Första natten med Ellicka.

Datum:2008-05-06 Tid:21:09:21
En stund efter Ellicka var född så tog barnmorskan henne ifrån mig för att
mäta, väga och kolla temperaturen och allt annat som dom måste kolla
på nyfödda bebisar. Jag fick tillfälle att resa lite på mig och ta av mig mina
blodiga strumpor, för tydligen hade jag glömt att ta av mig strumporna och
haft på mig dem under hela förlossningen.
Efter en liten stund kom hon tillbaka påklädd, men en stor rosa rosett i
håret och invirad i en blå filt. Barnmorskan la ner henne vid mig och jag
kunde inte mer än titta på henne när hon låg där alldeles lugn och tittade
men sina mörka ögon och räckte ut tungan åt alla håll. Efter en stund tog
M henne så att jag kunde få gå och kissa, något som tydligen var vädligt
viktigt efter man tryckt ut en liten bebis. Jag reste på mig och gick till bad-
rummet. Minns hur förvånad jag var att de inte gjorde mer ont att kissa än
vad de gjorde, eftersom jag sytt 1 stygn och fått slitningsskador där nere.
(Dock visste jag inte att smärtan skulle komma samma kväll och hålla i
sig i många dagar.) När jag väl kissat och skulle tvätta händerna kollade
jag i badrumsspeglen och till min fasa får jag se min ansikte. De var helt
förstört, helt blåprickigt och 2 stora blåa ögonbryn. Jag hade lyckats ta i så
med hela ansiktet när jag krystade att jag spräckt varenda blodkärl i ansiktet.
Jag försökte inte tänka på de och vandrade ut till sängen igen och la mig.
Bara tittade på M som hade en lugn Ellicka i famnen. Barnmorskan frågade
vad vi ville ha och dricka till fikat, och sedan smög hon sig ut för att fixa.
En kort stund senare kom hon in med fikabrickan. Vi lar ner Ellicka i en
liten säng dom hade inne i förlossningenrummet. (En säng som skrämt
mig till och från under förlossningen. En blå träsäng med en nalle på,
en sådan säng man endast ser i skräckfilmer.)
Där satt jag och M alldeles tagna att vi nu faktiskt hade en dotter, samtidigt
som vi åt våra smörgåsar och drack juice. Jag var törstig och roffade åt mig
den sista juicen i M's glas. Jag hade lite problem att sitta, så jag fick luta
all min vikt på ena skinkan, för att sedan byta till den andra.
Ellicka sa inte ett ljud när hon låg i sängen, jag tror allt hon somnade till
en stund, och de kan jag förstå, hon måste varit lika trött som jag.

Efter fikat kom barnmorskan in och sa att de var dags för mig att ta en
dusch, något som tydligen också var vädligt vitkigt när man var nyförlöst.
Jag tackade inte direkt nej till en dusch, skulle vara skönt att få bort allt
svett och blod från kroppen. Så barnmorskan gav mig en handduk och
nyakläder, sedan sa hon hejdå till M och Ellicka eftersom hon skulle gå
av sitt skift. Hon följde med mig till duschen och vi småpratade lite.
Hon tyckte att jag var duktig under förlossning och att jag var alldeles för
artig, eftersom jag bad och ursäkt hundra gånger efter jag skrikit eller
svurit. Sedan småfnissade hon lite åt mig ansikte som jag hade sådan
panik över och lovade mig att om 1-2 veckor kommer alla prickarna vara
borta. Något som jag inte trodde på, men idag vet att de var sant.
Vi sa hejdå och jag gick in i den lilla duschen. Jag tog av mig kläderna
och blodet bara rann och droppade ner för mig. Tur att barnmorskan
gjort vädligt klart för mig innan att man blöder mycket och länge, för
annars hade jag nog trott att min sista stund var kommen.
Men gud så skönt de var att ställa sig i duschen, men de kändes jätte-
konstigt att tvåla sig över magen. För nu kändes de mer som en jäst
bulldeg. Den var inte alls hård länge, bara tom och "fladdrig". När jag
tvålade in ryggen råkade jag komma åt plåstret som satt där jag fått min
ryggmärgsbedövning och jag fick lite småttpanik. Jag trodde att vattnet
och tvålen rann in i ryggmärgen och att jag kanske skulle bli förlammad.
Jag sköljde snabbt bort att tvål och vill bara torka mig jättefort och komma
därifrån. Men varje gång jag nästan fått av duschen helt(jag lyckades
aldrig få av den helt, jag hade ingen energi att vri åt knappen, så duschen
smårann hela tiden) så började blodet rinna ner för benen så jag var
tvungen att skölja av dom igen. Tillslut tröttnade jag på de och drog på
mig mina obehagliga nättrosor och slängde i en jätteblöja. De blodet
som rann ner för benen torkade jag bara bort med handduken.
Sedan gick jag ut och möte en man i korridoren, jag tyckte allt att han
tittade lite förundrande på mitt ansikte, och de gjorde han säkert.
Sedan kom jag in till M och Ellicka igen och jag hoppade upp i sängen
och kunde fortfarande inte förstå att vi har en dotter nu.

