Vi som alltid egenltligen haft världens snällaste bebis ska väl inte klaga. Men nu har hon
gjort en omvandling och blivit djävulen själv. Skriker hela tiden, bits och slåss. Och total
vägrar att sova, ska vara uppe dygnet runt. Detta är hemskt. Jag & M är småirriterade och
trötta hela tiden. Huvudet känns seriöst som köttfärs. Att alltid ha Ellicka ryckandes i
benen och skrikandes brevid är en plåga. Och att aldrig få sova ordentligt är hemskt!
Klockan kommer snart vara 5 på morgonen och jag går och undrar när de lilla monstret
har tänkt sig att gå med på att sova. Allt är verkligen skitjobbigt nu och man är seriöst
ledsen nästan hela tiden. Inte så man gråter, bara ledsen innombords över hur situat-
ionen är.

De är synd att de inte finns babyläger. Så man kunde skicka iväg sin söta unge till några
riktiga proffs på småbarn, så kunde man få vila ut och bara inte höra skrik under en helg
Får chans att sakna henne enmassa, så då skulle de inte vara lika jobbigt när hon väl
kom tillbaka. Iaf inte de första perioderna.

Man får sådan ångest när man pratar med andra och läser i andra bloggar. Deras ungar
somnar om man bara lägger dom i sängen, eller ger dom en flaska. Sedan sover dom
näst intill en hel natt och pigga och glada dagen därpå. Ellicka total vägra sova mer än
en timma/några få timmar.  Hon är ofta gnällig över de ena och det andra.

Jag håller på att tappa förståndet helt. Jag håller på att bli galen. Hur fan ska man orka?


Liten plutt hos farmor. Minns inte hur gammal hon var här. Kan väl varit 2 månader kanske.