När man bor ensam och bara har ansvar för dig själv så kan du göra vad
du vill. Även fast du knappt har några pengar så kan du ändå köpa det du
vill. Du behöver inte funderara på vad den andra gillar och behöver, du
behöver bara tänka på vad du vill ha, på vad du behöver. Man är bortskämd.
När jag bodde ensam så hade jag knappt några pengar alls att röra mig på,
men jag hade ändå pengar så jag kunde handla de jag ville. Jag kunde köpa
den lättlagade skitmaten som man egentligen inte mådde bra av. Jag kunde
beställa hem mat eller gå ut och käka på ett café eller något resturang.
Jag kunde köpa mina 2L cola, mina glassar och chocklad. Jag kunde köpa
den tråkiga maten som man då tyckte var underbar.

Men nu, när man sitter här och är 2(snart 3) så kan man inte bara tänka på
vad jag vill ha. Varje gång vi handlar måste vi köpa saker som gynnar oss
båda. Något som inte konstar för mycket och som håller sig länge och som
man helst kan ha ett tag så man slipper köpa nytt.
Som köttfärs, inte jättebilligt, men köper du mycket så får du många middagar.
Så får du blanda köttfärsen med billiga saker, som krossade tomater.
Sedan fullkornspasta, och så får du vara nöjd. Se till att man äter de med lite
grönsaker och dricker vatten.

Jag saknar aboslut inte att köpa hem feta kycklingrullar, eller att gå ut och äta
McDonalds. Jag saknar inte godiset och colan. Jag saknar inte den skiten.
Nu saknar jag något jag alltid tyckt varit jobbigt, något man undvikit så i alla år.
Matlagningen. Att få laga till något riktigt & hemagjort. Ingen färdigskit.
Utan att verkligen göra något från grund och botten och färglägga det.
Att göra någon nyttig maträtt som man får stå och pilla med en stund. Med varor
som inte är de billigaste, kanske inte de nyttigaste, men ändå nyttigt och gott.

Jag har suttit nu ett bra tag och kollat på recept och Tinas Mat på aftonbladet och
jag lnskar innerligen att jag en dag kan få köpa hem massvis med varor och
laga den där efterlängtade middagen som kommer färglägga vårat matbord.
Just nu är jag sugen på att göra en pizza. Inte den där sliskiga feta pizzan som
bara rinner sönder. Utan en egen hemagjord där jag själv får göra pizzabottnen,
där jag bestämmer exakt vilken ost och vilka grönsaker som ska på.
Det kanske inte låter som de nyttigaste, men jag kan nog lova att de är det.

Jag ska aldrig mera underskatta pengar och matlagning. Utan verkligen ta
de chanserna jag får att göra riktig och hemmagjorda middagar till mig och min
familj. Jag vill att M och bebisen ska få riktig mat i framtiden, och inte behöva
äta all skit.