Hur som, hur har vi de nu? Vi har det bra. Sedan efter påsk har jag och Ellicka bott med
Robban, min nya pojkvän. För göra en lång historia kort, så träffades vi på mitt fd jobb.
Ellicka tycker vädligt mycket om R, och som jag vet, så gör han detsamma. Så just nu
bor vi i hans 3a över en (väldigt bra)pizzeria i stan. Till och från bor Robbans 2 grabbar,
11 & 8 år här. Men de senaste har de varit mest oss. Jag trivs, Ellicka trivs. Även fast R
kanske har svårt att förstå det ibalnd.

Just nu har jag inget jobb kvar. Men provanställning tog slut, och så var det med det.
Midvoice är inte ett av de mest charmerande arbeten. Och deras VD är väl, enligt mig,
motsatsen till  fabulös. Han kommer krasha sitt egna förtetag i helvetesgapet. Men jag
kanske har fel. Kanske kommer jag få äta upp min egna ord om ett par år. Men då har
jag iaf något att blogga om...

Ellicka går fortfarande på dagis. Hon har inte varit där så mycket det senaste, eftersom
jag inte haft jobb. Men när hon är där får hon väldigt bra respons och är duktig. Dock är
ju inte jag så glad i hennes dagis. Men de är ju bättre än inget. Ellicka får socialisera sig,
lära sig dela med sig och kommunicera med andra barn. Eftersom hon inte har syskson
tycker jag de är jättebra!

M har Ellicka varann helg. De har vi börjat med de senaste månaderna. Och de funegrar
väl.. helt ok. Vissa helgar har han inte henne. Vissa fredagar jobbar han. Jag vill ju gärna
ha Ellicka hos mig 24/7, så för mig är de väl inte slutet om jag måste ha Ellicka en helg som
egentligen är M's. Men för hennes skull tycker jag ju detta är vitkigt. Jag som är uppväxt
med en förälder, tycker det är superviktigt att hon har en mamma och en pappa i sitt liv.
Och tar till sig från båda. Men jag har såklart ett stort ego och tycker jag är bättre, men
de har jag givietvis inte sagt till Ellicka.

Idag har jag & E varit ute i Sjömarken. Min syster Johanna hämtade oss i förmiddags,
så åkte vi hem till min andra syster Therese och hennes dotter Emmie. Ellickas enda
kusin. De var första gången jag ser hennes och killes hus. Och första gången jag
träffade Emmie sedan hennes dop i Februari. Hon hade blivit så stor! Tiden går så fort.
Hela 7 månader! Man märker dock tydligt att Ellicka inte är kring så mycket barn, för hon
är väldigt självisk & stökig. Tråkigt tycker jag som mamma. Men enligt dagis beter hon ju
sig inte så där. Hur som hade vi en mysig dag där. Men fika och solsken. Förhoppningsvis
kan vi snart alla göra om det.

Imorgon begär det av sig till begravning. Mim mormor dog för ett par veckor sedan. Och
precis innan påsk dog min farmor. Så de känns som de har blivit mycket av det här. Men
de ska iaf bli roligt, i det sorgliga, att träffa min kusin Erika, som jag inte träffat på 1½ år.
Och Ellicka får ju träffa min mammassläkt, sina mordbröder och sin morfar & mormor. Får väl
se hur de går på begravningen, om Ellicka är tyst & vill sitta still. SOm jag gissar vill hon inte
det, men som tur har far min lovat att ta med henne ut om hon inte är det, så jag får ha
mig ett avslappnat & lugnt farväl till min kära lilla mormor Asta.

Nu sitter jag och kollar på katten Gustaf med Ellicka. Hon fullständigt älskar dom filmerna!
Vi väntar på att R ska komma hem från jobbet. Så ska jag smita in till stan snabbt. Måste
ha hela strumpbyxor. Jag vet att för ett par år sedan älskade jag trasiga strumpbyxor,
men de känns inte riktigt suitable fören begravning.

Jag lite gay i våras.


Ellicka dagarna innan hennes 2 års dag.