En dag efter BF och inte en enda värk. Här blir de inga bebisar uttryckta.
Våran bebis verkar inte förstå hur h*n ska ta sig ut, och när. Jag som tyckte att
18 April var ett ganska bra slutdatum. En bra födelsedag. Men icke, här sitter
jag med mina kliande bristningar och en sparkande bebis.
Känner mig allmänt less. De är så fruktansvärt frustrerande att vara gravid.
Jag vill veta nu vem bebisen är. Vad den har för kön. Jag vill hålla bebisen.
Men de är nog inget vi får veta eller göra förens om 20 dagar, eller så...

Igår var vi hos barnmorskan. BM Åsa var sjuk, så istället var de en vädligt snäll
BM som hette Birgitta som tog emot oss. Hon mätte magen, lyssna hjärtljud,
kolla blodtryck och blodvärde. Allt såg bra ut. Och hon trodde väl att magen
kanske skulle växa 1cm till. Och då hade den även växt 1 hela cm sedan förra
veckan. Jag tror inte att jag kan bli större, men de blr jag tydligen hela tiden.
Efter besöket hos BM gick jag och M tills hans mors jobb och hälsade på fort.
M stannade kvar där en stund medans jag kämpade mig bort till Teknis för att
träffa Hanna & Toddan. Måste säga att de var väldigt intressant att gå omrking
höggravid på en gymnasieskola. Vilka blickar man fick. Helt sjukt. Nästan varje
litet "klick" som gick förbi börjde direkt viska när dom gått förbi, och vände sig
mindre smidigt om och glodde.
Hur som helst var de jättekul att få träffa Hanna & Toddan, hoppas vi snart gör
de igen.

Snart ska jag och M antagligen gå en liten promenad bort till Coop. Jag känner
mig i stort behov av lite tröst i from av glass. En Nogger eller en Daim i solen.
Orkar inte bara sitta inne och se tiden rinna iväg mot 20 April och veta att här
kommer ingen bebis. Deprimerande.