Efter några timmar gått och några alvedon slinkit ner så kom en snorkig
barnmorska in med en rullstol och sa att nu var de dags för oss att bli
förflyttade till BB. Så vi röjde snabbt ihop våra grejjor och jag sattes ner
i rullstolen och fick Ellicka i famnen. Jag var såklart livrädd att hålla henne.
M tog våran BB-väska och resten av sakerna och följde efter mig och
tanten ut i korridoren. Precis utanför förlossningen vid hissen träffade vi
på ett annat par som fått barn samtidigt som oss. Tydligen var de bara
minuter emellan. Dom var också påväg att bli förflyttade till BB.
Så vi trängde in oss i hissen. 2 rullstolar, 2 barnmorskor och 2 killar
som båda hade väskor och en bilbarnstol i händerna. Mannen, som
var samma man jag sprang på i korridoren efter duschen frågade lite
tyst: "Vad blev de förnågot?" "En flicka, och ni då?" svarade jag.
"Vi fick också en flicka.", svarade han tyst. Sedan dog våran
konversation. De var bara den ena barnmorskan som pratade lite och
deras flicka som gnydde lite. Annars var de bara hissen som lät.
Rundan till BB tog jättelång tid eftersom dom höll på att bygga om sjuk-
huset. Så vi fick gå på alla möjliga konstiga ställen för att komma fram.
När vi väl kom upp rullades vi in i ett litet rum med en dubbelsäng.
Jag reste på mig sakta och la Ellicka i sin sängbaljan, den snorkiga
kärringa önskade oss lycka till och försvann sedan med rullstolen.
Sedans stod vi där ensamma jag och M och visste nog inte riktigt vad vi
skulle göra.

Efter en liten stund kom en barnmorska in. Hon satte en liten lapp i
Ellickas sovbalja med mitt personnummer och att hon var en flicka.
Hon fick en liten hjärtformad lapp där de stod 'Ej kissad' på. Hon
förklarade lite om vad som gällde på BB, vilken knapp vi skulle trycka
på om vi behövde hjälp. Hon pekade på en liten madrass som låg
i mitten av våra ihop skjutna sängar och sa att där kan eran flicka sova,
för dom gillar att vara nära. Barn som får närhet bli trygga barn.
Hon kände lite på min säng och märkte att de in var låst, utan rullade
isär från den andra. Efter några försök att låsa den fick hon gå och
hämta en annan barnmorska. Så til min förvåning kom de in en kort
manlig barnmorska, jag trodde knappt de fanns några manliga
barnmorskor. Han kom iaf fram till att min säng var sönder, de gick inte
att låsa, så dom var tvungena tt byta ut den. Som dom rullade iväg med
min säng och kom sedan in med en ny. Den gick att låsa, så dom låste
den, önskade oss godnatt och sedan gick dom.
Där stod vi coh visste inte vad vi skulle göra, så vi la oss för att försöka
sova.

Efter en stund så började Ellicka låta, och vi trodde att de kanske var
pga av att hon gjort något i blöjan. Och rätt hade vi. För när vi öppnade
upp blöjan låg de en stor svart klick. Sedan fick vi lite panik, hur gör
man? Hur fan byter man på en blöja? Hur ska man ta i henne så man
når? Vi ringde på klockan och den manliga barnmorskan kom.
Han vissde oss och de såg jättelätt ut för honom. Ellicka fick en ny
blöja och allt var frid och fröjd. Vi gick ut och la oss i sängen igen, fast
denna gången fick Ellicka sova på sin lilla madrass mellan oss.
Efter någon/några timmar började hon gny och skrika. Jag gissade på
att hon var hungirg och la henne vi bröstet och hon bröjade sugan direkt.
Dock slutade hon aldrig suga, utan hon somnade till ibland. Och varje
gång jag flyttade lite på mig för att dra på skjortan så började hon skrika.
Så i 4 timmar under första natten låg jag halv sovandes med Ellicka
tuttandes på mitt bröst. Resultatet av de var 2 vädligt såriga bröstvårtor.

Morgonen därpå, efter vi överlevt första natten med våran lilla flicka fick
jag lite småskäll av en barnmorska för att jag låtet henne tutta så länge
på mig. Jag ska inte fungera som en napp, utan de får något av våra
lillfinger göra. Men de var inte så lätt för oss att veta, eftersom inget sagt
de till oss. Och jag kunde inte listat ut de när jag låg halvdöd i sängen.
Första natten på BB med Ellicka gick bra, äve fast den var intensiv. De
andra nätterna fick vi lite mer rutin på de hela, även fast Ellicka var jätte-
hungirg hela tiden och skulle äta med max 2 timmar emellan.
Även fast de är jättekönt att vara hemma och kunna äta när man vill, få
se på tv och allt sådant man bara kan göra hemma saknar jag tryggheten
och lugnet på BB. När M alltid var med och man alltid kunde trycka på en
knapp om man var de minsta osäker eller ville ha några alvedon.


2 bilder på en trött mig och en trött Ellicka. Sedan på fikabrickan.
Sista bilden är på M och Ellicka i sovbaljan uppe på BB.

Jag bjuder även på denna bilden, så här ser man ut när man krystat
sönder sitt ansikte och haft värkar i flera timmar:

(Dock syntes de bättre i verkligheten, men lyckades aldrig få någon
bra bild på det, tråkigt nog.)

Kommentarer
Postat av: jenny

Grattis! =)
Hon var verkligen jätte söt.

2008-05-06 @ 21:42:07
URL: http://jennythoren.blogg.se
Postat av: elin

vilken underbart söt liten flicka ni fått!
mina blodkärl brast också under förlossningen. haha, jag såg inte klok ut!

2008-05-06 @ 22:34:52
URL: http://discoemix.blogspot.com
Postat av: emelie

grattis, hon är jättefin (:
haha, till och med efter alla de där mindre trevliga detaljerna så är jag avundsjuk på dig. jag vill också ha min bebis nu (är i v35+4) och tanken på att det kan dröja sex veckor till är ganska hemsk faktiskt.

2008-05-07 @ 08:19:35
Postat av: Pauline

Vad roligt att läsa! Mycket man känner igen sig i. Rutinerna efteråt verkar vara istort sätt lika på alla tällen och det är kul att läsa hur du kände dig och uppfattade allt! Som den där duschen efteråt... Blodet som bara rann och rann. Det såg ut som jag hade slaktat någon när jag var klar därinne! Haha. Men jag tyckte det gjorde så fruktansvärt ont.. Att få vatten därnere. Lika att kissa efteråt. Det tog flera dagar innan jag vågade duscha igen när vi kommit hemm.. Kissa var ju tortyr varje gång!

Sen när man kom upp där på BB... Vi fick inte alls någon balja att ha henne i, eller någon madrass. De bad bara Johan ta av sig tröjan för där skulle hon ligga hela tiden, på hans bröst. Eller vid mitt. De sa inte heller något om att hon inte fick "tutta" så mycket. Utan det var nästan bara bra.. Ja, lite olika är det iallafall!

Men allting verkar ju ha gått bra. Hoppas ni börjr komma i ordning hemma nu och att det inte känns alltför otäckt att vara helt "utlämnade", ensam hemm a med en sån liten. Som jag kände! Jag tror det går super. Hon är helt underbrt söt iallafall. Vilka ögon! Vilken blick!! (:

2008-05-07 @ 09:24:04
URL: http://www.sofiapauline.blogg.se
Postat av: Therese

Hon är bedårande söt! MEn hallå vad är det för skitsnack om att hon inte FÅR tutta!!Kom ihåg då vi låg på BB med Tyra så var dom så på om att alltid ha kroppskontakt och det var supermysigt! Tutta på du :-)

Många kramar!

2008-05-07 @ 10:56:53
URL: http://familjelivet.wordpress.com
Postat av: Sofia

Anna, jag sitter här å storbölar som vanligt!
Hon är fantastisk, du är fantastisk, markus är fantastisk!
Helt otroligt!!
Ne, ska nog ta tag i mej själv nu å jobba istället, ha ha.
Take care!!

2008-05-07 @ 12:37:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0